Det är en del av uppfostran, är ingen fara.

Ja, precis. Kattmamman ska ju successivt "stöta" bort ungen, träna ungen på att klara av frustration, klara sig för egen tass o.s.v. Det är en viktig del av fostran av kattungen som hör till.

Min gissning är att katterna ändå kan komma och trivas ihop på sikt. Är kattungen en hona eller en hane?

Att kattungarna avvisas av mamman är som sagt naturligt och t.o.m. gynnsamt för kattungarnas fortsatta utveckling under de kommande veckorna. Är det stambokförd avel finns såklart en poäng med att behålla avkommor för fortsatt planerad avel, men är det bara nära och okomplicerad relation mellan katterna man vill ha är det bättre att välja någon annan till sällskap än honkattens egen avkomma.

Har hon börjat löpa igen?

Honkatter och deras döttrar brukar dock t.ex. kunna bilda kolonier ihop, och ta hand om varandras ungar, så det kan absolut fungera utmärkt med mor och dotter ihop. Även om jag har sett mödrar som inte har gillat sina (vuxna) döttrar också.

Jag har ju femkatter.Mormor drygt tolv år
Mor och son och mor och dotter. Den äldsta katten är lite mobbad av de fyra andra mor och son är tajta med varandra och mor och dotter är tajta med varandra De yngsta är drygt tre år.
Så visst kan det fungera med att spara avkommor.
Alla mina katter är kastrerade.

Att kattmamman fräser åt kattungen är helt naturligt.Kattungen behöver ju lära sih katthyfs.

#4: hon köpte en gång när han bara var 12 dagar men då fick hon börja med sina p-piller. Ska sterilisera henna om några veckor. Det kanske hjälper

#2: det är en hane. Nu fräser hon även åt oss när vi försöker vara extra snälla mot henne.

Är mamman utekatt eller innekatt?

#7 Kastrera, bättre än sterilisering (veterinärer brukar inte sterilisera längre)
De kan bli dräktiga ävne på ppiller