Hjälp! Jag börjar bli rädd för min katt!
Hej behöver akut hjälp och mest då med att höra om någon annan varit med om liknande kattbeteende, för jag har då aldrig stött på detta förut.
Lång story short: adopterat en innekatt, hankastrat på 8 år för ca 5 mån sedan. Han har hela tiden haft ett väldigt lugnt temperament tills för ca 5 dagar sedan.
Har nyligden varit hos vet. och tagit prover osv iochmed en UVI som nu är färdigbehandlad, och jag har en tid bokad hos en kattteraput, men jag börjar bli riktigt orolig, så kom inte med dessa tips tack!
Till problemet:
Katten sitter lugnt i ena delen av soffan, från ingenstans kommer emot mig sakta och nyfiket men med stora svarta ögon för att sedan börja nosa/slicka på min arm/ben men detta är en undanmanöver innan han går öcer till attack och biter sig fast och drar som om jag är ett byte. Att avleda med vippa annan leksak fungerar inte, har varit tvungen ta tag i nackskinnet för att lossa greppet och jag har börjat blöda vid 2 tillfällen.
Jag förstår inte varför, han får så mkt kärlek och mat och lek samt att han har fri tillgång till stor balkong och gömställen. Verkar inte vara kärleksbett heller då han aktivt söker upp mig. Det märkligaste är hans ljud, han låter så konstigt precis innan, han jamar ljust och jämrande innan han biter tag.
Ikväll var det värsta, kom hem ifrån en timmas springrur och satte mig på soffkanten och laddade ur med mobilen i ena handen. Mot mig kommer katten och då jag försöker hålla mig lugn så håller jag lite koll, han ser att jag tittar på honom och istället för att bita mig i vaden så kryper han under soffan. Sen går det väldigt snabbt. Helt plötsligt känner jag att katten smyger och klättrar upp på min rygg, sätter sig på min axel och biter tag hårt i mitt hår. I panik försäker jag ta bort katten men han har en stor ansamling hår i munnen och drar mig samtidigt bakåt i soffan( som att han försöker fälla ett stort byte) får bort katten och i ren panik fräser jag mot honom och han springer iväg, för att sedan helt obrydd lägga sig tillrätta med tassarna under sig på mattan.
Vad är detta? är så himla ledsen, älskar min katt men blir rädd att jag gör något fel eller att han inte mår bra eller är felavlad eller något.
Han visar inga tecken på irritation innan såsom slå med svans eller morra/ fräsa etc utan kan vara helt lugn innan detta händer.
Är katten adopterad från ett katthem? Vad säger katthemmet? Har katten visat upp samma beteende där? Är det en hittekatt eller en omplaceringskatt?
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
- Redigerat 2022-07-19 23:17 av Uppkatten
Jag tror att sånt beteende vanligtvis utvecklas p.g.a. understimulans. När en vuxen katt inte upplever tillräcklig stimulans i tillvaron samlar den på sig en massa överskottsenergi och spänningar som den inte får något naturligt utlopp för och det leder till ständig frustration.
För en ensamlevande innekatt ligger det närmast tillhands att rikta sådan energi mot ägaren, dvs den individ som står för den övriga huvudsakliga sociala kontakten. Aggressionen ger utlopp för uppdämd frustration och blir en ventil samtidigt som det blir ett sätt för katten att själv skapa spänning i en i övrigt alltför händelselös tillvaro.
Sajtvärd Katter iFokus
#1: Hej tack för svar, nej det är en omplaceringskatt, raskatt och tidigare ägare säger att katten inte uppvisat detta beteende innan.
#2: Detta tror jag definitivt skulle kunna vara en anledning men inte hela, katten har innan den kom tilö mig levt ett väldigt stillaamt och inderstimulerande liv, hos mig finns det iallafall massor av leksaker, uppmärksamhet, gos, tillgång till lek och altivitet, dessutom en kattkompis så här är han inte ensam längre.
Känns mer som att detta är en form av bortskämdhet, där han ger sig på mig då han är underordad min äldre honkatt, medans jag är den som gör allt för honom.
Jag tipsar som alltid att du ska skriva en dagbok om vad som händer varje dag.
Det kan vara saker du inte tänker på men som blir tydligare när du ser det i klartext - mönstren kommer fram.
Vad har du gjort för förändringar senaste tiden osv.
Är du hemma oftare eller tvärtom - katten håller fortfarande på att vänja sig vid det nya hemmet och du med honom.
Det är dessutom en bra början om du ska prata med någon beteenderådgivare.
Har katten höga platser och möjlighet till stimulans och hur ofta leker du med honom?
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#5: men Wow ! Tack vilketsuperbra tips!
Det ska jag verkligen göra! 🙏🏽
Min fundering är om förra ägaren är riktigt ärlig…. Den typen av beteende skulle mycket väl kunna leda till omplacering av en katt.
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
#4: En annan möjlig orsak till aggression riktad mot ägaren är dominansbeteende. Då är det oftast den familjemedlem som "älskar" katten mest och ger mest uppmärksamhet som blir utsatt. Du skriver att du ger katten massor av "uppmärksamhet och gos" samt att du "gör allt för honom" och hos vissa katter kan för mycket uppmärksamhet och välvilja trigga igång behovet av att hävda och befästa dominans genom att skrämma och attackera…mobba helt enkelt.
Benägenheten att rikta aggression mot ägaren handlar till största del om förmågan att hantera frustration. Det kan vara medfödda och individuella egenskaper som gör katten extra känslig för vissa omständigheter och det kan även vara erfarenheter/brist på erfarenheter under den tidiga uppväxten som ligger bakom.
En del katter klarar inte av för mycket välvillig uppmärksamhet från sin ägare utan behöver faktiskt mindre uppmärksamhet för att må bra. Att bara få "vara".
Att det finns ytterligare en katt i hemmet (som du beskriver som överordnad honom) kan också ha aktiverat status-tänket. När han upplever sig underlägsen henne utmanar han den han kan rå på - dig - för att höja sin egen status.
När jag har läst om dominansbeteende riktat mot ägaren brukar behandlingen först och främst bestå i att ge katten mindre uppmärksamhet och vara mer neutral runt katten. Väldigt viktigt att inte visa att man blir rädd, men också väldigt viktigt att inte utmana katten eller ta strid genom att visa egen aggression.
Tittar man på katter med naturligt hög status så ser man att de varken slåss eller flyr och det är den naturliga självsäkerheten man själv behöver försöka uppbåda om man har en katt som har de här dominanstendenserna.
Sajtvärd Katter iFokus
Starta ny diskussion