Uppfostringsfråga
Det är inte klokt vad mycket frågor en liten kissekatt skapar! Min litenkatt är nu ca 14 veckor gammal. Han föddes utan egna människor och hittades när han var ca elva veckor. Jag har en äldre kisse som togs från sin mamma när han var ca tio veckor, och han är världens finaste kisse, men kan tyvärr gå från att njuta av gos och kel till att vilja tugga av min hand på ingen tid alls. Jag har förstått att det är sånt som kan komma av att de inte fått vara med mamma tillräckligt länge.
Är det något man kan göra för att lillen inte ska få samma beteende? När jag klappar honom nafsar han ju efter min hand ibland för att leka, som kattungar gör. Då brukar jag säga "nej" med en allvarlig röst och sluta klappa honom en stund. Borde jag gör något mer? Räcker min väldigt mänskliga sätt att tillrättavisa honom som substitut för mammatrygghet? Jag kan inte göra något för stora kissens barndom längre, men kan jag göra något för den lilla vorre det ju bra.
Ett dovt morr fungerar bra för oss….
och santidigt som du säger NEJ och han slutar, så klappa. Då märker han att det är behagligt att inte bitas. Behag och obehag. svårare är det inte. OCh morr och fräs är också bra att använda tillsammans med NEJ
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Det låter mest som att han försöker få igång lek, visa då istället hur man leker. När han brottas och biter på din hand ge han en leksak, du behöver inte nödvändigtvis leka med han.
Antingen det eller sluta klappa och gå därifrån, ignorera honom.
Ja det skulle jag pröva med iaf =)
Han bör ju heller inte koppla ihop att han får leka om han biter matte, så jag skulle inte ge honom en leksak så fort han bits.
#4 Visst, men om katten är van med att få busa med händerna (från sitt tidigare hem) som många kattungar är, så är det bra att visa katten hur man leker.
Det har funkat väldigt bra på min katt att varva mellan att gå iväg och ignorera samt att byta ut handen mot en leksak. Men man behöver som sagt inte leka med katten utan bara ge den leksaken i dess famn om man säger så..
![[Thiah]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Våra katter har tyvärr genom oss blivit vana med att leka med handen. Vi har själva märkt att detta var ju inte direkt smart så nu försöker vi bryta beteendet. Hos oss räcker det med att morra/fräsa mot hankatten (som är den som biter.) och sedan putta bort honom/drar bort handen och slutar bry sig.
Det tog ett tag men nu förstår han mitt (för det är mig han biter) fräsande och försöker sluta. Ibland klarar han det och får stanna kvar, ibland går det inte och då får han gå bort.
Vår katt kom till oss som 9 veckor och saknade därför sin mamma i de viktiga sista veckorna.
Tack för alla råd! Han verkar ganska försiktig med fingrar och fötter för det mesta, som att han är lite medveten om att det är något man ska vara försiktig med, så jag hoppas att det inte blir något problem. Jag minns tyvärr inte hur jag gjorde med stora kissen, så jag vet inte vad som inte fungerar…
#7 Våran flicka har växt ifrån att jaga fötter (till min stora glädje). Men innan hon gjorde det så gällde det att ha fötterna djupt under täcket.
Så länge han biter på skoj tycker jag att det är okej, köp en tuggring till honom som han kan bita på eller köp en riktig napp (som typ för barn) och när han är på väg att bita dig får han bita i nappen istälet.
Zorro har alltid bitit o även om det inte gjorde ont när han var liten så kan jag lova att det gör ont nu när han e 5 år så jag har övat med Zigge som e 1.5 år att man får inte bitas nån gång..varenda gång han skulle bita mig så sa jag nej och när han slutade så klappade jag honom o berömde honom.. det har fungerat jätte bra på zigge.. Zorro biter inget på även om han blivit bättre..
det viktigaste är att vara konsekvent. inte tillåta ibland utan säga nej alltid.
Starta ny diskussion