Det är nog bara att ha tålamod med en såpass rädd katt.

Absolut kommer hon att bli klappbar om ni bara har tålamod som sagt,

Ge henne mat i handen tex räkor det brukar uppskattas.

Då hon förstår att ni inte vill henne illa. Kommer hon säkert fram.

Klappa och kela med henne mycket går det nog vägen….

Lycka till=)

Jag skulle låta henne vara första tiden.
Först lära henne känna lägenheten i sin egen takt.
Att vara på henne hela tiden (ni gör säkert inte det) kan skrämma henne ännu mer.
Låt henne ta allt i sin egen takt, och låt henne känna sig fram på egna tassar.

Hoppar hon upp i soffan en gång är det nog bäst att låta henne vara i början. Låt henne komma till er, och var er själva i vardagen så kommer hon nog lära sig att det är matte/husse som är bäst

Låt hennes trygghet komma i sin egen takt.

Det finns många saker man kan göra och tänka på när man ska arbeta med en rädd katt. Med tanke på att ni köpt den från ett katthem så tycker jag du ska ta kontakt igen med katthemmet för de känner din katt och kan ge dig råd och hjälpa dig i arbetet med din katt som passar h*n bäst.

Till en folkskygg katt kan man se till att ha en radio igång hela tiden, så den vänjer sig vid olika röster. Ni kan även se till att sitta i samma rum eller i närheten och prata. Men jag hade också kört på varianten att låta henne komma fram till er, och inte att ni tränger er på henne.

Kanske att ni kan ta något långt snöre och försöka få igång busnerven på henne, då kanske hon glömmer hur rädd hon är :)

Se till att mat, vatten och låda finns i närheten där hon gömmer sig. Sen tycker jag du har fått en del bra tips i tråden redan. Tålamod är vär det viktigaste, det finns katter som tar år på sig att bli klappbara. Lycka till! :)

Tack så jättemycket för era tips! Jag har gett henne kyckling en gång som hon faktiskt åt ur min hand men vi har nästan inte klappat henne alls. Bara en gång när hon var under sängen, då kröp jag under och klappade henne lite försiktigt (utan att hon fräste!) men är det okej att göra så? För hon såg ju så rädd ut, men jag ville bara klappa henne för att visa henne att vi är snälla.

Jag har försökt leka med henne också… Jag satte fast en tygboll på ett snöre och försökte, men hon verkade ta illa upp och verkade tro att jag kastade den på henne…

Det konstiga är att på natten är hon ju så nyfiken och har t.o.m. kommit fram och nosat på mina fötter när jag tittade på TV en sen kväll. Just nu är hon under soffan i vardagsrummet…

Ja det är ok annars går det ju aldrig framåt.

Mormor hade en jätte rädd katt då så hade jag den i knät  jag i den och klappade den jättemycket efter en vecka var hon världens mysigaste katt=) Var en kattunge men ändå.

Ååh, vad gulligt! Hon har i alla fall börjat smyga runt lite mer i lägenheten nu. Förut var hon bara under sängen i sovrummet men nu har hon börjar vara under soffan i vardagsrummet, i mitt rum och så. Hon gömmer sig ju fortfarande men det är ändå ett liiiitet framsteg

Ja det går ju framåt och inte bakåt alltid något=)

Min kompis katt (som är från samma kull som min Lova) var väldigt rädd och försiktig. Nu är hon hur gosig som helst mot min kompis och andra människor hon lärt känna. Så ha tålamod, även om det är svårt ibland. Ni ser ju redan små framsteg så det kommer nog gå bra ska du se :)

Vet inte hur många tipps du fått än.

Men min erfarenhet av ilsken/skygg katt löste jag på detta sättet.

Stängde in katten i vardagsrummet, ställde låda på ena sidan soffan och maten på andra, båda på det sättet att katten endast behövde gå 20 cm bort från soffan för att äta/dricka/gå på låda.
Hade ett bord över maten så den slapp att ha det "öppet" över sig, samma med lådan.

Sen sov jag på soffan med ena handen nere. Varje dag satte jag mig på golvet vid soffan 2-3 gånger med tonfisk/kyckling och liknande i handen.

Jag rörde mig på samma sätt som vanligt, städade och dolade med allt. Kom katten fram gjorde jag ingen stor sak av det, ett "hej är du här" och sen fortsätta med det jag gjorde.

Tog ca 5-7 dagar och sen kom katten så fort jag gick in i rummet, då började jag släppa ut den i resten av lägenheten.

Ge henne tid. Jag tog hand om en hemlös katt som var så skygg och rädd att jag fick börja om från början och sakta bygga upp förtroendet med henne. Så illa hade någon gjort henne att hon helt och hållet tappat tilliten till människan.

Med tiden (3 år) fick jag ta i henne och sedan kunde jag klappa henne och tillsist hålla henne i famnen. Men det var helt och hållet på hennes villkor.

Med lugn och vänlighet kommer du långt, småprata med henne, lyft upp henne om du får och håll henne så länge som hon själv vill och släpp henne sedan. Du måste visa henne att det inte kommer att hända något farligt. Det gör du i och med att du tar det i hennes takt.

Det absolut finaste minnet från Maggi som jag kallade henne för var när jag vaknade en morgon och såg att hon sov i sängen vid mina fötter. På sidan låg hon och var fullständigt avslappnad, men det var en lång och tålamodsprövande väg

Lycka till!

Tack, tack för alla tips!

Idag så fick jag en liten idé, jag tänkte att jag kunde ta lite yoghurt på fingret och så kunde hon slicka på det, och det nappade hon på! Först när jag sträckte fram fingret så backade hon men sedan blev hon intresserad när hon såg vad det var.     Det måste väl ändå gå bra att ge yoghurt till katter? (inte varje   dag såklart, och inte i stor mängd)

Jag har en liten fråga också, vi fick massa broschyrer när vi adopterade henne och i en av dem stod det om ''Zylkéne'' som hjälper vid oro och otrygghet hos katter och hundar, och vi har tänkt att köpa det till henne. På deras hemsida står det att det finns att köpa hos veterinären, men måste katten följa med då också så att veterinären kan bedöma om det behövs eller inte? Eller kan bara gå dit och be om att få det? Finns det nån som har använt det, och hur har det gått då?

Yoghurt är inte farligt att smaka på, men inga laktosprodukter är bra i stora mängder för katter. :)

Zylkéne har jag aldrig hört talas om, men annars har du ju Feliway som går att köpa på apoteket. Det är kattens egna ansiktsferomoner (dem som dem doftmarkerer med genom att stryka huvudet mot något) i syntetisk form och som kan ge en mer lugn, avslappnad "hemma-känsla" hos katten.

Zylkène är det ett läkemedel som katten ska äta??

Jag skulle ge det mer tid i första hand. Sen har jag tillbringat liggandes på golvet och lekt med mina skyggisar.Långa grästrån har varit mycket populärt att springa efter.Då kan jag klappa dom när de är fullt upptagna av leken.Men jag ligger någorlunda stilla på golvet och rör armen med grässtrået/vippa.

Kontot för räkor,skinka, kyckling har varit högt ibland.Ibland har jag lagt skinka eller räkor på magen för att katten ska komma till mig.

Var katten rädd på jourhemmet/katthemmet också? Ibland kan dom vara tama med de dom känner men när de byter miljö går de tillbaks i socialiseringen. Men då brukar det inte ta så lång tid att få dom tama igen.

Zylkéne är ett läkemedel i form av en kapsel som man kan öppna och blanda i maten. Det är tillverkat av komjölk (men innehåller inte laktos) och hjälper vid oro och otrygghet. Det står mycket om den på deras hemsida: www.zylkene.se Jag hade inte heller hört talas om det tidigare men tänkte att nån här kanske hade det.

På katthemmet var hon inte heller helt tam. Det gick inte att klappa henne när hon var uppe, men när hon låg ner så gick det, fast bara försiktigt. Det känns ändå som hon har gått tillbaka i socialiseringen, som du skrev, eftersom att på katthemmet låg hon ju i hyllorna och gömde sig inte i något hörn eller under hyllan, till skillnad från nu när hon nästan bara är framme på kvällen, under natten, och på tidig morgon. Men där fanns det kanske inte lika många saker att gämma sig bakom/under som det finns i en lägenhet?

 Idag gick hon förresten ut vid 12-tiden på dagen när bara jag var hemma och det var helt tyst helt tyst och släckt. Jag skulle ut i köket och gick förbi vardagsrummet och vem ligger utsträckt på fåtöljen?

#15 en katt som är skygg går ofta tillbaka lite i sin utveckling när den flyttar, det är fullt normalt. Hon behöver tid, men så kommer hon känna sig trygg och hemma hos dig med så småningom. #14 tips på lek och mutor med smarrig mat är toppen.

Testa med skinka eller leverpastej, det brukar vara poppis.

Härligt att hon låg i fåtöljen. Hon kommer snart att våga mer och mer, uppmuntra henne då  genom att klappa och kela, ge lite godbitar så kommer ni snart att ha en rolig och social kompis.

Apropå katter och laktos, så har jag en tjej som ÄLSKAR glass. Hon får förstås inga mängder, men det är så att hon helst av allt skulle vilja kliva upp i knät och äta direkt ur skålen tillsammans med mig. Hon jamar och sträcker bedjande fram tassen …

har inte direkt nåt tips kanske men min stora katt var hemlös o skygg när hon kom till mig o jag kommer ihåg att det gick framåt för att sen gå bakåt igen med hennes framsteg.. tålamod e det som e viktigast o visa att man inte vill nåt illa.. Idag e Puma en harmonisk katt men ibland får hon en släng av osäkerhet o skygghet.. det har tagit 5 år men det har varit 5 underbara år.. hon e ingen knäkatt men man kan ju klappa dem ändå

Jag har en skyggis som bor hos mig. Det går framåt, lite varje dag

Här kan du läsa om henne om du vill :)

#19 Väldigt intressant och fin blogg! Kommer att återvända till den och läsa om den lilla kissen!

#20. Tack… det är himla spännande med skyggisar

#21 Ja absolut. Det känns som en seger när man når fram till dem och förtroendet som man försöker bygga upp blir starkare.

Min skyggis som jag hade för många år sen, skulle flytta till nytt hem. Hon rymde dock och kom till mig igen, när jag öppnade dörren gick hon raka vägen in till soffan, hoppade upp, rullade ihop sig till en boll. Där låg hon och spann hela kvällen. Hade jag hjärta att skicka iväg henne igen? Nej, det var hos mig hon skulle vara tydligen

Tack för alla tips! mymlanbus: Din blogg är verkligen jättefin, den ska jag definitivt följa i fortsättningen!

Hon gömmer sig fortfarande på dagarna, men igår på kvällen när bara jag var uppe så la hon sig i soffan, och jag satt ändå ungefär en meter bredvid! Vi har köpt zylkene, en på katthemmet som vi har pratats vid med tyckte också det var värt att prova, så vi får se hur det går

#23 Det går framåt, sakta men säkert. Hon börjar acklimatisera sig nu verkar det som!

Lycka till!

Så skönt att det går framåt, ett steg i taget… sakta sakta :)

Kram och lycka till :)

Nu har det gått ett par dagar sen jag skrev sist! Hon gömmer sig fortfarande på dagarna men ibland kan hon komma ut på dagen och gå på toa och äta lite… Det var i alla fall i förr går om jag minns rätt som hon låg på stolen i köket, alltså under bordet. Jag skulle bara gå ut i köket som vanligt och sen märkte jag att hon var där. Jag gick fram till henne och satte mig framför henne och lät henne nosa på handen. Sedan hände det roliga, jag började klappa henne på kinden och sedan uppe vid örat lite försiktigt, och hon tillät det! Utan att fräsa eller slå/riva med tassen! Hon var så mjuk och gosig, det var första gången jag klappade hennes ansikte.

Men idag hände något mindre roligt - som dock inte alls var hennes fel. Hon bajsade på golvet i köket… Dörren till toan var igenskjuten (alltså inte stängd, men det förstod ju inte hon…) så hon bajsade i köket. Hon kände sig väl nödig, också är dörren inte öppen? Åååh… Det var diarré vilket hon inte haft tidigare, bör man oroa sig för det?