Jag hoppas alla som läser här inne delar dina åsikter om våra härliga fyrfotingar Annars….

Jag tycker om katter. jag var ingen kattmänniska alls innan Puma skaffade mig. jag såg mig som en hundmänniska men efter att jag delar hem med mina 3 älskade pälsbollar så skulle jag inte kunna skaffa hund nu.

Tja… jag gillar djur överhuvudtaget (sällskapsdjur, inte mygg o sånt). Skulle gärna haft ett par hundar, men det är dumt nu när vi jobbar båda.

Har haft häst, fåglar och fiskar och mina föräldrar hade hundar när jag växte upp.

Det är inte ett hem utan djur tycker jag (silverfiskar räknas inte) .

Djur är det bästa jag vet! Skulle jag ha tid, plats och pengar skulle jag mest troligt ha ett minizoo här hemma.

Nu har jag två stycken kattdamer som är mina bebisar! Jag gör allt för dem! :) De är mammas flickor och de har en del likheter i sina personligheter och en del olikheter. Vi har både fröken diva som verkligen visar vad hon vill eller inte vill och fröken nyfiken som är väldigt sällskaplig samt har konstant koll på oss i hemmet och pratar väldigt mycket.

Förstår inte hur man kan ha en negativ syn på något djur, de förtjänar all kärlek och respekt. :)

Jag är igentligen en kattperson men pga allergi som sonen istort sett växt ur :) så har vi skaffat hunda. Jag älskar katter o ofta kommer andras katter fram till mig jag kan lite bra knep som katter gillar o ger dom lugnande intryck. Så jag får min dos katter genom kela med andras tack o lov för det. Samt är jag ofta kattvakt till grannens keliga missar så dom sitter jag o kelar med mycket o pratar med.  Jag anser att katter är trevliga, underbara djur. Alla är så olika o har sin lilla charm har haft 6 katter men 2 st har vart mina små änglar även om jag älskat alla andra så är det ändå som som vart de mest ovanliga personligheter. Men om något år är tanken iaf att vi ska ha en katt och det ska inte vara en kattunge utan jag tar hellre en katt som letar nytt hem.

Katter är helt underbara och jag skulle inte kunna tänka mig att vara utan dom.
Djur är mitt liv kan man nog säga

Jag har alltid trott att jag var "hundmänniska" och min man också som är uppväxt med hundar.

Själva har vi haft två hundar och till sista vovven skaffade vi en katt som sällskap och WOW säger jag.

Nu kan jag inte tänka mig ett liv utan katter

Är uppvuxen med hund och har sysslat mycket med hästar. Dylan är min första katt och sambons första husdjur överhuvudtaget. Och precis som bumbleboo här ovan så säger jag WOW! Att ha katt är livskvalité! (Det är det att ha djur öht, tycker jag.)

#7 Trodde också att jag var en "hundmänniska" innan vi fick våran katt.

Hade en kompis som ägde en hund som jag älskade att gå på promenader med, läste jättemycket om hundar och sånt men sen jag fick min katt så har jag märkt att jag är lite mer av en "kattmänniska" än "hundmänniska".

#9 Precis samma här. Älskar hundar jättemycket, men rent praktiskt är jag en kattmänniska. Dem passar min livsstil bättre än hund.

Älskar hundar och katter lika mycket dock :) dem är underbara just för deras olikheter.

#10 Ja, jag är ganska lat och katter behöver man inte rasta varje dag som man gör med hundar!

Men jag har fortfarande inte ändrat mig med att förhoppningsvis skaffa hund i framtiden.

Katt vill jag ha också.. Haha det är svårt att bestämma sig!

Jag är varken katt- eller hundmänniska, jag är djurmänniska. Har både hund och katt och kommer nog alltid ha bådadera. Kan inte tänka mig att leva utan djur, det hade varit alldeles för tomt och kärlekslöst.

Förut var jag hundmänniska då jag tyckte katter var för ego, men man har insett att det är det som gör dem så speciella. Man måste förtjäna att bli älskad av en katt

Första katten vi köpte var en huskatt. vi ville ha sällskap när man kom hem. Sedan blev det fler.

Någondag ska jag ha en hund men det är skönt med katter som sköter sig själv. Man behöver inte oroa sig när man är på jobbet tex.

Jag har haft djur hela uppväxten så utan djur skulle jag inte vilja vara allafall.

Jag är kattmänniska ändå ner i tårna. Min familj har alltid haft minst en katt, och även om jag alltid velat ha en hund också så är jag i grund och botten katmänniska. Många hundmänniskor säger att katter är lömska, men jag säger tvärt om, att hundar är lömska (för mig alltså), eftersom jag kan läsa av katter mycket bättre än hundar.

Det är svårt att tänka sig ett liv utan katter, de ger en så otroligt mycket! Vad ska jag säga? Jag är "såld" på katter, och kommer förhoppningsvis aldrig sluta vilja ha dem omkring mig!

Jag är besatt av katter..! Crazy cat lady typ. :)
Har tre stycken, men det känns inte som om det är tillräckligt..
När jag blir äldre vill jag ha ett eget katthem och ta emot alla katter som är hemlösa och ska få ett nytt hem. Katter är ju faktiskt det mest sällskapliga djuret som finns på denna jord, och enligt mig är dom värda allting gott här. :)

Hade jag inte bott i lägenhet och haft mer pengar och tid över så hade jag skaffat mig en liten birma, ragdoll, siames och sphynx, och sedan skulle jag ta hem varandra hemlös kisse jag såg.. hihi.

Nu kommer jag gå emot strömmen. :) Jag är verkligen ingen kattmänniska. Och för att vara ärlig så har jag aldrig varit så intresserad av kattdjur (Felidae) över huvud taget.

Men om vi tar tamkatten som husdjur så tycker jag den är för osocial för att vara den "optimala famijemedlemen". Stora fåglar och hundar är enligt mig överlägsna katten i detta avseende.

Jag är som sagt inte heller tillräckligt intresserad av kattdjur för att skulle vilja ha den som "intressedjur" utöver "familjemedlemmarna".

Jag tycker katterna är obehagliga för att dom plågar/leker med sina byten och inte dödar dem direkt som dom flesta andra djur. Dom känns lömska. Det är alltid kättägarna som kommer till jobbet med sår eller är försenade för att katterna har kissat på olämpliga ställen, inte hundägarna. :)

Detta i kombination med att min sambo inte tycker om katter och att jag är allergisk mot dem gör att jag med största sannolikhet aldrig kommer skaffa katt.

Däremot är jag en väldigt djurintresserad person och jag tycker om att umgås med katter om jag får chansen. Det är inte som att jag ogillar dem, jag tycker om i stort sett alla djur. Det finns bara en massa andra djur som jag tycker mer om helt enkelt. :)

#16 Katter brukar vara väldigt sociala med sin familj faktiskt. Däremot kan det ju skilja sig från katt till katt. Men jag själv förväntar mig inte att vänner och bekantas katter ska vara social med mig.
En kompis katt gömmer sig i princip varje gång folk är på besök. Jag brukar kunna se till henne, men väldigt sällan får jag hälsa. Men hon är otroligt social och mammig egentligen.

Och det där med såren är ju också lite olika hur man gör. Leker man med katterna med händerna får man räkna med att det händer olyckor. Samma som att man kan råka få sår från en hund, eller råttor eller vad som helst som har klor.  Här hemma är det oftare från råttorna än katterna ;P

Men katter passar inte alla. Och jag tycker man märker att det finns en hel del som skaffar katt men som verkar förvänta sig att den ska bete sig som en hund. Och då blir det ju lite fel.

#16 Det känns som att du säger emot dig själv litegrann, elr har jag missuppfattat hela inlägget? Du säger att katten är osocial och att dom är obehagliga för deras sätt att hantera byten, ändå gillar du att umgås med katter och hänger dessutom på kattforum och skriva långa inlägg om hur du ogillar dem?

Hmm.. jag fattar faktiskt inte vad ditt syfte med ditt inlägg är, det känns bara provocerande iomed att du drar alla över en kam och pratar så illa om dem, vad är det för mening?

Min katt är den mest sociala av alla djur jag haft (mer social än hundarna!) just nu sitter han i mitt knä och tittar på när jag skriver detta :) Han är världens snällaste, den snällaste lilla varelse jag känner. Skulle aldrig göra någon illa och skulle ALDRIG riva mig så jag får sår.

Sen förstår jag inte hur deras sätt att hantera byten i det vilda har med deras beteende mot dig o göra?

Alla är vi djur från början..

Nej, jag fattar ingenting av ditt inlägg ärligt talat, förklara gärna så jag förstår hur du tänker :)

För att återgå till tråden igen, så är jag och min sambo rena kattälskare. Vi bara älskar dem och skulle inte tänka oss att vara utan våra katter, Mollz och Lo. De utgör vår familj så att säga..

Mollz visst är hon lite speciell och inte helt social, men hon är gosig och är det ngt hon inte tycker om säger hon ifrån till både och Lo, medans Lo är nyfiken och pratglad liten katt. Dock börjar Lo växa om Mollz och det tycker Mollz sisådär om. De älskar att ligga i klösträdet längst upp och tjivas lite om vem ska sova där, annars sover Mollz i torktumlaren eller ovanför garderoben i en ikeapåse. Lo älskar att leka och pratar oftast när man frågar om vi ska leka eller så kommer hon och säger att vi ska vakna på morgonen ;)

Katter är de finaste som finns i våra ögon. Dock passar vi mina föräldrars hund lite då och då men våra ögonstenar är våra missar såklart. :) :)

Jag vet inte, törs folk säga vad de tycker om katter egentligen här? Eller anses de då som provocerande?

Någon kanske blir det nu, men det är iaf min åsikt. Jag gillar de flesta katterna, men inte nakenfisar, lockiga eller orientaliska varianter.

Jag älskar katter för att de är sina egna, och gör i stort sett som de vill. Smått ouppfostrade och alldeles för härliga!

#18

Visst vi gör igen. ;P Jag tycker jag var ganska tydligt när jag skrev att jag inte ogillar katter men att jag tycker mer om andra djur. Jag anser inte att jag pratade illa om katter utan förklarade vad jag tycker om dem. Det var ju det tråden gick ut på.

Ska försöka göra punkter utav det jag skrev och förklara lite bättre runt det.

*Jag är inte särskilt intresserad av kattdjur
Finns väl inte så mycket att förklara här egentligen. Vi alla fascineras av olika saker.

*Inte tillräckligt social
Notera först och främst att jag skrev att JAG inte tycker det är tillräckligt social i mitt ursprungliga inlägg. Vad folk söker i djur är upp till var och en. Men om jag skulle skaffa ett djur för sällskapets skull så faller katten bort för andra arter som är mer sociala.

Att jag upplever hund och stora fåglar som mer sociala är egentligen inte så konstigt eftersom dessa naturen lever i par eller flock medan katten är solitär.

*Katter är obehagliga för att dom plågar sina byten
Nu handlade tråden om vad man tycker om katter och inte bara husdjursaspekten. Värt att tilläggas är jag finner andra liknande saker obehagliga, som att t ex skator pickar ut ögonen på levande kaninungar.

Det tror jag var dom negativa sakerna jag tog upp om katter. Missade jag något?

En till sak som kan vara relevant att ta upp är att jag faktiskt har väldigt osociala djur själv. Och dessa har jag som rena "intressedjur" där syftet inte är att ha någon att iteragera och umgås med.Så jag fördömer verkligen inte ut alla djur som inte är rena flockdjur.

Men för mig är katten inte tillräckligt intressant för att jag ska ha den av den anledningen och inte heller tillräckligt social ur den andra aspekten.

Dvs vill jag ha ett sällskapsdjur så skaffar jag inte katt för det finns dom som passar mig bättre och vill jag ha ett "intressedjur" så skaffar jag heller inte katt. Så vad ska vi säga? Denna art passar inte mig helt enkelt? :)

Och vad gör du då på denna sida?

Själv har jag alltid varit den typiska "hundmänniskan", men efter att ha tagit in en hemlös katt med världens finaste personlighet inser jag att jag hittills haft otur med katter helt enkelt.

Men jag hängde här inne och läste även innan jag konverterade, och jag hoppas att man är välkommen här att läsa och lära sig, även fast man inte har katt som favoritdjur?

Jag älskade katter när jag var liten. Och som 6-åring lyckades allt mitt tjat och familjen skaffa katt. Jag älska han, men han var väldigt förtjust i mina föräldrar. Och är än idag (15år gammal). Så mitt intresse svalna och jag ansåg att katter var trista djur som bara sov och åt.
Och jag minns att jag bara för kanske 1,5månad sen sa att jag aldrig skulle skaffa katt. Men så kom en liten kattunge in i mitt liv som jag bara inte kunde släppa blicken ifrån. Och bestämde mig för att hon skulle bli min. Och så blev det. Så nu är hon min och hon är världens bästa katt.
Men jag vet inte om jag är en kattmänniska, och jag har svårt för andras katter. Tycker dem är söta och fina liksom. Men mycket mer än så är dem inte. Men min lilla tjej är underbar. Och har alla människor samma relation till sina katter så förstår jag ju att dem älskar dem som jag älskar min även om jag inte ser samma i deras katter.

när jag var liten hade jag marsvin, ett blev ihjälbiten av en katt, jag svor på att Aldrig skaffa katt…

idag har jag 3 st katter som jag älskar över allt annat inlkusive en jourhems katt… jag är kattokig och katter är mitt liv,bortsätt från min pojkvän såklart :-)

#21 Då förstår jag lite mer.. tack för din förklaring :)

Är dock i samma tankebanor som #22..

Jag är och förblir kattmänniska. Och kommer nog vara en av dessa Crazy cat ladies när jag blir äldre ;) (pensionär) men det gör mig absolut ingenting :D

Det som farcinerar mig med katter är att det är inte du som väljer katten, katten väljer dig. Att bli älskad av en katt är inget man ska ta förgivet utan du måste förtjäna att bli älskad. Katten är ego, självständig och går sin väg om det inte passar. Den är en överlevare och det är tuvärr också detta som gör att katten har så låg status i vårat samhälle. Ett liv utan katt är för mig som ett liv utan vatten eller luft. Det går inte. Jag har försökt, men efter ett par år så står jag inte ut! Hundar är toppen, hoppas att kunna skaffa en så småningom, hästar är underbara, blir kanske ett hästliv med såsmåningom igen, kaniner har jag ingen erfarenhet av, iller verkar spännande, möss är urhäftiga (har en) men katten är och förblir nr 1 i min värld!

Jag har alltid varit mer kattmänniska än hundmänniska och jag skulle nog inte kunna leva utan katt. Det skulle bli för tomt.

Tja det finns de som hävdar att kattmänniskor ofta är på ett annat sätt än hundmäniskor. Hundmänniskor skulle visst vara mer organisatoriska… gilla ordning och reda m.m.

Själv tycker jag det är faschinerande hur individuella katter är, hundar är det inte på samma sätt då de är utpräglade flockdjur och du är flockledaren. Men katter är definitivt väldigt sociala djur… en spinnande katt är rätt social och kontaktsökande i mina ögon

#12 samma här! :)

Tråkig attityd att bara kattägare eller kattälskare är välkomna på denna sidan. Jag har ett allmänt djurintresse och brukar kolla runt lite på iFokus olika djursidor då och då. Fast detta är första gången jag faktiskt blir ifrågasatt.

#32 Såklart du är välkommen till Katter iFokus även fast du inte alls har något intresse för katter.

Man kanske bara är nyfiken över vad som sägs på vissa iFokus områden?

Jag brukar gå in på Gerbiler iFokus även fast jag egentligen inte är så värst intresserad av att skaffa ett sådant husdjur, gillar bara att läsa om olika informationer om djuren runtom i världen..

#32 Håller med dig, trodde man ville sprida information om katter och höja kattens anseende. Men hur ska man kunna nå ut om man inte släpper in folk som vill lära sig? 

Brukar också kolla på forum som rör annat än just mitt stora favoritintresse och ingen har någonsin frågat vad jag har där att göra. Tack och lov.

Ett liv utan katt går inte! Jag och min sambo värdesätter våra katter högt och dom är inte bara katter utan en i familjen! Dom ger så mycket kärlek och glädje.

vi har tagit hand om några hemlösa katter som var meningen vi sedan skulle omplacera men hur skulle vi kunna omplacera dom? dom ger oss ju så mycket kärlek, så dom bor kvar hos oss och har gjort vår familj större =)

Många tycker vi har för många katter och borde göra oss av med några, men varför skulle vi göra ossav med en familjemedlem bara för att andra tycker det?

vi anser att så länge dom verka trivas med oss och varandra så ser vi ingen anledning att dom skulle få flytta.

Vår tanke var att 2-3katter räcker men när en liten katt i nöd kommer till oss så kan man inte göra annat än att öppna sina armar och hjälpa katten så gott man kan.

Nu kan vi dock inte ta oss an fler katter men skulle det komma någon som behöver oss så hjälper vi självklart till att hitta ett bra hem tll katten.

#35 Håller med, ett liv utan katt går inte när man väl har skaffat 1 katt!

#35 Håller med, ett liv utan katt går inte när man väl har skaffat 1 katt!

Jag älskar mina katter över allt annat och jag försöker göra det jag kan för att höja kattens status här i landet. När det gäller just relationen, så har jag en annan relation till min hund jämfört med vad jag har till katterna.

Är både hund och kattmänniska, hundar har jag inga då de kräver för mycket tid. Men visst  tycker jag om dem ändå. Katter däremot är det lättare att handskas med och kräver inte lika mycket. Dessutom gör de nytta då jag slipper möss och råttor i huset. Att de drar sig undan ibland när man vill ha dem nära och är i vägen när man  skriver på datorn istället är en del av charmen.

På vårt jobb är det inte ovanligt att man åker ifrån jobbet för att gå ut med hunden. Det är lika illa som att komma för sent tycker jag.