Jag ville helst ha mina första katter kastrerade, men fick dem tyvärr okastrerade.

Varför vill du inte kastrera dem själv?

Tyckte det var bra få dem "färdiga" så att säga

 Som tur är så är det ju inte så dyrt eller omständigt att fixa det själv.

Om jag köper en sällskapskatt är jag glad om den är kastrerad vid leverans, ja. Och självklart vill jag ha bra kontakt med uppfödare jag köper av. Sedan att det senare visar sig att de man trodde man hade bra kontakt med ändå hugger en i ryggen är en annan sak.

(känner att min kull är en bidragande orsak till att den här tråden startades :P )

Tror säkert många nya kattägare gärna slipper den biten. Jag hade som sagt gärna tagit dem kastrerade: slippa oroa sig för infektioner etc.

Tycker för egen del att en uppfödare som kastrerar sina kattungar innan de blir sålda verkar mer seriöst intresserad av vad som händer med ungarna senare i livet, än en som säljer dem okastrerade. Förstår om de vill hålla lite koll på att det inte ska avlas på dem okontrollerat.

Om jag skulle köpa en katt för rent sällskap hade jag uppskattat om den var kastrerad redan vid leveransdagen. Men sedan tycker jag personligen att det beror lite på varför kattungen är kastrerad, jag skulle inte vilja köpa en kattunge med tex en sjukdom.

Kontakten med uppfödaren är mycket viktig, eller ja. Nu har jag ju inte köpt en katt hos uppfödare men jag vet hur jag skulle vilja ha det när den dagen kommer då jag köper mig en egen liten norsk skogkatt. Och här kommer jag väl egentligen in lite på fråga ett. Eftersom jag nog inte skulle köpa raskatt för att avla med den hade jag gärna tagit en redan kastrerad kattunge.

#7 Håller med dig här.

Om man vill ha en fertil katt av den enda anledningen att man eventuellt skulle få en väldig lust framöver att ta en kull kattungar så tycker jag det är en hemskt dålig idé. Däremot om man köper en sälskapskatt som man sedan själv kastrerar, det är ju en annan sak.

Finns ju fortfarande delade meningar kring tidig kastrering eller ej, men det hörde ju inte så…

Jag har köpt en kastrerad sällskapskatt av uppfödare.
Jag hade inget intresse av avel alls med denna katt, och hon skulle inte gå i avel heller..

Jag fick lagom bra kontakt med denne, men den riktiga kontakten kom vid andra köpet,
Nu är hon en av mina bästa vänner!

Är det en katt jag verkligen klickat med, skulle jag köpa denne sällskapskatt ändå.
Alltid kul om man får en fin kontakt med uppfödaren, men i vissa fall tycker jag att kissen spelar större roll, om uppfödaren ändå är seriös menar jag.

nu har jag ingen raskatt men jag har planer på att skaffa en viss ras längre fram i livet och när jag kollat på en uppfödare av den rasen nära mig såg jag att de säljer sällskapskatter kastrerade.

Jag tycker att det är skönt att det är gjort innan, men det är inte direkt så att jag har det som ett "krav" när jag ska välja uppfödare. Jag tycker inte att det är en så stor grej för mina katter ska ju ändå kastreras =)

#5  Nej, detta handlar inte om dig och din kull.

#7  Nu var ju frågan om hur du skulle agera i frågan, jag ville inte ha diskussion om tidig kastrering eller inte.

Jag känner folk som köpt katt av uppfödare som enligt dem har betett sig märkligt. Och då blir jag fundersam på om folk köper den katt de vill ha, även om de inte gillar uppfödaren. (Nu gäller detta inte bara raskatter, men det kanske var underförstått)

Själv skulle jag inte köpa en katt av någon som jag känner mig lite restriktiv mot. Fin katt eller ej. Vad gäller kastreringsbiten, det kan jag ombesörja själv när den tiden kommer. Om säljaren inte skulle lita på mig, då fick det vara. Skulle det finnas medicinska skäl för kastrering, så är det inga problem.

#12 Så för dig är tidig kastrering en fråga om uppfödaren litar på köparen eller ej?

#13 Svara efter egen erfarenhet. Vissa har det väl som ett alternativ till restriktioner i köpet. Sälskapskatt till 100 % utan risk för "hoppsan-kull".

Men personligen skulle jag bara se det som positivt eftersom jag inte har någon som helst dröm om att bli kattuppfödare. Förutsatt att den tidiga kastraktionen inte beror på sjukdom hos katten.

#14 Förstår inte riktigt vad du menar? Om jag säljer en kattunge till en privatperson kan jag inte ställa några som helst krav på kastrering.

#13   Jag vill köpa en katt okastrerad. Men om det finns medicinska omständigheter som gör att kastrering bör ske innan leverans, så är det helt ok. Om uppfödaren inte vill sälja okastrerat, så får det vara. Jag vill som sagt själv ombesörja detta när det blir så dags.

Sedan tänker jag inte diskutera tidig kastrering eller inte, det har ältats tillräckligt från min sida.

Lite OT: Jag hade tänkt avla på min hona. Hade inte dessa planer då jag köpte henne, men hon hade lämpat sig väl till detta. Tyvärr blev det inte så, hon är nu kastrerad. Så avelsplanerna är lagda på hyllan.

#15 Det jag menar är att vissa katter kommer med avelsrestriktioner (pga speciella linjer eller annat) och om dessa då säger att katten inte får gå i avel alls så är ju det allra säkraste för uppfödaren att sälja denna katt kastrerad redan från början.

En katt kan ju gå i avel oavsett vad som sagts så länge den inte är kastrerad. Katthem kan ju skriva i kontrakt att kattungen skall kastras inom en viss tid. Detsamma lär väl gälla uppfödare egentligen?

Förutsatt då att dessa kontrakt är korrekt utförda och bindande.

#17 Enligt konsumentköplagen (som gäller när en näringsidkare (dit uppfödare räknas) säljer till en privatperson) får man inte skriva kontrakt på sådant som inskränker på köparens rätt till egna val. Kastrering är en sådan grej, att kontakta uppfödaren vid dödsfall en annan. Man kan önska, visst, men säljaren har ingen rättighet att kräva detta. Vid köplagen (uppfödare säljer till uppfödare) däremot kan man skriva kontrakt om i princip vad som helst. Det är därför många uppfödare inte säljer okastrerade katter till andra än andra redan registrerade uppfödare, just för att de kan skriva ett helt annat typ av kontrakt.

Ska jag ändå ha katten till sällskap vore det väl lika bra att kastreringen redan är gjord. Sen att katten då får lite extra tid med kattsyskon och kattmamma är väl bara en liten bonus dessutom.

Avel bör man väl egentligen fundera på innan man skaffar sitt "avelsmaterial". Så just dom tankarna tycker jag inte ska spela in i frågan riktigt.

Jag vill ha en bra kontakt med uppfödaren. Skulle jag känna att det inte skulle vara möjligt skulle jag antagligen välja en annan uppfödare. Tyvärr märker man kanske inte sånt på en gång.
Däremot om jag skulle falla ordentligt för en katt skulle jag antagligen skaffa den ändå även om man inte skulle få jättebra kontakt med uppfödaren.

#20  Jag tycker inte att det är fel att ha sitt "avelsmaterial" om man sedan blir intresserad av avel. Ska man inte avla, då kan man ju kastrera. Och då när man själv tycker att det är dags. Och nej, det är inte med tanke på avel, som jag vill köpa en okastrerad katt.

Vad gäller uppfödare, så märker man ganska snart på forumen vilka man gärna skulle köpa katt av, och inte.

#20 och hur länge ska man sitta och "vänta" på att bli intresserad? Hur länge är acceptabelt för dig innan det börjar bli synd om katten för att den går på p-piller, går igenom tomma löp efter tomma löp eller bara går fertil med alla de risker det medför?

Om någon köper en katt och kanske vill avla i framtiden får de klämma ur sig det direkt. Säg att jag har 5 ungar och 2 säljs till avel. Inte kul om plötsligt övriga 3 också får för sig att avla då.

#20 Nä. Men jag känner såhär att om jag hade blivit intresserad av avel känner jag att jag ändå inte hade hunnit lära mig tillräckligt om just avel för att hinna ta en kull på katten man redan har. Om man då inte har ett jättebra stöd från nån annan uppfödare och börjar läsa om avel på en gång när man skaffar katten.

Köper jag en katt som sällskap lär jag ändå kastrera den innan 6 månader, eventuellt vid 6 månader. Jag kommer aldrig mer vänta så länge som jag gjorde med mina katter.

Kanske det. Men många kattuppfödare sitter man inte och snackar med via forum hela tiden. Och genom internet får man ändå inte kanske rätt uppfattning ändå. För på forum diskuterar man och ibland blir diskussionerna heta vilket gör att man då kanske får en helt fel bild av en person.
Och verkar nån jätteduktig och man verkar kunna få bra kontakt, så kan det också bli fel bild.
Man är inte ens säker även om man träffat uppfödaren nån gång heller.
(Jag har i princip ingen kontakt med min uppfödare längre, vilket är lite tråkigt.)

#21  Det handlar liksom inte om några år eller så. Jag märkte ganska snabbt efter min första katt, att avel var intressant. Sedan när jag köpte min hona så bestämde jag mig innan första löpet, som var vid 10 månader. Nu är hon kastrat vid 15 månaders ålder. Hade jag inte behövt kastrera, så hade jag parat henne nu, och sedan kastrerat efter en kull.

Jag tycker som så att om någon vill avla på sin katt, att man diskuterar detta med uppfödaren först. Ialla fall om det är sin första kull. Men det är jag det.. och det gäller ju att sälja till rätt person, så man har bra kontakt. Att träffa denne några gånger, gärna hela familjen. Man hinner nog få en bild av köparen då.

#22 Precis. Oerhört få går väl från totalt ointresserad till jätteintresserad på ett par månader (tills då man normalt kastrerar). Högst troligen har man väl ändå någon liten fundering som ligger där och gror, det där "kanske", och då är ju situationen en annan än om man säger ett rakt "Nej". Säger någon "Kanske" till mig börjar jag gladeligen diskutera om vad för typ av avel i så fall och om någon av mina katter kan tänkas passa.

Jag vill dock att man ska vara säker på att man är intresserad av seriös avel om man vill köpa avelskatt av mig, så är man "kanske" intresserad så diskuterar jag som sagt gärna. Helst säljer jag fertila bara till redan registrerade uppfödare (pga. kontraktet som jag skrev ovan), men kan tänka mig undantag om det känns riktigt bra. Jag är inte omedgörlig i något läge utan kan välkomnar alltid en vettig diskussion.

#23  Jo, jag tycker att jag har fått en bra bild av många uppfödare genom diskussionerna. Och då menar jag inte bara åsikterna, utan i sin helhet. Det är ju inte grundat på enbart fem inlägg, utan ett större antal.

#26 säger bara att jag tror att via ett forum är det lätt att man blir irriterad för att man har en annan åsikt inom något t.ex. Och att man då låter dom känslorna ta över och får då bara fel bild av en person.

För det vet man ju själv. Har man blivit irriterad på en person som har väldigt olika åsikter så blir man nästan lättare irriterad på den personen igen även i andra diskussioner. Tycker i alla fall jag.

Men lite angående den här tråden. Man bör veta att man är intresserad av avel innan man köper katten tycker jag i alla fall. Och att man då redan från början bör ha en bra kontakt med en erfaren uppfödare. För jag kan tänka mig att många slänger sig in i avelsvärlden lite för snabbt faktiskt.

#18 Okej, då är jag med.

#25 Kan bara säga att jag får en bra bild av dig, angående frågan om förtroende osv. För mig känns det viktigt att både uppfödare och köpare värderar katten för katten i sig och inte bara avelsvärdet.

Angående att det är skillnad i konsumentköpslagen mellan försäljning mellan två näringsidkare och mellan näringsidkare och privatperson så känns det ju då ännu viktigare att som uppfödare veta från början ungefär vilken tanke en köpare har för sin katt.

Jag tänker att om en person vid köptillfället utger sig för att vara sälskapsköpare utan avelsintresse för att senare helt plötsligt lägga om helt och starta uppfödning så går ju då uppfödaren miste om en viss kontroll eller i alla fall möjlighet till att säga till om katten i fråga över huvud taget passar till avel.

Det är ju ändå uppfödarens linjer och avelsarbete som ligger bakom…

Tänker att det borde vara en stor fördel för både uppfödaren som säljer och personen som är intresserad av att börja avla att båda är med på det från början. Den nya kan få nyttiga råd och hjälp på vägen samtidigt som uppfödaren får en möjlighet att hitta en katt som kan komma att passa till avel. Det vet man ju inte med en 12 veckors kattunge heller, men så länge de två har en öppen dialog så kan de ju tillsammans utvärdera kattens lämplighet i avel och ta ett beslut som gynnar båda två även i framtiden.

Jag får känslan av att personer som köper en sälskapskatt för att sedan när katten börjar löpa vill skaffa kattungar kan ha lite för mycket intresse i bara "söta kattungar" och mindre intresse i att avla seriöst. Jag säger inte att det behöver vara så, men får bara en känsla av att det kan vara så i vissa fall.

#28  Citerar:

Tänker att det borde vara en stor fördel för både uppfödaren som säljer och personen som är intresserad av att börja avla att båda är med på det från början. Den nya kan få nyttiga råd och hjälp på vägen samtidigt som uppfödaren får en möjlighet att hitta en katt som kan komma att passa till avel. Det vet man ju inte med en 12 veckors kattunge heller, men så länge de två har en öppen dialog så kan de ju tillsammans utvärdera kattens lämplighet i avel och ta ett beslut som gynnar båda två även i framtiden.

Jag håller fullständigt med dig här.

#29 Förutsatt att uppfödare och köpare har en öppen dialog så kan det ju egentligen inte gå fel. Win-win situation.

#30  Exakt!

Men hur vet man då att den andra parten är öppen och inte går bakom ryggen? Det vore definitivt inte första gången det hände…

#32 Precis och då är vi tillbaka till det jag nämnde om kastraktion istället för restriktioner/önskemål från uppfödarens sida. Vill uppfödaren absolut inte sälja till avel så är det väl bara bra om denne säljer sälskapskatter kastrerade och klara.

Om jag skulle vara uppfödare och vilja sälja sälskapskatter kastrerade och klara så kulle jag personligen bli misstänksam om en köpare absolut säger sig vilja kastrera själv. (Och eftersom denna tråd inte skulle handla om för och emot tidig kastrering så tar jag här inte med detta i resonemanget).

Det där med öppen dialog och förtroende är ju inte bara något som uppfödaren ska stå för, utan det gäller ju åt båda håll så att säga.

Risken finns ju alltid, men om man lär känna köparen ordentligt så borde man få ett hum om denna innan försäljning. Det kan ju innebära att man säljer till dem som bor på närmare avstånd.

Eller att man vill ha referenser från andra uppfödare om spekulanten redan har en katt. Jag personligen tror att de som har uppfödning av en liten ras är mer noggranna än andra. Det kanske inte är så, men jag har fått den uppfattningen.

Vilken ras är den som det avlas på mest? Skogisar? Jag vet inte, men det poppar upp uppfödare hela tiden tycker jag. Då kanske det finns möjlighet att sälja till dem som bor nära. Eller till andra uppfödare. Man väljer ju själv vilka man säljer till helt enkelt. Då får man nog vara väldigt noggrann vid valet av köpare med.

#34 Att lära känna en köpare ordentligt skulle ta lång tid för mig, och dessutom är det inte säkert att personkemin klickar och då kan det ta ännu längre tid. Jag måste inte "klicka" som vänner med mina köpare, absolut inte, jag är ute efter om de kan ge mina små ett värdigt hem eller ej, inte träffa folk jag kan prata om allt eller inget med. Alla är dessutom inte så öppna med att prata om sig själva, men det betyder inte att de är sämre kattägare. Nej det här med att man ska "lära känna" en köpare tvekar jag till, jag behöver egentligen inte veta mer om köparen än hur den tänkt ta hand om katten, om jag sedan träffar på någon som är lätt att prata med och som man lär känna på mer personliga plan så är ju det bara ett plus, men inte något jag säker efter hos en köpare. Klart det ska "klicka" vad gäller kattköpet och värderingarna där, men annars.. nej jag behöver inte vara vän med mina köpare även om jag inte skulle tacka nej till det.

Att man känner någon innebär inte heller att man är försonad från missförstånd och felberäkningar. Det finns exempel på människor som känt varandra tio år innan kattköpet och sedan går något fel och de har inte kontakt längre.

Jag tror inte för en sekund att jag är en bättre människokännare än någon annan, och andra råkar ut för missöden, och så kan självklart även jag, hur mycket jag än försöker "luska fram" ur köparna och hur väl jag än tror mig känna dom. Att då veta att katterna som sålts till sällskap är kastrerade ger i alla fall mig en trygghet, och som det sagts tidigare, är man oseriös angående blivande avelskatt så är man knappast intresserad av en kastrerad katt. Det tycker jag är ett steg mot en (för mig) tryggare affär.

Vilken ras det avlas mest på? Tja det beror ju på hur man ser det. Antalet nyregistreringar varje år eller antal kullar i förhållande till antalet katter? Antalet aktiva uppfödare? I antalet katter och andelen av dessa som går i avel skulle jag säga att ju mindre ras, desto större andel av katterna går i avel. En stor ras (antalsmässigt) som skogis, mco och ragdoll så behövs ju inte lika många avelskatter, det finns redan en stor genbas som inte är i stort behov av breddning, till skillnad från små raser som mer eller mindre behöver allt blod de kan få och inte kan vara lika kräsna.

Nej, man behöver liksom inte vara bästisar med köparna, men jag tycker att man får ta sig tiden att få veta vilka man säljer till.

En stor ras kanske det heller inte behöver avlas på så mycket. Jag tycker att det är alldeles för lätt att bli uppfödare, det blir snart ett överskott på raskatter med.

Eller det kanske redan är det eftersom man säljer till BYB.. (inte med flit naturligtvis) ett önsketänkande: en kull per katt och år som max. Då tror jag att man har mer koll på vart katterna hamnar, alltså tar sig tid att se vilka man säljer till. En tanke bara..

(orkar inte läsa igenom långa inlägg med stora stycken)

#36 Jag håller helt med, och jag tycker att man kan ifrågasätta vissa uppfödare som sitter på flera osålda kullar och ändå fortsätter ta nya. Det känns som oerhörd dubbelmoral att i en diskussion säga åt huskattuppfödare att anpassa sig efter marknaden och sedan lämnar man diskussionen och skickar iväg sin egen hona för parning när man fortfarande sitter med osålda kattungar hemma… Man ska leva som man lär, tycker jag.

Men hur mycket ska man luska innan det blir påträngande? Visst får uppfödare fråga ut mig som köpare, absolut, men någonstans går väl ändå gränsen för hur frågvis man ska vara. Jag skulle t.ex. känna mig väldigt utsatt och nästan känna mig ovälkommen och opålitlig om uppfödaren slänger ur sig fråga efter fråga om mitt privatliv. Det har ju ingenting att göra med mitt sätt att ta hand om katter. Jag kan vara bankrånare, socialt handikappad (torgskräck eller dylikt), leva i ett slavförhållande (eller annat "allmänt oaccepterat partnerskap") och fortfarande vara en fantastisk kattägare.

Jag håller med om att det är för lätt att bli kattuppfödare i Sverige.

Men inte ens med få kullar är man förskonad. En honkatt kan ensam få över 100 kattungar under en livstid, och kan alltså göra enorm skada (både på sig själv och rasen) om den hamnar i fel händer. Klart att risken minskar ju färre katter man säljer, men man är inte på något sätt garanterad att kattungarna inte används på ett sätt man inte stödjer. Kastrering innan försäljning är, oberoende av vad man tycker om det, den enda garantin för det.

Ja, det är den enda garantin. Och det är upp till varje uppfödare att göra så innan försäljning. Sedan är det upp till köparen att acceptera detta.

Jag funderar också på varför folk blir uppfödare. Är det för pengarnas skull? För linjernas skull? Isåfall är det väl bra om någon/några/alla går vidare i avel. För någon mening med kullar är det väl. Många hävdar att det är en hobby, men visst är det en lönsam "affärsverksamhet" för de flesta.

Hade jag fått en kull så hade jag gärna sett att någon avlat vidare på en avkomma om den haft förutsättningarna för det.

Hur mycket ska man luska? Jag tycker att man får luska en del. Nuförtiden är ju nästan inget heligt iom internet. Man kan även köpa taxeringskalendrar för att man är nyfiken på vad sin granne tjänar. Att träffa familjen i sin helhet tycker jag är ok i alla fall. Och man kan ju även ha som krav att det ska finnas katter sedan tidigare i huset, och då få rekommendationer. Det är bara man själv som sätter gränser.

Vill köparen sedan inte svara på frågor om arbetstider, fritid m.m… ja, då kanske man kan dra öronen åt sig.

Funderat lite och jag vill verkligen att, om jag köper en sällskapskatt, ska den vara kastrerad. Blir högst troligt en hane av annan ras än den jag har nu, och vill undvika att han hinner para en av mina honor.

#38 Det är definitivt inte en lönsam hobbyverksamhet! Jag har inte hör talas om en enda seriös uppfödare som gått nämnvärt plus på sina kullar, och även om man gör det en kull så tar man ofta fler och det är "alltid" någon kull där något händer och du går tusentals kronor back. Jag kommer få in 24000 nu om ca en vecka när kattungarna flyttar, men det betyder inte att jag blir så mycket rikare. Det är pengar som täcker ganska exakt de kostnader jag lagt ut på den här kullen, möjligen går jag några hundralappar plus per kattunge då vi haft väldig tur och inte haft några som helst komplikationer, inte ens en liten rinnig näsa har funnits. Sällan har man så tur med en kull som vi faktiskt har haft, och då går vi som sagt inte nämnvärt plus.

Att du som själv registrerad uppfödare kommer med det påståendet tycker jag faktiskt är lite skrämmande! Jag trodde du var mer insatt än så. Varför skaffade du själv ett stamnamn och blev intresserad av avel? Med tanke på det första stycket där du tror att de flesta gör det för pengarna får det ju att låta som att det är den anledningen som fick dig att söka dig till verksamheten.

Jag om man inte vill svara är en sak, men hur mycket ska man behöva svara på? Jag har ingenting att dölja, men om folk börjar fråga mig om en massa saker som inte har någonting att göra med min förmåga att ta hand om och föda upp katter så tycker jag det känns skumt även åt det hållet.

Jag hade gärna köpt en kastrerad katt eftersom att jag vill att alla mina katter ska vara den förr eller senare. Jag vill inte bli uppfödare, så varför ska jag skaffa kullar :)

min kompis katt går på p-piller och det slutade med att de glömde att ge henne en dag och så blev hon gravid med en vildkatt :P

#40  Läste på ett annat forum om detta "fenomen" att man inte går plus med avel. Nej, kanske inte varje gång, men visst går man plus någongång. Är detta något att skämmas för? Ibland verkar det så. Har man egen avelshane och förlossningen går bra, och mamman sköter om ungarna, så kan man nog gå plus en hel del.

Och det finns de som tar några kullar varje år, skulle de inte gå plus? Klart att det finns folk som gör det, men att säga det, det skulle låta fult i andras öron.

Du verkar vara lättskrämd av andras åsikter och förehavanden. Hade jag avlat så hade jag definitivt gått back. Låna hane, köpa böcker för att läsa på mer, klösmöbler, hage m.m… Men min katt har fina linjer och det hade varit kul att se dem gå vidare. Nu blev det inte så.

Och ibland undrar jag om det inte var meningen, för ju mer jag läser på forumen om uppfödare, så blir jag livrädd! Många översittare och besserwissers, inkluderat de som sabbar för andra på utställningar. Usch vilket folk det finns..

 Har man uppfödning så har man ofta många katter, där pengarna som kommer in för en kull ska täcka kostnader för alla katter man har, man kan inte gå och handla en ny soffgrupp för slantarna, de måste sättas på ett kattkonto och täcka dyra veterinärkostnader, kommande parnings avgifter mm. . Gör man inte så blir det en stor kostnad i plånboken.  

 Börjar man sen använda kattkontot till utställningsavgifter hotell och resekostnad, ja då ska man ta många kullar för att det ska gå ihop.

#43  Men det kanske är det många gör? Tar många kullar för att betala utställningsavgifter och resor bl.a.

Och detta förstår jag inte riktigt. Har man sex katter och två används till en parning, då räknas väl inte kostnaderna in för de fyra andra katterna? Då räknas väl vinsten på de utgifter man haft för just den kullen. Sedan vad man gör med pengarna som kommer in, det spelar ju ingen roll. Har man gått plus 5000 kr, så har man ju. Sedan om man lägger det på de andra katterna eller en soffa, det gör ju var och en som de vill. Men plus går det nog som oftast.

Måste sättas in på ett kattkonto? Men då är det ju kanske så att man avlar för att få inkomster så att man har råd att hålla alla katter.

Men det verkar som sagt vara fult att säga att man tjänar pengar, eller går plus på avel. Varför är det så? Den svenska jantelagen?

 # 43  Mormor och mormors mor är oxå delaktig i kullen, om man nu inte tycker de gjort sitt och omplacerar dem.

 Utställningar är nödvändigt för en uppfödare för att se att katterna "håller måttet" i aveln man sysslar med. Det ska täcka sånna omkostnader om man nu inte har överflöd av kosingar.

Inköp av en ny soffa kanske behövs efter alla ungarna man fått fram, det är ett enormt slitage på all inredning, för mej känns det inte helt fel om pengarna skulle räcka till det.

Jag skulle behöva tapetsera om i kattrummen oxå

Jag tror ingen skulle tycka det vore fult att tala om att man tjänat in en kattunge på dessa 12 veckor man har dem hos sej, men den summan ska vara till nästa parning man gör.

Hoppas du förstår att det blir inga inkomster i slutänden.

#45  Som sagt, vad man gör med sina inkomster är det samma, men inkomster blir det, det är det som är poängen.

Sedan om du väljer att se det som att det inte blir inkomster för att du lägger de pengarna på de andra katterna, det är en annan sak.

Jag förstår att en del går plus efter en kullförsäljning. Men om man sedan som du väljer att lägga de pengarna på de andra katterna, det har ingen betydelse. Du gick plus på kullen.

Lägger du in kostnaderna för övriga katter i din kull?

 Nästa kull kanske går minus, det kanske bara blir 2 ungar och parningen 7000 kr ,resor, uppehälle, omparning med resor.   Man kan inte bara räkna den sista kullen som inkomst när man är uppfödare.  

 Mitt kattkonto är till alla katterna i katteriet.  mat Kattsand och andra prylar går inte på kontot.   Men jag tar av kontot (om det nu finns någe på det)  till veterinärkostnader försäkringar, men absolut inte till en soffa och tapetsering

Men man kan inte bara titta blint på enbart kullen. Som uppfödare gör man ju ett stort arbete innan man ens tar en kull.
Utställningar för att ens se om katten "håller måttet". Och det blir ju sällan bara 1 utställning.
Och har man då även hanen själv ska ju även han ställas ut.

Alla nödvändiga tester som ska göras inför varje parning osv. ( har inte koll på allt som görs innan)
Och sen allt efter när ungarna kommit. All extra mat, Kattsand, vaccinering,idmärkning osv.

Ett seriöst avelsarbete lönar sig nog väldigt sällan. För att kunna fortsätta sitt avelsarbete tror jag nog att det nästan är ett måste att lägga undan det man går plus till ett särskilt kattkonto inför framtida utställningar, tester osv.

Tar man däremot enbart en enda kull, och allt går bra så kanske man går lite plus kan jag tänka mig. Men tror ändå inte det blir särskilt mycket.

Jag tycker i alla fall att man måste se på hela bilden, på hela arbetet en uppfödare gör.

Nu menar jag inkomst per kull, inte den totala.. eller årsvis.

Jag undrade om du räknar in kostnaderna för övriga katter när du säljer en kull?

 Nej det gör jag inte…..men är glad om det finns något på kontot att ta av om mormor till kullen behöver vård. Man måste se helheten i avelskostnaderna.

Man måste räkna in det totala när det gäller kullar och då  ser man att det inte blir någon förtjänst.  De som tror det ska absolut inte ge sej in i avel.

#49 Så du tycker inte alls man får räkna in hela avelsarbetet? Man måste se på hela arbetet en uppfödare gör för att ens kunna snacka om att tjäna pengar.

Jag skulle snarare gissa att det blir så att när kullen har flyttat så får man tillbaka pengar man lagt ut tidigare. Och sen om man har tur lite plus. Men sånt man antagligen måste lägga undan för att kunna fortsätta sitt avelsarbete.

#51  Nej, vad mormor och farmor kostar det tycker jag inte ska räknas in i kullen. Men det är min åsikt. Det kostar att ha katter, och varför ska andra betala deras vård?

Hmm.. man kanske skulle avla ändå för att få in pengar till försäkring och vård. *ironi*

Ju större katteri, desto dyrare katter. Eller?

#52 Nu pratade jag kanske inte om just mormor och farmor. Jag pratade om alla katter man har och använder i sitt avelsarbete.

Nu pratar jag inte om att andra ska betala katternas vård. Jag menar att man tjänar inte på att vara kattuppfödare.
Man får inkomster, men man kommer aldrig bli rik på sitt avelsarbete.

För när man tänker på att tjäna pengar så måste man ju räkna med allt runt aveln också. Då är det inte bara kullen man kan titta på.

#Mainebuster

Skulle vara intressant att veta vad du har haft för utgifter och inkomster på din senaste kull.

Om du har en inkomstbringnde verksamhet så räknar du med ALLT som tillhör den här verksamheten. Säljer du en vara är det inte bara tillverkningen av den som kostar, det är inköp av maskiner, underhåll och reparation av dessa, det är annonskostnader, hyra av lokal och underhåll av den, utbildningsresor osv. Precis allt so du inte hade betalat om du inte höll på med den här verksamhetan räknas. Sedan om man inte väljer att ta betalt så det täcker allt är en sak, men det är kostnader, hur små och "osynliga" dom än är.

#53  Nej, blev man rik, då skulle det verkligen poppa upp uppfödare här och var!   Men det börjar det ändå göra tycker jag. Personligen skulle jag kunna tycka att man skulle registreras som ett företag eller liknande, så myndigheter har mer insyn på aveln. Kan göra stickprov m.m. så det inte blir tokigheter.

#54  Mainebusters..  Jag har inte haft varken utgifter eller inkomster, då min hona fick kastreras pga sjukdom. Och jag tänker inte ta upp detta med avel igen på något vis.

#55  Då låter det mer som ett företag än en hobby. Förklarar ni allt detta för köpare som undrar varför katten kostar som den gör? Eller det kanske inte finns någon som undrar..

För övrigt tycker jag att det är intressant att det är sådana prisskillnader på samma ras. Fast nu förstår jag ju varför..  Ex.vis Maine Coonen då. Visst, det är fri prissättning, men varför köpa en katt som kostar 2000 kr mer än den andre? För att bekosta utställningar?

#56  Kanske det kan vara så att den billigare katten inte håller ras standarden och har kanske ett skönhetsfel, men duger bra som sällskapskatt, den kanske inte håller som utställningskatt eller passar i avel. Därför kanske priset är nersatt på katten.

 jag säljer även jag katter med skönhetsfel billigare, men inte till vilken som helst.

Skulle gärna köpa en redan kastrerad om jag någon gång köper raskatt. Skulle jag senare få planer på avel skulle jag satsa på en (eller flera) ny, passande katt i så fall.

Jag skulle inte köpa en katt om det inte kändes rätt med uppfödaren, vare sig katten var kastrerad eller ej. För mig är det jätteviktigt att kontakten med uppfödaren är god.

#57  Kanske, kanske inte. Och när de är 6 veckor och blir tingade, då vet man ju inte om de håller för utställning, eller gör man det?

Det är väl självklart att man inte säljer till vem som helst.

#58  Citerar: Jag skulle inte köpa en katt om det inte kändes rätt med uppfödaren, vare sig katten var kastrerad eller ej. För mig är det jätteviktigt att kontakten med uppfödaren är god.

Där håller jag med dig fullständigt.

Jag skulle gärna köpa en kastrerad kattunge, och få den några veckor äldre än 12 veckor. Jag tycker att det är jobbigt att uppleva kissens återhämtning efter narkosen och ingreppet, så det skulle vara jätteskönt att få en "färdig" kisse som redan fått det gjort.

Vad gäller val av uppfödare så skulle jag gärna vilja ha så bra kontakt med h*n att jag kan ringa och få stöd och råd om jag vill ha det, och att vi har lika värderingar kring katter. (Och det har vi om h*n säljer kastrerade kattungar).

# 60  Skönhetsfelen ser man tidigt, men man kan aldrig ge garatier att en viss unge kommer att vara god nog att vara en vinnare. Det är utställnings dommarens avgörande hur vacker de tycker katten är.  Skulle jag köpa in en katt så ser jag på en gång vad jag vill ha.

Säljer jag en unge står det i veterinärintyget om de så kallade skönhetsfelen och man är skyldig köparen att berätta om dessa.

Hade jag velat ha en sällskapskatt så skulle jag gärna vilja att den var kastrerad och klar.Inte för att det är så värst dyrt att göra det själv men då slipper den kanske hinna bli fertil och få för sig dumma saker

Det spelar ingen roll om det låter som ett företag, det är så man räknar.

På min nuvarande kull hoppas jag "tjäna" 2500 om inget inträffar. Men då har jag inte räknat något på mammans inköp, foder, försäkringar, veterinärbesök. Jag räknar i 2500 alltså BARA direkt kullrelaterat: tester, AG, mat, veterinär etc.

Jag går många tusen minus totalt, även om just denna kull ger högre inkomst än vad deras uppväxt kostade.