kan tillägga att det är lite samma sak som när jag äter mat, då kommer han och vill aaaaalltid äta, oavsett vad det är.

jag trycker/knuffar/slänger bort honom, men han kommer alltid tillbaka. slutar med att jag får sitta med tallriken ovanför huvudet och bara ta ner den när jag skata en tugga.. stå upp o äta kan jag inte för då attackerar han ju fötterna..

blomspruta med vatten brukar kunna funka, både ljudet och vattnet som överaskar men inte gör ont. Men framförallt, att försöka vara envisare än katten och ALLTID säga ifrån och spraya

Jag brukade alltid dutta till min kisses på nosen när hon bet för hårt, lyfta/putta bort henne och stänga ut henne i köket. Ingenting funkade, speciellt inte när hon började byta tänder. Hon fullkomligt slaktade mina händer och armar. Fast hon bet bara hårt hon var inte på och bet mig hela tiden som din katt.

Men sen skaffade jag en kompis till henne förra veckan och herregud vilken skillnad! Nu bits hon inte alls lika hårt och verkligen inte lika mycket, nu pussas hon bara

känns så elakt med blomspruta >_<
men vad gör man..

hehe jo kompis får väl bli en senare grej har just skaffat denna så :)

han går loss på min laptop också, ska ligga på tangentbordet, bita i skärmen, slå med tassarna. man kan ju inte spruta in datorn i nåt äckligt medel liksom då pajjar den..

min var också på datorn, haha. Fast jag brukade bara peta till henne på nosen eller lyfta undan henne, det lärde hon sig faktiskt, nu brukar hon sova jämte datorn där fläkten är, då blir det varmt och skönt :)

Fast jag kanske var lite mer envis när det gällde datorn då jag inte vill att den ska gå sönder, bryr mig inte lika mycket om att ha bitmärken på händerna ;)

jag tycker jag är envis med datorn, knuffar bort så fort han tassar där. jag får väl kanske börja slå lite på nosen o se om han fattar.

tillslut blir han ju sur o sätter sig nån meter ifrån o jamar men sen är han där nåra min efter igen.

testa att göra vässzzzzzzzzz ljud hårt o skarpt så högt du kan så lär katten fatta. när kattungar leker med varandra så piper de till när kompisen är för hårdhänt så då lär dom sig hur hårt är för hårt.

Blomsprutan gör vässljud också så man behöver inteens sikta på katten det räcker att spruta ut i luften, förstår hon inte det hela så kan man träffa ngn enstaka gång så katten förstår att det där blomspruteljudet är inget roligt och bäst att låta bli med det jag gör.

Förslag med datorn: ringa in datorn med kompost galler och gör det till en kattfri zoon. kommer katten in, kasta ut den försiktigt och säg nej så fort du ser den där innanför. Vi har ett kompost galler in till det rummet vi har datorn i och det funkar hitintills för oss, men katten är bara 13-14 veckor. Men vi uppmärksammar henne också varje gång hon jamar och vill ha uppmärksamhet när vi sitter här, så hon inte känner behovet utav att komma in till oss för att kunna komma nära. Sen så har vi nu börjat ha något mjukt utanför till henne att kunna ligga på, så hon ser oss samtidigt. och det hjälper och då jamar hon inte så mycket på oss hela tiden heller.

Kattungar är på det här sättet och står man inte ut med det så ska man inte skaffa katt eller möjligen skaffa sin en vuxen katt som tappat lekfullheten och det sprudlande livsglädjen.

Klorna och tänderna är inte så vassa på en vuxen katt som på en kattunge.

Gläds åt kattungarnas livsglädje och lekfullhet. Ta det som ett erkännande att katterna vill leka med dig och glöm alla bannor och sprutflaskor.

Det går att leka med katterna utan att de biter och rivs. vår  tjej är 16 veckor och har lärt sig att bitas gör man inte när det är lek. Vi har puttat bort och tagit i henne när hon bitits.

#9 Tro mig, det gör så pass ont att jag i reflex sparkar till med benet när jag lagar mat, är det värt att riskera att en stekpanna faller i golvet och mosar katten då menar du?

Jag ser detta i längen som en ovana som jag vill träna bort innan det blir för sent.

#11 , ta i henne och säg ett skarpt "NEJ!" Det funkade på våran katt, hon biter knappt nånting numera

Vidhåller att kattungar är på det viset. Det är ingen ovana utan det är som kattungar är, lekfulla och kontaktsökande. Tids nog blir katten gammal och ligger helst i soffan och sover. Ett djur gör aldrig något för att vara elak. Jag tycker synd om katten som kommit till någon som inte inser vad man får förvänta sig av en katt. Om du är rädd att tappa en stekpanna på dina fötter eller på något annat får du väl stänga dörren till köket när du lagar mat.

Jag blir alltid beklämd när jag ser folk som inte står ut med sina barns eller husdjurs livsglädje.

Jag förstår väl också att ha ite vill vara elak, me det betyder ite att ha ka göra vad som helst.

Jag bor i e etta så jag har ige dörr, ha är alltså med mig hela tide.

#13 Katter som gör så gör så för att de inte lärt sig att det inte är okej. Har inte mammakatt lärt dem det så är det upp till ägaren att göra det.

Att bitas och brottas tycker säkert katten är kanonskoj, och när den kommer i trotsåldern så blir den sur/skiter den i om man säger ifrån och fortsätter ändå. Men att det är kul betyder inte att det är okej, och att lära katten vad som är okej och inte skapar en fungerande och trevlig livssituation, förutsatt att katten får utlopp för sina behov på annat vis än det som gör ont på ägaren.

Att bitas så att det gör ont är inte livsglädje, det är ett hyss som kisse tycker är kul och fortsätter med eftersom den inte fattat att det gör ONT och inte är okej. Livsglädje kan den få ha när som helst annars, men att bitas behöver inte ingå där. Tänk de barn som inte fått denna uppfostran? (eftersom du tar upp detta med barn också) Vart i samhället hamnar de? Över lag hamnar dessa i fel kretsar och lär besöka fängelse titt som tätt… Att ha en huligan till katt hemma som inte fått nån uppfostran så att den fungerar samhället (sitt hem) är ingen glad på.

Men såklart, detta är antagligen okej hos dig och några till, men majoriteten av kattägare vill ha katter som fungerar i hemmet, utan att hugga familjen i ben och händer! Risken är ju stor att det blir värre och värre med tiden, och till slut kan man ha en katt som nästan inte går att hantera eller gå förbi utan att man blir huggen eller riven.

Men som sagt: vissa tolererar detta, andra inte. Jag gör det inte.

Precis, du skrev det så bra! Allt som är kul är inte okej, det finns andra sätt att ha kul på. Han var tydligen den busigaste i sin kull och mamman har varit hård med honom, bitat av hans morrhår t ex.

Det kan ju varit så att dom lekt så med honom när han var mindre, men nu när han har så pass vassa tänder funkar det inte då det gör ont och på fötterna kittlas det ju också, skulle aldrig stå ut att inte sparka ifrån när han är på tårna, så pass mkt känsel har jag iaf.

Jag måste vara dominant/den som bestämmer och uppfostra honom, det är ju som med ett barn. Jag vill ha en väluppfostrad katt alla kan umgås med och kela/leka med utan att bli tuggad på.

Säg ifrån på skarpen när han håller på. Ta i nackskinnet (håll bara så att han liksom inte kan springa undan eller bitas) och peta till på nosen samtidigt som du säger "NEJ." bestämt. Vänta lite, sen mjuknar du och börjar leka igen eller vad ni nu hålls med. Var glad och rolig, men upprepa direkt om han börjar igen. Att kombinera "NEJ." med att knäppa i fringrarna har funkat bra för mig, så att man senare bara behöver knäppa med fingrarna för att katten ska förstå.

Vissa säger att man gör bäst i att direkt ignorera och gå iväg om katten attackerar, för att man då blir tråkig, men detta kan även trigga till att man blir ett slags byte som ska jagas och "mördas" :P Och det blir ju ännu mer fel. Men detta beror ju på från katt till katt.

Ah smart att knäppa!
Vore ju skitbra om han förknippar knäppen med ajaj sen.

Jag har försökt att ignorera men med fötterna går det inte då det kittlas, och med handen, om jag bara drar undan den, så kommer han ju efter och försöker hugga igen (detta om vi sitter ner i sängen typ). Så då blir det precis som du säger mer som en jakt..

Annars är han supergullig och tillgiven och vill alltid ligga i knät, det är när han blir sådär taggad som han biter i händerna ist för att mysa. Lite bortskämd tror jag!

Stackars kattbarn säger jag!

Han mår så bra så med att leka med sina leksaker du behöver inte oroa dig ;)

#19 Alla gör och är olika, människor som katter. Katter är smarta och kan diciplineras när det gäller sådana mindre saker utan problem.

Jag upprepar, stackars katt. Använder man ord som disciplinera om en katt ska man nog inte ha katt. Begreppet disciplinera passar inte i umgänget med någon levande varelse.

Okej, så di katt får göra precis vad den vill, inklusive attackera människor och göra dem illa, och även sig själv om det går illa?

Jag anser att disciplin är väldigt viktigt bland både människor och djur, alla man lever tillsammans med.

#23. Självklart måste man disciplinera sina djur , hur skulle det annars gå. Ska man låta dom bajsa och kissa på golvet också eftersom att lådträning räknas ju också som disciplin, även om mammakatten gör det mesta av lådträningen

Var inte dum! Man behöver inte ens lära en katt att gå till en sandlåda för att kissa och bajsa. Det förstår den av sig själv.

Men bor man med en katt får man acceptera den på dess villkor. Kattungar har betydligt vassare klor och tänder än vuxna katter och spralligheten går ju över. Så om något år om TS då har katten kvar har det väl blivit en prydnadskatt som ligger i soffan om den nu får ligga där.

Lever man med ett rovdjur får man räkna med lite revor både här och där av flera anledningar.

#25 Yikes, tänk på språket…

Om man är allergisk mot ordet disciplin kan man väl kalla det att sätta gränser? Hade en kattunge i senaste kullen som attackerade fötter som satt utanför soffkanten. Han hoppade upp, klängde sig fast, bet och sparkade. Det gjorde fruktansvärt ont och än idag har jag lite ärr kvar… Det är inte okej, inte enligt mig iaf. Han var den absolut tuffaste i kullen och gillade att retas (det riktades tyvärr även mot min ena honkatt som är mycket ranglåg). Eftersom jag tidigt satte gränser (bara ett bestämt "nej", sedan lyftes han bort) hade han sedan länge slutat med beteendet då det var dags för flytt.

Om man inte sätter gränser kan man bli fast med sådana beteenden för alltid. Inom kattflocken finns många gränser mellan katterna själva, de vet mycket väl vad som inte är okej och vad de kan komma undan med. Katterna har därför heller inte speciellt svårt att uppfatta gränser som vi människor sätter, speciellt inte om man fastställer dem hos en kattunge.

1. Jag har kvar katten om ett år
2. Han får ligga i finsoffan, i sängen, precis vad han vill, men inte i min mat
3. Revor här och där har jag inga problem med, men han får inte skada sig själv eller andra när han leker
4. Sluta bete dig som ett dagisbarn för att folk inte tycker som du

Till er andra kan jag iaf säga att jag börjat ta tag i nackskinnet, knäppa med fingrarna och säg bestämt nej. Han blir lite skamsen och kollar undrande på mig så jag hoppas att det ska ta sig om jag upprepar det varje gång det händer. Försöker stå ut när jag diskar/lagar mat och han alltid är runt fötterna, lyckas jag hålla dom stilla så slutar han ju ganska fort, men det är inte ofta jag lyckas hålla mig då det sticker och kittlas så.

självklart ska du uppfostra katten!

Det är inte alls roligt att ha en katt som bits eller rivs mot andra människor, jag vet..Min Ellie gillar inte att bli klappad på magen av okända människor för då rivs hon, men om man säger det till folk i förväg så är det som att de inte tror på det eller bryr sig. Men när de har fått ett rivsår på handen så är hon plötsligt "den elaka katten" och det är jättetråkigt att höra folk kalla ens katt det när hon inte är elak alls..

Sidney brukade bitas en del när hon var yngre och då brukade jag bara lyfta bort henne och gå därifrån, men hon bet aldrig så ihärdigt som din katt verkar göra, och inte speciellt hårt heller

#25

Du har gjort din ståndpunkt klar nu så nu räcker det väl med kommentarer.

Naturligtvis så går det om man är lite sträng att lära katten att vissa saker ej är okej. Efter mycket tjatande så går inte mina katter på köksbordet längre. Det har räckt med ett skarpt nej för att få dem att sluta. Visserligen vet jag inte vad de gör när inte jag är hemma men då har jag inte saker där som de vill åt.

När det gäller maten på köksbordet tror jag bara att det gäller att vara konsekvent med att lyfta ned honom och ALDRIG låta honom få något från din mat. Lyft ned honom gång på gång även om han hoppar upp direkt igen

Han får aldrig smaka mat. Äter inte kött själv så har inget som är av nytta för honom ändå. Fortsätter knuffa bort honom då. Idag var han faktiskt ok när jag åt, satt brevid men dök aldrg ner i tallriken.

På en sån liten hade inte jag använt vattenspruta i alla  fall. MEn ett bestämt NEJ och ett fräsande kanske till och med tillsammans med att du klappar hårt i händerna kan få kissen att bryta det han håller på med. OCh är han för påstidig när du fixar med mat, så stäng in den lille på muggen den stunden. den enda här som får  smaka vattenspruta här är Arne som är 11 år och bara när han försöker hoppa på Esther. Han är kastrerad  som alla mina katter….Jag brukar säga, att de finns Ett tillfälle att klappa till en katt  aningen hårt och det är när den biter på kablar.det är ju förenat med livsfara både för katten och för dig om det vill sig illa….