hmmm, mitt bästa kattval måste varit nu i somras när jag tog in en kattmamma med sina 4 rädda kattungar. Hon "bodde" i stallet vid vårat hus men efter att ha pratat med en som har häst i stallet fick vi veta att hon inte var önskad och fick ingen mat där.

Efter jag fick veta det tog jag in Kattmamman som var helt underbar och vi började kämpa med att få 4 vilda 8veckors kattungar att bli tama.

Vi skulle behålla mamman som skulle kastreras. Tyckte hon blivit väldigt tjock och var rädd för fler ungar så tätt inpå första kullen. Beställde tid för kastrering och ett tungt beslut gällande en sen "abort". Mammans välmåenda var viktigast.
Tyvärr fick hon avlivas på veterinärsbordet då hon hade blöt FIP och hela magen var full med blodblandad vätska. Det jag sett som lite konstiga krystningar kvällen innan visade sig vara problem att få luft. Hela sista natten sov hon bredvid mig i sängen… Hade hon inte avlivats hade hon kvävts inom en vecka.. Så glad att hon slapp ligga och kvävas någonstans ute i stallet, vilket hade skett om inte vi tagit in henne.
Ungarna blev föräldralösa vid 11v ålder.

3 ungar fick flytta till nya hem men den skyggaste var lite svår att bli av med…. Han är fortfarande kvar ;)

Skickar med en bild på världens starkaste och finaste Kattmamma! Trots sin sjukdom så fångade hon en mus och tog in till sina ungar bara en vecka innan hon gick bort.

Jag har väl inte "räddat" någon.

Men mitt bästa kattval är helt klart utan tvekan min allra första renrasiga norska skogkatt, S*Florinellas Hvanilja Snölilja.

Hon är en helvit norsk skogkatt av "sällskapstyp"
Det var det uppfödaren ville att hon skulle bli.
Hon var den enda kvar efter 11 ungar / två kullar.
Ingen ville ha henne, och hon var 5½ månad när jag hittade henne..

Skulle egentligen ha en omplacering, huskatt.
Jag hade hittat en underbart fin och stor skogkattstyp, hane. En röding i skåne som jag skulle hämta.. (Inget spikat)

Sen ringde min mamma och sa att en uppfödare i byn hade en äldre unge till salu.
Jag ringde och fick veta att katten var helvit.
-"Neej!" - Tänkte jag..
Gillade inte alls vita katter, men tänkte vaf-n, jag åker och kikar..

Sagt och gjort.
Jag vart kär- Föll som en fura över den då lite halvfula vita spelevinken.

Jag tog hem henne och jag är så nöjd.
Det är en sådan katt jag aldrig i mitt liv skulle omplacera för något annat djur.

Jag har haft många katter, men Hvanilja är så speciell, och dessutom gjort att min inställning till vita katter förändrats totalt.

Efteråt skaffade jag lilla Ivus från samma uppfödare.
Också väldigt speciell, men min första norska skogkatt har en väldigt speciell liten plats i mitt hjärta.

Så det kan bli

Bästa köpet var att köpa en lillebror till vår Mao. Båda är Ragdolls. De trivs så himla bra ihop och lillen är så charmig och aktiverar Mao jättebra.

Eftersom de två katter jag har nu är mina första egna så är väl de det bästa valet, de är ju det enda  Båda är hittisar och har gett mig mycket push till att engagera mig mer i hittekattsvärlden. När vi bor större blir det både fler egna katter och stödkatter, gärna skyggisar.

#1  Skönt att du kunde se till att mamma katt fick ett värdigare slut och att hennes ungar fick en bra start i livet.

Hmm detta var lite svårt.. Puma kom till mig för ca 6 år sen utkastad sommarkatt antar jag.. Utan henne hade jag nog aldrig skaffat katt ens.. var ingen kattmänniska alls.. men hade inte hjärta att slänga ut henne i kylan igen..

Zorro köpte jag o det var kärlek vid första ögonkastet. så han har jag inte räddat men han har en speciell plats i mitt hjärta.. han har varit dålig i omgångar o jag har varit så rädd att förlora honom, jag har kämpat med hans aggressivitet o nu efter ca 4 år så börjar han bli en lugn frisk o harmonisk katt som man inte behöver vara rädd för stundtals..

Zigge adopterade jag från KKS så han e ju typ räddad av mig, Han är nu 8 månader gammal o ett riktigt energiknippe.. Om jag tyckte han var pigg när han hade klamydia så e det inget mot nu..

Jag måste nog säga att alla mina katter e mina bästa "kattval" Jag älskar dem alla men Zorro har en speciell plats i mitt hjärta han e mattes lille kämpe =)

#5 Jo så är det ju alltid att alla katter blir ens bästa val annars hade man ju inte skaffat dem men sen finns det ju just en katt som alltid har en extra speciel plats i hjärtat som din Zorro har hos dig och som min Snusk har hos mig. Men jag älskar ju självklart båda mina pojkar men Snusk är den där lilla speciella…

Det är så svårt att säga för katterna har ju så olika personlighet. Lika svårt att välja som om någon skulle fråga "Vilket är ditt bästa barn?"

Sedan har jag tagit hand om två hittekatter och det var ett bra val av mig då den ena kom "hem" och den andra fick ett "nytt hem"

Alla min kattköp har varit bra val men det som känns bäst är min husis Findus som vi hämtade hösten 2008.

Han var hemlös och hade gått ute och blivit matad av en familj en hel sommar. Han stod också på kö för att komma in till katthemmet där jag jobbar men eftersom det är många dräktiga honor och kattungar på sommaren så var dom tvungna att tas in fortare, han fick vänta ett tag.

En dag när jag jobbade så ringde familjen till katthemmet och berättade att dom skulle flytta från huset och in i lägenhet och dom ville inte ta med sig honom in i lägenheten i väntan på att vi fick en plats, de ville inte heller lämna kvar honom vid huset och åka dit och mata honom. Dom sa åt mig att ta bort hans papper ur pärmen för han behövde inte platsen längre, dom hade bokat en avlivningstid två dagar senare. Jag övertalade då min man om att vi skulle hämta honom och samma dag som han skulle avlivas så åkte vi och hämtade honom.

Han var drygt två år, hade skabb och var okastrerad. Dom var väldigt glada för att vi hämtade honom, vi fick med en massa tonfisk i burk som han älskar, en kattlåda som dom hade skaffat till dom gångerna han gick in i huset och 1000 kr i ett kuvert som tack.

Dom har varit här och hälsat på honom en gång sedan dess och hade då med sig ännu mer tonfisk.

För ett år sedan började jag ställa ut honom och han har blivit NOM några gånger och blev även fyra i sin klass på Scandinavian Winner Show i höstas som jag är så stolt över!

Han är så otroligt mysig och vill gärna bli buren som en bebis. Hoppar gärna upp mot benen och talar om att han vill bli buren.

#8 Så söt han är. Vilken solskenshistoria

#9 Tack så mycket!

Är också väldigt glad över att vi tog hand om Mimmi våren 2007. Hon bor nu hos mina föräldrar eftersom jag skaffade henne när jag fortfarande bodde hemma. Hon var så mager att hon höll på att dö. Jag satt med henne i knät och tvångsmatade henne med kokt fisk för hon kunde varken äta eller dricka. Hon orkade inte och visste inte heller hur hon skulle göra. Hon hade även förfrysit öronen så dom var skrumpna, sedan så ramlade dom av.

Jag var säker på att jag aldrig skulle se katten igen, hon var så nära döden men jag matade igång henne igen.

Hennes päls var också helt bedrövlig, kala fläckar här och där men nu har hon jättefin päls. Den är så tjock och fin och så kolsvart som den bara kan bli, men i solen lyser den brun, ser så häftigt ut.

På bilden syns det att öronen är "kapade" efter att hon hade förfrysit dom.

• Att våga köpa en handikappat katt, han är den största kattpersonlighet jag någonsin mött och berikar mitt liv varje dag.

• Att bli uppfödare. Det är tungt, det är jobbigt både fysiskt och psykiskt och för ekonomin, men jag älskar varje stund.

#11 Kan tänka mig den härliga känslan av att se kattungarna växa sig till självständiga individer. Tyvärr har jag två hanar och båda kastrerade så den upplevelsen för jag aldrig men glädjer mig av andras småttingar.

JAg har haft katt sedan jag var 12 år ungefär i olika omgångar. Sen 1977 köpte jag min första egna katt och har haft katt sedan dess.

När jag i övre tonåren var på en Kattutställning på Marmorhallarna i Sthlm och såg en Maine Coon förälskade jag mig i brasen. Bestämde mig där och då för att  EN DAG så skulle jag äga en katt av den rasen. Det har vista sig att just då fanns inte rasen i Sverige utan den kom in på 80-talet. Så den katt jag såg måste ha varit en "besökande" katt. Raskatter kostar pengar och jag studerade i många år och däremellan hade jag inte inkomsten för att köpa en raskatt. men drömmen lämnade mig inte. Har hållt koll på Maine Coonen på otaliga utställningar.

Så när det äntligen blev tillfälle, pengarna och tiden fanns så var jag så lycklig. Efter en massa letande på nätet så hittade jag en uppfödare i Sandviken som hade ett syskonpar till försäljning. Katterna hade just det uttryck som jag ville ha. Den färg och teckning som jag gillar. Så i jan-07 betalade jag handpenningen på Star och lång blev väntan tills jag kunde få hem henne i slutet av februari på dagen 12 veckor gammal.

Litet av ett tecken på att det var HON som skulle bli MIN tyckte jag mig se. JAg hade sytt en kattkorg och tagit med, ifall jag skulle tinga henne. Bara för att hon skulle få lite mamma-syskondoft med sig hit hem. Genst när jag satte ner korgen på golvet gick hon och la sig i den och tittade upp på mig som : HÄR skall jag ligga… Vad säger man? K..ÄRLEK var det

KAn säga att mitt hjärta nästan brast av glädje när hon gick ur buren och började göra sig hemmastadd här. ÄNTLIGEN hade jag min tjej.

Nu har hon blivit en stolt mamma till 4:a underbara ungar den 22/12-09. Min lycka är fullständig