Att vara djurägare är ingen rättighet. Har man inte råd så har man inte råd.
Man måste inte äga egna djur för att få umgås med dem och ta del av de goda effekter djur har på både vår psykiska och fysiska hälsa. 💜

Jag har lite utav en kontroversiell åsikt tror jag. Tycker visserligen inte att det är en rättighet att ha djur men samtidigt så känns det som en översittarposition att peka finger och säga vem som borde och vem som inte borde ha djur.

Livet är inte alltid rättvist
Har man inte ekonomi för att ha djur får man avstå
Det finns ju möjlighet att vara stödhem till en katthemskatt. Då håller katthemmet med mat och sand sant står för ev vet kostnader

#2 Hur menar du då?

Det finns massor av saker jag kanske skulle vilja ha som jag inte har råd med p.g.a. att jag valt att vara kattägare istället.

Även utan katter finns det massor av saker som jag inte skulle ha råd med iallafall.

Det är bara ett konstaterande.

Det hjälper ingen att låtsas som att djurägande inte kostar något eller att det egentligen borde (?) vara gratis. I en drömvärld skulle kanske allt vara gratis, men det är det inte.

På ett sätt håller jag helt med tidigare inlägg: att ha husdjur är ingen rättighet och de kostnader som finns är inte påhittade kostnader utan reglerade kostnader för nödvändiga saker en katt behöver och ska ha rätt till.

Tyvärr handlar klass-frågan inte bara om ekonomiska tillgångar och kostnader för husdjuret.

Klasskillnader påverkar på många nivåer och en sak som återkommer varje gång man pratar om klass eller socioekonomiska tillgångar är tillgång till utbildning. Vi behöver kanske inte rabbla alla orsaker men faktum kvarstår att människor med ett osäkert ekonomiskt läge i genomsnitt har en lägre utbildningsnivå, vilket inte bara gäller högskoleutbildning utan även grundskoleutbildning.

Folk skaffar, och kommer alltid skaffa, katter utan att veta om hur de ska ta hand om sina djur ordentligt. Folk kommer skaffa katter och inse för sent att de inte har råd med veterinärkostnaderna.

Självklart tror jag också att vi kan göra något åt det! Det som hjälper (katter och ägare) är dock inte att sätta sig på nån hög häst och förmana att det borde du tänkt på. Det som hjälper är ett bra socialt nätverk, ett ekonomiskt säkerhetsnät och UTBILDNING! En viktig del av det är så klart det SVERAK och andra organisationer gör och att staten går in och reglerar, men det kan behövas en analys över vilka personer detta når, och vilka personer som tar det till sig.

För att dra paralleller till något de flesta av oss har en starkare relation till:
Jag har i mitt yrkesliv träffat otaliga föräldrar som inte kan ta hand om sina barn. I nästan samtliga fall handlar det i grunden om okunskap eller hälsoproblem. Okunskapen kommer oftast från bristande utbildning och hälsoproblemen leder ofta till ekonomiska svårigheter så båda dessa grupper brukar tillhöra ett ”lågt” socioekonomiskt skikt.
Det går självklart att säga att ingen har rätt att skaffa barn, och att det kommer medföra stora kostnader.
Men det hjälper varken föräldrar eller barn, och om din enda lösning är förmaningar och skuldbeläggande är det enda som händer att föräldrarna flyttar och slutar öppna dörren för soc.

#4: Jo jag förstår och håller med till viss del men jag gillar inte tanken på att säga vem som kan och vem som inte kan - verkligheten är inte svart-vit och saker kan hända som kan ändra exempelvis ens ekonomiska sits. När har man tillräckligt mycket pengar och när har man för lite, var går den gränsen? Vem är det som ska få bestämma det? Om man har otur i livet beroende på olika omställningar och inte kan ta sig ur fattigdom, ska man aldrig få lov att ha djur?

Man säger även att man måste ha tid för djuret och jobbar man för att ha råd så kanske tiden inte finns. Det finns så stora klassklyftor i olika delar av samhället idag. Om djuren är anledningen till att man fortfarande orkar leva, ska man tas ifrån sina djur för att man blivit av med sitt jobb?

Man vet aldrig vad för jobbigheter och tuffa saker som andra människor går igenom och det är väldigt lätt att själv sätta sig på en högre stol och säga vem som "har rätt". Man kan säga att man själv inte har pengar och "inte är självisk nog" att skaffa djur men du kanske har andra saker i livet som de inte har. Det känns inte rätt att prata ned till människor på det sättet tycker jag

#6: Alla kan hamna i motgångar, bakslag och svackor men det är ens eget ansvar att se till att ens ekonomi går ihop. Märker man att det är mer än en tillfällig kris får man börja sälja av eller dra in på det som inte är livsnödvändigt om man inte har bemedlade människor i sin närhet som kan skänka eller ge lån.
Oavsett om det handlar om djur eller någon annan passion i livet som håller livsgnistan flammande så är det ens eget ansvar att betala för det.
Som sagt, man kan umgås med djur och ha dem i sitt liv utan att äga dem och stå för alla kostnader.

Jag växte själv upp fattigt och pga mina begränsningar kommer jag troligen aldrig själv få någon större inkomst. Livet är förbannat orättvist men det är ingen annan som ska behöva betala för saker jag vill ha men inte har råd med för det.

#7: Det är ju inte det jag säger, att andra ska betala för mina djur. Allt jag säger är att jag anser att man inte kan sitta och säga vem som borde och inte borde ha djur.

För att kunna ha djur i ditt liv utan att själv "äga dem" så krävs det att du har någon form av socialt nätverk. Att du känner någon som har djur. Inte alla har den tillgången heller, man kan inte bara gå på någons egendom och umgås med deras djur när man inte själv känner dem.

Jag säger heller inte att alla borde ha djur men att verkligheten är invecklad

#8: Nej, men det är så enkelt att djur kostar.
Har man då själv inte råd att betala så måste ju någon annan göra det, inte sant?

Jag ser folk (inklusive jag) ha åsikter om vilka som kan eller bör köpa djur (speciellt när det gäller olika hundraser) väldigt ofta här på forumen.
Åsikter är åsikter, man behöver inte lyssna på eller följa dem bara för att folk ger sin input.

Att hitta djur att umgås med behöver inte kräva mycket mer sociala kontakter än vad det gör för att köpa ett djur.

Jag står nog med en fot i båda lägren. Jag är helt med på noterna att djur inte är en rättighet och har man inte råd att ha djur, då kan man inte skaffa djur heller. Det är inte rätt mot djuret och det är inte kul att som ägare hamna i en situation där djuret är sjukt eller skadat och du som ägare inte har råd att bekosta vården och då måste ta beslutet att avliva djuret för något som det hade överlevt med rätt vård, bara som ett exempel.

Samtidigt vet jag hur fruktansvärt svårt det kan vara att få ha djur i sitt liv på andra sätt också. Alla bor inte inom en mils avstånd från ett stall eller en gård som välkomnar folk att vara där och umgås med djuren. Att ta sig till platser långt bort är svårt för dom som är bland dom sjukare och svagare i samhället.

Här där jag bor, då "slåss" folk om att få passa andras hundar och katter. Lätt överdrivet, men jag är med i en passningsgrupp på Facebook utifall att något skulle hända mig och jag behöver hjälp med min hund. Varenda post när jag hittar dom i gruppen har minst ett par kommentarer på sig om folk som vill passa djuret. Oftast ännu fler. Några få undantag finns naturligtvis, men min poäng går fram.

Om man inte känner någon eller några personligen som har djur man kan umgås med så kan det bli svårare än man tror att umgås med djur. Därav att jag förstår frustrationen och förtvivlan hos människor som inte har råd med egna djur eller som hamnar i den situationen, men som behöver någon form av kontakt med djur för att må bra. Det är inte så enkelt som folk kan få det att framstå att hitta djur att umgås med.

Jag säger inte att det är en ursäkt till att skaffa djur när man egentligen inte har råd eller att jag tycker att någon annat ska bekosta det åt dom eller något i den stilen, utan bara att jag förstår hur dom känner.

Hur många här skulle kunna tänka sig att släppa in en främling i sitt hem i någon timme i veckan för att kunna få gosa med er katt? Eller låta en främling följa med er ut på promenad med katten/hunden ett par gånger i veckan? För att ge en djurlös människa som behöver lite djurkärlek och djurumgänge i sitt liv lite guldkant i tillvaron? Om ni har djur som skulle uppskatta detta, naturligtvis. Djur ska absolut inte tvingas göra något dom inte vill eller trivs med.

Det känns faktiskt som någonting man skulle kunna försöka anordna via sociala medier som Facebook eller här på iFokus? Försöka koppla ihop djurägare med djurlösa som inte har råd med egna djur, ordna träffar, knyta nya bekantskaper och kanske även vänskaper? Det låter som något alla skulle kunna vinna på. Personer som inte har råd med djur får umgås med djur, djurägare får lära känna fler personer som kan visa sig vara pålitliga och därmed hitta fler djurpassare vid behov. Finns det rentutav redan?

#10
Jag har under de åren ( drygt 20 år) tagit emot många människor som varit intresserad av katter.
Det har varit folk som inte skulle köpa katt av mig
.
Jag tar gärna emot besökare

#5: Jag håller helt med om att "utbildning" och insikter bör ske INNAN folk blir kattägare och huvudansvaret för det måste därför ligga på de uppfödare/omplacerare som ger människor möjlighet att bli kattägare. Genom att inte sälja/skänka bort katten till vem som helst som "vill ha" en katt och genom att säkerställa att personen faktiskt blir informerad/ är medveten om vad åtagandet att bli kattägare innebär. Samt finnas tillgänglig för rådgivning och praktisk support när/om behov av det uppstår under kattens levnadstid.

En del personer som "vill ha en katt" kommer då av olika skäl sållas bort innan de ges möjlighet att bli kattägare, men katters utsatthet beror inte på att det är för svårt att bli kattägare i dagsläget. Det är istället alldeles för lätt!

Mitchika tar upp väldigt mycket av sakerna som kommer med att umgås med andras djur, att det inte är så lätt. Särskilt svårt är det för människor som lider av exempelvis social ångest. Det finns även det faktum att om du köper ett djur så köper du det medans om det är någon annans djur måste ni komma överens, de måste vara bekväma nog att lita på dig med sitt djur och du får följa deras regler, ni måste ha en regelbunden kontakt.

Jag hade personligen aldrig varit bekväm med att låta en massa människor hälsa på min hund och det finns många anledningar. Dels för min egna säkerhet, man vet aldrig om främlingar har någon agenda. Dels för att människor har förstört så mycket av nöjet med att ha djur!

Människor som läxat upp mig om hur jag ska uppfostra min hund, människor har skällt ut mig för att jag inte gör som de vill, människor som totalt ignorerat mina regler och gjort som de vill med min hund, människor som måste kommentera stup i kvarten om deras åsikter om min hund (oförkämd hund, har inget hyffs, den hoppar ju! Låter självklart honom aldrig hoppa på andra), människor som inte delar mina värderingar och allt gör mig bara obekväm samt förstört min hunds uppfostran. Av denna anledningen kan jag inte ens gå till ställen där andra människor vistas, jag är så himla nervös och rädd för andra människor. Bara lämna mig ifred och låt mig njuta av att ha hund liksom!

Självklart får ni lov att tycka vad ni vill om vem ni tycker ska ha djur eller inte. Det är bara min åsikt att jag tycker det är fel att göra så men jag respekterar givetvis att folk ändå gör det 🙂

Det jag tycker är lite intressant när det kommer till djur och att inte ha råd med djur och dess vård är att det oftast bara tas upp hundar och katter.

Har man dålig ekonomi men väldigt gärna vill ha djur så finns det ju trots allt andra djur som inte är lika dyra i varken inköp eller omkostnader (och djur som oftast håller sig väldigt friska med rätt vård, såklart kan ju olyckor hända och sjukdom förekomma men de flesta mindre djur går ju att försäkra även de och då oftare för billigare premie än hund och katt).

Har själv en extremt social och gosig skrattduva (egen uppfödning) som fyller tio år i år och han kostar inte speciellt mycket i drift men ger desto mer kärlek och underhållning tillbaka! Under alla de år jag hade och födde upp skrattduvor var det en som blev sjuk en gång och behövde antibiotika (han var lite speciell och hade bla ticks) annars har de alltid hållit sig friska.

Finns även omplaceringshem för smådjur som är desperata efter jourhem till de djur de tar emot och det kan också vara ett alternativ om man själv inte har råd med mer än foder, strö och daglig omvårdnad.

Även att vara fodervärd finns som alternativ (vår första hund var en fodervärdshund från hundskolan och vi betala försäkringspremien och mat och annat vardagligt men hundskolan betalade eventuella veterinärvårds kostnader så länge dem ägde hunden).

Beroende på hur man bor så kan det finnas 4-h gårdar där man kan träffa djur och ridskolor man kan gå och klappa häst.

Tyvärr kan ju däremot informationen om vilka alternativ som finns vara dålig och om man inte aktivt söker upp det själv så kanske man inte ens vet att alternativen finns.

Jag hade tex ingen aning om att man kunde vara fodervärd åt hundskolan (när den fanns) innan jag och mamma såg en annons om det i tidningen och tyckte det lät som ett utmärkt sett att testa att ha hund (då min mamma var hundrädd) utan att känna man hade ansvaret för en hund under hela dess liv (ifall det kändes som att det inte skulle funka). Nu slutade det med att vi fick köpa loss henne och hon blev nästan 15 år.

#14: Måste bara börja med att nämna att fåglar överlag är grymt underskattade djur och där håller jag med dig. 😍🥰

Det som blir svårt när det kommer till exotiska djur är att det inte finns veterinärer för dessa överallt och inte alltid lättillgängligt heller. I stort sett alla veterinärer tar emot hund och katt, långt ifrån alla tar emot fåglar, kaniner, gnagare och så vidare. Även dom som tar emot exotiska djur är inte alltid ordentligt kunniga eller utbildade inom dessa och kan ofta enbart göra väldigt grundläggande undersökningar och kontroller. Ofta rekommenderas man att ta dom till en specialist på djurslaget, vilket inte finns överallt och har du otur kan du behöva åka över halva landet för att ta dig till en.

Finns det inte en exotisk veterinär eller specialist där du bor, ja, då är det ganska kört. om man då inte väljer att avliva djuret och skaffa nytt så fort som det behöver lite mer avancerad vård, givetvis. Vi pratar stora summor för resor och eventuellt övernattningskostnader beroende på hur långt man behöver ta sig. Sånt täcker inte försäkringar.

En snabbsökning på fågelkunniga veterinärer nära mig säger att den närmaste finns drygt 65 mil härifrån, bara som exempel. En veterinär här tog emot undulater, men dom hade inte utrustningen som krävdes för att kunna analysera blodprov från en undulat. Deras maskin behövde mer mängd blod för att kunna analysera det än vad man kan ta från en undulat, så det gick helt enkelt inte.

Jag blir ofta väldigt illa berörd när jag är inne på smådjurs-sajterna och förtvivlade barn skriver om sina sjuka smådjur som föräldrarna vägrar ta till veterinär för vård/avlivning. Föräldrarna hänvisar till att det är dyrt, att djuret är gammalt och ändå kommer att dö snart, och lurar i barnen att ingen tar smådjur till veterinären

Så många kloka barn, som sviks av föräldrarna, och som riskerar att själva få en felaktig syn på hur små djur ska tas om hand.

Jag uppfattar fortfarande att det behöver göras mycket mer informationsmässigt och tror fortfarande på djurägar-körkort.

Att ha sällskapsdjur får väl absolut ses som en klassfråga. Det är en slags lyxkonsumtion. Jag har haft katt genom hela mitt liv, i perioder har jag levt på försörjningsstöd och då har jag fått prioritera och då har jag prioriterat katterna före mig. Mat, vaccinationer och försäkring har varit prio.

Nu lever jag i en stabil ekonomiskt situation, men jag har ju inte råd med allt jag vill ändå. Jag skulle hemskt gärna skaffa häst, men det är ju bara att fetglömma. Även fast jag säkert skulle må väldigt bra av det.

Och även idag, med stabil ekonomi, pengar på sparkontot och försäkringar har jag ju inte råd med vilken veterinärvård som helst. Försäkringarna har tak och det har även sparkontot.

Har man mindre pengar att röra sig med får man anpassa sig efter det och man ska aldrig glömma att det är helt okej att avliva sitt djur om det inte finns pengar för veterinärvård. Det viktiga är att djuret inte lider.

#15: Ja, fåglar är verkligen underskattade! Speciellt arter som inte är papegojor också. Nej, det är såklart en nackdel med de exotiska djuren att det är begränsningar med veterinärer. Själv har jag turen att bo 30-40 minuters bilresa från tre veterinärkliniker som specialiserar sig på exotiska djur vilket är riktigt lyxigt!

#16 Ja, det är så sorgligt när man läser alla dessa inläggen där föräldrarna inte fattar vilket ansvar och skyldigheter de har att ta djuren till veterinär :(

Tror att det skulle hjälpa en del om det blev förbjudet att sälja smådjur i djuraffär för då är det svårare att impulsköpa. Många, seriösa, uppfödare ser ju till man vet vad det innebär att ta hand om djuren och att man får med ordentliga skötselråd och man får hoppas köparna tar till sig den informationen.

Precis som sjukvård är tillgänglig för alla borde djurvård vara det. Djur ska inte behöva dö för att priserna skenar.

Oavsett var andra tycker så är djuren en del av samhället och en del i familjer. Riktiga familjemedlemmar. Lika lite som man avlivar barn, avlivar man djur om dom inte är vid slutet.

Givetvis blr djur kunna få vård och hehandlas som de familjemedlemmar dom är. Qtt utomstående inte kan förstå vad djuren är hos andra pch därför jobbar för att få djur till något annat. Brist på empati och förståelse ändrar inte på djurens roll i våra hem. Människors oförmöga till att acceptera att det finns mer än det dom klarar qtt förstå och man måste respektera andras familjer även om man inte förstår.

Vi kommer aldrig sluta kämpa för att få rätt till vård som alla andra familjer. I ett land som Sverige bör alla inkluderas.

Hatare kam kalla våra familjemedlemmar hobby bäst dom vill. Det verkar vara deras hobby att visa sin djursyn som behöver nämna hur lite djur betyder för dom. Man kan inte må bra nör nan så ihärdigt pissar på andras familj och känslor. Testa umgås med era vänner och fokusera på ert och sluta attackera. Respektera att ni inte bestämmer hur andra känner och att ni inte kan ändra på det. Fortsätter ni gå på oss kommer vi sätta stopp på det. Era värderingar rör inte oss. Håll borta dom. ALLAS LIKA VÄRDE

#19: Vem ska betala denna allmänna veterinärvård tycker du?

#20: samhället som med allt annat. Vi är en del av det och bidrar till annat vi inte bryr oss om.

Och vad du tycker om det är inte intressant.

#21: Nä hä så det är en envägskommunikation menar du?

Jag förstår inte varför jag ska behöva betala för hundar man importerat till Sverige - jag är inget världssamvete.

Importerar man hundar eller äger hundar då får man nog ta hand om dom själv och inte förlita sig på samhället.

Se till att kastrera så att de inte blir flera!

#22: nej att du inte förstår vet vi sen gammalt.
Sverige är mångkulturellt. Get used to it.

Lägg ner diskrimineringen nu.

#19: Djur är en hobby.

Du satt ju och klagade i högan sky att du knappt skulle ha råd med Odds försäkring efter premiehöjningen så att du då går och skaffar en till (stor) hund som dessutom är importerad utan känd härkomst är ingen annans än din egen huvudvärk.

Kalla mig och liktänkande hatare om du vill, det visar bara din egen tankevurpa här.
Att påstå att djurvård ska skattefinansieras när vår skola, sjukvård, äldreomsorg etc. etc. etc går på knäna tycker jag blir ett rent hån.
Betala för de djur du väljer att skaffa, punkt.

#24: Vad du tycker rör som sagt inte oss.

Vi har samma rätt som övriga till att kunna sköta våra familjer. Dkaffar man massa barn när man inte har råd, ja då räcker det nu. Äterkom när ni gör rätt för dr själv.

Vidrigt hyr ni verkligen spottar ur er illvilja.

Detta anmäls som förföljelse om ni inte slutar.

#25: Vad pratar du om?

Ska du anmäla oss för att vi inte vill betala för andras hobbies?

#26: har du något? Annars låt bli.

#25:

Majoriteten av alla som svarat dig gör rätt för sig själva. Inklusive betalar veterinärvården för sina djur.

Det är bara du som är otrevlig.

#28: ingen betalar för sina barn. Då gör man rätt för sig.

Jag låter andra älska som dom gör och ha dom familjerna vill ha. Jag sitter inte ich gör allt jag kan för att nedvärdera de någon älskar.

Sköt ni ert så kan vi sköta vårt.
Så länge vi betalar för ert får ni betala för vårt.
Gå vidare

#29 Jag försökte förklara i den andra tråden varför samhället inte betalar för djurägares sällskapsdjur:

"Samhället överlever inte utan samhällsmedborgare och barn är blivande samhällsmedborgare. Barn ägs inte av sina föräldrar. Samhället bekostar barns utbildning och sjukvård för att barn och barns välfärd rent krasst är en investering för samhällets fortsatta överlevnad.

Även samhällsmedborgare som inte har egna barn är beroende av att andra skaffar barn. Man behöver inte ens tycka om barn för att vara beroende av att andra skaffar barn. Äldre människor vill vanligtvis inte behöva arbeta livet ut och behöver vanligtvis förr eller senare även praktisk hjälp av yngre människor.

En samhällsmedborgares eventuella husdjur är djurägarens eget självvalda fritidsintresse och ansvar. Det finns inget samhällsintresse i att jag väljer vård istället för avlivning när de blir sjuka".

#30: Hur vår familj ser ut rör bara oss. Att våra djur är med har stor påverkan åt det positiva i samhället. Men tjata du döa ord.

Forskningen bryr sig säkert om hatet.

Nu är det så här det kommer vara. Sköt ert.

#29:

Vi betalar för våra barn via skattesedeln och den moms de bringar in när vi handlar kläder, mat, kultur mm. åt dem.

De kommer i sin tur bidra ekonomiskt när de börjar arbeta.

#32: och djuren bidrar på flera olika vis.
Fantastiskt.

#31: Fast just nu tycker du ju faktisk att vi ska sköta ditt oxå i och med du tycker att dina djur ska vara skattefinansierade.

Vi vill ju att du ska sköta ditt!

#33: Det finns andra aktiviteter som också bidrar till vår hälsa men för den skull inte är skattefinansierad.

#34: jag sköter ert också. Det är förstått att ni inte vill. Att tjata hjälper inte.

Det är levande individer och de ska behandlas som det. De tillhör samhället och saknar dessutom förmågan till att förstå hur illa ni beter er mot dom. Dom vet att dom är älskade och det är allt som behövs för att man ska slippa känna det ni sprider. Vi mår bra. Det är viktigast för oss.

#33:

Dock mycket begränsat ur ekonomisk synvinkel och befolkningen är inte beredd att betala hur mycket skatt som helst utan vi måste prioritera.

För er som vill att samhället ska bekosta djuren är det bara att skapa en stiftelse och börja betala in pengar till en fond ämnad för just det. Så får folk ansöka om pengar när det behövs.

Nej just det, det finns redan. Försäkringsbolag kallas de.

Slå ut dina försäkringspremier på din inkomst under året så ser du ju hur mycket ”skatt” du betalar för djursjukvård varje år.

#36: På vilket sätt sköter du vårt?

Kommentar redigerad av Sajtvärd. Var en enskild hundägares hundar kommer ifrån är inte relevant för den här diskussionen. /OberonsMatte

Lycka till.

#41 Den här tråden är inte tänkt att handla om dina hundar! Släpp den diskussionen nu eller ta den inne på Hundar iFokus.

#42: pratar man om dom så svarar jag.

Samhället finansierar redan med massor av pengar genom skattefinansierade veterinärutbildningar tex.

#44: det ör mycket som finansieras.

Det går ju inte att jämföra djur med barn🤣

Man får älska sina djur som andra älskar sina barn. Man får anse att sina djur är familjemedlemmar. Jag gör det. Mina djur är lika mycket min familj som mina syskon är. Men rent krasst så får man ändå acceptera att djur ÄR inte barn.

#46: det ät faktiskt självklart att man kan. Jag älskar mina hundar mer än någon människa. Det är mima barn och den kärleken är oerhörd.

Dom är som mina barn och således ska dom respekteras som det.
Ingen tvingar er att tycka om dom eller känna så. Men respektera det andra känner måste man kunna.

Jag skulle hjälpa en hund före människa, dom är allt.

#48 Barn överlever man i regel. Hundar eller katter vet man kommer att dö tidigare än sig själv så bara där har vi en stor skillnad.

Jag ifrågasätter inte kärleken men har man inga egna barn så är det kanske svårt att sätta sig in i situationen.

Ett djur är ett djur och ska givetvis vara skyddad men det är inte samhällets plikt utan enbart den egna individen som har ansvar.

Att du skulle hjälpa en hund före en människa…hmmm?

#49: för mig är hundarna värda mer än någon här. Dom är mina barn oavsett när dom dör.

Och vi får vara oeniga.

Ja, utan tvekan hund före. Det människor har visat idag visar så tydligt varför hundar är mitt liv. Har respekt för andra även om dom inte vet vad det är.

Att jämföra sorgen över ett förlorat husdjur med sorgen över att förlora ett barn är i min värld helt absurt.

#51: inte mer än att du räddar ditt barn före andra.

Mina hundar är mer värda för mig och självklart vill jag hjälpa dom först.

Du har ingen aning om hur det är qtt förlora en hund när dom är ens allt.

Jag skulle inte rädda en människa för att ni tror era känslor är viktigare.

#51: och jag jämför inte sorgen. Jag känner min. Ni jämför hela tiden och behöver uttrycka qtt våra känslor inte är lika starka och inte lika viktiga.

Tråkigt att ni känner det behovet

#52 Jag har haft två hundar. Min första hund fick jag när jag var 12 år. Han var mitt allt och med mig överallt. Han fanns när sonen föddes. Han fanns från när jag var barn tills jag var vuxen och mamma.
Den sorgen och saknaden var enorm när han dog men han var fortfarande ett husdjur.
Jag visste att hans dagar var räknade.

Jag har inget mer att tillägga.

#54: ja du kände uppenbarligen inte som jag gör för mina.

Våra känslor går inte att dela. Så man får bara respektera att vår kärlek är vår största. Vi bryr oss inte hur stark er ör för den ör er.

Varför är det så svårt för människor att acceptera att för vissa personer så betyder ens djur mer än något annat och att man är beredd att dö för dem. Kan man inte bara respektera att vi fungera olika och att det är inget fel på en person som väljer djur i alla lägen framför barn och vuxna.

#56: Fast kärlek är det väl ingen som förnekat? Däremot även om man ser sina djur som sina barn och älskar dem som så så ÄR de fortfarande djur. De är inte barn och går inte att jämföra med barn på det stora hela. I lagens ögon är djur inte barn. Samhället ser inte djur som barn. På det stora hela. Sen om man själv personligen t:ex aldrig vill ha egna faktiska barn utan skaffar djur istället och älskar dem bottomlöst så ja då är det såklart så. Själv ser jag som sagt mina djur som familjemedlemmar helt utan tvekan. Men jag accepterar ändå att de är djur och inte människor. Djur och inte barn.

#56: så får man ju så klart känna, men det betyder ju inte att samhället kan stå för djurens vårdkostnader. Vad man själv känner och vad skattepengar bör gå till är ju två helt olika saker.

#57: Nä inte kärleken och jag jämför inte barn med djur. ( Diskussionen kring samhällets ansvar för veterinärkostnad lägger jag mig inte i) Det jag menar är att det alltid kommer till att barn SKA gå före alla och ser man inte på barn på det sättet och inte skulle rädda någons barn framför ett djur så är det något som inte står rätt till i huvudet. Jag accepterar med att barn inte är djur. Sen att jag tycker att djur är mer värda är en annan femma. Jag menar bara att det är alltid någon som måste ha en åsikt om de som räddar djur framför barn och debattera det. Jag tycker att man kan respektera varandras känslor och åsikter .

#58: Jag är helt för att ägaren ska stå för sitt djurs veterinärkostnader. Det säger jag inget emot. Jag nämnde inte det i mitt inlägg så vart du fått det ifrån vet jag inte.

#59: Men då ska det också gå åt båda hållen. Ska jag acceptera och respektera att någon älskar sina djur som om de vore barn ska de också acceptera och respektera om jag skulle säga att jag älskar mina barn framför djur.

(Jag har inga barn, jag använder mig själv enbart som exempel, bara så vi inte får en missuppfattning där.)

Barn är - till skillnad från sällskapsdjur - ingens ägodel. Barn är också - till skillnad från sällskapsdjur - en förutsättning för samhällets överlevnad!

Jag är ensamstående utan barn - så självklart är mina katter väldigt betydelsefulla, älskade och värdefulla - för MIG. För MIG är mina katter nära familjemedlemmar som inte bara kan bytas ut hursomhelst. De förväntas dock aldrig utbilda sig, aldrig börja arbeta, tjäna pengar eller bidra till samhällets utveckling och fortlevnad. De förväntningarna har bara samhället på alla barn som föds. Hur mycket jag än älskar mina djur förstår jag skillnaden.

Det handlar alltså inte om att jämföra föräldrars kärlek med djurägares kärlek - för det handlar inte om kärlek! Om föräldrar och djurägare så dör av kärlek till sina djur/ barn i tävling om vem som älskar mest, så handlar det inte om föräldrars eller djurägares kärlek. Det handlar bara om VAD som är rimligt att samhället bekostar och vad som INTE är det.

Både antalet sällskapsdjur och djurägare ökar. Benägenheten att kosta på sällskapsdjur kostsam veterinärvård ökar. Veterinärvårdskostnader handlar om enorma summor som i dagsläget betalas av djurägarnas försäkringspremier. Den som har ett sjukt djur behöver alltså inte betala hela summan själv! Det finns massor av andra djurägare som hjälper enskilda djurägare med sådana kostnader - och som var och en förväntar sig samma ekonomiska hjälp när/om deras sällskapsdjur behöver vård. Genom veterinärvårdsförsäkringar.

Det är ett både vettigt och rättvist system tycker jag.

#62: Ja om vi ska vara helt krassa så räknas väl djur i lagens mening som en ägodel på samma sätt som t:ex en TV eller en dator räknas som en ägodel? Om jag inte minns fel. Då menar jag såklart inte att jag ens tänker jämföra min kärlek till mina djur till min uppskattning för min dator, men just i lagens ögon, menar jag nu.

#63 Ja, så är det. En del glömmer bort det, men verkar istället tro att barn är ägodelar eller bara de enskilda föräldrarnas angelägenhet.

#60: Jag svarade utifrån att tråden handlar om veterinärkostnader. Var väl mer en allmän tanke om att det är helt ok att älska sina djur mer än människor, men att det inte betyder att samhället kan stå för veterinärkostnader, utifrån att att tråden handlar om det.
Inget illa menat mot dig!

#64: Okej men då mindes jag alltså rätt. Då tycker jag att om man ogillar att djur inte ses som likvärdiga till barn så bör man alltså börja där. Att vilja förändra hur lagen ser på djur. Att påbörja en kampanj t:ex där man förespråkar att djur inte ska kunna likställas med ägodelar utan som något mer.

Så länge det inte ändras så kan man älska sina djur hur mycket som helst, men i lagens och samhällets ögon så kan man inte kräva att de ska likställas med barn. Eller människor.

Kärleken kan ju finnas hur mycket den vill. Som sagt mina djur är min familj. Men i lagens och i samhällets ögon så är de inte det.

Vill man att situationen ska ändras så att skattebetalare står även för vetvård så måste ju den grundfrågan ändras. Punkt slut. Innan den gör det så är det inte rimligare (enligt lag då) att kräva att skattebetalare ska betala för ens katt som att de ska betala för ens dator.

Jag som lider av fruktansvärd psykisk ohälsa kan understryka en miljon gånger om hur viktig min dator är för mig. Utan den har jag ingenting. Jag tappar den lilla sociala kontakt jag har. Jag tappar den lilla undanflykt jag har mitt dåliga mående (genom spel och filmer/serier). Men samtidigt kan jag ju inte kräva att skattebetalarna ska köpa en ny dator till mig om min går sönder. Ja. Jag skulle säga att en stor del av min mentala hälsa hänger just på min dator. Går den sönder… ja herregud, då ligger jag på botten och gallskriker av panik. Men ändå. Det är inte allmänhetens ansvar att fixa det åt mig.

(Jag använder just min dator som exempel, då en del verkar anse att för att deras djur är deras livlina så ska andra betala för det.)

#57: ingen har påstått att de är människor heller.

Märkligt dock att många kvinnor nästan vlir förolämpade för qtt man väljer sin hund. Och måste förminska min kärlek.

Jag anser fortfarande att djurvård ska få hjälp så den blir lägre. Det är fullt rimligt för mig.
Djuren blir fler och fler och är en del av samhället. Det fanns hjälp förr. Jag tror på det i framtiden också. Det spelar ingen roll vad andra tycker. Jag har min åsikt och ser det som helt logiskt.

Djurälskare behöver inte uttala några åsikter och andras barn och deras känslor. Så himla svårt kan det inte vara att respektera våra.

Och vad lagen kallar djur bekommer mig inte. De är familjemedlemmar, med i samhället och dessutom trevligast i samhället utan behov av att säga att andra tycker fel och kan inte räkna hund som medlem.

Älska vem ni vill. Men håll inte på att brösta att ni har starkare. Ingen vet cem som känner mest. Vi känner mest för oss, allt annat är ointressant.

Och ta inte vår kärlek till djur som förolämpning. Människor är inte allt och djur kommer före för vissa.precis som era barn kommer före mina djur.

#67 Älskar du och värderar dina djur högre än t.ex din mamma?
En nyfiken fråga bara…

#66: mamma och hundarna är på samma nivå, men jag är närmre hundarna eftersom vi sover tätt ihop och alltid är tillsammans. Hon enda människan jag älskar så.

Hundarna ger redan så många människor bättre mående, så dom bidrar till samhällets psykiska hälsa.

#67: Jag tror att du tycker att dina djur även kommer före mina djur..? När du hade katt tror jag att du rangordnade din katt före mina katter?

Jag förstår den personliga värderingen, men samhällets värderingar är inte känslomässiga.

#70: jag ör en del av samhället, och därför är mina åsikter del av samhällets värderingar.
Allt är föränderligt.

Hund kommer vara mer med i samhället än tex katter. För dom kommer jobba som stöd till elever, psykiska diagnoser, habilitering, äldrevården osv.

#65: Då förstår jag, tack för förtydligandet.

#71 Så har vi ju allergi, rädsla, och folk som faktiskt inte tycker om djur.

Fast alltså, finns ju många som inte tycker om barn också… Den här tråden har verkligen spårat! Kan inte förstå varför den fortfarande är öppen.

#73: ja, dom är det ingen som tvingar vara nära.

Vi har också psykopater och mentalt sjuka människor som ingen vill vara nära. Poängen?

#61: Självklart att det ska gå åt båda hållen. Om jag har formulerat mig så att det kan tolkas annorlunda ber jag om ursäkt. Hela min poäng var att vi ska respektera varandras känslor och åsikter ang vilket djur som är mest värt. Bara för att nämna så tycker jag det är upp till ägaren att betala eventuella veterinärkostnader.

#74: är väl intressant :)

#74: Håller med. Att älska djur och att ha ekonomin för att ha djur är två skilda saker.
Mina djurs veterinär och försäkringsbolag har iaf aldrig erbjudit mig att betala med kärlek till djuret men jag kanske har missat något…

#76: Då håller vi nog egentligen med varandra men båda uttryckte det fel. Det får vi båda stå för och så spottar vi i näven och skakar hand, haha. 😁

#78: och att hjälpa fler djur qtt få vård är en annan. Du bryr dig inte. Men andra gör.
Det du tycker, är inte andras sanning.

#80: Jag kan tala för mig själv, sluta upp att lägga ord i mun på mig.
Det du tycker, är inte andras sanning.
Right back at 'ya på den. Jag talar bara för mig själv här i tråden.

#81: dagens skämt. Du talar om vad andra inte kan tycka. Vad deras djur är, qtt dom inte är familjemedlemmar osv.

Dina värderingar har du blottat här flera gånger.

Så när du slutar tala för andra, så kanske du kan be om samma.

#79: Haha det gör vi.

Och kärlek är ganska häftigt fast det inte är en valuta.

#83: 👍😁

#82: Jaså?
Jag har aldrig sagt att djur inte skulle vara familjemedlemmar.
Jag skrev att djur är en hobby. Vad du lägger in i det ordets betydelse är din åsikt.
Mina djur är min hobby och mina familjemedlemmar. Som sagt, sluta lägg ord i mun på folk och fråga vad de menar istället.

Det står klart att du inte är här för att diskutera syftet med tråden. Tack och adjö.

#67: Vad var det för hjälp som fanns förr avseende veterinärvårdskostnader?

Orsaken till höga kostnader idag är att man är lika skicklig när det gäller vetvård som humanvård idag då det kostar eftersom man har utrustning personal och lokaler som är så mycket bättre idag än hur det var för inte så länge sedan.

#71: Nu är det dina synpunker och inte sanningen.

Katter och till och med huskatter bidrar minst lika mycket till både psykiskt och fysiskt mående.

Oavsett finns det ingen anledning att skattebetalare finansierar någons veterinärkostnad.

#86: och djur är inte en hobby för andra bara för att dom är det för dig.

Mina djur är inte en hobby och din verklighetsfrånvända övertro på att du bestämmer det är tröttsam.

#87 varför priser är som dom är beror på fler faktorer. Hur det var förr får du googla som allt annat

#88: katter är inte lika mobila och går inte att ha i många miljöer.

Du tycker inte det. Det gör jag. Svårare än så är det inte.

Alltså jag är av åsikten att har man djur får man betala.
Jag har dyra försäkringar, som har betalat av sig själva. Jag väljer alltid högsta ersättningsbeloppet och låg självrisk. Ja det blir dyrt, men jag förstår känslan avv att älska dem som ett barn.

Jag kan av vissa anledningar inte skaffa barn, jag vill inte längre ha barn. Men den kärleken jag kände för min första tik jämför jag absolut med förlusten av ett barn.
Hon dog 2016 och jag gråpter fortfarande minjst en gång i veckan. Hon hjälpte mig, jag började ta mig ut och hon var min själsfrände. Jag har aldrig kännt en sådan connection med någon annan varelse än den flickan. Varken människa eller djur.

Hon dog sex år gammal efter cancer i lymfkörtlarna. Och efter det har allt gått totalt utför igen.
Ingen har någonsin hjälpt mig som henne, men det känns ändå självklart att jag står för deras kostnad själv.

#90: Men sanningen är den att du har fel -vetenskapen har visat att katter påverkar människors hälsa positivt och det har ingenting med mobilitet att göra.

Eller är det bara rörliga människor som ska få ynnesten att må bra av husdjur.

Både katter och hundar spelar stor roll för oss människor och de är inte utbytbara varken som individer eller arter.

Självfallet har du all rätt att tycka att dina djur är viktigare än människor men det innebär inte att andra ska behöva betala för dom.

#89: Så då var det bara ett hitte på inlägg .

#92: men vad håller du på med?
Jag har inte fel. Katter kan inte tas med i många miljöer. Det är därför majoriteten av djuren är hundar som man åker runt med och har i skolor osv. Jag pratar inte om deras förmåga.

Vad yrar du om rörliga människor?

Jag ändrar inte åsikt för att du skriver annat.

Nej jag hittar aldrig på. Men jag har inget intresse av att lära dig något. Du gjorde ditt tidigare idag.

#94: Nä det är dina icke underbyggda synpunkter och bara sådana och det för stå för dig.

Om du inte vill tala om vilket stöd det fanns för veterinärvårdskostnader förr som du skrev är det ju bara hittepå.

Det är knappast jag som ska vidimera påståendet via Google.

#95: Det tar inte mång minuter för dig att ta reda på vilket djur som används mest. Min grund är stabil. Dina anklagelser visar hur du inte har faktan.

Och det funkar inte så. Fakta är fakta. Dags att du lägger av med påståenden om att jag hittar på saker nu. Det är nog med dig nu.

#96: Va bra då kan du redogöra för hur man fick bidrag förr om det är så enkelt att hitta - eller är det så att du håller på med mattflykt.

Om du läste mitt inlägg ser du dessutom vad jag skrivit om katter och hundar som båda bidrar till människors både fysiska och psykiska hälsa. Det handlar inte om minst eller mest.

#97: Hejdå.

#98: Over and Out

Jag kan meddela att jag definitivt inte har ekonomin eller viljan att försörja någon annans hästkostnader bara för att ridning får en person att må bättre psykiskt, eller skulle arter diskrimineras med dessa argument?

Och säg inte att hästar kontra hundar inte räknas som familjemedlemmar för att dom bor i stall för då kränks en hel del hästägare 😂
Nej. Jag tycker att man får stå för sitt eget husdjur om man valt att ha, och älska det till månen och tillbaka med sin egna ekonomi.

#100: ja vi är som tur är fria att tycka vad vi vill.
Själv bidrar jag gärna till att fler mår bra och fler djur får vård. Just vården är det viktigaste, så inte djur ska dö bara för att priserna skenar.

Det är liv, och priserna ofantliga jämfört med när många skaffade djur.

Liv är viktigt och borde inte vara så lätt att skita I.

#101: Priserna har inte ökat utan graden av kompetens är det som ökat.

Priserna har ökat hur du än vänder och vrider på det.

Alltså veterinärvård (och vård) drabbas ju lika mycket av inflation som resten av samhället så om priser ökar är ju inget konstigt.

#104: det inga små ökningar, och inget man kunde gissa.

#101: Det blir väldigt mycket dyrare för alla djurägare om en med huskatt ska vara med och betala för en med tävlingshäst 😂
Klart liv är viktigt, jag kan nog tryggt säga att alla som hittils skrivit i den här tråden är överens om detta.

#106: inte jag.

Okej, vi andra är överens om att liv är viktigt iallafall 😂

#108: hahahaha ja, det var jag ju faktiskt överens om 😅

Att hjälpa en nödställd – vad finns det för skyldigheter?

Läs mer här:

https://www.domarbloggen.se/att-hjalpa-en-nodstalld-vad-finns-det-for-skyldigheter/

Det var ju välplacerat…

För att svara på frågan i TS. Ja, att ha djur är en klassfråga. Man kan säga vad man vill om hur man tycker det borde finansieras eller hur man önskar att det skulle vara, men faktumet är att så som det ser ut idag så får man betala för sitt djur som man själv väljer att köpa och inneha. Köper du djur så accepterar du också de villkoren det kommer med, dvs även att du är ansvarig för att betala för djuret. Vill man förändra det får man jobba för det genom politik och lagförändringar.

Det är också känt att djur är bra för hälsan, både fysiskt och psykiskt. Tyvärr är det också ofta så att låginkomstagagare och lägre klasser ofta har större utbredd sjukhistorik, det är inte ovanligt att man har dålig inkomst just pga hälsobesvär som fölrhindrar jobb mm.

Men det går faktiskt att få "Djur på recept" i vissa kommuner och landsting. Det är tex gårdar, stall eller hunduppfödare som är anslutna till vården och dit man kan få komma för behandling i naturen. Det heter Naturunderstödd Rehabilitering (https://www.1177.se/Skane/behandling--hjalpmedel/smartbehandlingar-och-rehabilitering/naturunderstodd-rehabilitering-pa-landsbygd-i-skane-nur/)

#112 Fungerar den länken för andra. Jag får upp att sidan inte finns.

#113: Om du klickar på länken nedanför inlägget istället för i så fungerar den.

#114 Det missade jag totalt att man kunde göra. Tusen tack.🙂

#115: Det var nog parenteserna i texten som spökade. 😊

Ja den sista parantesen ska inte finnas med i länken, det var jag som råkade lägga den i länken och inte efter. Jag lägger in länken till Naturunderstödd Rehabilitering här i detta inlägget igen, fast rätt:

https://www.1177.se/Skane/behandling--hjalpmedel/smartbehandlingar-och-rehabilitering/naturunderstodd-rehabilitering-pa-landsbygd-i-skane-nur/

#52: Jag har den förståelsen men en sak ska du veta Nina att när vi befinner oss i en situation där vi måste välja mellan liv då väljer vi det liv som först är i behov sån är utbildningen inom räddningstjänst.

Där spelar det ingen roll vilket liv det är, liv ska räddas till varje pris och situationen avgör vem som ska räddas först det ser räddningsledaren till,

Det här är okunskap du sprider om människor som jobbar inom räddningstjänsten och jag var en av dom som du nu slog ner på för allt vi vill är att rädda liv det är vår uppgift oavsett det är en hund, katt eller människa så ska varje liv räddas till varje pris det är vårt mål i alla lägen.

Jag ska säga som så att jag lever på försörjningsstöd och kan ändå ha katt. Så visst kan man även med extremt lite pengar. Men man måste vara extremt smart när det kommer till detta, och ha någon som kan stå för de riktigt stora veterinärkostnaderna om inte försäkringen går in direkt.

Jag tycker inte riktigt att husdjur är en klassfråga. Däremot måste man såklart ha mer tänka efter före ju mindre pengar man har. Jag har låg sjukpenning men det går ändå ingen nöd på mig. Jag har katt och brukar flyga utomlands en gång om året. Men det är saker jag prioriterar. För mig är inte tobak, alkohol eller utemat så viktigt, så det är saker jag sparar in på. Jag förstår att inte alla kan ändra på sina omkostnader, och alla kanske inte har råd med djur pga det, men att säga att det är en klassfråga är verkligen att ta i. Att ha djur är en prioriteringsfråga snarare. Sen precis som i trådstarten, det finns veterinärvårdsförsäkringar, så det är inget som ska gå på skattesedeln enligt mig. Att skaffa husdjur är ett eget val man får finansiera själv.

#120: Jag prioriterar mina djur. Köper aldrig saker till mig själv, köper bara typ mat och betalar för bensin och saker till djuren. Men matkostnader och elpriserna är skyhöga så skulle något hända mina djur är jag körd. Det är tur att jag har en buffert som jag inte rör som bara är till djuren och som jag sparade innan jag hamnade i denna knepiga sitsen… Men egentligen har jag inte råd med mina djur eftersom jag inte har råd med saker till mig själv som jag verkligen behöver som ordentliga skor, medicin, nya glasögon eller kläder som passar. Jo, det är en klassfråga för många 😅 Jag undviker söka vård för mig själv eftersom jag inte har råd och prioriterar djuren men så ska det egentligen inte vara.

#121 Det är synd att det ska behöva vara så, att du inte ens känner att du har råd med ett läkarbesök pga dina omkostnader. Samtidigt tycker jag att det borde gå att få saker och ting att gå runt på en normal inkomst men har förstått att många har svårt att få ihop det och speciellt nu med den höga inflationen. Jag växte upp i en familj med löneutmätning och vi hade det inte fett. Jag har ingen hög inkomst nu heller men har fått prioritera bort saker från barnsben så för mig är det enkelt att vara utan en massa saker. Det hjälper ju inte dig såklart vilket jag tycker är synd. Jag hoppas att du kan få ordning på din situation så att du inte behöver prioritera bort riktigt viktiga saker så som din hälsa.

#122: Tack! Förhoppningsvis lyckas jag hitta på något sätt att få runt det :) Men som det ser ut nu får jag hoppas att jag får över en hundralapp om månaden så kanske jag kan spara ihop en liten summa :)

Jag tror inte man kan bunta ihop att "alla djur är en klassfråga", för djur kostar olika mycket i omkostnader och inköp. En hamster kostar mindre både att köpa och sen hålla än om du har en stor hund. Så man kanske inte alltid kan välja det djuret man mest vill ha eller det man i framtiden vill äga utan får nöja sig med något annat djur man har råd med tills vidare i alla fall.

Ordet klassfråga blir ofint kan jag tycka men vilket annat ord kan man använda sig av istället. Tyvärr blir det en klassfråga om någon inte har råd med djur och det är oerhört orättvist speciellt som många med svår ekonomi verkligen kan behöva ha djur vid sin sida.

Många är ensam och har det knapert, en del är sjuka eller gamla kanske änka eller änkeman med klen pension och djur vet vi är så himla bra för hälsan och en fantastisk livskamrat med villkorslös kärlek så visst blir det orättvist där djur så väl behövs där är det många som inte har råd att ta hand om dom fast dom så innerligt gärna vill.

Samtidigt förstår jag att veterinärer kostar, dom har dyra utrustningar och material som kostar samt personalens löner sen allt som tillkommer med vaccinationer, id märkningar, kastreringar med mera det tror jag inte alla tänker på för det är en sån glädje när man tar sig ann ett djur och för stunden tänker det ordnar sig så det här är ingen enkel fråga och tragiskt nog blir det lite av en klassfråga, skriver lite eftersom jag inte är bekväm med ordet klassfråga i just den här frågan för jag tycker att alla som vill och längtar efter djur ska kunna ha det.

#124 Intressant det du skriver, kikar just nu och googlar angående hamster och andra gnagare vilka kostnader dom kan medföra och finner Anicuras information som säger så här :

Vi på AniCura Landskrona Smådjursklinik erbjuder ett stort antal vårdtjänster för främst hund och katt men även gnagare. Alla vanligt förekommande åtgärder, till exempel vaccination och kastration, debiteras enligt prislistan nedan.

Kan det vara som så att det är liknande priser även för gnagare ? jag vet inte men tänker att klinikkostnader är likvärdiga oavsett hund, katt eller gnagare. En hamster som behöver exempelvis operation där tänker jag att ingreppen är likvärdiga men jag har faktiskt ingen koll. Kanske det finns svar på det på någon av i fokus sajter som handlar om olika gnagare och andra smådjur.

Det där var en väldigt bra fråga du tar upp Zadeira 👍🏻för väl ett djur behöver vård stort som smått kan prislappen sticka iväg ganska så snabbt.

Länk till Anicuras prislista, skiljer sig säkert lite beroende vart man bor i landet.

https://www.anicura.se/landskrona-smadjursklinik/vara-priser/

#125 Grejen är väl t.ex med just hamster att man vare sig kastrerar eller vaccinerar. Dom blir sällan sjuka och då kan det oftast botas med ett besök och antibiotika. Olyckor kan ju hända naturligtvis men om en hamster får invärtes skador så går det inte att öppna och reparera som t.ex ett större djur.

#126 Så är det kanske och det är just det jag nu försöker att ta reda på och här nämndes just hamster men en kollega till mig vars barn har marsvin så berättade han hur det drog iväg med kostnader för veterinärbesök så jag vill ha lite koll på hur det förhåller sig med vård, kostnader och annat som behövs för exempelvis gnagare.

Jag vet att exempelvis Metacam ( ej antibiotika )som används för katt och marsvin efter postoperativ smärta och inflammation efter kirurgiska ingrepp då patienten vårdas på en dagkirurgisk avdelning, en vårdavdelning, en uppvakningsavdelning eller intensivvård så frågan är högst intressant vilka priser gäller för exempelvis marsvin som också är gnagare precis som hamstern.

#127 Fast marsvin är ett mycket dyrare djur att äga överlag, även kanin.
Där kan det finnas många sjukdomar, magstopp osv med inläggning och operationer som följd.
Dom har också många års längre livslängd/längre tid att hinna bli sjuk.
Det är ganska vanligt att man kan äga en hamster (från en bra uppfödare) hela dess liv (ca 2 år) utan att behöva besöka veterinär en enda gång.
Börjar man däremot med avel höjs risken såklart.

#128 Jamen det är just frågan vi för här, vilket djur är dyrast och det borde inte ens vara en diskussion för alla djur är lika värda oavsett dom är stora eller små så ska vi ha råd med dom för det är väl vad trådstarten handlar om.

#129: Även om djuren har lika stort värde i sig själva så finns det ju en vits att ta reda på vilket djur som är billigast att äga om man har skral ekonomi.
En hamster kan ju betyda lika mycket för ägaren som en hund eller tvärt om. Hunden är ju ändå defakto väldigt mycket dyrare att äga.

#127 En hamster kostar enligt en snabb googling runt 100 kr en vanlig månad och mellan 100-300 kr i inköp. Det är ett djur man inte vaccinerar eller opererar på samma vis som större djur, ofta försäkras de inte heller (vilket givetvis inte är ett måste men händer det nåt är det ju en hjälp oavsett djur).

En hund kostar minst ett par tusen i inköpspris och en normal månadskostnad är 1000-2000 kr beroende på hund. Så en hund är bra mycket dyrare än en hamster

Marsvin kan jag inte uttala mig om, men det borde ligga mer åt hamsterhållet än hundhållet i inköp och månadskostander. Sen såklart, akuta kostnader kan alltid dra iväg oavsett djur, men det är ju därför man försäkrar, har buffert osv oavsett djur.

#129 Jo precis. Alla djur är lika mycket värda och man ska alltid ha råd att kunna ta sitt djur till veterinären.
Men det går ju inte att komma ifrån att en hamster är billigare att äga än en hund men för ägaren kan hamstern vara ovärderlig.

#131 Vill bara tillägga att en stambokförd hamster idag kostar ca 500kr. En dvärgras ca 400kr och då ska man ha 2 st.🙂

#130 Så här kan man ju inte resonera vilket djur är billigast 😡😡😡

Skärpning djur är liv glöm inte det och gör ni det så har ni ingen aning om djur och dess underbara villkorslösa kärlek dom har att ge.

Jag vill inte se er skaffa djur med den inställning som ni har, det är lågt.

#133 Ok tack! Det är dock ändå inte i närheten av vad en hund med stam har.

#134 Jo, det är ju precis så man får resonera om man har dåligt med pengar men ändå vill ha djur. Du SKA INTE köpa ett djur som kommer kosta mer än du har råd med. DET är fel om något.

#134 Tror du missuppfattar. Poängen är väl att dom flesta kan ha råd att äga något djur (om man vill) men inte vilket som helst. Är väl bra att vara medveten om det innan man skaffar katt för några hundra på en bondgård för att sen några år senare inse att det kommer att kosta 8000kr i veterinärbesök för den har forl.

#135 Absolut! Ville bara säga att hamstern stigit lite i graderna det senaste.:)

#137 Välförtjänt tycker jag! Har aldrig haft hamster själv men skulle kunna tänka mig det som substitut för hund eller katt som jag för närvarande inte har råd med. Tror absolut man kan få lika stort band till en hamster som till vilket annat husdjur som helst.

#138 Håller med!

#134: Våra gerbiler kostar 30 kr i månaden i omkostnader. Katten kostar 600 kr i månaden i omkostnader.
Det har ju inget med deras värde att göra. Däremot är det ren fakta vad omkostnaderna per månad är. Sedan kan ju veterinärkostnader osv tillkomma, vilket är mer för katten eftersom den ska vaccineras och kasteringen kostade.