Benämningen Huskatt betyder att katten inte är stambokförd i ett kattförbunds stambok. Benämningen huskatt avser alltså inte något särskilt utseende eller andra utmärkande drag.

Inom stambokförd avel finns i stort sett alla tänkbara kattutseenden representerade, även klassiskt korthårigt "bondkatt"-utseende. Den rasen heter Europé och har varit godkänd för stambokförd avel i Sverige sedan bildandet av den första kattklubben 1946.

Europé har (till skillnad från huskatter) en rasstandard och är (till skillnad från huskatter) stambokförd i ett kattförbunds stambok. Europé-avel måste (till skillnad från huskattavel) följa kattförbundets särskilda ansvars- och omsorgsregler för avel, uppfödning och överlåtelse av katter.

https://www.sverak.se/kattraser/europe/

Det tar långt tid att skapa nya raser.

Ragdoll är ett både skrämmande och fascinerade äventyr där en person styr över sin skapade ras.

Andra raser som skapats i modern tid är vildkatter som korsats med tamkatter Bengal är en sådan ras och borde aldrig fått skapats.

Alla nya raser börjar med en icke reglerad uppfödning vad jag vet och sedan smalnas det av ifall man hittar något man vill utveckla.

Det blir en hel del ”spill” under vägen.

Rasprogrammen ska motarbeta inavel och skapa friska individer.

Undantag görs om det finns mycket få tillgängliga katter.

För att skapa större genetiskt material tar man ibland i noviser. Kan t ex vara en frisk huskatt.

Det finns flera olika kattorganisationer i världen Tica är ett exempel men det finns fler.

Varje organisation har sina regler så en kattras kan vara tillåten i en organisation men förbjuden i en annan.

Lika gäller det regler för avel och katterier gemensamt för organisationerna är att vårda raskatter och skapa regler kring dessa.

Nya raser ska”provas” av organisationen och det tar tid att få en ny ras godkänd och accepterad.

Huskatter är välkomna i utställningar och tävlingar men jag har noll koll om de inkluderas i organisationerna som ”ras”.

Jag har varit med i arbetet kring att få en ny ras godkänd i Fife
Det var en lång och krånglig väg dit
När min brutna hand blivit bra kan jag berätta mer du kan
Rexkatter ifocus om du är intresserad

#1 jo jag är med på vad en huskatt är, för jag antar att du bör ha europé:er med stamtavla för att få avla på dem som raskatter? Jag tänker nog mer på skapandet av nya raser och det jag nu fått lära mig kallas noviser.

Jag undrar kanske mer om det finns något arbete med att avla på huskatter (dvs katter utan rasriktig stamtavla). Jag tänker att det borde finnas ett intresse för att upptäcka nya gener, framför allt när det kommer till motståndskraft mot sjukdomar etc, och att de antagligen kommer finnas bland huskatter som har en generellt större variationsrikedom än raskatterna.

#2 det känns så underligt bara att det måste vara en ras innan uppfödningen regleras… jag förstår att det kanske handlar om att man inte vill ge legitimitet till uppfödning av huskatter så det kanske aldrig skulle bli sverak, men att det inte finns nån mindre organisation som samordnar på något vis. Men det kanske blir det där ständigt aktuella problemet av att det finns så många katter ingen tar hand om som sätter käppar i hjulet för det.
Är hybridkatter tillåtna i Sverige? Är bengaler en ras sverak accepterar?

#3 jag kilar genast dit och spanar!

Hybrid katter i femte generationen är tillåtna i Sverige

Man kan få noviskatter godkända även i Sverak.
Har en uppfödarvän som fått sin kastrerade huskatt godkänd som europe

Jag grottade ner mig i FIFes regler och fick reda på att bengaler g0-4 inte är tillåtna i Sverige. Det var förvånansvärt få, hur ser uppfödningen av bengaler i sverige ut? Importeras det in bengaler för avel eller sker ingen vild inblandning? Generationer verkar inte vara nåt bengaluppfödare pratar om vilket gjorde mig lite förvånad, i USA är det ju högaktuellt. Men det kanske är en debatt Sverige lagt bakom sig?

#5 ah hann inte läsa ditt svar för jag blev så fokuserad 😅

#4: Du måste förstå att huskattuppfödare inte vill syssla med ansvarsfull avel som är kontrollerad och ställer högre krav på ansvarstagande och omsorger. Hade de velat det hade de inte varit huskattuppfödare.

Det är inte huskattuppfödare som lägger ner det arbete som krävs för att få en ny ras godkänd inom stambokförd avel. Det är inte huskattuppfödare som samarbetar med uppfödare i hela landet och även i andra länder för att hitta lämpliga och ansvarsfulla avelskombinationer.

När det gäller t.ex. bengal-avel så är det i första hand stambokförda bengaler importerade från andra länder svenska uppfödare använder sig av för att inte överanvända de som finns tillgängliga i Sverige.

Det finns importerade katter från alla möjliga delar av världen i alla stambokförda katters stamtavlor. Även i Européers stamtavlor även om katterna då i huvudsak kommer från Danmark eller Finland.

Det tragiska är att huskattungar med ragdoll-liknande utseende går att sälja för i princip samma antal tusenlappar som stambokförda ragdollkattungar - och DET är något som lockat väldigt många huskattuppfödare! Ingen har koll på hur många kullar som föds, när de föds eller om avelskombinationen ens är lämplig - kullar föds och huskattköpare står i kö för att belöna oansvarig massproduktion med tusenlappar. Så ser den huskattmarknad ut som motarbetar både katthjälpsföreningar och ansvarsfull avels strävan om att höja katters status genom ökat ansvarstagande.

Jag tycker att du kan anmäla dig till pawpeds G1 kurs för att lära dig mer om katter.

https://www.pawpeds.com/cms/index.php/en/

Jag håller inte med om att huskattsuppfödare är ansvarslösa per definition.

Katter har funnits mycket länge däremot är raskatter en relativt ny företeelse.

Det är ingen skillnad på att hantera huskatter eller raskatter när det handlar om dräktighet och uppväxt.

Att man behöver kontrollera och styra upp avelsarbetet för raskatter beror på att de har en begränsad arvsmassa ialla fall om de är nya raser.

De blir lätt så att man för med sig dominanta anlag och därför behöver man ha kollen.

Är man en riktig ansvarsfull raskattsuppfödare så lägger man ner sitt katteri för det finns tillräckligt med katter redan nu.

#10 Jag håller med, jag tror att det finns många som gärna sysslat med ansvarsfull avel av huskatter, om det varit "godkänt" och säkert några som tar väl så bra hand om huskatter som de (trots reglerna) väljer att ta kattungar på som uppfödare av raskatter gör. Även om det såklart tyvärr är mångdubbelt fler som inte tar ansvar.

Jag tror dessutom, tyvärr, att det finns många raskattuppfödare som (också) har tveksamma motiv och dessutom att variationen på kvaliteten på djurhållningen hos raskattuppfödare är mycket stor.

Min syster köpte nyligen raskatter av två olika uppfödare och det var enorm skillnad på deras engagemang och intresse för att katterna skulle få bra hem o.s.v.

Som jurist (och cyniker) tror jag dessutom att det är oerhört naivt att anta att alla raskattuppfödare följer alla uppsatta regler. Jag misstänker (återigen tyvärr), utan att veta, att både myndigheter och organisationer har alldeles för små budgetar för att kunna jobba effektivt med övervakning, efterlevnadskontroll och sanktioner.

#9 Jag beundrar dig för ditt oförtrutna engagemang för katters status men jag tycker att det är väldigt kategoriskt att säga att det inte finns "huskattsuppfödare" som vill ta ansvar och som gör det lagen kräver och mer därtill när de skaffar och säljer (eller ger bort) kattungar. Jag tror inte att alla har dunkla motiv. Sedan kanske inte de som gärna vill djurens bästa förstår konsekvenserna men att automatiskt anta att ingen av dem vill syssla med ansvarsfull uppfödning tror jag helt enkelt inte på.

#11:

Om huskattuppfödare hade velat föda upp ansvarsfullt hade de redan hållit på med det. Det går alldeles utmärkt att starta en egen förening som stambokför huskatter och som sätter upp regler för den egna organisationen.

Detta är också något som några har försökt göra, starta en förening och uppfödning av huskatter. Problemet var bara att deras regler bröt mot svensk djurskyddslagstiftning och de var aktivt emot grundläggande positiva saker som att ID-märka katter.

Jag har inga problem med en förening som stambokför sunda brukskatter (och därmed ägnar sig åt kontrollerad avel) utan krav på någon specifik exteriör. Problemet är bara att ingen verkar vara särskilt intresserad av det.

#10 Huskattavel ÄR okontrollerad och har p.g.a. det orsakat LÅG kattstatus + ett huskattöverskott så stort att 150.000 huskatter lever i hemlöshet! Det finns inte på kartan att kalla den sortens avel för ansvarsfull!

Vill man syssla med planerad avel finns stambokförd avel som ÄR kontrollerad (och kontrollerbar!), restriktiv OCH innebär obligatoriska ansvars- och omsorgsregler för såväl avelskatter, avkommor OCH efterföljande generationer..!

Hög status kan katter bara få den dag när tillgång hålls i balans med efterfrågan och avel sker under ansvarsfulla former. Det är reglerna och engagemanget inom stambokförd avel som skapat raskatters status och det är frånvaron av de reglerna/engagemanget som skapat huskatters status.

Här är några påfund som kommer från stambokförd avel:

• 12-veckorsregeln (blir 14 veckor fr.o.m. 2023).

• Obligatorisk vaccination för kattungar.

• Obligatorisk id-märkning för kattungar.

• Obligatorisk veterinärbesiktning för kattungar.

• Veterinärvårdsförsäkringar, avelsförsäkringar, kullförsäkringar och livförsäkringar.

• Särskilda tester och undersökningar för att undvika att ev. smittor, genetiska sjukdomsanlag och defekter förs vidare till efterkommande generationer.

• Köpeavtal/överlåtelseavtal för katt

• SVERAKs offentliga och sökbara kattägarregister som är öppet för alla katter

Kan du nämna ett enda påfund som huskattuppfödare bidragit med för att höja katters status?

#13: Några av dina punkter är direkta felaktigheter - vaccinering av katter är det inte raskattsföreningarna som hittats på.

Det har utvecklats vaccin för att risken är stor att det blir massdöd för katter vilket skulle vara en förödande händelse i ett katteri med många katter.

Förtjänsten skulle bli låg och det avelsarbete man lagt ner skulle gå förlorat - har det med katters status att göra.

Katter ska får skiljas först vid 12 v ålder. Det är väl framförallt katterier som vill avyttra sina katter.

I det gamla bondesamhället fick ungarna gå tills dom naturligt frigjorde sig från mamman.

Veterinärvårdsförsäkringar är heller inte något som rasföreningar plockat fram utan det har varit en naturlig del av det ekonomiska samhället tillsammans med utveckling av djurvård.

Vanliga svenskar lägger stora pengar på sina husdjur och så även kattägare.

Av den totala andelen katter är det ca 15% som är raskatter.

Avelsprogram och genetik arbetar raskattsuppfödare med eftersom de annars får problem med aveln. Det är en förutsättning för att bedriva sin verksamhet inte något man drivit fram för att förbättra katters status.

Osv.

#13 Självklart driver den registrerade aveln (där pengarna finns) utvecklingen vsd gäller uppfödning. Jag ifrågasätter inte det, och jag ifrågasätter inte heller att de allra flesta huskattungar som föds är oplanerade eller på annat sätt kommer från oseriös "verksamhet". Jag förespråkar inte på något sätt huskattsuppfödning eller buskavel, tvärtom! Jag tycker bara att det tufft att dra precis alla över en kam, jag tror helt enkelt inte att alla som får kattungar på en huskatt är helt ansvarslösa, och tror inte att alla registrerade uppfödare är ansvarstagande.

#11: Det är ett feltänk att tro att ansvarsfull avel kan handla om de huskattkullar man själv tar och att oansvarig avel handlar om alla andras huskattkullar eller t.o.m. om stambokförda (!) kullar…

Jag vet inte hur många gånger jag stött på huskattuppfödare som försvarar sin verksamhet med "men, MINA huskatter är inte hemlösa??!" och att de minsann "har jättestor efterfrågan på sin huskattavel, så MINA huskattkullar kommer inte heller bli hemlösa".

Med ett befintligt huskattöverskott så stort att 150.000 huskatter redan lever i hemlöshet så kommer huskatter fortsätta hamna i hemlöshet så länge huskattuppfödare fortsätter att producera huskattkullar. De hemlösa katterna producerar också en hel del huskattkullar… För att inte tala om alla kullar som föds hos kattägare med 0 koll och 0 ansvarskänsla. Även hos registrerade raskattuppfödare kan det ske tjuvparningar mellan olika raser så att kullen inte går att stambokföra. Allt som krävs för att skapa en huskatt är okastrerade katter, så huskatter kommer alltid att födas och kommer alltid att finnas, men för huskatters skull måste de bli färre! Lämpligt sätt för det är att folk slutar "ta en kull" på sin huskatt och slutar utnyttja stambokförda katter i huskattavel.

Jag tänker också att, precis som #2 påpekade, driver väl den registrerade aveln också en hel del problem - och har ofta ursprung i otillåten avel. Det är ju också känt att vissa både kattraser och hundraser föds upp i stora volymer trots hälsorelaterade problem p.g.a. av att utseende prioriteras framför hälsa. Det är inte ansvarsfullt i min mening oavsett om man följer alla regler i ett alldeles för svagt regelverk om målet verkligen var att främja god djurhållning.

Observera - jag vill fortfarande INTE på något sätt förespråka buskavel.

Jag tycker att (individ)perspektivet är för svartvitt och att man automatiskt antar att alla som fått en huskattunge är "onda" och alla uppfödare av raskatter är "goda" - vilket jag helt enkelt inte tror på.

#16 Jag vill poängtera att jag aldrig har, och aldrig skulle drömma om, att ta kattungar på mina huskatter. Alla katter jag ägt och kommer att äga har varit, är och kommer att vara kastrerade. Huskatter som (osannolikt att det inträffar) raskatter.

Mina nuvarande är dessutom adopterade av seriösa djurskyddsverksamheter. (Min första tog jag över från en granne som hade för avsikt att lämna dem till en annan granne för "avlivning").

Jag tycker också att folk ska sluta att "ta en kull" på sin huskatt, och än viktigare i mitt tycke - genast upphöra med att tillåta att de blir dräktiga helt oplanerat.

#18: Det blir så kategoriskt vid liknande diskussioner för man ser bara till nutiden och sin egen situation.

Idag är över 80% av de ägda katterna kastrerade. En kastrering var en stor sak för inte så jättelänge sedan men ändå anser man att huskatterna har sämre genetik än raskatter med nya raser som odlats fram sedan 90-talet.

Det känns lite förmätet att säga att endast 15% av våra ägda katter är värda att leva vidare och avla på och resten är inte vatten värd.

Dessa 85% av den svenska kattpopulationen är alltså dåligt avlade och borde inte funnits.

Så tittar vi på den hemlösa kattpopulationen vars storlek varierar från 250 000 - 100 000.

En mycket stor osäkerhetssiffra speciellt om man ser till antalet kastrerade kattdjur

Jag har nämnt det tidigare att det är märkligt att antalet kastrerade katter ökar men att de publicerade antalet hemlösa katter aldrig minskar.

Man pratar om katters värde samtidigt som 85% av den totala populationen av ägda katter inte är värda något och borde inte ha varit födda.

Varför är man så kategorisk? Katter far illa både raskatter och huskatter men det är trots allt inte majoriteten av katter som gör det oavsett härkomst.

Hur vore de om ni raskattsförespråkare läser vad ni själva skriver - ni höjer definitivt inte katters värde möjligen tänker ni mycket höga tankar om era egna raskatter men inga andra - har ni tänkt på det?

#19:

Det är ingen som anser att huskatter genetiskt är sämre än raskatter. Problemet är att man inte vet någonting. Det finns gravt inavlade huskattpopulationer och det finns de med enorm genetisk variation plus allt där emellan.

Problemet är just att ingen vet och huskattuppfödares ointresse av att på något sätt dokumentera sina katters ursprung.

Jag själv ägnar mig åt kontrollavel för att hålla en bred genetisk variation i min stam, detta sker helt inom ramarna för kontrollerad och stambokförd avel. Det går med huskatter också, ingen gör det. Varför?

#14:

"Vaccinering av katter är det inte raskattsföreningarna som hittats på."

Åhå.. så vilken grupp av kattägare (om inte raskattuppfödare) införde påfundet att kattungar skulle vara vaccinerade vid överlåtelse till ny ägare? Tror du på fullt allvar att huskattavel var före (!) stambokförd avel med den omsorgsregeln?

"Katter ska får skiljas först vid 12 v ålder. Det är väl framförallt katterier som vill avyttra sina katter".

Tror du att huskattuppfödare vill behålla de kullar de låter sina okastrerade katter ge upphov till? Många har t.o.m. svårt att behålla dem ens i lagstadgade 12 veckor!

"I det gamla bondesamhället fick ungarna gå tills dom naturligt frigjorde sig från mamman".

I det gamla bondesamhället så var det väl ingen som egentligen hade koll på VART ungarna som försvann tog vägen? Det är önsketänkande att det bara förekom för länge sedan..

"Veterinärvårdsförsäkringar är heller inte något som rasföreningar plockat fram utan det har varit en naturlig del av det ekonomiska samhället tillsammans med utveckling av djurvård".

Veterinärvårdsförsäkringar behövs när man är villig att ge katten vård när den blir sjuk eller skadad. T.ex. i samband med graviditet och förlossning! När man anser att katten är VÄRD vad vården kostar och är uppmärksam på NÄR katten behöver den vården. Inom stambokförd avel är försäkringar en självklarhet på ett sätt som jag aldrig sett inom huskattavel. Jag är HELT övertygad om att såväl veterinärkliniker som försäkringsbolag ser stor skillnad på huskattuppfödares resp. raskattuppfödares benägenhet att kosta på sina katter den vård som krävs.

När jag köpte min senaste raskattunge var han veterinärvårdsförsäkrad sedan 7 veckors ålder med ett ersättningstak på 120.000kr. Det efter att en kattunge från tidigare kull kostat uppfödaren 80.000 i veterinärvård. Jag tror att det blir liiite svårt att hitta en huskattuppfödare med samma engagemang.

"Avelsprogram och genetik arbetar raskattsuppfödare med eftersom de annars får problem med aveln. Det är en förutsättning för att bedriva sin verksamhet inte något man drivit fram för att förbättra katters status".

Avelsprogram och genetik är ointressant för huskattuppfödare eftersom de har NOLL koll på genetik och totalt ointresse för vilka eventuella sjukdomsanlag som förs vidare i avel. De har noll intresse av att veta om de kullar de säljer används i fortsatt avel eller inte. Går det att skryta om att ha utnyttjat stambokförda katter i huskattproduktion så är dock DET något som gärna framhävs i lite olika procent. DET är nämligen värdefullt på huskattmarknaden - inte vilka ev. sjukdomsanlag avelskatterna fritestats för eller vilka katter kattungen egentligen härstammar från..

Raskattsförbunden var först med att sätta kraven för försäljning av raskatter - helt rätt men det är inte raskattsförbunden som drivit fram bra vacciner.

Det handlar om medicinsk utveckling och utveckling av veterinärsbranchen.

Jag tror inte att det är raskattsförbunden som drivit fram 12veckors regeln utan forskning och kattens förändrade livsmiljö.

Raskattsuppfödare är inte bara idealistiskt goda människor som säljer sina katter för höga summor bara för att öka katters status - de har utgifter och vill precis som andra få sålt sina kattungar i rimlig tid för bästa pris.

Försäkringsbolag riktar in sig på alla kattägare eftersom det går att göra så mycket kliniskt idag. Det spelar ingen roll om du är raskattsägare eller inte _ du lever i en naiv värld.

Det har inte med raskatter att göra och du får ju betala premie för det försäkringsvärde du bestämmer och risken är låg för uppfödaren eftersom den har friskintyg att luta sig mot och dolda fel försäkring.

Nej en huskatt behöver inte ett avelsprogram eftersom dess genbank är betydligt större än för en raskatt - det bara är så och det finns många bevis för det.

Största komponenten för kattens värde är billiga kastrationer och Kattsand.

Utan kastrering är det svårt att ha en innekatt och för att ha en innekatt måste det finnas möjlighet för katten att gå på låda.

Till det finns det den fantastiska möjligheten till djurvård och forskning om våra husdjur och vårt samhälles goda ekonomiska förutsättningar.

Dessa faktorer har större påverkan till katters ökade status än alla världens rasförbund.

#20: Nej du vet inte men det är mycket troligare att det blir genetiska fel där genbanken är snäv och inavelsgraden är hög.

Du kan till och med tolerera en högre inavelgrad om genbanken är bred.

#22:

Världens olika raskattförbund har drivit normer och lagstiftning framåt. De har också finansierat mycket forskning om katt.

Försäkringsmässigt är det också raskattuppfldarna som har öppnat dörren för katterna, det har jag fått höra direkt från Agrias representater. Att många huskatter idag är försäkrade förändrar inte det faktum att det var raskattuppfödare som efterfrågade försäkringar först. En större andel av raskatterna är försäkrade också relativt andelen huskatter. Jag ser detaljer dag i mitt jobb. Det är huskatter som avlivas för att de är oförsäkrade, inte raskatter.

Det är (friska) huskattungar som lämnas in för avlivning för att de är oönskade, inte raskatter. Det blir mindre och mindre vanligt men det förekommer tyvärr fortfarande.

#20 där sätter du huvudet på spiken. Det jag undrar är om det är för att inga ”huskattuppfödare” vill det, eller om det är så att det är omöjligt för seriösa avlare att genomföra bra avel på sk huskatter utan uppbackning av en organisation?

#22 och #23 Jag tror inte att någon hävdar att dessa bedrifter är att tillskriva raskattsavlingen, det raskattsaveln däremot gjort är att sätta en standard där dessa saker är självklara vid avel av katter. Huskattaveln är inte reglerad över huvud taget. Just därför kan du inte heller säga att det förekommer mer inavel inom raskattsuppfödning. Eller fler sjukdomar för den delen eftersom katter i buskavel generellt inte blir testade för någondera.

#23:

Problemet är dock att du inte vet. Du vet inte om farfar dog av HCM eller om moster hade PKD. Du vet inget om ärftliga sjukdomar, släktskap och även fast fri avel i teorin ger sundast djur så är huskattaveln inte fri. Tamkatten är domesticerad, människan styr vilka individer som finns var och vilka som får reproducera sig så fri avel är idag bara ett teoretiskt begrepp.

Dessutom inte förenlig med den nya djurskyddslagstiftningen.

Det är i praktiken så jäkla lätt att bedriva sund huskattavel, ändå finns det inget intresse bland huskattuppfödarna att gå ihop och ägna sig åt det. Jag har förespråkat det i snart 20 år och när en förening väl bildas…. ja, då är medlemmarna emot vaccination och ID-märkning samt skapar regler som strider mot svensk djurskyddslagstiftning. WTF…

#19: "Hur vore de om ni raskattsförespråkare läser vad ni själva skriver - ni höjer definitivt inte katters värde möjligen tänker ni mycket höga tankar om era egna raskatter men inga andra - har ni tänkt på det?"

Ja, jag har tänkt mycket på att den missuppfattning du ger uttryck för är så utbredd. Ja, jag har stambokförda raskatter och för att vara katter så har de allmänt sett (i andra människors ögon) vanligtvis högre status än huskatter. Det betyder inte att JAG hade älskat dem mindre om de hade varit huskatter, men jag ser det på folks reaktioner när de frågat om jag "sådana där raskatter" eller "vanliga katter" De säger att de själva "bara" har vanliga bondkatter eller "bara" vanliga huskatter… Jag förstår inte varför de säger så.

En huskattägare jag känner sa en gång när hennes huskatt behövde dyr veterinärvård att "det är ingenting man kostar på en huskatt".. Hon har aldrig ägt en raskatt, men hade ändå föreställningen om att en stambokförd katt är värd mer veterinärvårdskostnader än en huskatt. Det förstår jag inte heller.

Jag förstår inte heller varför huskattköpare betalar extra för om det finns någon påstådd "ras" i huskattungens ursprung.

Jag oroar mig inte för mina (kastrerade) raskatters status. De har redan hög status, både i mina ögon och i andras. Jag oroar mig inte heller för andra raskatters status.

Jag - som har raskatter - känner däremot engagemang för en massa okända katter vars gemensamma nämnare är att de INTE är födda inom stambokförd avel. Jag stödjer katthjälpsverksamhet och vill att dräktiga honkatter ska slippa föda sina ungar i hemlöshet. Jag vill inte att några kattungar ska behöva födas i hemlöshet eller under grannens veranda. Jag vill att katter värderas utifrån uppfödarens/säljarens engagemang + ansvars- och omsorgsutgifter, inte utseende, påstådda "ras"-inslag eller pälslängd. Jag vill att id-märkning, ägarregistrering, vaccinationer, kastrering och veterinärvård ska vara en självklarhet för alla kattägare - och det hade varit ett väldigt litet problem om huskatter hade haft samma status som raskatter har.

Grundförutsättningen för hög status är att den totala tillgången/produktionen hålls i balans med total och seriös efterfrågan.

Visst är det märkligt att folk som pushar för huskatter och är emot raskatter ät dom första att säga att det är norsk skog(s)katt i deras katt. Eller Maine Coon som ligger som god tvåa tillsammans med ragdoll.
Brukar också säga att raskatter är sönderavlade. Men tar man en ragdoll och en Brittisk korthår (t.ex) utan stamtavla så blir det friska kattungar. Logiken är knepig där.
Man vill surfa på vågen av raskatter samtidigt som man är emot dem.

#28: Mycket bra skrivet där! Om Diamanter och Guld hade funnits i samma överflöd som småsten och sand, hur mycket hade då Diamanter och Guld varit värt?
Att jämföra med alla huskatter som finns i överflöd och som inte är värda att kostas på någonting i de flestas ögon. Äsch, vi skjuter den när den är sjuk och köper en ny för en Krona….🤷🏻‍♀️

#25: Det handlar om att det är fult att föda upp huskatter. Vill man ha en huskatt ska man köpa från katthem ju lyttare desto bättre.

Om det nu är så att majoriteten av de som får vård på veterinärkliniker samt är försäkrade tillhör kategorin raskatter vilket är ca 15% av de ägda katterna så ställer jag mig följande fråga:

Är det inte underligt att så få katter är så sjuka med tanke på vilka vinster dessa bolag gör?

Varför är raskatter så känsliga och behöver så mycket vård när de föds upp och hanteras efter konstens alla regler.

#29: Du har möjligtvis inte den insikten att dessa åsikter beror delvis på hur ni ser på värdet av huskatter?

Att den typen av åsikter bidrar till huskattens fallande värde

I Norge har en känd kattetolog startat en huskattsförening - gå gärna in och kika på dess hemsida.

https://norskhuskattforening.no

Enda sättet att höja värdet på någonting är genom att strypa tillgången på något som finns i överflöd. Och sedan när man uppnått balans i tillgången, blir värdet högt per automatik.
Tyvärr värderar de flesta människor allting i Pengar, så även levande varelser som döda ting.
Där är det stora problemet…

#31:

En anledning till varför raskatter uppfattas som sjukare är för att de 1) tas till veterinären oftare 2) nästan alltid är försäkrade vilket innebär att det finns representativ statistik över dem.

Sedan är många huskatter försäkrade idag och det blir vanligare vilket är toppen. Däremot är inte andelen försäkrade huskatter lika stor som andelen försäkrade raskatter vilket ger mindre representativ statistik.

Och ja, det är ingen hemlighet att många raser dras med problem orsakade av inavel. Detta för att många av raserna skapades under en tid när det 1) inte fanns så mycket kunskap om genetik hos allmänheten 2) det fanns en föreställning om ”renhetens” fördelar, även bland människor. Rasistiska och nazistiska tankar helt enkelt. Det är något vi arbetat oss bort ifrån och raskattuppfödare idag vet bättre.

#35: Nu pratar vi om förhållandet 15 vs 85.

#34: Fast det är ju ni som ser ner på huskatten.

Att sedan det finns avarter i hanteringen har knappast med huskatten att göra.

Man skulle lika gärna kunna dra ner på antalet raskatter eller hur?

#36:

Jag skulle först vilja veta varifrån dina siffror kommer. Jag antar att de baseras på antalet raskatter som reggas hos SVERAK. Idag är vi många som tillhör andra förbund.

Men exakta siffror är lite skitsamma. Drygt hälften av Sveriges katter är försäkrade. Nästan alla raskatter är försäkrade. Det innebär att huskatten är den som drar ner statistiken dvs som har lägst andel försäkrade individer. De är fortfarande till antalet många men ju lägre andel av populationen som det förs statistik över ju osäkrare blir resultaten.

#31: Det ÄR fult att medvetet se till att det föds fler huskattkullar när det redan finns ett enormt överskott på huskatter. Det är huvudsakligen överproduktionen av huskatter som ger huskatter låg status. I kombination med en väldigt inrotad och förlegad kattsyn som förmodligen är en kvarleva från det gamla bondesamhället där katter liksom bara "fanns"…

Tänk bara på hur Astrid Lindgren lät Emil beskriva hur han kände inför pigan Lina efter att ha rangordnat de människor och djur han tyckte mest om:

”Och Lina vet jag just inte, jag varken tycker om henne eller inte tycker om henne … ho får gå här som katta ungefär.”

Att man bör adoptera huskatter från katthem beror på att det är väldigt många huskatter som hamnar på katthem. Att de hamnar på katthem beror på att det föds fler huskatter än det finns ansvarsfulla huskattungeköpare. Köp direkt från huskattuppfödare är att uppmuntra den sorts avel som leder till att katter hamnar på katthem …och det vill man väl ändå inte??

Längre tid i hemlöshet sätter dessvärre ofta spår i katters utseende, särskilt för hankatter som behövt leva som okastrerade i hemlöshet under längre tid. De kan vara både ärrade, halta och lytta, men det är så katter ser ut när de fötts inom oansvarig avel och hamnat hos lika oansvarig köpare som inte heller brytt sig om att id-märka, ägarregistrera, kastrera eller ens efterlysa katten. Den ärrade hittekattens uppfödare påstår säkert fortfarande att hon minsann "har jättestor efterfrågan på sina kullar"..

#33: Citat från den norska huskattföreningen:

"Det antas å være mellom 50 000 - 100 000 husløse katter i Norge, og derfor er det ikke anbefalt å avle på huskatter eller å la ukastrerte katter gå utendørs uten tilsyn".

Att uppskatta och värna om huskatter är alltså inte detsamma som att förespråka huskattavel.

När jag hade huskatt på 80-talet var jag medlem i Huskattringen (men den finns inte längre).

#31 du säger alltså att det kan finnas ett samband mellan att raskatter med försäkring är oftare hos veterinären än huskatter utan försäkring? Du tror inte det kan ha med själva försäkringen att göra?

#35 Fast detta är väl inte helt sant? Visst finns det väl många raser där man ur ett rent djurhälsoperspektiv hade kunnat avla annorlunda om inte vissa specifika utseenden hade varit önskvärda? Detta gäller förstås inte bara katt, utan även t.ex. hund och häst. Andningsproblem, höftproblem, o.s.v.

https://www.djurensratt.se/djur-som-familjemedlemmar/fordjupning-avel-pa-djur

Återigen, allt är inte svart eller vitt. Att blunda för att det finns (på sina ställen avsevärda) problem inom registrerad avel är att vara väldigt selektiv.

Jag vet att många som "avlar" på huskatter gör det med felaktiga avsikter. Vad jag hävdar är att inte ALLA gör det. Vissa gör det p.g.a. t.ex. bristande kunskap och några kanske med en övertygelse att det de gör är rätt (trots övertygande argument om motsatsen.

Är det värre att av okunskap ta en kull kattungar på sin huskatt (där man tar god hand om både kattmamma och ungar) än att avsiktligt bidra till avel där djurets hälsa får stå tillbaka för att kattens utseende ska vara så attraktivt som möjligt?

Är det värre att köpa en huskattunge som blivit avsiktligt framavlad av en ägare som tagit god hand om mamma katt, vaccinerat och besiktigat ungar o.s.v. än att köpa en raskatt med ett specifikt utseende trots att man är medveten om att det är stor sannolikhet att katten t.ex. får andningsproblem i framtiden och man bidrar till osund (i mitt tycke) avel?

Allt är inte svart eller vitt. Det är i min erfarenhet mycket sällan något kan tillskrivas "alla" eller "ingen".

#37: Det är inte raskattägare, raskattuppfödare eller raskattorganisationer som ger huskatter låg status. Det är huskattuppfödare - och tyvärr även alldeles för många huskattägare - som ger huskatter låg status. Genom nonchalans, okunskap, bristande omsorger och bristande ansvarstagande.

OBS! Det betyder INTE att alla som äger en huskatt bidrar till huskatters låga status och är allmänt oansvariga och omedvetna. Det finns massor av huskattägare som värderar sina (kastrerade) katter väldigt högt och är väldigt ansvarsfulla och exemplariska kattägare, men de är fortfarande för få för att påverka huskatters allmänna status.

Katthjälpsföreningar värnar också om huskatter och brinner för att huskatters status ska höjas - genom kastrering, id-märkning, ägarregistrering, veterinärvårdsförsäkringar och genom att inte låta vem som helst adoptera vilken katt som helst. Många som nekas att adoptera katt från katthem brukar klaga på att katthem är "för petiga" (jämfört med hur köp från huskattuppfödare brukar gå till…). De spekulanterna har inte förstått att katthem i första hand värnar om de huskatter de förmedlar - inte att få in så många adoptionsavgifter som möjligt så snabbt som möjligt..

Stambokförd avel är påkostad och sker därför automatiskt i balans med efterfrågan och har inget med huskattavel att göra annat än i motsatsförhållande till huskattavel. Det finns inte heller någon motsättning mellan katthjälpsverksamhet och stambokförd avel.

Både stambokförd avel och katthjälpsverksamhet är emot huskattavel. Det betyder INTE att någon vill att huskatter ska avlivas - men det måste födas betydligt färre - för huskatters skull!

#42: De extrema utseendemässiga skillnader som finns mellan olika hundraser finns inte inom kattrasavel. Alla kattraser är ungefär lika stora och har ungefär samma utseenden och har alla samma enda funktion - dvs. som sällskapskatter (ev. även utställning, avel, och/eller hålla mössen borta).

I Sveriges största kattförbund SVERAK har jag för mig att det för närvarande finns 44 olika raser godkända för stambokförd avel.

TVÅ (!) av de raserna (perser och exotic) är så kallade brakycefala (kortskalliga) raser, vilket innebär att de har kort, trubbig nos. SVERAK och rasringen SPEXUS arbetar med hälsofrågor kring brakycefali och "rekommenderar avel på katter som har bred nos med öppna näsborrar, samt släta ansikten utan veck och trånga tårkanaler".

Efterfrågan på perser och exotic har minskat i takt med att nosarna har blivit kortare och andra mer normal-nosade raser med lång päls har tillkommit. Eftersom perser och exotic föds inom stambokförd avel har produktionen av perser och exotic minskat ganska dramatiskt i samma takt som efterfrågan har minskat. Att efterfrågan på perser minskat innebär alltså INTE att perserungar skänks bort gratis eller att katthemmen får in en massa hemlösa eller avlivningshotade perserkattungar. Uppfödarna valde istället (helt logiskt) att minska produktionen av nya perserkattungar.

1990 nyregistrerades 4.728 Perser i SVERAKs stambok .
2021 nyregistrerades 376 Perser i SVERAKs stambok…

https://www.sverak.se/om-sverak/siffror-statistik/

#42:

Jag har inte framställt något som svart eller vitt, men än så länge finns inte de extrema avarter som uppstår pga exteriöravel hos katt. Inte ens de brakycefala kattraserna har i närheten samma problematik som på hundsidan.

DEt är ingen ursäkt för att avla på efter osunda ideal, men valet står inte mella oseriös huskattavel och oseriös raskattavel. Det finns ett stort skikt där emellan.

#44 Jag läste nyligen om brakycefala katter inom ramen för min utbildning, och där framkom att problematiken var långt större än andningsproblem och rinnande ögon?

#46:

Bettfel och rinnande ögon är väl de typiska felen hos svensk perser/exotic. Sedan finns det mer extrema avarter utomlands men i Sverige är inte de särskilt eftertraktade. Populariteten hos dessa raser har som sagt rasat de senaste åren och mindre extrema varianter har blivit mer populära.

Jag försöker inte utmåla dessa raser som kärnfriska på något sätt men de är milsvida ifrån tex frallorna med inte bara andningsproblem utan även diskbråck, magproblem och ögonproblem (även allergier men det är inte relaterat till anatomin).

Intressant nog så är ju många huskattuppfödare tätt glada i att använda perser i sin avel.

Det är lite intressant att det alltid är just raserna perser och exotic som får företräda stambokförd avel i den här typen av diskussioner.

2021 stambokfördes 15.051 kattindivider i SVERAKs stambok. (376 perser och 159 exotic).

Den som förfasas över att just de raserna existerar kan gå in på sidan för rasringen SPEXUS (Svenska Perser och Exotic Uppfödare i Samverkan). Där kan man läsa om SPEXUS hälsoarbete där alla ev. rasrelaterade hälsoproblem uppmärksammas på ett flertal ställen. Inom stambokförd avel fungerar det nämligen så att eventuella sjukdomsproblem uppmärksammas av de som själva brinner för den rasen.

Vad den medvetenheten och frånvaron av skygglappar kan leda till kan man läsa om på SVERAKs sida angående perser/exotic och den hos katter inte alltför ovanliga njursjukdomen PKD:

"Det finns inget särskilt hälsoprogram för perser inom SVERAK. Tidigare förekom den ärftliga njursjukdomen PKD (polycystic kidney disease) relativt utbrett inom rasen, men med hjälp av DNA-testning har man till stor del kunnat eliminera sjukdomen".

Här är SVERAKs 10 populäraste raser 2021:

Tio-i-topp 2021

1.(1) Ragdoll
2.(2) Maine coon
3.(3) Sibirisk katt
4.(4) Norsk skogkatt
5.(8) Brittiskt korthår
6.(7) Helig birma
7.(9) Neva masquerade
8.(5) Bengal
9.(6) Devon rex
10.(-) Brittiskt långhår

2020 års placering inom parantes

Debatten blir så snabbt väldigt hätsk, det är synd! Jag har inte nämnt några särskilda raser, men om man ska titta på exempel från din lista så förekommer väl många av de raser på listor över katter med frekvent återkommande/överrepresenterade hälsoproblem?

Ragdoll - hjärtproblem och urinvägsproblem?

Birma - njurproblem?

Bengal - har väl många kända hälsoproblem? (Ögon, hjärta, knän/höfter). Dessutom tveksam uppkomst av rasen?

Plus ett helt gäng andra som inte är populära och/eller godkända i Sverige som t.ex. Scottish fold, Munchkin, Manx o.s.v.

Att vissa av dessa raser ens finns är väl ett tecken på att dessa problem visst finns inom kattvärlden såväl som hundvärlden om än inte i samma utsträckning (ännu?) i Sverige?

#50 Vissa hälsoproblem är mer vanliga än andra hos alla katter. Urinvägsproblem, njurproblem och hjärtproblem är inte precis något som bara vissa raser drabbas av. Inom stambokförd avel finns dock möjlighet att minska riskerna genom att erkänna riskerna och använda de undersökningar och tester som finns innan katter går i avel. Att låta katter para sig lite hursomhelst och bara utgå ifrån att alla katter är friska är inte hälsofrämjande avel.

Agria har delat in sina kattrasförsäkringar i olika prisgrupper som de påstår är baserade på skadestatistiken för respektive ras.

Ragdoll är ensam ras i den billigaste kattrasförsäkringen. Obetydligt dyrare än huskatt.

Birma har dock en av de allra dyraste försäkringarna. Jag har haft flera katter som drabbats av njursvikt, men bara en av dem var Birma. Hon blev nästan 15 år och hade säkert kunna bli ännu äldre om jag hade satt in behandling i tid..

#46: Och det enda sättet att komma åt det problemet är att inte domare premierar individer med den extrema typen/ utseendet, samt att uppfödare inte avlar fram individer som blir extrema i typ/utseende. Och sist att kattungeköparna inte efterfrågar kattungar med extrem typ.

"Urinvägsproblem, njurproblem och hjärtproblem är inte precis något som bara vissa raser drabbas av."

Detta har jag aldrig hävdat, tvärtom att det är överrepresenterat hos vissa raser.

"Att låta katter para sig lite hursomhelst och bara utgå ifrån att alla katter är friska är inte hälsofrämjande avel."

Detta tror och hoppas jag att de flesta som hänger här inne är helt överens om. Jag står 100% bakom detta. Det är väl dessutom ingen i den här tråden som har hävdat detta?

Din erfarenhet på en birmakatt (och antar jag ett överlag väldigt begränsat antal katter) är väl knappast relevant?

"Ragdoll är ensam ras i den billigaste kattrasförsäkringen. Obetydligt dyrare än huskatt."

Jag gissar (utan att veta) att detta har mycket att göra med att ragdoll är en lugnare ras och därmed mindre benägen att råka ut för skada snarare än att de har mindre risker för nedärvda/rasöverrepresenterad sjukdom. Kanske har jag helt fel. Kanske är bilden annorlunda i Sverige än internationellt?

Jag tycker att trådskaparen ställde intressanta frågor men tyvärr kom debatten i stället att bli väldigt polariserad. Jag upplever dessutom att jag (och även andra) tillskrivs åsikter (och ibland påståenden) som jag inte alls står bakom.

#52 - Eller förbjuda avel av dessa raser? Av djurhälsoskäl.

#37: Då har du fattat helt Fel om du tror att "det är vi" som ser ner på Huskatten. Det är ju precis tvärtom, för "oss" här på detta forum bl.a. är huskatten värd lika mycket som vilken annan raskatt som helst!
För en sann djurvän spelar inte inköpspris någon roll för hur mycket resurser och tid man lägger på sitt djur.

#53: Om det var risken för livsstilsrelaterade traumaskador som låg till grund för Agrias olika prisnivåer så låter det orimligt att huskatt skulle vara billigast av alla att försäkra.

Eller så vet försäkringsbolaget av erfarenhet att huskatters traumaskador under fri utevistelse inte brukar kosta försäkringsbolagen några större summor. Detsamma gäller nog dessvärre även när huskatter drabbas av några av de sjukdomar som det genom påkostade undersökningar fastställts att olika raskattindivider drabbats av.

Anledningen till att diskussionen blir polariserad beror på att de som tycker att huskattavel "inte är så farligt" silar mygg men sväljer elefanter. Myggen granskas noga eftersom de är dokumenterade och därmed även är möjliga att granska. Hur många som tillkommer varje år är också möjligt att granska eftersom det finns statistik för det.

Om elefanterna vet vi bara att de är väldigt många. HUR många är det ingen som vet eftersom inte ens DET går att ta reda på.

Sambandet mellan huskattavel och hemlösa katter är den berömda "elefanten i rummet" när huskattavel omnämns som något positivt. Alla borde åtminstone vara medvetna om den.

#55 Jag t.ex. har aldrig hävdat att det "inte är så farligt". Jag har heller aldrig omnämnt huskattsavel som något positivt. Det jag HAR gjort är att ifrågasätta om det verkligen är korrekt att kategoriskt hävda att "huskattuppfödare inte vill syssla med ansvarsfull avel".

Dessutom har jag ifrågasatt vad som, i mitt tycke verkar vara, den gängse uppfattningen att alla raskattuppfödare är ansvarstagande och fullt fokuserade på djurens bästa. Så tror jag - med djupt beklagande - inte att det är.

Jag håller med dig i en övervägande majoritet av det du skriver och är - som sagt - generellt imponerad av ditt oförtrutna kämpande för katters status. Dock ogillar jag per definition laddade, kategoriska uttalanden samt upplevelsen att jag tillskrivs åsikter som inte är mina. Jag misstänker att diskussionsklimatet avskräcker vissa som säkert mått bra av att läsa dessa trådar, men det kanske är naivt.

#56: Hur oansvarig en SVERAK-registrerad raskattuppfödare än är, så är avelskombinationerna godkända, kullen stambokförs enligt konstens alla regler och överlåts till ny ägare vid minst 12 veckors ålder då kullen är Id-märkt, dubbelvaccinerad och veterinärbesiktigad (med intyg inte äldre än 7 dagar). Alla avkommor kan (om de används i fortsatt avel) ge upphov till kattungar som även de föds inom stambokförd avel.

En raskattuppfödare som bryter mot kattförbundens regler blir avstängd från möjligheten att stambokföra kullar där. Sådana personer kan då välja att bli huskattuppfödare istället, vilket är betydligt mer lönsamt och dessutom helt okontrollerat och utan några obligatoriska omsorgsregler att tala om. Samtliga kattungar som föds inom huskattavel kommer (om de används i fortsatt avel) ENBART kunna ge upphov till ännu fler huskattgenerationer.

#57 Beror detta på att alla SVERAK-registrerade uppfödare är änglar med goda avsikter som följer lagar och regler eller på att SVERAK är en oerhört effektiv organisation att de upptäcker alla regelbrott och sanktionen för alla regelbrott är uteslutning ur organisationen?

Jag är fascinerad över att inte en enda SVERAK-registrerad uppfödare någonsin brutit mot en enda regler, åtminstone utan upptäckt/konsekvens. Det måste vara en enda grupp affärsverksamma och den enda organisation som någonsin lyckats med detta.

(Om det inte är uppenbart så är detta inlägg ironiserande över hur det kan bli när man hårdrar saker.)

#58 Jodå, det finns SVERAK-uppfödare som brutit mot reglerna och blivit avstängda p.g.a. det.

Vill man fuska och slarva är det olämpligt att syssla med avel - i synnerhet stambokförd avel där kraven är högre och man dessutom har ögon på sig.

#59 Men inga som fuskat(r) och inte blivit upptäckta?

#60 Ingen aning eftersom de inte blivit upptäckta. Det enda jag vet är att huskattuppfödare tillåts fuska med både det ena och det andra (helt öppet dessutom!) utan att någon bryr sig.

#61: vi är uppenbarligen en hel del som bryr oss och verkar för att förbättra förhållningssättet till huskatter och avel på huskatter.

Men bara för att det ena är fruktansvärt betyder det inte att det andra är felfritt. Vi måste kunna se kritiskt på saker och ting för att förbättring ska kunna ske. Det finns problem med raskattsuppfödning också, att neka till det är att lägga krokben för sig själv.

Jag tycker att det finns en poäng i att det som gör rasuppfödandet etiskt försvarbart är den höga standarden och att det är reglerat, och att skulle man ha samma standard och reglering för huskatter skulle det inte vara någon skillnad. Och det är därför huskattavel som det ser ut idag inte är etiskt försvarbart. Det har egentligen ingenting med rasegenskaper som utseende eller personlighet utan säker och hållbar avel.

Så länge det finns en uppsjö av huskatter på katthemmen så behövs ingen uppfödning av huskatter
Vi fick in sju kattmammor och blivande kattmammir förra veckan på katthemmet som jag jobbar för och på

#62 Ja, medveten huskattavel är och förblir oetiskt inom överskådlig framtid p.g.a. att huskattavel per definition är okontrollerad och i praktiken okontrollerbar. Den dag huskatter stambokförs blir huskatt en ras, men vad ska man då kalla alla andra katter som fortsätter födas inom okontrollerad avel?

85-90% av alla katter föds inom huskattavel, men för hundar är förhållandet mellan stambokförd avel och blandrasavel snarare det omvända och har så varit under väldigt lång tid. Det ger en fingervisning om sambandet mellan stambokförd avel och hundars status.

Men antalet blandrashundar ökar väl? Det verkar vara väldigt trendigt med blandrashundar (olika korsningar) just nu. Den ena blandningen mer eftertraktad än den andra, och med priser som skjutit galet mycket i höjden (inte minst under pandemin).

Enligt Agrias statistik verkar blandrashundar vara vanligast?

https://www.agria.se/hund/artiklar/om-hund/vanligaste-hundraserna-i-sverige-2018/

#66 Eftersom antalet rashundar är fördelade på väldigt många olika raser (358 raser är godkända inom SKK) så blir "blandras" som grupp större än varje enskild ras.

Labrador retriever är den enskilt vanligaste hundrasen i Sverige, men är till antalet individer sett såklart färre än gruppen blandrashundar. Om alla rashundar också räknas som en enda grupp (oavsett ras) är rashundarna dock fler än blandrashundarna. Och DET är väldigt intressant tycker jag när man jämför med kattsituationen där raskatter faktiskt bara utgör en väldigt liten del av alla katter.

Hur stor skillnad är det då mellan gruppen rashundar (totalt) och blandrashundar (totalt), om man ser till antalet individer?

#68 Ja, det är inte lätt att hitta några aktuella siffror på det eftersom Jordbruksverket inte tagit med blandraser överhuvudtaget i sin offentliga statistik över antal hundar per ras (vad jag kan se..)

Under 2021 nyregistrerades dock totalt 78.000 hundar i Jordbruksverkets obligatoriska hundregister. Det kan jämföras med 62.894 nyregistrerade hundar i SKKs register, där huvudsakligen rashundar också registreras.

I mitt sökande på nätet efter siffror hittade jag nyhetsrubriken "Var 5:e hund är en blandras" från 2007 som tog upp att siffror från Jordbruksverket visade att "Nästan 20 procent av alla Sjuhärads nära 12.000 hundar är av blandras"…(!). Som jämförelse kan man bara undra hur stor andel av Sjuhärads katter som var huskatter..

https://sverigesradio.se/artikel/1416930

Min gissning är dock att antalet blandrashundar har ökat rejält sedan 2007… Det är ju under senare år som det uppfunnits en massa galet populära "hitte-på-raser", samt att jag tror att antalet importerade gatuhundar också ökat? Vet att många uppfödare rasar mot den ökade blandras-aveln.

#70 Här något nyare info från 2015 där SKK skriver:

"Mellan 75–80 procent av den totala populationen på cirka 785 000 hundar i Sverige är rashundar fördelade på mer än 300 olika raser."

https://www.mynewsdesk.com/se/svenska_kennelklubben/pressreleases/rashundar-aer-populaerare-aen-blandraser-1193546

Hittar en uppgift om att var 4e hund i jbv register var en blandras 2016. Men sedan kom ju pandemieländet med galen avel som följd…

Det torde väl också vara så att fenomenet smuggelhundar ställer till det en del med statistiken på hundsidan. Det har också ökat markant sedan 2010 och säkert en gång till i samband med pandemin. Statistik är, av naturliga skäl, väldigt svår att hitta men att döma av uppmärksamheten det ges i media känns det rimligt att anta att det är ett växande problem snarare än tvärtom.

#53: Ja så kan man ju resonera också, men faktum kvarstår att flera av de nuvarande s.k extremtypade/osunda raserna har blivit extremtypade och osunda med tiden (under ca 20-35 års tid). Då tycker jag det är bättre att återgå till ett "klassiskt" avelsarbete på de raser som blivit "osunda" med tiden.

#74 Varför är det bättre? För att människor fortfarande efterfrågar katter med det utseendet eller de rasegenskaperna? Så länge efterfrågan på extremtypade/osunda raserna (exemplaren) finns så lär det vara svårt att påverka aveln i någon större utsträckning (iaf i tillräckligt snabb takt)?

Om man inte får avla huskatter p.g.a. att man vill eliminera ett problem som skapar lidande för djuren varför är rätt lösning på avel av vissa raskatter som skapar lidande för djuren att anpassa aveln snarare än att förbjuda den?

Vissa förespråkar (extremt i mitt tycke) totalt avelsförbud för katter p.g.a. att det finns för många.

Tror ni att avel av raskatter primärt är för att människor (i stort, inte bara de som hänger här inne) söker ett visst utseende eller vissa egenskaper?

Hur skiljer sig detta (om alls) från avel av hundar?

#75: Det är väl bättre att försöka ta bort det extrema som skapats med tiden och återsträva efter en sund ras igen som det var för ca 20-35 år sedan , snarare än att utrota rasen helt? Och samtidigt försöka få folk att inse att inte uppmuntra osunt utseende och extremtypade individer.
För att ta ett exempel som dagens schäferhundar som har "stukat/sluttande" bakparti med kassa höfter och knän m.m som följd. Ska vi utrota den rasen helt? Eller ska vi återskapa en sund schäfer som den var en gång i tiden? Vad jag förstått så finns det redan en sund variant av schäfer, bruksschäfer eller nåt liknande om jag inte minns fel..
Jag hade då iallafall saknat Oriental/Siameskatterna något förfärligt om de försvann!

Det är endast huskattsaveln som man vill stoppa eftersom det finns för många
hemlösa av dem bl.a.

Och visst är det så att man avlar på raskatter för deras utseendes skull och även för deras sätt att vara, som t.ex Siam orientalerna som är "one of a kind" i sitt lynne och sätt!

#75 Jag avsåg snarare vilket som är prio, utseende eller egenskaper och huruvida folk tror att det är skillnad mellan katt och hund.

Jag vet faktiskt inte om det är bättre med att försöka gå den (förmodligen) långa vägen att återställa t.ex. Perser till en sund ras eller att den försvinner. Därav frågan. Jag tycker personligen inte att svaret är självklart.

Schäferhundar är en annan sak i mitt tycke eftersom de i relativt hög utsträckning används som arbetande hundar. Därför finns ett annat argument för "återställande". Om det anses som två olika raser (vilket jag inte känner till) så är det en annan sak förstås.

Jag hade trott att det är vanligare med egenskapsfokus i hundavel än i kattavel, då de oftare används aktivt i både jobb, jakt, o.s.v. Därför ställde jag frågan vad folk tror om detta.

Överlag tycker jag att avel för att fokuserad på egenskaper är vettigare än avel fokuserad på utseende. Dock har jag inget emot det senare så länge det inte får konsekvenser för djurets hälsa, där däremot är min toleranströskel väldigt låg.

Och detta "Det är endast huskattsaveln som man vill stoppa eftersom det finns för många hemlösa av dem bl.a. är nog sant i stort, men det FINNS förespråkare för att sluta avla helt, då antalet katter är för stort, även om jag inte tror att det är någon utbredd åsikt. Det jag sett av resonemanget är (väldigt förenklat) katt som katt, det finns för många, därför bör man sluta avla katter, punkt. Jag tror inte att detta hade löst problemet, men det finns de som tror det, så att säga att man endast vill stoppa huskattavel tar inte denna gruppen i beaktande.

#75: För att förstå problemet behöver man börja med att bara försöka föreställa sig hur många kattungar som föds inom okontrollerad avel varje år. Utan några som helst obligatorska ansvars- eller omsorgsregler, förutom djurskyddsföreskrifter som är väldigt lätta att också strunta i eftersom huskattuppfödning per definition inte är registrerad.

Det finns fler kattförbund, men inom Sveriges största kattförbund SVERAK nyregistrerades 15.051 nya raskattindivider under 2021, fördelade på ett 40-tal godkända raser. 15.000 nya raskattindivider per år är många, men enligt allmänna beräkningar tror man att raskatter bara representerar ca 10-15% (!) av den totala kattpopulationen i Sverige. Det ger en hint om hur otroligt många huskattkullar som föds varje år.

Den allmänna uppfattningen om kortnosade kattrasers hälsoproblem ÄR överdriven.

Uppfattningen om det lidande som okontrollerad avel leder till - för betydligt fler kattindivider - är INTE överdriven.

När det gäller kortnosade kattrasers hälsa så är de kortnosade rasernas uppfödare och kattförbund de som är MEST engagerade av alla.

När det gäller problemen som okontrollerad avel för med sig och leder till så är huskattuppfödarna de som är MINST intresserade/engagerade av alla.

#79 Du läser verkligen mina inlägg som fan läser bibeln.

Jag förstår inte att man vill ha avel på huskatter när det finns ett sådant överflöd av just huskatter.

Att hemlösa katter inte minskar för att kastrering ökar beror på att kattkolonierna ständigt växer, och folk köper buskavlade huskatter istället för att ta en hemlös.

Självklart finns det kassa uppfödare inom rasaveln. Man får se till att inte stötta dessa.

Att raskatter är mer försäkrade, ofta är innekatter och besöker veterinär oftare beror på det mänskliga fenomenet: dyrare saker lägger vi oftast mer pengar på och är mer rädd om än något billigt i inköp.

Det innebär inte att alla fungerar så men det är ett faktum att det vi betalar mer för i inköp är vi beredda att spendera mer på och mer rädda om.

Huskatter som oftast är inne har ägare bättre koll på än en utekatt. Huskatter är majoritet bland utekatter. Innekatter avföring och kissmönster är lätt att följa och lätt att upptäcka förändring. Utekatter tar det längre tid qtt upptäcka sådant på.

Och huskatten billig, då springer man ofta inte till veterinär om det inte är akut. Raskatter tas in för mindre saker.

Jag är helt för en ändring i perser och exotikaveln för att få fram längre nosar och mindre rinniga ögon.

Nej, någon avel på huskatter finns det inget behov av. Det kan inte göras seriöst som läget är. Att tillföra mer tändvätska i en brasa utom kontroll bidrar bara till ännu större brasa.

Rasaveln kan förbättras, men är definitivt något att bevara. Att den tas upp i alla huskattdiskussioner är tröttsamt.

Ta er till en stor kattkoloni och kolla hur inaveln ser ut. Vilka sjukdomar dom lider av. Hur unga mammor till småttingar är. Kastrering av husdjuren påverkar inte hur kattkolonierna växer och lidandet ökar.

Detta måste vara viktigare än att avla fram fler huskatter. Så all huskattavel är oseriös nu. Inga undantag.

Att kattungar skildes från mamman tidigare förr beror inte på att det var bättre för ungarna. Det var okunskap. Kunskapen om vissa saker ökar som tur är med tiden och kattungar behov av varandra och mamma är viktig till minst 12 veckor. Att kattmamma stöter bort ungarna och blir irriterad är en del av uppfostran och förberedelse för kattungarna. Inte tecken på att fostran och träningen är slut.

Huskatter har sjukdomar, åkommor, missbildningar osv. Dom är inte friska för att dom är huskatter. Raskatter är inte sjuka bara för att dom har stam.

Den dag huskatter är nere på raskattnivå i antal då kan ni börja tänka på avel.

Tyvärr får både kleti och pleti avla på sina huskatter, så dit når vi aldrig. Vilken idiot som helt får avla. Sen köper andra spån dom och skapar efterfrågan. De sitter sen och kallar raskattägare för huskatt hatare när man avråder från avel på deras huskatter. Anklagar oss för att vilja utrota huskatten.

När det är dom som i flera steg är ansvariga för att se till att huskatterna fortsätter lida i hemlöshet, och oansvarig avel på gener som kan orsaka vad som helst för avkomman. Det r huskatthatarna. Inte de som begriper vilket lidande som pågår och vill förändra det!