Stackare. Vilken hemsk upplevelse. Mitt har hunnit sätta sig lite lite, 6 månader sedan men också chockartat. Ville aldrig hamna i den situationen satt behöva ta det hemska beslutet men han led min älskade Börje 11 år gammal. Mycket dålig lungkapacitet pga tumör antagligen. Gråter fortfarande inom mig varje dag. Han var mitt allt och mitt liv.

Hoppas du också med tiden kan gå vidare, men det blir ju aldrig mera detsamma.

Tänker på dig och hoppas allt ska bli bättre för dig.

Börjes mamma

Usch, ja alltså det är helt fruktansvärt.. Jag har ju min "första" katt Chili kvar iallafall, min lilla bebis, jag får lägga mig med henne i soffan och kramas. Man får försöka fokusera på det positiva. Det märks att hon letar efter Tiffany här hemma, hon som alltid annars är så pratig och pipig har nu varit helt tyst hela dagen sen jag kom hem..

Min lilla son på två år går också runt och ropar efter Tiffany och försöker locka henne med godis (vitamin)burken. Det gör så ont att se, och hur förklarar man för en så liten?

Han sov när jag åkte till veterinären och han hann aldrig riktigt märka vad som hände. Jag har bara sagt att Tiffany har flyttat och är borta, och "vi får säga hejdå till Tiffany". Han förstår ju inte begrepp som "kommer aldrig tillbaka" eller "död"..

Jag förstår att det måste vara jobbigt för dig, att behöva ta det beslutet.. Det måste vara tungt i hjärtat.

Kramar till dig

Så fruktansvärt för er! Och fullständigt oväntat också - lider verkligen med er.

Att ni har en katt kvar är ju på sitt sätt en  stor tröst, men det kan också innebära att ni snabbt måste skaffa en ny kisse - mycket tidigare än ni själva är mogna för.

Min dotter hamnade i den situationen precis före jul, när hennes ena katt hastigt drabbades av hjärtsvikt och gammelkatten inte klarade att bli ensamkatt. Tamlins sjukdom var känd sen några år men slutet kom ändå oväntat. Hon löste iaf sina bekymmer genom att låna med sig en av katterna vi var stödhem åt. (Emma på KKS godkände flytten)

Kram

Gunki, tack för ditt svar..

Ja vi får se hur Chili reagerar, hon är 3 år gammal och har varit ensam jämt innan Tiffany kom för två månader sen. Hon var helt ensam med mig och sambon innan sonen föddes också. Vet inte om det har någon betydelse.. Vi får se hur hon tar det. Det finns ju massor med katter som behöver nya hem hela tiden, men själv behöver jag nog lite andrum och det går..

uch… hemskt. RIP

Jag känner med dig! Var med om precis samma sak strax efter jul då våran älskade kattkille gick bort, precis lika hastigt och oväntat som din. Han var strax över 1 år gammal och till synes fullt frisk fram tills han blev jättedålig och dog inom någon timme, precis som du beskriver.

Kände då som att vi aldrig någonsin skulle kunna bli med katt igen, men har nu två omplaceringskatter som förgyller vårat liv. De hjälper till oerhört mycket med sorgen efter kattenvännen som inte finns med oss längre.

Stor kram till dig!

Ånej vad sorgligt! Beklagar verkligeen sorgen.

Jag beklagar sorgen :(

Vila i frid<3

Så tråkigt  Krama kissen du har kvar!

Kan säga att jag haft en katt som fick leverfel och de blir ju så sjuka och det går fort!