Det jag skulle gjort var att åka in till veterinären, vet inte om man kan göra något åt det men det måste ju vara bättre att åka in och kontollera än att han ska behöva ligga och må dåligt.

Håller med Stirrup, åk till veterinären omedelbart! Kanske det bästa är att han får somna in, men låt det då gå humant till hos veterinären.

Har precis fått en tid… 19.30 kommer han somna in i kväll…

Jag vet inte hur jag ska klara detta, Han var jue mitt allt.. min lilla bebis…

Beklagar Ladymon. Vad sa veterinären om hans tillstånd?

Jag har varit med om det en gång med en kattunge. Han halkade efter viktmässigt trots stödmatning och trots att han inte hade gomspalt. Han såg lite annorlunda ut än sina syskon.

Han fick avlivas hos veterinär efter ca 13-14 dagar. Han hade enligt veterinären vattenskalle och han beskrev det även som så att om han hade varit ett människobarn hade han varit utvecklingsstörd. Nervsignalerna fungerade inte som de skulle och när han åt fick han ont, skrek och magen svällde upp som en ballong. Sedan var han ok igen tills nästa matning.

Vi hade tyvärr ingen tidigare erfarenhet av dessa problem och försökte därför hjälpa honom (vilket jag hade dåligt samvete för i efterhand). Vi hade haft telefonkontakt med (andra) veterinärer först som rådde oss att antingen fortsätta hjälpa honom genom att stödmata eller att låta honom självdö alternativt slå ihjäl honom :(

Men sedan hittade vi "rätt" veterinär. Vi tog med oss alla kattungarna för att visa hur han skiljde sig åt från sina syskon i vikt, storlek och utseende.

  Veterinären tyckte dock att vi gjort rätt som kämpat med honom och att vi inte skulle anklaga oss själva, utan att vi hade gjort allt vi kunnat och vad vi trodde var rätt.

Skulle vi få en likadan kattunge någon gång, skulle jag dock valt att avliva den på en gång, för att förhindra att kattungen skulle få lida. Hela kattgruppen blev lugnare då han hade fått somna in. De blev oroade av hans skrikande. Det var en mycket jobbig tid fylld av oro och självanklagelser. Dessutom fäster man sig ju så vid de små liven.

Här är en bild på lille Aramis.

#4 jag berättade hur han såg ut för vetrinären , att huvudet blir större och större jämnfört med kroppen och att ögonen tittar åt olika håll. Jag frågade om det fanns någontinga att göra för att han skulle bli frisk. Om det möjligen går att tömma huvudet på vätska o.s.v jag hade betalat eller gjort vad som hellst för att han skulle må bra. Men dom sa att det fanns inga alternativ, Utgången är alltid dödlig.

Och så bokade vi tiden. Jag kan inte sluta gråta. Han är enormt speciell och det här du skrev med att det går att jämnföra med att vara utvecklingsstörd tror jag stämmer väldigt mycket !

Han sitter upp och följer en så gott det går med blicken, Han är otroligt lugn så han verkar inte ha ont, Och skriker inte som din gjorde.. magen är inte heller uppsväld men han har gått ner massor i vikt sedan han blev dålig i förrgår. Jag funderade på att stödmata tills jag såg att han inte kunde hålla balansen. Det är bara att dra ut på lidandet. Det är svårt men det gäller att stoppa sig själv där. Han vill hela tiden vara nära mig. Och mamman och pappan tvättar honom massor. Dom har inte stött honom ifrån sig. Han sover en hel del och verkar inte vara orolig.

Vilken fruktansvärd historia du var med om !! Men jag kan tänka mig att det är "lättare" att avliva desstu sjukar djuret är, Speciellt om man ser att den har ont.

"Lille pär" försöker dia så gott det går och tittar efter sina syskon som leker och brottas. Något sorgligare har jag aldrig varit med om !

Han är jue bara en bebis. Jag hoppas att det finns ett liv efter detta , där dom som inte fick chansen till ett liv här får där.

Det finns folk som får oönskade kattungar som de slår ihjäl, Det är så orättvist. Dom här kattungarna var verkligen önskade planerade och väntade sedan flera år tillbaka, Och det kommer bara vara den här kullen. Det blir inga fler. Jag får glädjas åt de tre andra friska ungarna. Men detta kommer sätta stora spår i mig och han kommer alltid vara saknad och älskad av oss. Det kommer bli så fruktansvärt tomt, Trotts att han bara funnits med oss i en månad.

Jag förstår att de du fick gå igenom var fruksansvärt och du kan säkert sätta dig in i min situation. På något sätt var det skönt att höra en till som hade vart med om detta även om det är hemskt sorgligt.

Ni får tänka lite extra på min lilla älskling ikväll 19.30 då han kommer få somna in och åka till katthimmlen .

Lilla vän, vad jag lider med idg. har själv låtit min 11-åriga röda älskling somna in för 6 månader sedan. Det gör ont varje dag men denna dikt hålelr mig uppe. Hoppas du kan se lite i den och överleva.

Läs här om Regnbågsbron och tänk på den så ska du se att det blir lite lite lite lite lite lite lättare.

Regnbågsbron
_På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som
vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak; de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit
frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…_

Detta håller mig uppe. Jag är vuxen (50+) men ändå så kan jag inte acceptera att min lilla katt aldrig mera kommer att ligga på min kudde.

Tänker jättemycket på dig. det är så hårt, det här med aldrig mer…

 Anne

Jag tror säkert att det finns en fin plats dit våra djuränglar kommer. Jag vill så gärna tro det, alltid extremt svårt att behöva släppa taget om sina älskade pälsklingar.

Men du gör helt rätt här, skickar en stor kram till dig!

Jag tänker på dej. 

 Har en 10 veckors här hemma som ska i väg i morgon kl 10.30 Utgången oviss.   Det är jobbigt värre när kattbebisar inte utvecklas som de ska.

Tack allihopa för ert stöd !  #8 och jag hoppas verkligen att din 10 veckors klarar sig ! Tänker på er nu när ni är där…

Lille Pär*

Han somnade in i går,  Vetrinären och jag klappade honom tills han var borta. Och t.o.m vetrinären fick en tår i ögat och sa att de var den finaste lilla kissen hon sett. Hon sa att man ser rätt in i hans stjäl. Och det höll jag med om.

Det gjorde fruktansvärt ont i hela mig, Jag grät hela dan innan och hela natten efter. Ångest ångest ångest… Men nu finns han i himmlen. Och detta är första dagen för mig… första dagen för resten av mitt liv utan denna lilla kisse som var som menad för mig.  Men som bara var till låns, Jag kommer aldrig glömma.  Det är så tomt på hans filt, Ingen som sitter och tittar efter mig längre. Trotts att hans pigga galna syskon lever låda och busar runnt så märks det väl, att han inte är med oss mer. 

Här är en liten dikt som jag la upp i min blogg.. tillägnad honom :

_Lille pär har nu somnat in

2010-04-07-2010-05-06**

**_Var inte arg lilla katt mamma
jag var tvungen att gå.
När dom klippte banden,
orkade inte mitt hjärta att slå.

Älskade katt pappa,
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra,
och mina kattsyskon
när jag flyger bort.

Jag vet att ni sörjer
och det finns ingen tröst,
men lyssna till era hjärtan
och ni kommer höra min röst.

jag finns inte bland er,
men jag finns ändå
Alltid i era hjärtan
och älskar er så

Vi kommer alltid sakna dig lilla vän
och nu finns du i himmlen
Aldrig kommer du bli bort glömd
Att man kan älska en katt så mycket kanske inte folk kan förstå,
Men bandet mellan oss, Fans bara mellan oss två.
Jag önskar dig ett nytt liv där du också får chansen att leva
I himmlen får inte dessa sjukdommar existera !
Sov nu gott min lilla vän, Jag är säker på att vi möts igen.

Gud jag beklagar verkligen det som har hänt. Jag blev så ledsen när jag läste ditt inlägg

Vad tråkigt för Lille Pär:( Beklagar att vissa inte är menade för jordelivet.

Fick en kull för över 11 år sedan, där ena kattungen hade väldigt stort huvud. När han försökte lyfta på huvudet så kunde han inte hålla det stadigt, utan vinglade och hade sig. Såklart åkte vi till veterinären och där röntgades huvudet då han annars mådde bra, men jag var oroad för just vattenskalle. Och veterinären misstänkte även det. Men röntgen visade ingen vattenskalle, han hade bara lite "luft" mellan skallbenet och hjärnan pga huvudformen.

Han hade dock inga problem att växa sig stor och han lever än idag 11 år gammal! Huvudet har idag en mer normal storlek så han växte ikapp även det:) Så stor vingligt huvud behöver inte alltid betyda vattenskalle. Kattungar kan ju växa så ojämt.

Ja det har vart en jobbig process, Speciellt för mig ! jag har inte märkt att kattföräldrarna har reagerat, letat o.s.v dom förstod kanske att det var dags för honom att lämna oss,

Dom andra kattungarna växer så det knakar och busar nu mer än någonsin, Dom är 8 veckor nu, Och en av dom påminner om honom väldigt mycket, En frisk lillepär helt enkelt. Det känns tomt, Hade han levt hade vi behållt just honom, Han kommer alltid vara i mitt hjärta. Och jag tänker på honom nästan hela tiden. När man ser dom andra leka och brottas önskar man att han hade fått vara med om detta, Han fick inget liv.. bara en månad ! Jag hoppas att dom som inte får chansen till ett långt och värdigt liv får det "någon annan stanns" livet är inte rättvist.

Någon som vet hur vanligt just detta är ? att katter /hundar föds med vattenskalle, Vetrinären sa att de var relativt vanligt bland perser och chihuahuor, Kan katter leva med vattenskalle… stannar huvudet av på växten eller fortsätter det växa hela kattens liv ? För lille pär växte det så otroligt snabbt, Kanske kan vara så att vissa växer långsammare och t.o.m får några år ?

Det humanaste kanske är avlivning iallafall… vetrinären sa att det blir ett kraftigt tryck i huvudet och att de lider, Som en kraftig migrän helt enkelt. Och t.e.x hundar som kommer in med detta ryggar om någon försöker ta dom på huvudet…

Hemsk missbildning är vad det är…

Men jag får vara glad att de andra tre är friska och utvecklas normalt….

Så sorgligt! Jag blev så ledsen av denna historia. Jag förstår att det har varit svårt att ta beslutet och sedan skiljas.

Jag håller på att läsa en bok av Penelope Smith: "När djuren talar." Hon skriver en hel del om döden och vad som händer. Kanske kan du hitta tröst där.

Tänker på dig och lilla Pär.

Ladymon: Jag blir så rörd över hur mycket kärlek lilla Pär fick innan han gick bort. Önskar fler människor vore som dig i stället för att ta bort friska oönskade ungar som många tyvärr gör..

Jag tror att själen vandrar vidare så ni kommer säkert att ses någon gång igen.

Massa styrke kramar till dig!

Det är ju inte klokt att man sitter här med tårar i ögonen över en kattunge man inte träffat, berättat av en människa man inte känner…