Här tog vi ut valparna för första gången. Dom hade jätte roligt, de skuttade glatt omkring, lekte, nosade och utfoskade allt de kom åt.

Jord, stenar och gräs var någonting dom älskade att stoppa i munen.

Peekaboo

Full fart framåt.

Här är en fin bild. Har dock ändrat färgen på gräset.

Okey, lite humor får man väl ha? :-)

Åh, tack för att du vill dela med dig! Vilka underbara bilder!

Ja tänk vad mycket sorg och mycket glädje både djur- och människoliv innehåller. Vad skönt att ni fick känna av en valpkull som det gick bra med! Jo jag vet, en valp är otroligt jobbigt att ha, kan säga att hade jag vetat hur jobbigt det var så hade jag förmodligen inte skaffat mig hund (norfolkterrier)… Han är nu 2 år och en jättepersonlighet, glad och go' och supersocial, men oj oj oj, vad det kräver så oändligt mycket mer att ha hund än katt….

Ser fram emot fler fina foton:)

mange tack!!!!! Fantastiska bilder, och du fick mig att inse hur mycket jag saknar att ha hund vilket just är lite bitterljuvt eftersom jag inte kan skaffa en ny… fast om du fortsätter att publicera så bilder på så härliga valpar kanske jag kan stilla abstinensen lite….

Det börjar verkligen lukta hundar.ifokus nu…..

#6, ja nu har jag ju ngt att sträva efter i foto-väg…:)

Fina bilder.

Men menar du eg att det föddes 9 valpar och 5 dog?

Är dom så klumpiga eller äckliga så hon hade ihjäl den verkligen?

Carola

Har ju också haft valpar hos mig varav vi har 2 av dom hemma.

#10. mm, 5 valpar dog sammanlagt.

Vi ringde vetrinären och frågade varför hon bet ihjäl den ena valpen. Hon berättade att hundar gör så mot dom som e svaga eftersom den lille valpen hade ingen möjlighet att klara sig. Så den gjorde slut på lidandet kan man säga. Det är ett naturligt beteende, så det är ju ingenting man ska vara arg på mamman för. Igentligen är jag nog glad över det hela, valpen dog ju smärtfritt och slapp fortsätta lida. :-)

MVH
- Jim Johansson

Ja det är väl det vi människor kan ha så väldigt svårt för, det som känns naturligt för fyrfota djur är grymt för oss. Vi är så vana vid att liv skall räddas genom allehanda moderna behandlingsmetoder osv.

Jag har ett par gånger haft katthonor som ignorerat en viss unge, jag har stödmatat och torkat och tyckt om, men det har inte spelat någon roll när mamma katt inte brytt sig… utan de har tynat bort. Så förmodligen känner väl djurmamma instinktivt att allt inte står rätt till. Fast det är väl inte heller helt otänkbart att djurmamma får någon form av förlossningspsykos och är stressad och har ihjäl ungar av ren stress, eller?

Jo fast jag har ju 2 hundar här hemma som är födda på Strömsholm efter kejsarsnitt. Men kom alltså hem direkt efter födseln. Tiken som var vår fick 3 valpar. Den ena valpen kunde inte dia ordentligt så vi fick sitta en stund extra på Strömsholm och försöka lära valpen att dia. Efter ca en timma gick det bra. Vi fick då åka hem. Men efter 3 dygn så slutade den att andas. Precis när hundpappans ägare var och tittade på valparna. Så jag gav mun- mot munmetoden och masserade hjärtat en stund. Valpen började då att andas igen. Men efter ca 15 min var det dags igen. Vi ringde veterinären på Strömsholm så dom sa "kom på en gång". Vi har väl aldrig kört så fort någon gång. Under tiden gubben körde så masserade jag hjärtat och gav mun- mot munmetoden då och då. Dom tog valpen på en gång i dörren. Försvann bort. Kom tillbaka efter 5min och sa att dom ser inget fel i svalget eller så. Men ville avliva valpen. Vilket dom gjorde direkt då. Dom frågade om dom fick obducera valpen gratis. Självklart sa vi, vi vill ju också veta vad som är fel.

Tiken gjorde ingenting åt valpen när den låg där i korgen tillsammans med dom andra valparna.

Efter några dagar ringde dom och sa att dom inte hittade något fel på valpen. Så jag tror att det var någon sorts mjölkallergi eller så.

Men när den andra valpen (2 kvar alltså) som inte såg sjuk ut kom i närheten av tiken så morrade hon. Hon ville inte leka med henne eller knappt låta henne dia. Så vi fick fya henne flera ggr för att valpen skulle få dia osv..

Nu har vi ju behållt båda valparna. En tik och en hanne. Tiken är lite rädd för andra människor men hon verkar inte sjuk på något sätt. Hur kommer det sig tror ni att tiken inte ville ha något med valpen att göra?

Tiken fick vi tyvärr ta bort i cancer i november förra året endast knappt 10 år gammal

Carola

Usch vad jobbigt, ja en djurfödsel kan verkligen gå alldeles strålande likväl som det kan vara ett elände nästan från början till slut… Det värsta jag, peppar peppar, varit med om hittills var när en hel kattkull dog en efter en i vad som visade sig vara streptokock-infektion (obduktion av kattunge). Jag var helt förstörd och gissa om det var extra nervöst när samma hona (efter medicinering och friskhetsförklaring) skulle ha nästa kull… Men allt gick bra, även om det blev hennes sista kull och kastrering sedan.

Svårt att sia om vad tikens beteende kan ha berott på, men lite generellt så har jag upplevt det att honor som har en första kull med kejsarsnitt har svårare att ta till sig att det är deras ungar sedan, låta dem dia och ta hand om dem.

Ja egentligen kan det väl vara likadant med dem som med människor, en del har inte de moderskänslorna helt enkelt och tycker mest att de små är till besvär. Det har jag hört om på katter.

Hade tiken en extra jobbig förlossning så kan det väl säkert färga av sig på hennes beteende gentemot vaplarna.

Nja, vet inte om det var så jobbigt. Visserligen tog det en jäkla tid innan dom sövde henne. Var ju tvungen att få dropp först. Någon sorts kalk tror jag det var. Hade hon inte fått det så var det fara för hennes hjärta eller något sånt. Droppet tog väl ca 3 timmar. Jag satt som på nålar. Sa att valparna hinner ju dö om hon inte öppnas snart. En valp var ju döfödd också. Så eg skulle hon haft 4 valpar. Men hon var ju redan gammal då 8 år. Det var ju en parning som vi INTE hade planerat. En inackorderings hund kom hit. Det var på den tiden innan man hade staket runt tomten. *ler*

Ska kanske klarlägga att hon aldrig hade varit sjuk eller var sjuk när dom parade sig. Var i perfekt hull och väldigt frisk för sin ålder. Snackade med veterinär om hon överhuvudtaget skulle orka en förlossning. Eller om vi skulle ta bort dom. Han tyckte att hon var i så fin form så det nog inte var någon fara.

Men det var ju så konstigt att hon inte reagerade när den ena valpen höll på och dog i korgen där dom låg allihop.

Sedan att hon alltid gullade med hannen hur mycket som helst. Men honan fick aldrig någon kärlek knappt få dia ibland.

Det är konstigt i vår djurvärld. Man vet aldrig vad dom tänker de små djuren.

Carola

#12 Pia - Först trode vi också det var någon form av psykos när valparna dog en efter en. Mamman var ju också rejält uppstressad. Vi ringde vetrinären och frågade vad som kunde vara fel. De berättade att det tydligen var rätt vanligt att rottweiler's lägger sig på valparna efter födseln av misstag eftersom de är så klumpiga och utmatade. Vi såg också ibland att hon la sig på dem, men trode inte det var så alvarligt. En utav valparna var otroligt svag. Den var kall och hade inte orken att dia. Mamman avlivade den genom ett bett i huvudet. Vi ringde vetrinären igen och frågade vad som igentligen händer? Vi berättade i detalj vad som hade hänt. Vi la ned valpen hos mamman, mamman började slicka på den, sedan bet hon ihjäl den. Vetrinären sade då att hundar dödar de svaga eftersom de anses inte kunna överleva. Det var någonting naturligt och ingenting man kunde göra åt. Men jag är som sagt glad över det iaf. Valpen led ju så otroligt och den fick ju en smärtfri och snabb död. Men som du säger så är det ju inte uteslutet att det kunde vara någon form av psykos. Hon hade ju även tecken på det också.

#13 gejsa -  Kunde det kanske bero på kejsarsnittet? Har aldrig hört talas om någonting sådant som kejsnarsnitt för hundar. Men det finns väl tydligen allt nu för tiden. :-)
Jag har hört att det finns några få människor som gjort kejsarsnitt och haft svårt att amma eftersom dom kännde inte den riktiga mamma kännslan som man vanligtvis får vid naturlig födsel?

MVH
- Jim Johansson

Nja, jag tror nog att det var för att det tog så lång tid innan dom föddes. Dom hittade visserligen inte något fel på valpen som dom avlivade. Men något måste det ju ha varit. Eller också var hon bara lite trött efter att ha födits.

Men jag har sagt till mig själv många ggr. Att hade jag vetat att det inte var något fel på valpen så hade jag aldrig låtit dom avlivat henne. Då hade jag tagit hem henne och passat henne i flera dygn om jag hade tvingats till det. Värmt henne, masserat hjärtat och gett mun- mot mun metoden hela tiden tills hon blev ok. För dia fick hon ju göra för tiken. Ja, hur man än vänder sig så är baken bak. Tråkigt var det iaf.

Carola

Här har ni en bild som ser riktigt kul ut. Våran hund(13 år gammal) ska tvätta en av kattungarna i vår kull. Se på ögonkontakten :)

Hoppsan, det ser snarare ut som hunden tänker att här sitter det en liten munsbit:)

Oj! Vad rädd kattungen ser ut att vara.

Carola

#18 (fakir)

Vilken härlig bild! Jag tycker att hunden faktiskt ser ut att vara lite rädd för att skrämma kattungen…. :)

// staffan

Nej hehe, nog tänkte hon tvätta den allt. Se här då, när hon tror att hon har blivit hundmamma över bull:

#22 Hehe, det är alltid kul att se när katter och hundar kommer bra överens!  Sen ser de ju så söta ut!

Här har vi en kompis hund. Vet dock inte vad det är för ras. Chicko heter han. :-)

Och här ifrån en annan vinkel.

MVH
- Jim Johansson

Här kommer några bilder på Ronja hon är 13 snart 14 år och är en korsning med 75% huskie resten är lite polarhundar av olika slag med andra ord en draghund men nu är de länge sedan hon drog nåt förutom en å annan rövarhistoria för de e hon bra på

Här har hon nåt på kornet de e minst 28 älgar el likn

mvh/bjorsa

Här ett par timmar senare nu är de minst 3 hjordar av både älg å rådjur

mvh/bjorsa

Fast vid närmare eftertanke så kanske de inte va nåt

mvh/bjorsa

Här kommer Ronjas morsa Lassie hon blir 15 nu i januari å vad som försigår i hennes tankar är de få som vet men mat är nog en av den bästa tankarna hon vet förutom musjakt men de e samma med Ronja musjakt är extremt kul tycker dom

mvh/bjorsa

Ja bjorsa, de är verkligen otroligt fina, Ronja och Lassie, små vargar:))

Tack Pia

mvh/bjorsa

testar en mobilvideo på ronja den är i 3gp format å kan spelas upp med tex real player bla

Redigerar här

Den spelades upp av quick time hos mig när jag testade, filmen är i litet format så man skall ha inställt att den spelar verkligt format annars blir de blockigt

mvh/bjorsa

Tar väl en på Lassie då oxå

mvh/bjorsa

(32)Vars var du när du spelade in den där?

#34

Jag var i skogen ca 2 mil från enköping

mvh/bjorsa

Ok… Kul hund i alla fall…. :=)