Vi har två katter för tillfället, en hane som blir 7 och en hona som blir 4 år till våren. Min favvo är hankatten. Han är väldigt trå och kelsjuk, speciellt då vid mig. Sover på min kudde- gärna över halva ansiktet, surrar och kurrar, ligger tätt intill isoffan och hänger med på promenader och bus ute med barnet.

Jag är egentligen en hundmänniska och har aldrigt tyckt om katter, har faktiskt varit rädd för dom. Men då mormors katt fick ungar så var jag där och tittade samma dag som dom föddes och såg min gula prins och bestämde direkt att honom skulle jag ha. Vi tog då två kattungar men honan blev påkörd efter ett år. Senare tog vi en till hona som också hon levde ett år. Vi gjorde ett försök till och skaffade en hona och hon har klarat sig. Vi har nu flyttat ut på "landet" med endast en granne som kör förbi så här är det ingen risk att bli påkörd.

Men som sagt- det är den gula hanen jag gillar mest, just för att han är så personligt och har hängt med längst.

Jag nämnde ju redan att vår långhåriga Rasmus är favorit, då han är så stor och gosig. Han väger ca 6,5 kg nu på vintern men på sommaren är han betydligt slankare och har tunnare päls. Bifogar en bild av honom i sommarskrud.

Åh vilken härlig katt-rumpa!! Ser så otroligt cool och kramgo ut! Och så väldigt läcker färgfördelning med den lilla vita svanstippen. Om det där är den tunna sommarskruden, jag då undrar jag ju hur vinterpälsen ser ut…:)

reddie, jättefina kissar båda två! Jag är ju lite svag för paddfärgade honor och hon ser verkligen fin ut din lilla tjej. Men det är ju ändå personligheten som är det viktigaste och somliga kissar är liksom bara alldeles speciella…:)

ÖHHHH PUUUU! Jag trodde att min gamla hona Twisti hadde rymt!!

Reddies paddfärgade hona måste vara klonad från min Twisty!! En hona på drygt 16år som -still going strong!

Roger, bild på Twisty, tack..:)

Tyvär är min dator för gammal för digitalfoton.Bilden på våran Anna hadde jag på skiva från fotografen, skall kolla om hon fastnat på bild på någon utav mina gamla disketter -återkommer isåfall!

Hittade en bild som visar hur min katt brukar sova

Roger> Hon fick kattungar i somras, 4 svartvita - denna lilla krabat…

Herregud!! Får man vara så charmig??En röst innom mig skriker VILL HA!!

Ja jösses, så söööt lilla luddiga Sinna är!!:)

Ja Lillepus är min favorit. Har haft henne i fyra år och hon är den underligaste katten jag har mött. På ett positivt sätt!

Bild av henne här --->

Åh, Lillepus har precis samma teckning som vår gamla Bubben, den första katten jag hade när jag var i tonåren…

Berätta gärna mer om din positivt underliga katt, Lunascape!:)

Min favorit är min katt Natasha :-) Jag har haft henne i nio år, alltså är hon nio år :P Hon är jättegosig och kan vara väldigt knasig ibland också :-P

Hon är väldigt tjock .. som ni kanske ser .. :-P

Jag tycker hon ser söt ut! Av tjockleken syns inte så mycket, men i den åldern får man väl ha liiite rondör ändå:)

Någon mer som vill berätta om sin favoritkatt genom åren av kattägande??

Favorit katten måste vara Faxe, så otroligt mysig tös som kräver fullständig uppmärksamhet när det passar henne. Hon går som stall katt och dödar snällt mössen men vägrar äta dom, ger dom till matte i stället. Kräver att få sin mat ur kylskåpet när hon vill det och då spelar det ingen roll om matte står och mockar eller vad hon gör. Hmm, hon är helt enkelt en liten prinsessa, eller liten är hon inte heller. Men en prinsessa i alla fall.

Hon ser ut som en liten snöprinsessa med chokladmössa:) Jättesöt!

Japp, hon är söt. Fast oerhört bortskämd. Tre sorters mat ska hon ha för att vara nöjd. Men vad gör man inte för sina små pälsar.

Vad många söta kattor det fanns här,jag har i stort sett växt upp med att ha katt sedan barnsben,men har varit utan i flera år.1989 skaffade vi katt igen,hade velat kastrerat den,men det fick jag inte…… Sedan kom Mumman som föddes 1981 eller -82 hon blev 19,5 år,otroligt att hon klarade sig i så många år,utan att det hände henne något. Henne opererade jag,så det blev inga kattungar, 1990 kom Snuttan,en perserkatt som nu är 15,5 år gammal.Frågan är bara hur länge hon orkar med att finnas hos oss. Den dagen kommer då vi måste fatta ett svårt beslut,dock till kattens bästa.Hon har alltid varit min sängkamrat och sovit vid min kudde ända till för fem år sedan,då hon flyttade in i vårt nyrenoverade badrum med golvvärme. Hon blir väldigt sur när vi ska duscha,då måste hon flytta på sig. Otåligt sitter hon och väntar tills det är färdigduschat och uppstädat. Vill det sig,så kan hon komma och ställa sig innanför dyschdraperiet,dock inte under duschen.Lite blöt om tassarna kan hon dock bli.För ca 4,5 år sedan kom de andra två kattorna,som båda är kastrerade och ID-märkta. De har stor glädje av varandra. Jag får se om jag hittar någon lämplig bild av dem. Jag har för mig att jag har satt in någon kattbild tidigare,för rätt länge sedan. Men det jag skulle göra nu,är att visa mina svärföräldras katt en blandning - med norsk skogskatt i sig. Här kommer han.

Vilken söt kisse, verkligen vacker färg:)

Ser fram emot bilder på dina andra katter, nyfiken på hur den gamla perserkissen med bestämda vanor ser ut…

Först när du skrev den här tråden så tänkte jag svar Pam Pam men så började jag tänka efter och alla mina katter har lämnat väldigt kraftiga tassavtryck. Mitt svar nej, jag har ingen favorit genom tiderna. Det kan ju bero på att jag aldrig haft fler än 3 katter samtidigt och då blir dom mer individer och inte bara katterna. Det är samma med mina hästar dom är unika allihopa och dom har öppnat en egen dörr i mitt hjärta inga djur delar något rum och det finns fler dörrar att öppna i framtiden även om just nu så ska det inte vara fler djur.

Det ända som jag har en favorit bland det är mina killar och det är den man jag är gift med just nu och här

Jag har inget favorit barn heller

Jag har faktiskt favorit barn (mina , oftast i alla fall).

Men visst har du rätt i att alla är unika.

Mvh Åsa

Så här ser Snuttan ut,hon är född liten,från början var hon dock en aning större,men åldern tar ut sin rätt. Här sitter hon i fönstret tillsammans med Desoto som hon avskyr,så man får passa tillfället att ta kort,för detta händer nog ingen mer gång. Ja,de slåss inte eller så,men hon säger ifrån och Desoto håller sig på sin kant.

Om jag lyckas att öppna kommentarrutan igen,så kommer det ett kort på Mumman också./Harriet.(jag var tvungen att registrera mig igen och kunde inte använda rätta namnet,utan det fick bli ett smeknamn från tonårstiden)

#24 egna barn andras ungar och jag älskar inte alla andras ungar men mina barn kan jag döda för

#26 Samma här. fast ibland önskar jag dem dit pepparn växer, fast det brukar gå över snabbt. Men när de bråkat med varandra ett par dagar om skitsaker ledsnar man. Den syskonkärleken blomstar ibland jag lova.

Pia, ja vad ska jag säga om Lillepus.. Hon är verkligen den mest speciella katt jag har haft på alla sätt och vis =) Det började egentligen redan när vi var och hämtade henne. Jag har aldrig hört en kattunge skrika så högt och så förtvivlat som hon gjorde.. Det skar genom märg och ben och var verkligen hjärtskärande att höra på och jag trodde att hon aldrig skulle gå att trösta. Efter en liten stund var det som att slå på en brytare och den lilla kattungen som nyss var så förtvivlad låg helt plötsligt i mitt knä och spann (högre än någon annan katt jag hört) och rullade runt på rygg och uppförde sig som om vi hade känt varandra hela livet. Det var bara en liten försmak på vad Lillepus skulle visa sig att vara =)

Numera är hon min lilla bebis och tycker helst om att bli buren på armen hela dagen. Hon är otroligt utspekulerad och försöker att tänja gränser hela tiden. När jag blir arg på henne så försvarar hon sig med att "ramla omkull på golvet och se söt ut" och då är det omöjligt att bli arg på henne. Får hon inte tillräckligt med pyssel (kravet är helst 24h om dygnet) så skäller hon ut mig och ser till att få det hon vill ha. Hon spinner så att hon nästan får andnöd och så högt att hon tydligt hörs i luren på telefonen när hon ligger på golvet. Jag och Lillepus pratar också med varandra hela tiden och kan ha långa "samtal" med varandra till andras förundran *min sambo bara skakar på huvudet och ler åt oss* Lillepus lider också av separationsångest och när jag hade henne på kattpensionat en hel vecka förra sommaren så var jag tvungen att ha med henne ÖVERALLT när jag kom hem för annars skrek hon så högt att grannarna kom och knackade på och frågade vad som pågick.. Hon som verkligen hatar vatten var till och med mig inne i duschen och jag fick inte dra för duschförhänget =)

Jag kan skriva en hel novell om henne och det hade ändå inte gjort henne rättvisa för hon är verkligen en riktig personlighet. Jag hade inte klarat mig utan henne och jag tror att hon hade saknat mig också!

Lägger in en bild till på min sötnos..

#28# Vilken mysig katt du verkar ha. Men såg att du hade två katter. Är inte din katt avundsjuk på den andra?

Harriert: Åh, Snuttan är en blåmaskad colourpoint. Colourpoint är nog min favoritfärg på perser, har haft/fött upp några stycken. Min äldsta kisse (snart 15 år) är en brunmaskad sådan:)

Lunascape: Vilken härlig berättelse! Och ett mycket vackert foto:)

När jag äntligen lyckades få fram denna ruta så passar jag på att posta in en bild på Mumman som är 4 ,5 år. Hon brukar hoppa upp på dörrhandtaget när hon ska ut och in.Hon är husses katt och lämnar gärna honom i fred. Det ska slickas på händerna och gås fram och tillbaka på tangentbordet. Med mig vill hon "bråka" lite och då hoppar hon upp i vår säng. Jag har ett mjukdjur som får slåss med. Givet vis vill hon även bli "kelad" med.

Pia,Snuttan,som är en blåmaskad colurpoint,fick heta Snuttan,därför att hon snuttade på min ena örsnibb när hon var mindre. Hennes rätta namn är Angela Channing,men vill kalla henne så till vardags.Mamman heter Jämtdalens Cinderella och Pappan Billy Boy,ja det var nogot med de namnen på pappan. Den här gammelfrökrn började med sina serenader redan vid ca.6 månaders ålder och hur nattsömnen för en annan blev,är inte svårt att räkna ut. Jag,gav henne P-Piller och det blev lugnt. När hon var ca 4-5 år,blev hon väldigt klängif och visade tydliga tecken på att hon inte mådde bra. Till slut lyfte jag upp henne och letade. Det rann ur hennes kissöppning,så kosta vad det kosta ville på en helg,men till veterinären åkte vi.Dagen efter åkte vi tillbaka och livmoder med tillbehör opereades bort och därefter blev det medecin en tid. Man ska nog inte ge sina älsklingar P-Piller. Hon hade fått en cysta.

Desoto,som sitter tillsammans med Snuttan på fönsterbrädat,på en bild före denna post,vill knappast gå utanför dörren nu,han vänder på klacken och går in nästan direkt. Han ska trugas med maten,så det är bara att följa med säga varsegod. Han brukar vilja krypa under täcket hos mig och bli klappad och kliad på magen.

Ja,alla kattor är speciella och fina,självständiga djur,vare sig det är raskatt eller vanlig bondkatt.

Jag kan verkligen inte välja eftersom alla mina katter är så olika och bra på sitt sätt. Så jag röstar för både My, Blixten och Ängla!

Vilka härliga fyrfotingar

Det går bara inte att välja EN katt som favorit. Men några som jag minns mer än andra är: Vitnos - min kattunge som "försvann" i samband med att vi skulle flytta till en ny gård, jag var 9 år gammal. Nalle - eller Tigerman som han hette från början, fick flytta med till nya gården som stallkatt och blev 15 år (var nog 3-4 år vid flytten). Matilda - stallkatt hos mina föräldrar, bara jag som fick bära och kela med henne. Lillan - också hos mina föräldrar, antagligen dumpad och så kelen att hon dreglade och ville bitas bara för att hon inte visste var hon skulle bli av. Minja - min första siames, en underbar katt som omplacerade pga att hon slogs med alla uppfödarens övriga katter t o m hanen men aldrig lyfte en tass mot mina andra katter en perser och en perserkorsning. Omvände dessutom minst en katthatare som själv skaffade sig två orientaler. Sov alltid i min famn. Zack - en av fyra kattungar som jag flaskmatade från 3 dagars ålder, störst i kullen. Brukade hoppa rakt upp i famnen på mig. Simba - jag skulle INTE ha någon röd katt när jag åkte till katthemmet och ursäkten blev ju att han var gul (creme). Han hade bara bestämt sig för att han SKULLE följa med mig hem.

Och slutligen av de som jag har nu: Sim Sim - skygg för alla andra även om hon har en liten förkärlek till snygga blonda killar. Hon är verkligen mammas katt och en drottning ut i tåspetsarna.

Min favoritkatt genom tiderna är familjens hårboll Tussen.

Fick honom när jag var 6år o han dog den 21 december -05 15år gammal.

Det är tungt när en katt som "alltid" funnits där går bort. 

Saknar honom enormt mycket.

måste bara börja med att säga vad otroligt söta alla katterna e =)

jag har som de flesta vet 2 katter Puma ca 2,5 år o Zorro 1år..

Jag älskar dem båda jätte jätte mycket.

Puma för hon helt enkelt e så speciell. jag kan inte ha henne i famnen nån lägre stund men hon kelar gärna när hon e på golvet.

Hennes personlighet e rak o tydlig.. jag vet 99% av gångerna vad hon vill o varför hon gör på ett visst sätt..

Zorro för han e så himla go.. Ligger gärna i famnen hos en o pratar jätte mycket.. Dock e han svårare att fatta vad han vill..

Ett kort på mina trollungar