Hur gamla är katterna och vilken ras är det?

"Om vi hade större barn som kunde stänga om sig, eller större boende där de kunde röra sig friare utan att vara i närheten av våra sovrum hade det här inte varit ett problem."

Jag menar inte att vara dum på något sätt men detta visste du ju om innan. Att djur går och lägger sig och sen sover 8 timmar just när man själv sover händer väl sällan i början.
Tänker också på ålder på katterna. Min 10-åring sover ju gärna men mitt 1-åring busar igång henne.
Två vuxna katter av lugn ras typ perser hade kanske varit bättre.

Och angående omplacering eller inte. Är det yngre katter har dom nog inte lugnat ner sig innan semestern är över.

Mina katter var "galna" upp till ca 1½ års ålder.

Matten var grå i ansiktet av sömnbrist.

Sedan blev det lugnt.

#0:

Jag hade själv en katt i några månader ungefär. Tyckte mycket om katten, men det blev bara för mycket för mig. Trivdes inte med att vara låst till hemmet så pass, hade heller ingen som kunde ta om hand om katten om jag behövde resa bort en helg, eller om jag blev sjuk.

Bestämde mig till slut att den katten fick komma tillbaka till katthemmet där jag adopterat den ifrån. Nu ser jag att någon har "bokat" katten för adoption, och vet då att han åtminstone får komma till ett nytt hem.

Tror inte det blir bra för varken människa eller djur om man har ett djur pga att man känner sig tvungen att leva upp till det beslut man tagit. Det måste ju kännas bra från båda hållen. Om det bara är en övergående jobbig fas med katterna för dig, kan nog bara du själv veta.

Men vad som är viktigt om du bestämmer dig för omplacering är ju att du vet att katterna får det minst lika bra på det andra stället som de hade fått hos dig. I alla fall att du känner dig så säker på det som möjligt. Man har ju ändå tagit på sig ett ansvar när man skaffat djur och är skyldig att se till så de får det så bra som möjligt även i sitt nästa hem.

Hoppas i alla fall det ordnar sig för er!

Kanske behöver du fundera lite på vad du hade för förväntningar inför det här kattköpet..

Det finns nog ingen kattägare som helt ärligt kan påstå att det är full harmoni och helt oproblematiskt hela tiden. De som påstår det har förmodligen överseende med det som stör och är lite jobbigt eftersom det finns annat som väger tyngre - inte minst det känslomässiga bandet.

Jag har varit kattägare oavbrutet ända sedan jag skaffade min första egna katt för snart 40 (!) år sedan. Jag har hållit mig till de raser som jag tror passar mitt eget tempo bäst, men alla katter är individer och somliga är lite mer krävande (och påfrestande) än andra. Jag upplever att det är först när de är i vuxen ålder som man verkligen lär känna deras personlighet - och att det är först då man skapar ett starkare känslomässigt band. Jag kan bli tokig på min 13-åriga katt vissa stunder (t.ex. när han helt maniskt envisas med att gå rakt över tangentbordet varje kväll när jag försöker kolla på en film), men alternativet att välja bort honom finns liksom inte. Han är min katt - och jag vill göra allt jag kan för att få ha honom här hos mig så länge som möjligt (hur mycket han än går på tangenterna). Så känner jag för mina andra katter också och så har jag känt med alla deras föregångare.

När jag skaffar ny katt är det med förväntan - och nyfikenhet (!) på vem just den katten kommer att bli. Hur kattungen "är" ger vissa ledtrådar, men ettrigheten och tempot brukar lugna sig ganska mycket med tiden.

Hur vore det om du och dina barn sov i samma rum och stängde dörren om er? Så kan katterna busa runt i de andra rummen och ni slipper i alla fall att bli trampade och nafsade på.

Vaknar ni ändå så testa att sova med öronproppar.

De kanske är jättehungriga på nätterna? Ge mer mat på nätterna och se om de lugnare ner sig.

Annars är nog omplacering bäst om det inte går att få nätterna och sömnen att funka bättre.

Kontakta uppfödaren och förklara läget. Hon kanske kan hjälpa till med omplacering. Om de är raskatter kanske hon till och med har en kölista med villiga köpare?

Ni kanske kan sätta något för dörrarna in till sovrummen så att katterna inte kommer in där om nätterna men man öppnar över dagen? Något som barnen kan se över eller igenom.

Vi har en foderautomat. Den ger torrfoder olika tider på dygnet. Rekommenderar en sådan. Man kan ställa in hur mycket och hur ofta.

Hur mycket leker du med katterna innan läggdags?

Tack för era svar. Jag har testat det mesta, ge dom extra mat, leka med dom extra mycket, ta ut dom på promenad, stängt in dom, stängt in oss. Det hela handlar i slutet av dagen enbart om att de är syskon bebisar, det är ingenting som kan kontrolleras än.

Jag har ångest över hela grejen. Jag älskar katterna och gråter så fort jag tänker på omplacering, jag får ångest över att jag tappar tålamodet och blir surig mot dom (wtf liksom, det är bebisar?), jag får ångest inför varje kväll för att inte få sova. Inatt sov jag 4 timmar och barnen vaknade 5 ggr.

Hela grejen känns i efterhand mycket omdömeslöst gjort av mig, men jag insåg helt enkelt inte hur busiga, även de lugnaste raserna är, som bebisar.

Vet inte vad den bästa vägen är härifrån. Känns mest rättvis mot katterna att få komma till nån så tidigt som möjligt som har rätt inställning till det här, känns samtidigt som jag inte ger dom en chans om jag omplacerar redan efter 3 månader.

#10: Hur ger du dem extra mat? Hur många timmar går det mellan målen på natten? Eller har de fri tillgång?

Jag tycker fortfarande att uppfödaren är vägen att gå

#10 Är katterna stambokförda? Är de kastrerade? Har du haft kontakt med uppfödaren efter köpet?

Ja, allt är legit med katterna, inga konstigheter. Stambok i sverak, chippade, kastrerade, vaccinerade, registrerade, som det ska.

Uppfödaren gjorde tydligt vid köp att det inte finns nån ”ångerrätt”, enbart om det skulle vara nått fel på katterna. Har skrivit och ringt till henne för uppdateringar då o då men hon verkar inte vara så intresserad. Kanske vore lämpligt ändå, men känns som om hon inte kommer bry sig.

Ang mat. Uppfödaren sa att de inte har fri tillgång till mat nattetid när vi köpte de. Veterinären sa efter kastreringen att vi får se upp med fri tillgång till mat. Vi testade mat nattetid en vecka och katterna fick typ mer energi att hålla på under den tiden. Vi ställer undan mat mellan 23-5

Men har du en foderautomat med timer så behöver du inte ge mer mat. Du fördelar bara maten på fler små måltider.

#13 En registrerad uppfödare som inte bryr sig känns ju väldigt tråkigt. Själv skulle jag verkligen vilja hjälpa mina kattungar om det blev problem. Oavsett orsak. Föder inte upp katter men fött upp annat djurslag.
Beklagar verkligen om du inte får stöd därifrån, då blir det ju extra jobbigt.
Vad är det för ras det gäller?

#13: Rädsla för övervikt är oftast överdriven när det gäller växande katter. Mina katter har i stort sett alltid haft fri tillgång till mat och det innebär t.ex. att de aldrig behöver väcka mig tidigt på morgonen för att de är hungriga.

Har din kontakt med uppfödaren varit positiva uppdateringar eller har det framkommit att du känner viss besvikelse över hur det blev?

Eftersom det är stambokförd avel har uppfödaren uppenbarligen ändå lagt ner ganska mycket tid, pengar och engagemang på kullen för att ge kattungarna bästa förutsättningar i livet. Ni trodde båda att det livet skulle vara hos dig, men om det inte blir så är det enda rätta att i god tid informera uppfödaren om att kattungarna behöver ett nytt hem. Oavsett hur du uppfattat uppfödaren (nu efter köpet) kan du tänka på hur du själv vill uppfattas som köpare.

Ibland kan uppfödare höra av sig till en kattungeköpare efter flera år och då blir det väldigt snopet och märkligt om svaret blir att kattungarna omplacerades efter 3 månader… Att vara ärlig och själv informera uppfödaren om kattungarnas situation visar att DU bryr dig.

Hur har det gått för er?