Det är ingen idé att ta ut några sorger i förskott och jag vill verkligen inte skrämma upp dig, men.. det finns ärftliga hjärtsjukdomar som inte är helt ovanliga hos katter. HCM (hypertrofisk kardiomyopati) är den vanligaste och därmed den man ofta försöker "testa bort" inom ansvarsfull avel. Första symtom kan vara att blåsljud upptäcks av en slump, men för att veta om blåsljudet beror på hjärtsjukdom behövs ultraljudsundersökning.

De flesta blåsljud beror troligtvis inte på hjärtsjukdom.

#1: Tack, jo jag vet. Hen kändes inte helt 100 och hon lämnade själv Saga. Jag tror hen in avlat…Men hen är väldigt bra på att prata och prata bort. Jag ringde nämligen om detta. Men nej, inga blåsljud där da hen.

När det gäller veterinären (och ytterligare undersökningar som rekommenderats) tycker jag att det verkar vara en väldigt noggrann veterinär. Som djurägare kan det kännas lite petigt och "onödigt" när det visar sig i efterhand att undersökningarna inte hade behövts, men det vet man sällan förrän efteråt. Det är inte heller roligt när veterinärer struntat i att kolla upp saker som borde ha kollats för att kunna sätta in ev. behandling så snart som möjligt.

Oavsett rekommendationer är det djurägarens val så länge katten mår ok, men om katten plötsligt blir väldigt sjuk kan man iallafall inte skuldbelägga veterinären för att något missades. Avstår man rekommenderad undersökning är det ett val man gör själv.

#3: såklart jag ska göra undersökning! Tiden beställde för både Harry och Saga den 27 maj. Han för tandröntgen, åtgärd och urinprov för njurarna där crea var lite högt men inom referens.
Saga för koll vad blåsljudet beror på.