Obeskrivlig sorg
I onsdags blev jag tvungen att ta bort min älskade pojke sen 15,5 år tillbaka.
Han var ute kom in och va som vanligt sen ville han ut igen så jag släppte ut han.
Han va ute ca 1,5-2h sen kom han in igen för kvällen.
Men när han kommer in e han lite vinglig..
Han fick kvällsmat men när han ska hoppa upp för stolen upp till diskbänken så ramlar han med på stolen.
Han åt lite grann och skulle sen balansera vidare förbi diskhon men där vinglar han ännu mer, som ett fyllo hem från en stadig pubrunda. Jag blir orolig och väljer att hålla koll på han så han får komma och lägga sig i soffan med mig.
Under kvällen blir han bara vingligare och vingligare. Till sist kan han knappt gå överh.
Han vill upp för trappen men jag ser direkt att han inte skulle klara det. Så jag bär upp han och sätter han på kattlådan. Han pissar och skiter.
Men hans piss luktar som nåt jag aldrig känt förr. Det luktar så fruktansvärt ”funky”.
Sedan går han in i sovrummet och lägger sig nedanför sängen. Jag rensar sängen och går och lägger mig men han vill inte komma upp som vanligt. Han ligger bara nere vid sängkanten och blir hängigare och hängigare.
Han somnar så jag lägger mig för att sova samtidigt som jag håller koll på han.
Jag stänger dörren ifall han skulle få för sig att gå ned för trappen - då skulle han ramla och slå ihjäl sig.
Morgonen därpå vaknar jag av att han klöser på dörren och vill ut. Precis när jag ska öppna dörren och bära med han så tittar han bara på mig och faller sedan ihop, så jag bär med han till soffan i väntan på att veterinären ska öppna så jag kan haffa en tid.
Han bara ligger.. som ett kolli..
Stryker han på magen och kelar med han som han brukar älska men han bara fortsätter att ligga där. Sen börjar han spy så jag hämtar papper att torka bort det med och för att lägga under hans huvud eftersom han spyr igen.
MEN han lyfter inte ens huvet, utan han bara ligger kvar och spyr 2 ggr. Efter många om och men så får jag tag i en vet. och vi far in akut.
Hon undersöker han och konstaterar att hjärtat är bra. Men sen gör hon reaktions test utan resultat, han reagerar inte, han bara ligger och försöker jama. Hon tror att det är buken och säger till sist dom där jävla orden man inte vill höra; ”Det finns nog inte så mycket mer att göra, jag tror det är bäst att låta han somna in.”
Jag bryter ihop.
Hon förklarar att eftersom han inte reagerar på nåt så har han inte länge kvar.
Så jag tar beslutet att låta han somna in. Får en stund ensam med han för att säga hejdå innan dom kommer med alla grejer.
Sedan gör dom han redo och ger han sista sprutan. Jag kelar med han och pratar med han hela tiden och berättar hur finbesök är och hur mycket jag älskar han.
Sedan slutar han andas. Han bara ligger där och jag bryter ihop ännu mer.
Jag satt med han en stund efter och fortsatte prata och klia han.
Sedan gick jag.
Har gråtit nästan oavbrutet sen jag lämnade veterinären och allt känns bara åt helvete.
Lägenheten är tom. Ingen liten älskling ligger på soffan, kommer och skuttar mot mig när jag går ut, ingen liten pingla hörs från dungen bakom mig, ingenting.
Jag har förlorat många nära vänner, familjemedlemmar mm genom åren men INGET har varit såhär jävla hemskt. Inget har gjort såhär jävla ont.
Kan inte sluta böla och allting här påminner om han.
Känns som att jag håller på att bli galen!
Mitt huvud är kaos och mitt hjärta skriker av smärta och sorg.
Och att inte veta VAD och VARFÖR driver mig till vansinne.
Jag saknar han varje sekund!
Vet inte va jag vill med detta långa inlägg..
Kanske bara va tvungen att lätta hjärtat eller nåt.
Har bara ingen att prata med SOM FÖRSTÅR.
Känner mig död och tom inombords.
Min älskade lilla ”Finpojk” finns inte mer och det gör så jävla ont 💔
Så fruktansvärt ledsamt!💔😢
Du kan be veterinären att göra en obduktion om du känner att du måste veta varför.
Just nu hjälper det inte att säga att det blir bättre, men det gör det.
Den värsta sorgen lägger sig så småningom men saknaden kommer alltid att finnas kvar.
Jag tog bort en pälskling i november.😢
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Känner djupt för dig i din sorg. ❤️ Finns ingen tröst att skänka annat än att tiden kommer att göra sorgen lättare att bära.
Tyvärr förändrar ju vetskap om vad som hänt ingenting även om jag förstår att man söker förtvivlat efter förklaringar. Det kan vara så många olika saker och precis som #1 skriver bara en obduktion som kan ge svar. Möjligen kan din älskade kisse ha fått i sig något giftigt, möjligen kan det varit njurarna som gav upp.
Vi känner med dig! Försök tänka på de fina stunderna.
Man går fullständigt sönder inombords när sådant här händer.
Och det finns liksom inget annat att göra än att låta sig vara ledsen och sörja. För det gör ont att mista sin katt…
Jag har testat några gångar att gå in på t.ex. Myfujifilm och gjort en fotobok om katten jag precis mist. För mig har det känts bra, och blivit till ett fint minne. Ett sätt att hantera sorgen när den varit som störst och som mest intensiv.
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
#1: Frågade om obduktionen men dom sa att eftersom dom redan hunnit frysa han så går det inte.
Plus att då va dom tvungna att skicka kroppen till Stockholm för det är där dom gör obduktionen, vilket skulle ta ännu längre tid för mig att få hem han 😢
Men tack 🙏🏽
Jag beklagar verkligen det som hänt, men måste ändå understryka att en katt som visar så plötsliga och allvarliga symtom efter obevakad utevistelse måste omedelbart tas till veterinär, oavsett tid på dygnet. 💔
Sajtvärd Katter iFokus
#2: För mig skulle det förändra lite. Det skulle kännas lättare att veta om det bara va ålder, nån som förgiftat han, om han blivit påkörd eller om nån sparkat han (det är ganska mycket idioter där jag bor tyvärr).
Jag försöker men är så jävulst jobbigt när hela lägenheten och allt omkring påminner om han.
Klarar inte av att titta på alla bilder för jag bryter ihop när jag sen inser att han inte längre e här.
Tack 🙏🏽
#3: Tänkte göra det.
Så har sparat alla bilder och ska välja ut dom när jag känner att jag pallar det. Försökte göra det igår men bröt ba ihop 😔😭💔
#5: Är svårt då veterinären bara har öppet 8-16/17.
Jag har foton på alla mina katter och hund i bokhyllan, så jag ser dem varje dag.
Den som fortfarande lever har jag inget foto på, det behövs ju inte.
När min hund var borta kunde jag inte se foton på honom på över 1 år, jag bara började gråta.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
#8 Det kan vara svårt lite beroende på var man bor i landet. Vad man alltid kan göra är att kontakta någon av de telefonveterinärer som finns, t.ex. Agrias telefonveterinär (om katten är försäkrad i Agria) eller Firstvet. Då kan de dels bedöma kattens hälsotillstånd, och så kan de tipsa om ev. nattöppna veterinärkliniker eller om man kan hjälpa sin katt på något annat sätt.
Jag gissar att det även kan finnas typ distriktsveterinärer som kan hjälpa till i mån av tid och möjligheter. Men absolut att det kan vara bökigt, särskilt som det är veterinärbrist och en del djursjukhus har stängt nattetid.
Det kan vara bra för oss alla att försöka ha en "nödplan" ifall det värsta skulle hända, så vi vet vart vi kan ringa/åka o.s.v.
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Jag känner verkligen med dig - du har ett sorgearbete att gå igenom - vissa i din närhet kommer att säga att det ”bara” var en katt men vi som har katter vet att de betyder så mycket mer så bli inte ledsen för att andra inte förstår din sorg.
Vad som hänt kommer du aldrig få veta men du gjorde så gott du kunde så klandra dig inte.
Tänk på allt roligt ni har haft och att kissen hade dig som trygghet att komma hem till.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
så tråkigt❤️ jag känner verkligen med dig, alltid trist att mista en vän.
ett djur är något helt speciellt..
Vill verkligen på intet sätt förringa din sorg!!❤
Men själv hittade jag min lillebror död i sin lägenhet för 2 månader sedan. Har nu planerat och gått igenom både hans begravning och minnesstund. Tillsammans med en jurist tvingats gå igenom hela hans ekonomi.
Tömt hans lägenhet på allt inklusive de födelsedagspresenter och julklappar jag själv givit honom genom åren. Därefter tvingats renovera lägenheten i en helt annan stil för att kunna sälja den på en nu helt död bostadsmarknad.
Fick precis polisens tolkning av obduktionsrapporten där dödsorsaken inte kunde fastställas annat än 1.8 promille i blodet och ett antagligen "olyckligt" fall i hemmet.
Kommer aldrig få veta vad som verkligen hände.
Vill inte vara värst på nått sätt, bara uppmana alla till att tydligt uppskatta och ta hand de människor som bryr sig om er….innan det är för sent.
#13 Det måste ha varit ofattbart svårt, och så ledsamt att du behövt uppleva och gå igenom detta. Ja, man ska ta vara på människor, och på de djur man har omkring sig, och på dagen idag, för ibland kan tillvaron förändras mycket, oväntat och fort.
Men vad som är viktigt att påminna sig om när det blir så där svårt är att 1) sorg är OK och viktig, 2) även om man inte kan få tillbaka den man mist så kan man fortfarande bygga upp en "annan" tillvaro - som på sikt också kan bli bra, även om man alltid kommer att sakna, 3) den man mist vill förstås att man ska fortsätta att leva ett så bra och gott liv som möjligt. Få uppleva och få ha roligt. Även om det kan ta ett tag att komma tillbaka dit.
Hoppas att du har och har haft människor runt dig som kan stötta. 💕
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Fy,så hemskt!😥
Låt sorgen ta tiden som behövs! Gråt ut!
Har själv nyligen förlorat hamstrar samtidigt som dom andra blivit sjuka.
Lycka till!
Beklagar sorgen❤🥀
Cats are like Potato Chips, You can't just have one!
#13: Beklagar sorgen. 🫶🏻🌸🥀
Du kanske behöver skriva en egen tråd om detta?
#0: Förstår din saknad! 💕
Beklagar sorgen! 🌈😼
🤗 Elisabeth och Amira 🐈
Den obeskrivliga sorgen kommer att drabba de flesta av oss.
Frågan är bara om den kommer att drabba dig innan den drabbar alla de andra som älskar dig…..