Vi hade två katter hemma som vi passade när vi köpte våra. Vi trodde att de vuxna katterna skulle spotta och fräsa men det var faktiskt tvärtom.

Därefter har vi inte provat med katter men de börjar vänja sig vid kompisens hund nu! ;P

När min kattunge kom hem till oss reagerade min vuxna med att springa ut mest hela tiden. Han ville inte gosa, han ville inte vara inne, men tyvärr var det ju en massa snö ute så det blev ganska mycket spring in och ut. Det dröjde en vecka innan han kom på att man kan daska till den lilla lite grann när han är för närgången, men han springer fortfarande efter två veckor ut mycket, och sitter och ser missnöjd ut istället för att markera att jag är hans.

När han är ute försöker han dock äta upp grannkattorna. De försöker gräva ner sig så fort de ser honom, och jag tycker synd om de stackrarna. En av de första kvällarna lillkissen var här sprang stora ut och var borta i timmar, sen kom han hem och hade lösa tofsar i pälsen över hela kroppen, och en stor vit tuss från någon annan katt mellan tårna. Jag tror han försökte avreagera sig lite…

Intressant blev det häromdagen när han hittade en annan kattunge ute på gården, den hade antagligen gått vilse och ville hemskt gärna komma in till oss genom kattluckan. Stora vaktade på kattungen så klart, men betedde sig som mot min egen, nyfiket och lite smågrinigt, istället för som mot grannkatterna, som en mordisk krigsherre. =) Efter det här var han lika grinig som första dagen min egen kattunge kom, jag tror att han kanske trodde jag tänkte ta hem fler jobbiga småbarn.

Jag tänker att han förstår att kattungen är något jag tagit hem, och att han inte vågar attackera den eftersom han ser att jag ser den som en familjemedlem. (Han kanske trodde att det gällde den främmande kattungen också?) Då blir han kanske förvirrad och vet inte riktigt hur han ska hantera situationen, så han går ut hellre än att råka göra mig arg. Jag misstänker att det också kan spela in att han var lite för ung när han togs från mamman, och den vuxna katt jag hade då brydde sig inte om den lilla tillräckligt för att "uppfostra" honom, så han kanske inte riktigt vet hur man gör med en uppkäftig kattunge.

Långt blir det, men inget är väl så roligt att prata om som de egna små kissorna…=)

Ja jag tror absolut att de förstår att en ny katt inne är något matte/husse har släpat hem och vaktar över, så den låter man vara. ;)

Jo, det roliga var att han verkade tro att kattungen ute på gården var samma sort. Tidigare har jag nämligen sett honom jaga även små icke fullvuxna kissor för att de inkräktade på hans område.

Min honkatt är supersocial och snäll och tycker det är riktigt kul med nya katter. Både kattungar, vuxna katter och till och med främmande hundar älskar hon. Hon följer efter dem och leker som bara den. Hannen är tvärtom, vill inte veta av någon annan än sig själv, inte ens vår honkatt som alltid har funnits här. Om någon kommer nära honom så fräser han ifrån ordentligt. Båda är kastrerade.

Våran skogis älskar nya katter. Han välkomnar dem direkt och tvättar och håller på, så för honom är det helt okej. De andra håller mera avstånd. 
Våran huskatt vi hade hatade andra katter. Han låg under sängen och skrek flera dagar innan han kom fram och tittade på den nya. 
Det är helt olika hur de är.

min katt blir överlycklig och börjar genast kurra, gå fram och försöker tvätta nya katten :D