Det här kommer förmodligen bli långt då jag vill få med så mycket jag kan.

Jag har 2 stora problem runt min katt Nibbler just nu. 1. Min sambo gillar egentligen inte att bo med katten. 2. Nibbler är dryg mot illrarna.

Om vi börjar med det första problemet. Kalle och Nibbler:

Som säkert de flesta vet vid det här laget så tog jag hand om en kattmamma med 4 ungar i somras. Vi bestämde oss för att behålla kattmamman eftersom hon funkade bra med illrarna och var en så lugn och tacksam katt som äntligen fick bo inne hos någon.
Allt blir inte alltid som man tänkt sig, tyvärr så fick Kattmamman avlivas då hon var svårt sjuk och vi bestämde då att alla ungarna skulle säljas. Vi skulle inte behålla någon.
3 ungar var ganska lättplacerade men den sista var lite svårare då han var så väldigt skygg. Efter en annons och flera försök att placera honom hos bekanta så blev han kvar.
Under de här veckorna (kattungarna var ca 8 v när jag tog in dom och flyttade när de var runt 12,5 v) hade vi det väldigt kämpigt. Kalle vantrivdes något så grymt då det var kattungar, avspärrningar till illrarna och det luktade kattbajs mer eller mindre hela tiden. på det hade jag ingen inkomst pga problem med a-kassan och mitt i allt skulle det dras nytt värmesystem i vår lägenhet/hus som självklart drog ut på tiden så det tog nästan 3 veckor tills vårat hem inte var totalt kaos med möbler huller om buller, skygga kattungar och 3 illrar… Kunde inte ens sova hemma under 2 nätter.

Tack vare den pressade situationen som rådde (han ville aldrig ta in katterna från första början, men jag kunde inte blunda för problemet) så faller ibland Kalle tillbaka i den här tiden då vi hade det jäkligt jobbigt, bara genom att Nibbler är jobbig.
Han säger att det inte är något personligt mot just Nibbler bara det att han känner sig stressad av honom och inte känner sig så "hemma" som han skulle vilja i vårat nya hem (flyttade för några veckor sedan).
Nämnas bör väl att när jag och Kalle träffades så försökte Skit skrämma iväg honom genom att bita honom i benen när han sov eller på andra vis smyga sig på och bita. Detta har Kalle aldrig sett som ett problem utan tycker nu att illrar är bland de bästa djur som finns. Trodde han skulle tycka det samma om Nibbler när han lärde känna honom, men det kom aldrig..

Sen hör till saken att Nibbler ÄR en jäkligt jobbig katt… Han är som en iller- men som kan hoppa som en katt! Han gräver i våra blommor, äter på våra blommor, välter glas och vasar, snor smågrejer som han har sönder, hämtar skräp ur vasken, ignorerar när man säger ifrån, gräver i avlopp och handfat, öppnar dörrar och skåp.. Han låter inte mycket vara ifred. Han är väääldigt mycket katt. Har aldrig träffat en katt som är så överallt som Nibbler. Det funkar inte att skälla på honom då han bara lägger sig platt och blir irriterad. Det funkar när Kalle ryter till men det som funkat bäst är att vara tyst och bara spreja till honom med en vattenspruta. Just nu har vi 3 sprutor…
Nibbler är sjukt social. Jag har varit arbetslös under hela tiden och Kalle jobbar varannan vecka på annan ort. Jag har alltid varit hemma med Nibbler. Förut bodde vi på landet och oftast gick Nibbler ut någon gång om dagen. Han var kanske ute mellan 10-30 min per dag. Ibland mer, ibland inte alls.
nu bor vi mitt i stan och jag har börjat vänja honom vid sele. Det går ganska bra och vi går i trappuppgången och ut på ett litet "tak" som är det närmsta vi kommer en innergård. Han tycker det är ganska läskigt att vara utanför lägenheten.
Han har gott om utrymme inne. Bra planlösning och 99kvm att röra sig på.
Jag försöker aktiver honom med lek, spännande mat (BARF då och då), våra selepromenader och med kel och mys.

Sedan har vi problem nr2. Nibbler och illrarna:

Innan vi flyttade så var Nibbler rädd för Skit. Han började tappa mer och mer respekt för Pegasus men aktade sig ändå för de där one on one konflikterna. tyckte tom ganska synd om nibbler som fick fly varje gång Skit fick syn på honom.
Men nu finns det inget som heter respekt mot mina illrar… När jag märkte att illrarna började backa har jag tom försökt få dom att bita Nibbler för att säga ifrån. Men så fort dom får chansen, så viker dom hellre undan!
Dom gör sig lite stora tills dom hamnar i närstrid då är det bara bättre fly än illa fäkta som gäller.
Detta har resluterat i att nibbler har börjat jaga illrarna och brotta ned dom. Han håller tag i dom och sparkar med bakbenen samtidigt som illrarna ser väldigt besvärade ut men försöker knappt ens att bita honom!
Pegasus struntar lite i Nibblers fasoner och rantar runt i lägenheten som vanligt och är mig hack i häl :) Men Skit gör inte det… I vårat "gästrum" har illrarna sina bästa krypin och under sängen där finns ett långt rör dit Skit tar till flykten. När han rör sig ute i lägenheten, vilket inte är speciellt ofta längre på egna initiativ, så kryper han under skåp och soffor och är hela tiden på sin vakt. Blir han rädd för något springer han tillbaka in under sängen.
Jag försöker att uppmuntra honom så mycket jag kan och idag visade han sig faktiskt vid flera tillfällen när vi satt vid TVn. När jag släpper honom lös ute i korridoren utanför så lyser han upp som en sol och skuttar och springer så fort han kan. Jag är dock rädd att någon ska komma med hund där annars skulle vi alltid busa där!
Jag försöker hitta på något med illrarna varje dag. Antingen bus i källaren, i korridoren eller promenad ute.
Det gör mig ont att se illrarna så besvärade. Dom börjar bli gamla. Nu i vår blir Skit 4 och Pegasus blir 6 år. Pez har ju dessutom en tuff sjukdom i sin kropp som kan ge uttryck när som helst. Jag vill att hans sista tid ska vara bra!

Nu slås jag mellan att kämpa vidare eller omplacera Nibbler. Springa runt med blomspruta och härja på min stackars katt eller försöka omplacera honom… Att skaffa en kompis till katten så han skulle kunna få mer utlopp för det han behöver hade jag gärna gjort med Kalle vägrar. Nibbler älskar andra katter, en av få som funkar perfekt som play-date till andra kissar.
Men hur fasen ska det funka… Jag älskar ju Nibbe. När inte Kalle är hemma är han en stor del av mitt liv och min fritid och fyller det tomrummet som blir när jag är ensam. När jag går med honom i sele riktigt känner jag hur vi "bondar". Han är även otroligt smidig att ta med då han är så anpassningsbar. Nya ställen är inga problem för honom och från att ha varit världens mest otrygga har han gått till en otroligt trygg kisse när det gäller situationer som många andra katter hade stressats av.
Jag vill ha min kisse i sängen när jag sover ensam… Jag vill inte omplacera honom till någon jag inte känner. Jag vill att mina föräldrar ska ta honom men det vill inte dom. De har redan ställt upp som satan för mig och har nu hand om 2 kaniner och en katt som jag släpat hem till dom.. De vill inte att deras hjärtebarn, katten Fungi, ska hamna i kläm. De vill inte ha fler djur. Och det kan jag förstå!
MEN, mina illrar går i första hand. Jag vill inte se dom må dåligt… Vilken slitande situation det här är…
Jag vill ha kvar min katt. Men frågan är vad som är bäst för mitt förhållande och framförallt för mina illrar? Och så även för Nibbler… Kanske han skulle må bättre av att bo med en annan katt och kanske tom kunna få gå ut!? Men jag är otroligt kontrollfreak och har svårt att låta någon annan ta ansvar för mina djur om jag inte litar på personen till 110%.

Några tips, råd, vad som helst???
Hur hade ni gjort?

(har även postat detta på iller.ifokus)