Ja, det är så lång tid det har tagit för mina två pojkar att acceptera varandra som kompisar. Tidigare har de kört på mentaliteten "ok vi bor tillsammans, that's it". Idag tvättar de varandra, busar tillsammans, sover bredvid varandra… och… den ena lär den andra ett par hyss .

Nyligen så satt de och tvätt varandra bredvid mig och jag tog mobilen och tog bild på dem när de var så när varandra utan att min Norska skogkatt (den svartvita katten) drämde till den andra med tassen. Min Norska Skogkatt är den som för befälet, han är ledaren vilket också märks på deras sätt att äta, dricka, gå på toa osv men aldrig har han lekt med lillkissen osv förrän nu…. cirka tre år efter att han flyttat hit … bättre sent än aldrig antar jag .

Men gud så glad jag blir när jag ser att de till slut i sin egen tackt lyckats bilda ett band så starkt som bröder emellan. Inte nog med detta så har de börjat prata med varandra också, dock förstår jag aldrig om vad..  Men lillkissen brukar säga "burrrr" medan norskisen kommer med ett "brrrrijau"… någon som kan tolka?! Eller inte…

(bildkvaliten beror på mobilkameran men försökte göra det lite bättre i PSE)