Jag tycker att man kan sälja kaninen om man hittar ett bra hem, till förmån för katten. Är man inte intresserad av kaninen, så finns det nog bättre hem därute för den.

Klart att man får sälja/byte katter enligt de frågor du har, men sedan om det är moraliskt riktigt, det är väl en annan fråga..

Jag tycker inte att man som uppfödare ska hålla på att byta djur alls. Men jag förstår att det inte fungerar så till 100%

Och färgen bör man ju tänka på innan och veta vad man vill avla på tycker jag. Samma sak med könet.
Samma sak om det "bara" ska vara ett keldjur.

Det är inte okej att sälja en hane för att dottern vill ha en hona istället.
Samma sak med kaninen. Man säljer inte en kanin för att skaffa en katt.

Om dottern nu är så less så ska man bara omplacera djuret och sen skaffar man inget mer djur.

Om man nu ska ha en katt istället för kaninen så måste man ju se till vem som kommer att ha ansvaret för katten. Tar föräldrarna det, eller dottern? Ska den senare det, så bör man väl kanske inte skaffa katt..

Det dr med fel färg måste jag erkänna att jag inte förstår. Köper du in ett avelsdjur vet du ju vad den har för färg, och planerar du att spara en katt ur en kull och det visar sig att ingen får färgen du vill ha så är det väl bara att låta bli att behålla? Eller avla ändå, förhoppningsvis har man lite kunskap om genetik när man håller på med avel och kan få fram önskade färger ändå. Men avel är ju alltid en chansning, du kan ju aldrig planera till 100% hur en kull ska se ut.

Över huvud taget så tar man väl reda på kön och färg innan man skaffar djuret? Då borde det inte ens finnas någon anledning att sälja därför.

Jag gillar inte mentaliteten med att man byter ut avelsdjur vartefter dem har gjort sitt och bara ser dem som en förbrukningsvara. Däremot kan jag förstå tanken bakom det ibland. Jag menar, säljer man en kattunge så flyttar den ju hemifrån. Behåller du den istället för att ta en kull och sen säljer, gör det egentligen någon skillnad?

Det är inget jag själv skulle göra, men jag kan som sagt förstå tänket bakom. Jag känner dock inte till någon som gör så i Sverige (det blir väldigt fort skitsnack i uppfödarkretsar), men att det är valigt i framförallt USa vet jag, men där är också mentaliteten en annan.

Att föda upp är inte ett yrke eller något man tjänar pengar på, utan en hobby som man utför i den mån man kan. Om det innebär att du kan sitta hemma med fem fertila honor och tio kastrater så är det inget fel med det. Vad som avgör om man kan det tycker jag är intresse och tid. Så länge man har tid och utrymme för varje enskild katt och individernas bästa står i första rummet ser jag inget fel i att "samla gamla avelskatter" Men man måste också se till att hela gruppen är harmonisk, och om det börjar bli osämja i flocken så är någt fel och då får man ta itu med det. Kanske är det en fd. avelshona som efter kastrering rasat i rang utan att accepterat det och därför vantrivs med att ha andra katter "över sig" och skulle må bättre i ett annat hem där hon får härska igen.

Alla katter är ju individer och jag tycker man ska sätta individerna först. Funkar det inte att behålla någon, ja då ska man inte behålla den bara för att man inte "får" göra sig av med den, men man kan ju också fundera på om det verkligen är en bra idé att fortsätta öka flocken.

Men så behöver ju inte heller antalet individer vara boven i dramat heller, man kan ha samma problem i en flock på två katter (det har jag själv haft, ena katter var så dominant att den andra blev undantryckt). Nu med en tredje katt och den dominante blivit kastrat är det lugnt i flocken.

Hos en seriös uppfödare är aldrig aveln viktigare än katternas hälsa, enligt mig. Likaså tycker jag att ett tecken på att man har fler katter än man klarar av är när städningen är ett problem. Kommer jag hem till en uppfödare vars hem stinker katt då drar jag öronen åt mig och funderar på uppfödarens prioriteringar. Enligt mig så kan man hålla ett hem fullt av katter helt "normalluktande". Det är ju inte bara ett doftskäl, det är ju ett hälsoskäl att man kan hålla det rent. Smittrycket är ju något man ska ha i beaktande när antalet katter ökar.

Vet inte hur mycket vettigt jag fått ur mig, men jag tycker alltså inte att man ska skaffa en katt för att göra sig av med den senare, eller man gör sig av med en för att skaffa en ny. En seriös uppfödare planerar för framtiden och tar inge fler kullar (/behåller inga fler kattungar) om man inte har plats. Kanske får man vänta ett par år innan nästa avelsdjur köps in, eller så får man fundera i nya banor som tex. fodervärd eller olika typer av sammarbete med andra uppfödare. Som uppfödare måste man tänka långsiktigt, inte bara "pangpangpang" avla för att man kan. Man kanske kan sitta där med 5 avelshonor idag, men hur blir framtiden då?

Jag tycker inte det alltid är fel att omplacera, men jag tycker inte det ska komma som första val eller användas som standard. Jag vill se försök till andra lösningar innan omplacering sker, oavsett orsak till omplaceringen (allergi/tröttnat/platsbrist/osämja i flocken).

Apropå byta djurart/kön/färg för att man tröttnat, så sälj hellre kaninen/vaddetnuär än behåll något som inte är önskat, men då hade jag också undrat om det verkligen att köpa en katt istället? Kommer dottern tröttna lika snabbt på det nya djuret? Vad är det man tröttnat på och vad i det nya kommer göra saken bättre?

Nä, jag vill att katter ska ses som en familjemedlem, och familjemedlemmar säljs inte hur som helst. Är man inte beredd på att leva med sin katt i över 15 år så är man inte redo för att ha den heller.

Oj jäklar vad långt det blev. Sorry *skratt*

"Ska man få sälja djur som inte kan gå i avel om man är uppfödare?"

Nu håller inte jag på med avel, men vad menar du med det? Alla som köper en raskatt gör väl inte det för att avla på dem? Om man får en kull kattungar, så är det inte så många av dem som dem som i sin tur får ungar?

#6 Frågan blev lite otydlig men jag menar att man t.ex köper en persetr man ska avla på. Sedan visar det sig att den har något i temperamentet/utseendet man inte vill avla på, ska man då få sälja den? Alltså, om man köpte den för avel.

Det är ett otroligt känsligt ämne för många, men saken är den att om man ska kunna hålla på med avel och ha ett långsiktigt mål är omplacering ett måste. Det finns inte något annat alternativ.

För det mesta är det nya eller relativt nya uppfödare som är mest emot omplacering, det är extremt sällan du hör en gammal erfaren uppfödare ställa sig emot detta.

Det viktigaste är inte frågan omplacering eller inte utan frågan om katten/katternas välmående. I de allra flesta fallen är det vi männsikor som mår sämst av att omplacera. Själv har jag svårt för det men vet att jag måste/borde i större utsträckning.

Sen tycker jag inte det är rätt när uppfödare köper på sig katter i en rasande tackt och gör sig av med avelsdjur i samma rasande takt.

Att köpa in 5 katter på två år och omplacera lika många är väl kanske inte så vettigt. Personligen omplacerar jag främst de som inte mår bra här, men är inte emot att omplacera av andra skäl. Jag har omplacerat en hona, visserligen inte enbart för att hon inte gick till avel utan också delvis för att hon inte gillade de övriga.

Men köper man in en katt för avel och katten visar sig ha t ex. grav HD så kanske man kan behöva omplacera. Risken är annars att det helt enkelt blir för många katter och det mår ingen bra av, vare sig katter eller uppfödare.

Men här har man ett mål och en orsak, att omplacera ett djur enbart pga. att färgen inte passar om man köpt för sällskap. Nej då ska man nog kanske inte ha djur. Är det så att man skaffat ett djur för ett barns skull och barnet inte vill ta hand om det. Ja för det första så tycker jag inte riktigt att man skaffar djur åt ett barn om man inte själv vill ha det, för det andra kan jag tycka att då är det bättre att omplacera. Men då ska man inte skaffa ett nytt djur åt barnet eftersom barnet mest troligt snart tröttnat även på detta djur och djur är inte leksaker.

En komplicerad fråga inte helt lätt att svara på, kan tycka att orsaken har mycket med om det är rätt eller inte att göra. Ibland behövs det helt enkelt och många gånger hos uppfödare där det ofta är varierad miljö, fertila djur, kattungar om vartannat så ÄR det bäst för den kastrerade katten att få flytta till ett sällskapshem där den kan få leva resten av sitt liv i lugn och ro

Sanningen är att inom avel, om man är aktiv, så måste man ibland byta ut djuren.

Dock håller jag med Hyrrokkin - Köper man in ett avelsdjur man inte tittat på då, om man skulle sälja det om det har fel färg?

#7, Jag förstår inte vad du menar med "ska man få sälja". det är väl klart att man "får".

#8 Nja, jag vet inte jag… Jag tror visst att det går att hålla en småskalig avel aktiv utan att behöva omplacera pga. antalet katter. Fast ja, det beror ju självklart på vilken typ av avel man sysslar med, hur många kullar man tar, om man har för vana att spara katter ur varje kull osv.

#11

Och om man testar för sjukdomar och har otur och får många sjuka vad gör man då?

Nu säger jag visserligen inte att min avel är småskalig, har ju rätt många individer. Har rätt svårt att omplacera själv även om jag vet att jag borde, lättare sagt än gjort med andra ord. 

Men saken är den att frågan är om det skulle bli någon avel alls om jag inte omplacerade.

1. Första honan - Ok men HD grad 1+1 på höfterna.

2. Andra honan - HD-fel kastrat

3. Tredje inköpta honan - Utvecklades helt åt fanders, hade snedvritdet bäcken pga. övergångskota och fick sin första livmodersinflammation vid5 månader och sin andra 1 års ålder - kastrat. (Istället för nr.2)

4. Första inköpta hanen - HD-fel - kastrat.

5. Hona äntligen en som funkar i avel.

6. Andra inköpta hanen - Equivocal på hjärtat.

Ok redan uppe i 6 katter, den första löpte var fjortonde dag och var därmed tvungen att få kullar tätt så hon kastrerades förra året.

Redan då om jag inte omplacrerat någon skulle jag ha stått med 6 katter varav 1 i avel och resten kastrater. 

Sen då? 

Det är inte alltid det är enkelt och det går inte alltid att hålla en småskalig avel aktiv utan att behöva omplacera.

Även om man bara köper in en katt att avla på och planen innan är en kull om året så kan det snabbt gå åt pipan.

Jag har nyligen haft den oerhört tråkiga uppgiften att meddela en familj att båda deras två inköpta första honor för avel har grava hd-fel. Det finns inget som garanterar att nästa gång går det bättre, förhoppningsvis gör det ju så men det finns aldrig några garantier.

I en idealisk värld skulle vi aldrig behöva skiljas från våra vänner, men tyvärr lever vi inte i en idealisk värld och vi har ofta svåra val vi måste göra.

Så nej det går inte alltid, har man tur så kan det gå men det finns absolut inga garantier och att säga att det går bara man vill är ett hån mot alla dem som råkar illa ut, man behöver inte vara storuppfödare och sparar kattungar ur varje kull för att hamna i en sits där omplacering är nödvändig, man kan ha otur också 

Personligen bor jag stort och vi är många engagerade så för oss fungerar det med rätt många katter, men om någon fått samma scenario som mig men varit två-tre personer och bott i en trea… nej då hade det inte funkat alls.

Av de ovan har 2 flyttat och resten bor kvar hemma hos oss, jag borde verkligen ha varit hårdare men det är svårt.

Vilket val man gör och om man kan och vill ha småskaligt utan omplacering, eller om man vill ha småskaligt med omplacering eller om man vill avla storskaligt är upp till var och en i samarbete med ödet.

Men man får aldrig glömma att det är VI som lider av omplaceringer och i de allra flesta fallen är det inte fel att omplacera.

Håller med #12.

Håller med både #11 och #12 i vissa delar..

I min mening "får" man sälja katter (djur) av vilken anledning som helst så länge de inte far illa av det. Så länge man är noga med att finna ett nytt, bra hem till katten.

Stor omsättning på katter i tex. ett katteri innebär dock ofta en ökad risk för sjukdomsutbrott och därför anser jag det vara önskvärt att inte ha stor omsättning.

Jag bedriver småskalig avel (ca en kull per år) och för att jag ska kunna ägna mig åt en vad jag anser vara meningsfull avel så behöver jag omplacera någon katt ibland. Detta för att jag inte vill sitta där med 10 katter en vacker dag. Jag ser det som ett självändamål att hålla mig under 5 katter (jag vill hålla ett lågt smittryck och låg stressnivå i katteriet) och då jag inte vill basera min avel på fodervärdar så…

Har varit omplacerat tre katter. Två kastrerade hanar pga att de var aggresiva mot kattungar, det går inte att ha när man har små ibland. Och min älsta hona, då hon inte trivdes i större grupp. Nu har jag regelbunden kontakt med de nya hemmen o katterna trivs kanon bra. =)

Detta med färg bryr jag mig inte om alls, sedan är det klart att man har sina favorit färger men skulle aldrig sälja nån pga fel färg.

Skall snart kastrera en av mina hanar o han kommer att få stanna kvar då han är underbar med de små och är en lugn o trygg kille. Och en riktig gose björn =)

Det man ska tänka på att är vi ofta förmänskligar djurens känslor. Precis som många skriver här så är man just minst lika noga att se till att katten hamnar i ett bra hem som man är när man letar hem åt sina kattungar. Så varför skulle det vara mer fel att sälja en vuxen katt?

Precis som #12 har jag haft lite otur i min uppfödning, även om jag bara är inne på katt nr.3 som blivit kastrat än :P *tar i trä* Jag är dock lite blödig och skulle idag inte klara av att omplacera någon av tjejerna. Däremot är jag helt säker att de skulle må minst lika bra i ett annat kärleksfullt hem :)

#12 Jojo, jag reagerade mest på att du skrev att det inte finns något annat alternativ, det tror jag visst att det kan göra. Sedan att det långt ifrån alltid gör det är en annan sak. :)

Jag är i första hand kattägare och i andra hand uppfödare. Om uppfödningen behöver avstanna för att jag ska kunna behålla mina katter så är det vad som får ske. Och javisst är det för min skull, katterna skulle säkert må lika bra på ett annat ställe, men jag vill inte sälja mina familjemedlemmar som jag älskar, så länge de inte mår dåligt av att stanna.

#18  Precis, man har alltid alternativ.

Sedan undrar ju jag varför man har storskalig uppfödning, varför inte en kull då och då, det finns många uppfödare därute. Själv har jag tänkt ta en kull om alla förutsättningar finns. Men inte köpa in katter för avel, och sedan ev. putta ut dem som inte trivs efter kastrering. För att någon tid senare köpa en ny avelskatt. Det finns många nya uppfödare på gång, så jag förstår inte varför man tar 2-3 kullar varje år och har ett stort katteri. Tar jag en kull eller två så tillför jag rasen något också. Och blir det någon avelskatt av dem, så rullar det ju på.

Men nu blev det väl lite OT tror jag..  =)

Oftast är det väl så att uppfödare spar lovand honor ur sina egna kullar eller linjer, för det är väl det egna matrialet som är det intresanta.  Oftast är det hanarna man införskaffar.

#19

Har du inget mål med din egen avel?Hur gör du för att få kattungar om du bara har en hona?

#21  Jag lånar en hane? Brukar det inte gå till så då? *ler*

#22    Hur många kullar tar du på din hona då ?  Själv är jag inte så pigg på att kull på en gammelkatta.

#19

Vi har alla olika ambitioner med våran avel. Jag tar som sagt knappt ens en kull per år, men med ambitionen att spara någon lovande katt ur varje kull. Dessutom "måste" man mer eller mindre hålla sig  med egen hane i min ras någon gång under sin tid som uppfödare. Att endast låna hanar fungerar inte i längden och jag tycker inte heller att det är schysst att förvänta sig att andra ska hålla en med hanar. Man få hjälpas åt helt enkelt.

Ett problem är det här med fertiliteten hos honor. Om man nu inte vill ge sina katter p-piller och de löper ofta så hänger deras hälsa på att man tar kull regelbundet. Inte varannat år utan som minst varje år, för att reproduktionsorganen ska hållas friska. Har du bara en hona är det inga problem, men de flesta av oss sparar som sagt ibland. Med två honor som löper ofta blir det då två kullar per år. Dessutom är det många av oss som inte avlar på honorna tills de blir 10-15 år gamla utan "pensionerar" dem någon gång vid 5-6 års ålder. Då har de kanske lämnat 3-4 kullar och har du haft tur har du kanske kunnat spara 1-2 bra honor och förhoppningsvis kommer någon av dem att lämna någonting du vill spara också.

När det är många nya uppfödare på gång ser jag än större värde i att de "gamla" uppfödarna finns kvar för hur man än ser på saken så har nybörjare mycket att lära av de som är gamla i gemet (självklart har de gamla att lära av de nya också). Nybörjare som bara samarbetar med andra nybörjare ger inte alltid helt bra resultat.

#22

Ja men då förlitar du dig på att andra ska hålla dig med hankatt.

#24   Citerar dig:

När det är många nya uppfödare på gång ser jag än större värde i att de "gamla" uppfödarna finns kvar för hur man än ser på saken så har nybörjare mycket att lära av de som är gamla i gemet (självklart har de gamla att lära av de nya också). Nybörjare som bara samarbetar med andra nybörjare ger inte alltid helt bra resultat.

Du har så rätt i det skrivna!

#25  Förlitar och förlitar.. nu är det inga problem med den saken. (Det är inte bara jag som inte har en avelshane hemma, det är många som lånar en) Och inom de närmaste året/åren så ska jag köpa en hane. Men om det blir en avelshane, det visar sig. Men en hane till ska det bli senare.

Nu först och främst får vi se hur det går med tester m.m.. om det blir en kull. Finns inte förutsättningar, så kastrerar jag henne.