Hubbis är nog det bästa "misstag" som någonsin tagit plats i mitt liv. Hans mamma var en utegående katt, och resten kan ni nog lista ut själva…

Mamma katt föder ett par veckor tidigare än beräknat, utomhus den 27 november 2001. Ägaren möts av små kattungar på gården när hon kommer hem, men tar ändå in dom och lägger i den iordninggjorda kattlådan, så att mamma får tid att förstå att hennes små inte överlevt. Men så efter ett tag så hör hon pip ifrån lådan, då har en av kattungarna överlevt.
Några veckor senare är vi (familjen) och hälsar på och fikar, när ägaren ber mig och min bror att sätta oss i soffan, med katten i händerna. När vi väl sitter där får vi höra att han är vår katt.

Väldigt långa veckor för en 9 åring som väntar hem sin första katt. Men det är helt garanterat värt det.

Hubbis är alltså en 8 årig huskatt, kastrerad hane, och min finaste älskling. Familjen har även sedan dess utökats med en till katt för några år sedan, en plats som ett av hans syskon egentligen skulle haft, fick jag reda på för någon vecka sedan.
Men han är (som alla katter) så unik, att jag inte brukar tänka på hur en till "Hubbis" skulle vara, jag väljer att ta vara på varje dag med den jag har istället.

Nu var detta inte tänkt att vara någon livshistoria egentligen (jag kunde bara inte låta bli). Det var bara det att jag ville att ni skulle få beundra skönheten, då han är så otroligt tacksam att fotografera…