Det är mycket möjligt att medlemmar här känner mig som förr, sett mig på andra sidor och så vidare. Men vill ändå göra en kort (ehrm… allt är relativt) presentation av mig som kattperson.

Allt började 1987… (jaja 1966 om man ska räkna med personlig födelse och uppväxt på landet med huskatt, kanin, undulater, grannars hundar och hästar), när min kompis upprört ringde mig och sa att "granntanten har matat in en ny katthona och hon har 8 jättesöta kattungar som är sju veckor. Nu har en granne till henne plockat ner kattungarna i en kasse för att slå ihjäl dem, två är redan ihjälslagna. SKA du inte ha en katt?" Jag drog på mig springa fortskorna och gick bort till kompisen. Vi gick över till damen och plockade på oss varsin kattunge.

Jag plockade med mig en svartsköldpadda, som jag döpte till Tessie, veterinär, försäkring, medlemskap i kattklubb, tog med mig Tessie överallt, i transportbur, koppel och så vidare. Vi var på utecaféer, jobb, hos släkt och vänner, i stallet och så vidare. En dag åkte vi på utställning min kompis och jag. Hux flux ville sekretariatet att jag skulle byta klass till novisklass och hem gick jag med min från början huskatt och vid hemkomst med en papperslapp, noviskatt godkänd som europé med excellent färg och proportion. Papper skickades in till SVERAK och jag fick registreringsbevis. Vi var på några utställningar. Men det var inte Tessies melodi, hon blev stressad och jag beslöt att låta henne slippa.

Sensommaren 1990 vid ett tydligt löp, åkte vi till skåneland och träffade en trevlig blå-vit européhane och 17 oktober, föddes min uppfödnings första och hittills enda kull. Jag hade i god tid skaffat ett stamnamn och från kullen behöll jag en hona Afrodite som senare kastrerades och en hane Amadeus som hamnade i avel, som strilningsfri avelshane. Han blev far till några kullar.

Men sedan kom livet i vägen med arbetslöshet, utställningar var dyra och Fia och Pussen blev i stället mina soffpotatisar. Fia försvann 2001 i cancer och Pussen fick somna in pga åldersrelaterade skäl 2008.

Sen har åren gått, och gått och gått…

Tills i februari i år 2022, när ägaren till Pussen och Fias pappa hörde av sig och sa att de hade en kull där Pussen var långt bak i stammen…

Så 28 juni slöts cirkeln, när jag var till Uppsala och hämtade hem Pamina född 2021-12-29. De som är observanta, vet att Pamina är en karaktär i operan Trollflöjten, som är skriven av… Wolfgang AMADEUS Mozart. Minnie är betalning för en parning med Pussen, för 28 år sedan.

Kattsäkring sker dag för dag, helförsäkring med liv är klar, kattgrind, för att hemvården som kommer morgon och kväll och hjälper mig med kompressionsstrumpor ska ta sig in och ut, utan jag ska få höra att "jaha ska du ha katt. Tänk om hon smiter ut, när vi kommer? är uppsatt.

Som ni förstår är det fullt upp just nu och jag ska klicka in "Minnie" som jag kallar underverket. Hon är redan smått "inklickad" på dreamiespåsarna. Hör hon skramlet, står hon i givakt och kvällarna ska alltid avslutas med att hon kommer upp i sängen med en påsflik som hon lägger i min hand och ska ha en godis som belöning. Apportering är något hon pysslar med större delen av dagen.

Vi halvbarfar och damen käkar Mush Vaisto och Orijen torrfoder.

Vi är en stor snackis på hemvårdens kontor, då alla slåss om att få komma hem till oss. Minnie är en stor stjälpreda vid såväl strumppådragning, strumpavdragning och sängbäddning. Sängbäddning är hon expert på. Några puttar ut henne från sovrummet och stänger dörren. Men Minnie hoppar upp på dörrhandtaget, dörren svänger upp och Minnies glada min "hej"…. gör att allt sängbus är förlåtet.

Jag hoppas på roliga och givande diskussioner i allt som gäller "katt-tassandet".