RIP Julia
Förra sommaren dog min Julia 14 år gammal. Det var det jobbigaste som någonsin hänt mig, trots att jag ju visste att hon inte skulle leva för evigt.
Hon föddes av mamma Myran i en familj som står mig väldigt nära. Jag var där så gott som dagligen och hon blev genast min favorit. När det var dax för nya hem åt ungarna var det ingen som valde henne, kanske för att jag alltid satt med henne i famnen. Det här fotot togs innan jag visste att hon skulle bli min, jag ville ha en bild så jag släpade dit pappa. Sedan lyckades jag övertala mina föräldrar att få behålla henne mot att jag fortsatte spela fiol ett år till, dom hade försökt muta mig med en liten vit dansmus.
Min brors katt Miramiss blev helt förskräckt när det kom en liten randig inkräktare, det var inte populärt. Lilla Juli fattade genast läget och gjorde sitt bästa för att visa sin makt. Minns hur hon satt och proppade i sig mat med en mage som stod åt alla håll, bara för att Mira inte vågade sig fram för att äta… Senare blev dom mer som syskon, slogs ibland men gillade varandra innerst inne.
Min familj bor ute på landet utanför skellefteå och det fanns inga jämnåriga kamrater för mig att leka med så jag gjorde väldigt mycket med Julia. Vi hade en närmast telepatisk kontakt. Hon var min bästa kompis och de syskon jag aldrig fick. Senare i tonåren så drabbades jag av några ganska allvarliga depressioner och det var alltid tanken på henne som gjorde att jag inte tog steget när jag funderade på att ta livet av mig.
Förra vintern blev Julia jättemager och hyperaktiv, fick konstiga anfall med personlighetsförändring. Det visade sig vara giftstruma som hon fick behandling mot. Senare på sommaren då jag och min sambo var hemma i skellefteå började hon kräkas väldigt kraftigt och slutade äta. Hon blev sämre och sämre, veterinären hittade inte felet och efter några dygn då hon kräkts upp allt hon åt och kroppen blivit för uttorkad trots våra koksaltsinjektioner så fick hon somna på köksgolvet i min famn.
Jag har fortfarande svårt att inte gråta när jag tänker på henne, men jag är otroligt tacksam att ha haft denna underbara varelse i mitt liv!
Puss på sötnosen!
Vi var ute och jagade flugor!
För några år sedan. Tyvärr har min hårddisk just kraschat och jag har inte hunnit samla ihop alla bilder jag hade… Dom bästa finns tyvärr i skellefteå på andra datorn.
Men åh, vilken fin berättelse om Julia, Scilla! Vad glad jag blir att du vill dela med dig så personligt av sorgen - och glädjen - i att ha haft Julia i ditt liv. När man läser sådant så kommer mycket egna känslor kring när man förlorat någon närstående upp till ytan…
![[helenal]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
vilken fin Julia! hon har de nog bra i himlen nu!tog d elång tild innan du skaffade ny katt?
Vilka härliga bilder. Med flugsmällan i högsta hugg och kepsen på…:)
Det tog lite mer än ett år innan jag var redo för en ny kisse. Jag var sugen, men jag pallade bara inte. Jobbade lite på sthlms katthem istället. När jag köpte Selma var jag nästan panikslagen, det kändes så laddat.
Selma har vissa likheter med Julia, båda är väldigt självständiga och vet vad dom vill, samtidigt som dom är nästan som hundar. Man får gärna lyfta upp och klappa dom, men bara på villkor att dom får hoppa ner igen nästan direkt. Brukade säga att Julia vill helst vara i luften mellan mig och golvet, precis som hon alltid ville vara på andra sidan dörren…
Men ibland tittar jag på Selma och blir ledsen och saknar Julia. Då får jag dåligt samvete mot Selma så det blir känslosoppa. Sen gör jag saker som jag är van vid med Julia och som Selma inte fattar. T ex att klappa där jag vill att hon ska sätta sig, det förstod Julia alltid.
jo men så är de oftast med allting..men för att komma över sorgen brukar de bli att man köper en ersättare..Har du ångest ibland att du tänker på Julia när du är me selma'? Det är en procudur som alla går igenom som mist ngn de tycker om..
Det var mest för att jag kände att ingen kunde ersätta Julia som jag inte orkade köpa en ny katt först. Selma kan inte ersätta henne, men det beror främst på att de "tävlar" på helt olika nivåer. Julia var inte en katt för mig. Men jag älskar Selma jättemycket ändå.
Vilken fin berättelse och Julia var en jätte söt liten kisse :D
Tyvärr blev Julia inte så bra på bild, ska leta sen i andra datorn om jag hittar fler bilder.
Sista året.
Hittade lite fler bilder
Bästa porträttet jag fick till tror jag.
silla_va inte julia en katt för dig?varför? Såklart du älskar dina katter,men det e färstås olika kärlek! vart blev Julia begraven?
För mig var hon mer än en katt.
Julia är begraven på en av sina favoritplatser på gården. Bredvid huset där hon brukade ligga och spana. Hon hade gjort en liten sovgrop där.
går du dit ibland?
Jo, när jag är hemma.
:) du är en fin person.
Tack :)
Starta ny diskussion