Vår kattvän sen 10 år, Betty, mår inte bra hos oss längre och behöver komma till ett lugnt hem utan småbarn. Vi bor i Uppsala.

Betty har alltid varit en ängslig katt, men har haft det bra tills vår helvilda son för 1,5 år sedan började gå/springa/klättra överallt. Då kändes inte vårt hem tryggt för henne längre och hon utvecklade stressrelaterad idiopatisk urinvägsinfektion. Den blev visserligen bra med specialfoder, men vi märker att hon ändå tycker livet är lite stressigt. Hon är inte riktigt samma katt som hon var förut. Har inte ro att lägga sig i våra knän till exempel och känner sig jagad när vår son är i farten. Vi har försökt ändra vårt hem på många sätt för att göra det bättre för henne, men vi når liksom inte riktigt hela vägen.

Förutom ängsligheten så är Betty är en väldigt social och lekfull katt. Hon vill vara med där man är (om det inte samtidigt är ett livligt barn där vill säga) och är superkelig (på sina villkor förstås, hon är ju ändå en bengalkatt). Hon älskar när man leker med henne. Kastar saker, viftar med snören, vilken lek som helst. Som en typisk bengal så är hon fortfarande som en kattunge när det kommer till lek. Hon har mest varit inne, men även ute några timmar då och då på sommarhalvåret. Att vara ute är kul och spännande, men också lite skrämmande, rätt som det är vill hon in i tryggheten igen. Just nu vill hon inte gå ut vid vår nya lägenhet där hon aldrig varit ute, vi gissar att stressen just nu blir för stor och vinner över nyfikenheten. Hon jagar inte möss, men gärna flugor och myggor (hon har tagit kål på en och annan irriterande surrande mygga). Hon är också en väldigt vacker liten katt, ansikte att dö för och päls len som siden. Inte utställningssnygg kanske, men väldigt fin på sitt eget sätt. 10 år är hon och enligt veterinären stark och fin för sin ålder så hon har förhoppningsvis många fina år framför sig. Vi inser att det tyvärr inte är med oss.

Vi har två katter och Betty var liten kattunge när hon kom till oss och den andra katten Kajsa. De myser och har kul ihop, men bråkar också en del så vi gissar att deras relation spär på stressen lite. Med andra ord tror vi att hon trivs bäst som ensamkatt. Och i en familj med en eller flera trygga kattvana vuxna (eller villiga att lära sig katternas språk och behov) och kanske lugna äldre ungdomar, men inga andra djur.

Hör av dig och berätta om dig/er och din/er kattvana så hör jag av mig tillbaka. Mejl passar bäst och sen om vi vill ta det vidare så bokar vi ett telefonsamtal. Är du/ni sen intresserad så testar vi att hon flyttar en period och ser hur det funkar för både Betty och för dig/er. Vi skriver ett akutkontrakt och sen när det känns bra för alla så gör vi ägarbyte. Vi är inte intresserad av ersättningen, men tänker att kostnaden är symbolisk och skänks till ett katthem.