
Min katt, katthataren(?) - Behöver hjälp!
Jag har en 3,5 år gammal kastrerad katthona, Snoozie, som bott hos mig drygt ett år. Då hade hon varit cirka 4 månader på det katthem hon bott på efter att hennes tidigare ägare tydligen blivit allergiska. Vad jag vet var hon ensamkatt tidigare men bodde med flera andra katter i buren på katthemmet. Hon är innekatt.
Mitt "kattskap" har inspirerat min bror o svägerska att skaffa katt också, så för nån månad sen var vi tre vid samma katthem och köpte en liten Tiger, en 9-månaders nykasterad hankatt. Det är här problemen börjar. Tanken är nämligen att vi ska kunna vara kattvakter åt varann, så igår hade bror och svägerska med sig Tiger hem till mig för att de två katterna skulle få bekanta sig inför kommande kattvakteri i påsk. Detta gjorde Snoozie rasande - hon ville inte alls veta av Tiger utan fräste och morrade åt honom i timmar och försökte emellanåt slå till honom. Tiger å andra sidan kom bara med några enstaka mjau och var väldigt nyfiken på Snoozie, trots hennes motstånd.
Vad göra åt detta, om något? Det är inte bara det att kattvakteriet kommer på kant men jag har planer på fler katter i framtiden och gärna också hund. Vet att det kan vara svårt att introducera nya djur för ett gammalt och har ingen erfarenhet av det (Snoozie är mitt första husdjur…
) så jag behöver råd. Är det bara tid som krävs? Kan det bero på olika ålder/personlighet? Snoozie är en försiktig och blyg liten dam medan Tiger är "ung och dum" - som en tonåring är han orädd, nyfiken och på sig och tycker allt nytt är kul - Snoozie tycker allt nytt är potentiellt läskigt. Både är innekatter och har alltså ingen större erfarenhet av andra katter. Snoozie har dock fått gå ut i sele och då varit nyfiken på men fräsig mot grannkatterna. Tror att Snoozie var innekatt tidigare, men hon bodde ju tillsammans med andra katter på hemmet och det lilla jag såg av det så var det inga problem - en del av katterna hade egna burar för att de inte gick att ha tillsammans med andra katter. Om Tiger vet vi inte så mycket - den dag vi hämtade honom hade han precis kommit ner från isoleringen samma morgon, men var han bott som kattunge är okänt - kan ha varit hemlös men då han är så himla social och kelig känns det osannolikt.
Så, finns det alls något att göra åt detta? Även om det inte fungerar att få ihop dessa två, hur introducerar jag bäst nya katter i framtiden för Snoozie? Nu fick Tiger sitta en stund i sin bur och bli nosad på innan han högljutt krävde att få bli utsläppt. Har läst att man kan släppa in nykomlingen i ett enskilt rum att få lukta runt, sen ta ut den och låta "gamlingen" sniffa runt i samma rum innan de till slut möts - är det ett bra/bättre sätt? Nåt jag ska tänka på inför val av katt i framtiden? Liten kattunge som ännu inte bivit torr bakom öronen, jämngammal eller äldre katt? Eller är det helt enkelt uteslutet att skaffa fler katter?
Tänkte också, iom att Tiger så småningom åkte hem kanske Snoozie tror att hon lyckades skrämma iväg inkräktaren och fortsätter så varje gång han kommer hit? Om jag skaffar fler katter stannar ju de kvar så att hon tvingas vänja sig vid den/dem.
Blev ett långt inlägg detta, men hoppas nån kan hjälpa mig och katterna. 
Hejsan, har haft samma "problem" som dig. Vi har två honkatter, som vi ville lämna till mina föräldrar när vi skulle åka bort.. Det gick inge vidare de första gångerna dom träffades. Mycket morrande och fräs. Men med tiden lärde dom sig ju att det var på det här viset det skulle vara, så dom accepterade varande. Nu leker dom med varandra och har jätte skoj när dom träffades. Det kunde man inte tro från början näör det låg slagsmål i luften =)
Så jag tror faktiskt att ni måste ge dom lite tid, det tar tid för katter att acceptera nya individer i sitt revir. Försök att låta dom träffas så ofta som möjligt. Det händer inte bara över en natt att dom blir vänner. Dom har ju inte varit i slagsmål iaf, det är ju ett framsteg =)
Lycka till!!
// Lina - Värd på Bichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se

Tack, det låter positivt.
Jag sa igår att det nog krävdes tid, men vad dagen led så började jag tvivla…
Men Tiger verkade iaf sugen på att leka och jag tror faktiskt att Snoozie skulle må bra av sällskap så hon inte är så beroende av mig för att leka - hon leker helst inte ensam. Kke ska pröva att ta henne med till brorsan nästa gång jag åker dit, där har hon dessutom varit förut när de var kattvakt.

de är ju alltid bra att ha 2 eller flera katter så dem har sällskap av varandra o nån att busa o jävlas med hehe
Jag har då lämnat mina 3 katter ensamma en hel vecka, då har nån bara varit hemma hos mej o matat o gett dem.
Min ena katt heter oxå Tiger 
man är ju orolig som matte att lämna dem för mycke ensam men de är bara onödigt att oroa sej haha
Katter som träffas rusar sällan fram och myser med varandra direkt. De måste "fightas" om rangen, om vem som ska vara den som bestämmer. Detta kan ta flera dagar eller veckor och börjar troligen om varje gång de träffas om de inte jämt ska bo hos varandra.
Om du tar hem en katt till så kommer de troligtvis att vänja sig vid varandra, även om det är lättast att ta hem en unge. Men finns inga garantier för att de kommer att älska varandra.
Om man som i ert fall ska passa varandras katter då och då kan det vara svårt att få katterna att komma överens. Då kan man ha dem i olika rum, tycker jag. Ska du passa Tiger en vecka eller över en helg kan väl han få bo t.ex. i ert sovrum.
Själv har jag nyligen fått hem en kattunge och vår innekatt älskar henne, medan utekatten tycker att hon är skitäcklig. Förhoppningsvis vänjer även hon sig så småningom. Det har bara gått tre veckor. Det tog nästan ett halvår för henne att vänja sig vid vår andra katt. Fast just nu fräser ettan åt tvåan också eftersom hon jämt är med lillan. Men jag hoppas på att det blir bättre och bättre med det.
Lycka till!
Susanna
Tja, vi hade från början en liten katthona, och när hon var..ja, 9-10 månader, så skaffade vi ett litet flufftroll som sällskap åt henne. Trodde vi ja. Första veckan spenderades med att fräsa, morra, och slå efter den lilla kattungen, och hon som var så VÄLDIGT liten också, jag var hemma från jobbet i nästan 2 veckor fr att passa dom, för inte villa jag hitta mitt lilla troll i en blodpöl när jag kom hem. Men, som tur var så vande dom sig. Första månaderna var det lite tjafs och slagsmål om rangordning och vem som bestämmer, men t.o.m det har dom slutat med nu. Enda som händer ibland är att den lilla (!) fräser och morrar åt den äldre katten när dom äter, så numera äter dom bara en åt gången.
Men så..ge inte upp, dom kan vara väldigt aggressiva i början, svartsjuka och oroliga, men det brukar allra oftast lösa sig :)