Kram SusannaK…  Det blir oerhört tomt efter våra vänner.  Det märks på ditt inlägg att era djur har varit mycket älskade och har haft det bra.

…..det gick som jag trodde inget bra….

Åh nej, jag beklagar verkligen Susanna!

Skickar en stor kram!

Beklagar här också!

Tack…..skönt att skriva här för att man vet att ni vet hur jobbigt det är.

Fy… Sorg med stort S är vad man har i din situation…

Kram…

Fy, vad tråkigt. Jag beklagar sorgen och lider med er.

Usch, vad tråkigt… :(

nej vad tråkigt!

stora kramar på er!

känner igen situationen med de taskiga kommentarerna om katten och särskillt när den är sjuk :(
som du säger, det är för att de inte haft den kärleken till ett djur själva!
s å jobbigt då man hör sådant :(

Kramar igen!!

Tråkigt,tänker på er.

onej det var trist så fin kissemiss.  Tänk på alla fina minnen hon har gett er o även eran 5årig som gav fina minnen. Att folk säger taskiga saker antar det var män som ska vara tuffa utåt. Men jag skickar en *mängd tröstkramar *

RIP, beklagar verkligen, vet hur tomt de känns..  dom har nog haft ett toppen liv hos er, och många fina minen har ni alltid med er.

och dom på din mans jobb skulle ja vilja strypa!!

kramar…

Tusen tack till er alla. Ja, man känner sig bra seg i kolan nu. Rätt som det är börjar man grina…försöka vara stark funkar inte så bra.

Tänk vad hjärnan spökar med mig jag har hört henne mjauua 2 ggr ikväll…hon hade ett väldigt speciellt mjau den lilla tösa.

#11 och #12 ----> Ja, jag blev helt mållös och arg när min man berättade hur dom betett sig. Både en viss kvinna och man höll på med detta trams. Det är ju BARA en katt….är väl inget att gräva ner sig för osv. O sen denna klyftiga kommentar ifrån en viss man med att det är lika bra att slå ihjäl…ja…Då vart ju gubben min riktigt arg såklart….så då gav dom sig.

Hur dum får man bli alltså. Det är nog jobbigt som det är¨…utan en massa okänsliga människor. Även om man inga känslor har för djur så kan man väl ändå tänka att det finns andra som har eller? Helt chockad över en dels uttal. Det är ju våra kära vänner…familjemedlemmar.

Tänk vi har 2 katter kvar för ett par veckor sedan hade vi 4…det blir görtomt.

Vår ena katt Mysan har aldrig varit knäkatt direkt och lite försiktig utav sig. Ikväll kom hon la sig i knät en lång stund kurrade och riktigt tittade mig i ögonen. Det var görskumt…våra djur vet mer än vi tror och är smarta små individer helt klart. Det kändes så skönt hon kunde inte kommit till mig på ett bättre tillfälle det gav stor tröst.

Jag lider verkligen med dig och din man. Trist att det alltid ska fällas kommentarer för att man tar hand om sina djur.

Många kramar från mig och mina kissar

Här är ytterligare en som lider. Jag undrar vad det är som händer omkring oss. För 3 veckor och 4 dagar sedan hade vi 5 katter, två på 11 och 3 på 10 mån. Vi bor på landet och de är ute eller inne i stall och uthus där de har mysiga krypin.

Nu har vi 2 kvar.

En på 11 fick antibiotika mot hosta och snuva som han haft en tid. Men efter 3 veckor var alla värden trots det i botten och det fanns inget mer att göra.

4 dagar senare (fredagen den 13) besökte jag veterinären med vår andra 11-åring (rent förebyggande syfte). Hennes värden var toppen  trots att hon hade en omfattande inflammation kring flera klor, särskilt ena sporren var riktigt dålig. Så det blev tratt och antibiotika. Första kuren tog inte, bytte till annat preparat som hjälpte MEN som hon samtidigt var överkänslig mot vilket resulterade i att öronen svullnade. Så det blev kortion och nu håller jag på att få PANIK eftersom nertrappningen snart är klar och hon fortfarande är svullen.

Natten till den 13 försvann en av våra små kelgrisar på 10 mån. Jag har annonserat, satt upp lappar, pratat med alla.

Den 18 dog den andra 10månaders rakt upp och ner. Fullständigt ofattbart. Så nu går en ensam 10 månaders ute och har tråkigt, samtidigt som den andra damen ligger här inne och lider. Har ny tid imorgon för att "visa upp" öronen.

Jag säger bara - VAD är det som händer? Har haft katter i 14 år och aldrig haft några problem tidigare. Håller på att bli alldeles knäckt.

Så jag känner verkligen med Dig SusannaK. Jag vet hur det känns…

Beklagar. Han var väldigt fin.

#15--- Ja det blir så chockartat på något vis. Plötsligt är allt förändrat. Dessa katter hade så starka personligheter så det blir så tomt. Jobbigt när dom bara försvinner. frågorna finns alltid där om vad som hänt? Jag hoppas din 10 månaders kommer tillbaka!

Du skrev att din ena 10 månaders dog rakt upp o ner det var ingen som lagt ut råttgift i trakterna? Bara en tanke.

Du jag känner precis som du jag har haft katt i hela mitt liv o aldrig har vi haft sånt oflyt som nu…även med våra andra djur som kaniner osv. visst dom har dött av ålder. Men när alla går på en gång inom ett par månader, det blir lite för mycket på en gång.

Kram på dig jag hoppas din lilla 11 åring blir kry o är med dig i många år till!

#16--- Tack ja han var väldigt vacker tycker jag. Det var värmebölja på kortet då han kröp upp i det svala handfaten….lilla gråbjörnen.

#17

Jo visst har vi funderat på råttgift… även om det känns fullständigt overkligt med tanke på att ALLA häromkring har katt. Det var dessutom en person som såg när hon dog, det liknade mer ett anfall av något slag, allt var över på någon minut… Kanske epilepsi? Eller stroke/hjärtproblem? Han var förtvivlad när han kom och ringde på med henne i famnen

Vi hade ett liknande fall för ca 1 år sedan, hon var 9. Hon hoppade ner från stolen, landade dåligt, rullade runt och skrek och sen bara dog hon. Usch jag blir alldeles blank i huvet när jag tänker på det . Har sjukskrivit mig denna veckan, funkar inte på jobbet där det är superstressigt och rörigt. Ska till läkare nu kl 14, måste försöka trappa upp i nästa vecka…

Hoppas att dina två återstående får vara friska länge länge och att ni får ha det fint tillsammans! Kram!

#19---> Men fy så otäckt alltså! …ja blank i huvudet var det rätta ordet, så känner man sig.

Kram

Sjukskriven en vecka till… Imorgon har jag tid hos veterinären med de svullna öronen. Stackars kisse, det känns som om hon börjar tappa sugen.

Hon är verkligen min ögonsten och måste bara bli frisk. Det känns nästan som om det är mitt fel att hon är sjuk - hon var ju frisk när vi åkte till vetten första gången! Och bara 3 dagar kvar på kortison-kuren. Jag känner dåliga vibbar…

Kram igen…

#21 Ska hålla tummar och tår för dig och din katt imorgon!

#22 Det gick BRA igår. Dubbel kortison i ytterligare 7 dagar dock , därefter nertrappning. Förmodligen trappade vi ner för snabbt första gången.

Öronen är jättetjocka, hon kan liksom inte vika dem bakåt eller åt sidorna. Vetten rensade igår och då blödde det lite. Hon var på betydligt bättre humör sedan! Men jag nöjer mig med att försiktigt peta bort det som lossnar när hon viftar på huvudet… Imorgon har säkert svullnaden lagt sig mycket, då lossnar det lite i taget.

Så det här ska säkert bli bra till sist. De ville ge mig en tid för återbesök fredagen den 13… men då sa jag nejtack, tar den 12 istället…

Hoppas att ni har det bra med era fina misar! Kram  Meta

#23 Åh vad skönt har tänkt på dig och missen, vad glad jag blir!

kram kram

Sanna

Gu va tråkigt har hänt att djur dött utan anledning hoss oss också..vi bor på landet.

Fy vad tråkigt, lider med er. Tänker på er…

Idag är det återbesök hos vetten igen. 14.30. Tubbe har varit väldigt trött de senaste dagarna, bryr sig inte mycket om mat. Jag har varvat tinad rå fisk med kattmat och små bitar av rått kött. Fisken innehåller ju mest vatten så min gissning är att hon har ätit den för att släcka törsten, vattenskålen rör hon nämligen inte.

Idag läste jag att rå fisk inte är bra eftersom det hämmar taurin-upptagningen… så det var bara iväg till djuraffären och köpa vitaminpasta som förhoppningsvis ska öka aptiten hos damen… hon slickade i sig den iaf

Öronen är fortfarande svullna men mycket mycket bättre än innan. Ska bli spännande att höra vad vetten säger. 2 dagar x 5 mg kortison kvar, därefter halv dos i 7 dagar. Pillren är ett HELVETE säger jag bara!

Igår fick jag iaf tvätta hennes öron ordentligt - jiiisus vad det flagade. Men hon spann och verkade tycka det var skönt.

Allra gladast hade hon säkert blivit om jag hade släppt ut henne men jag är ju LIVRÄDD att hon ska gå och gömma sig då så att hon inte får sin medicin…

Idag ställde jag en springa på fönstret, där satt hon och snusade en lång stund (medan jag frös..) nu ligger hon och snarkar under ett skåp :)

Imorgon är det 4 veckor sedan första veterinärbesöket…

#25

Ja man undrar ju vad som händer. Vi har sett räv här men när man frågar runt så är åsikterna om huruvida rävar tar katter väldigt delade… Några andra hot kan jag inte se här.