Att se dig dö i mina armar
Det var ungefär klockan 6:30 på morgonen och vi hade bråkat kvällen innan. Jag vaknar av att det ringer på dörren och tänker att det nog är min granne som har glömt att kolla på klockan och tror att det är dags att gå till plugget redan.( det händer ganska ofta.) Pappa öppnar och jag hör att någon säger ditt namn. Och sedan hör jag Pappa säga "Nej, det är mina barn katt!" Jag kännde paniken slå ned som en blixt och blev klar vaken direkt. Jag sprang ner i mitt nattlinne och skakade Pappa och frågade om det hade hänt något med dig, Liljan. Han försöker att lungty tala om att mannen utanför dörren har kört på henne, och att hon är mycket illa där an. Jag kastar ur mig "var är hon?! Och han försöker neka mig att se dig lida. Vad hadde denhär mannen utanför dörren gjort? Var det så?! Hde han i sin stress ökat på farten för att hinna i tid till jobbet och kört på dig. Ja, han sa det. Jag satt hoss dig när du låg i filten i din låda. När mamma hade fått tag i veterinären skickade han oss nästan 10 mil iväg för att vi skulle kunna rädda dig. Och så var det hastighets kameror hela vägen, i hela landskapet. Men det var lönlöst, jag såg dig dö tio minuter innan vi annlände. Du tittade upp i mitt svullna rödgråtna ansikte och drog ditt sista rosslande andetag och stängde dina vackra ögon för gott. Veterinären undersökte dig och sa att de inte kunnat rädda dig i alla fall. Du hade skador som tydde på att du blivit påkörd. Och andra senare tillkomman skador som inte såg ut att hänga ihop med olyckan, märkvärdiga. Hade mannen försökt avliva dig innan han såg halsbandet?!? Vad skulle jag tro? Jag trodde inte på ett liv utan dig. Men jag blev tvingad att leva. Sen Mamma gav mig Kiara, den lilla kattungen som var smittad av kattsnuva. Som ingen ville ha för att hon var en korsning. KUnde inte lämna henne. Vi träffas allihopa, jag vet att du väntar på mig. Min egna bästa Nordiskvildkatt, Liljan. Vad än de andra sa och tyckte så vet du att jag alltid kommer att älska dig, för alltid vad som än händer. Du var är helgon! Ingen mäniska har lärt mig mer om livet än du har gjort! Och det vet du för det sa jag långt innan du dog. Vila i frid min lilla ängel!
Väldigt vackert skrivet. Sörjer med dig

Men så tragiskt… Jag beklagar sorgen…
Va sorligt :( Beklagar
usch så tragiskt :(
Jättesorgligt. Kram!
Susanna
Så fint du har skrivit *tårar i ögonen* Vila i frid Liljan

så sorgligt.
vilken söt liten kisse..

Beklagar sorgen…..Jätte fint skrivet..
*gråter* tragiskt. har du n¨gon mer katt?

beklagar… fint skrinvet, fick tårar i ögonen…


Beklagar sorgen. Hon var söt din katt. 
Det finns inga ord som hjälper men skickar en tröstkram.
Beklagar sorgen.. Kramar från mig!
Lider med dig *snyft* en stor tröst kram skickar jag till dig

*gråter* hemska värld… :( beklagar verkligen sorgen.