Hur ser katternas utevistelserutiner ut? Det gemensamma kärnreviret är inomhus och det är främst där den gemensamma flockdoften skapas och samhörigheten uppstår och bevaras.

Eftersom fri utevistelse innebär möjlighet att vistas på varsitt håll utanför det gemensamma kärnreviret innebär fri och obegränsad utevistelse stor risk för att den naturliga samhörigheten mellan katterna försvagas. Extra stor risk för det är när katterna uppnår social mognad i 2-3-årsåldern. Det är först då katter börjar förhålla sig till revir, status och potentiella faror (t.ex. andra katter) som en helt vuxen katt.

Att dina katter är kastrerade syskon av olika kön är vanligtvis bra förutsättningar för att de ska kunna trivas ihop hela livet ("medfödd" närhet till/trygghet i varandra, följer varandras mognadsfaser, men könsskillnaden kan ändå vara den skillnad som behövs för att inte börja konkurrera statusmässigt på exakt samma villkor). Exakt lika gamla katter av samma kön som levt ihop hela livet i samma hem ges inga naturliga statusskillnader att förhålla sig till och då kan det uppstå problem när båda katterna uppnår social mognad och gör anspråk på att vara den som "bestämmer" lite mer.

Hur katter som gillar varandra hävdar status kan ibland vara lite oklart eftersom det främst är när katter ogillar varandra och är oense om status det märks.

Du skriver att katterna emellanåt tvättar varandra men att det brukar övergå i bråk och skrik. Det beror på att tvättande kan uppfattas som ett dominansbeteende. Det var den stora, starka, trygga kattmamman som tvättade sina små hjälplösa kattungar och på samma sätt är det oftast den vuxna katt med högst status som tvättar den vuxna kattkompis som accepterar att vara lite underordnad. Det är därför man ibland kan se vuxna kattkompisar börja bråka om vem som ska tvätta vem. Att det händer dina katter beror förmodligen på att statusordningen i vuxen ålder är lite oklar. Att de överhuvudtaget vill tvätta varandra tyder på att de fortfarande känner samhörighet, men den ska man vara rädd om och då krävs oftast begränsad utevistelse. (tydliga rutiner för när och hur länge katterna får vara borta från det gemensamma kärnreviret).

#1: Tack för ditt långa inlägg! Intressant att läsa.
Det skulle betyda att de borde hållas mer inne nästan?
Något tips för hur hantera detta?
Eftersom honkatten väcker mig så himla tidigt på morgonen har jag låtit henne vara i en annan del av huset, åtskild från hankatten. Medan han sover i min säng. Detta kanske bara förstärker att samhörigheten avtar?

Kattmamman i det här fallet har jag förstått stötte bort dem som kattungar. Hankatten snuttar gärna på en gosig filt och trampar och trampar och dreglar. Och få en 1000 mila blick ;). Honkatten inte alls på samma sätt. Men hon är som sagt högt och lågt och har svårare att komma till ro.

#2: Ja, vill man stärka katternas naturliga samhörighet behöver de vara en naturlig del av varandras liv och vardag. Eftersom de redan har tillgång till utevistelse (där de kan välja bort varandras närhet) är det extra olyckligt att även separera dem inomhus. Det är inomhus som är katternas gemensamma kärnrevir och det är där stark eller svag samhörighet får störst betydelse. Blir samhörigheten för svag kan de börja uppleva varandra som inkräktare.

Dina katter är fortfarande relativt unga och jag tror att det går att påverka katters natt- och morgonvanor genom att ignorera oönskade väckningar. Nu under den mörka årstiden är det förmodligen extra gynnsamt att få den morgonpigga katten att acceptera sovtiderna. Se till att det finns mat så att hon inte behöver väcka dig p.g.a. hunger och gå inte upp förrän DU tycker att det är dags att göra det.

Jag vet inte hur dina katters utomhusrutiner ser ut, men det är viktigt även där att du bestämmer när och hur länge katterna får vara utomhus. Katter är vanedjur som älskar rutiner, så de kan anamma de rutinerna som sina egna.

#3: Tack för inspel. Ska testa att de får vara tillsammans på natten.
Fundering; Om det inte funkar och deras relation inte blir bättre, hur långt ska man låta det gå? Orolig att de gör varandra illa på riktigt.

Någon sa att man kan låta de hållas. Dvs bråka "färdigt" - medan jag ändå är närvarande och kan gripa in om det går över styr.

Men som sagt - frågan är hur långt man ska låta det gå? Omplacering av den lilla? Det känns inte bra, men men… svårt att veta.