Attacker sker aldrig "out of the blue", utan det beror på något.

Mitt förslag är att vara detektiv. Kolla vad som händer mellan katterna, deras kroppsspråk osv. Nånting triggar ju igång attackerna.

Kan ju vara revirbetingat också. Vissa katter, både kastrerade och okastrerade, är mer revirhävdande än andra 😊

Min hona bryr sig inte, så länge katten inte är för nära henne. Hon vill ha lite utrymme.

Prova byta till feliway Optimum. Den innehåller alla kattens fyra doftfermoner. Jag använder den när jag får hem jourkatter, och det hjälper riktigt bra! Bättre än friends 😊

#1: Tack för tipset.

Har köpt Optimum och får utvärdera.

Nä jag tror givetvis något hänt som utlöste attackerna, men lite oklart vad det är som gjorde våra katter så arga. Jag har sett att Wilson accepterar när de är någorlunda nära men markerar och fräser ibland om de kommer för nära för att lukta. Både Nelson och Samuel har fått smaka på lösa smällar, men mest i luften, men de har inte reagerat nämnvärt på detta mer än att de gick därifrån.

Så det är mycket möjligt att Wilson markerade med ett snäpp vassare varning som vi inte har kunnat se som de blev typ chockade över. För deras reaktion imorse var väldigt annorlunda än innan.

Exempel på en av flera incidenter imorse ; Wilson gick förbi Samuel vid nåt tillfälle och Samuel lade ut en tass för hans bakben. Då viftade Wilson med sin tass och började fräsa. Nelson satt en bit ifrån och började fräsa och gapa som om han försökte försvara Samuel (vilket han inte behöver då han är extremt stark). Kan inte se det på nåt annat sätt. Eller så är de frustrerade för att Wilson inte vill bli kompis med dem?

Idag besökte de Wilsons rum, lade sig där en stund medan Wilson vilade sig i klädkammaren. Som om inget hade hänt.

#2: vissa katter behöver mer tid än andra för att vänja sig vid nya familjemedlemmar, och vissa måste man vara väldigt försiktig med. Introducera den nya katten väldigt försiktigt, bakom stängd dörr som man med tid sedan öppnar så de ser varann en liten stund.

Det är svårt att säga vad denna vändning kan ha berott på, man måste nästan se katterna in action för att kunna utvärdera det.

Ofta kan ett slagsmål mellan djur se värre ut än det är.
Vår förra hund rök ofta ihop med sin kompis, som han växt upp med. Det lät och såg ut som att de höll på att ha ihjäl varann, men ingen av dom hade skador efteråt. Vi särade såklart alltid på dom vid slagsmål.

Blev någon katt skadad i slagsmålet?

Fint att ni öppnade ert hem för Wilson! Det kommer säkert gå bra, men om han kom till er först "nu i dagarna" så har ni nog bara haft lite för bråttom med introduktionen.

När alla inblandade katter är vuxna utgör de ett större potentiellt hot för varandra än om någon av parterna hade varit en kattunge, både revirmässigt, statusmässigt och rent fysiskt. Främmande vuxna katter kan vara farliga och t.o.m. skada andra vuxna katter, så en vuxen katts instinkt att vara på sin vakt, försvarsberedd (och oftast allmänt ogillande) när den träffar en främmande vuxen katt är helt naturlig.

Nelson och Samuel verkar i början ha reagerat som om Wilson var en kattunge (eller som om de själva var kattungar).. Dvs. med större nyfikenhet än vaksamhet. (Vilket f.ö. är typiskt för rasen ragdoll, som inte brukar vara medfött streetsmarta…😉).

Eftersom både Nelson och Samuel ändå ÄR helt vuxna och helt mogna katter har förmodligen sådana vuxenkattsinstinkter väckts till liv i samband med närkontakt med Wilson som urartat till en "incident". Kanske att Wilson kände sig trängd och behövde säga ifrån mer ordentligt (och fysiskt) till Nelson eller Samuel. Den händelsen kan ha skrämt både Nelson och Samuel så mycket att bådas försvarsinstinkt och vaksamhet väcktes till liv ordentligt. Ibland börjar även de kattkompisar som känner varandra sedan tidigare bråka när sånt händer.

Eftersom alla tre är vuxna katter så är det bästa om ni kan sakta ner introduktionen och undvika att oönskad/plötslig närkontakt urartar till incidenter p.g.a. att katterna inte vant sig vid varandra ännu. Det görs enklast genom kompostgaller i dörröppningen till Wilsons rum. Klättrar katterna kan man behöva flera stycken så att dörren täcks.

Med kompostgaller kan katterna vänja sig vid åsynen/doften av varandra på avstånd och i sin egen takt utan att riskera oönskad närkontakt. Man kan byta plats på katterna ibland så att dofter sprids och alla känner sig hemma i hela hemmet. Man kan även hjälpa till att överföra dofter genom att gnugga en sovtröja/örngott mot katternas pälsar för att hjälpa till att skapa den nya gemensamma flockdoften.

Först när katterna känns helt avslappnade med det arrangemanget och upplevt positiva saker i närheten av varandra (t.ex. ätit på var sin sida om gallret och självmant nosat på varandra utan att fräsa/morra) kan man prova att ta bort gallret under uppsikt.

#4: ett tips för att dölja dom är att ha en filt eller ett lakan över kompostgallrena 😊

#5 Fast grejen är att de inte ska döljas. De ska kunna se varandra på avstånd och vänja sig vid det, de ska kunna närma sig varandra i sin egen takt utan att plötsligt dyka upp och överraska/skrämma varandra och utan risk för att någon känner sig trängd och utan risk för slagsmål.

Katterna är redan så pass vana vid varandra att de tål att se varandra.

#3 #4

Tack så mkt för feedback mitt i denna frustrerande situation!

Ja, vi var nog lite naiva som introducerade Wilson så fort. Så felet är ju 100% på oss.

Vi var ärligt talat mest orolig över att Nelson skulle ta lång tid på sig att acceptera Wilson, då vi haft katter på besök tidigare och Samuel liksom bara satt avslappnad brevid medan Nelson gick omkring och var upprörd. Men personkemin måste ju klaffa också.

Vi har observerat att det snarare är Samuel som inte riktigt kan med Wilson.
Som det är nu attackerar båda katterna Wilson men i Samuels fall sker attackerna utan att något speciellt har hänt innan. Åtminstone är det såpass subtilt att vi inte uppfattar vad de signalerar till varandra.

De har inte hunnit skada varandra då vi alltid går in och avbryter när de börjar fräsa och brottas. Nja, inte mer än att Wilson blev av med lite päls, stackarn.
Kanske 4-5 incidenter totalt som vi fått avbryta.

Men det är tydligt att Nelson är väldigt nyfiken på honom. Senast igår kväll låg Nelson brevid honom på ca 1 m avstånd och båda slumrade till. Så det är inte så att de avskyr honom tror vi. Imorse gick Nelson och Wilson och sniffade varandra på nosen i förbifarten, vilket gick bra. Nästa gång Nelson ville lukta på honom, lyfte Wilson sin tass lite och Nelson backade undan. Medan jag gör iordning deras frukost, hör jag Nelson vråla och jaga Wilson under sängen och de började brottas och fräsa. Gick in och avbröt. Så, så länge Wilson inte visar några tendenser till defensiv aktion, verkar Nelson tycka det är helt ok, men blir frustrerad och vill kanske sätta honom på plats om han höjer tassen eller morrar/fräser lite.

Ja, det är tydligt att våra katters naturliga instinkter fått fritt spelrum. Känner knappt igen dem när de går igång. Innan var de ju som små förvuxna bebisar och vi såg nästan aldrig deras kattinstinkter (förutom när de ibland brottades).

Har inte tidigare funderat kring det du skrev Oberonsmatte, att N och S kanske trodde att Wilson var en stor kattunge i början men insåg snabbt att han är en vuxenkatt och att det då triggade igång de starka överlevnadsinstinkterna.

Som kattägare var det väldigt frustrerande, chockerande och jag kan ju erkänna att jag blev arg på N och S när de höll på sådär mot Wilson som bara vill njuta av fågelkvittret ute i balkongen. Jag motade bort dem och fräste på dem så de blev ju lika förvånade över min reaktion. Jag reagerade dumt där, det vet jag- känslorna tog överhanden.

Tack för tipset om galler. Vår lgh är utformad på så vis att galler blir lite knepigt och vår 5 åring måste kunna komma och gå igenom den på ett smidigt vis så vi funderar på barngrind med wellpapp/kartonger förankrade på toppen så att katterna inte kan hoppa över till varandra.

Ska lösa den tillfälliga (eller kanske t om permanenta) partitioneringen av bostaden asap, samt flytta på katterna då och då så att de får vara i varandras revir.

Fram till dess ska vi isolera dem från varandra så gott det går.

• Feliway optimum hjälpte tyvärr noll.

#6: katter går på doft först, inte vad de ser. De måste lära känna varandras dofter först innan de ser varann

Nu har vi ordnat med kompostgaller!
Känns som att Wilson ser mer avslappnad ut och tycker det är skönt att slippa de där två rackarna ^^.

Samuel och Nelson däremot är sura och undrar varför deras markyta minskat hehe.

Vi ämnar att flytta på katterna en stund varje dag så att de får bekanta sig mer med varandras dofter. Inte minst för Wilson som behöver titta runt lite mer i bostaden och gå ut i balkongen osv.

Märkligt detta. Ibland går det bra att släppa in dem så att de får träffa varandra en kort stund, men fräser Wilson triggar detta igång Nelson och Samuel. Ganska tydligt att Wilson tycker att våra katter är otäcka.

Ibland går Nelson och lägger sig på Wilsons filt (när han är i den andra sidan av bostanden).

Men jag har förstått att katter kan antingen acceptera varandra, tolerera varandra eller avsky varandra. Kanske blir ett permanent avskärmande lösning för dem.

#10: bra att Nelson lägger sig på Wilsons filt, då har han nog accepterat honom 😊 hur reagerar Wilson på att Nelson doft är på hans filt?

Kan vara så att det gått för fort för Wilson, så testa börjs från det läge det gick bra sist.

Kan de äta nära varandra, och se varann, utan problem med galler emellan?

#10

Ibland kan de ligga och titta på varandra ganska länge men ibland fräser Wilson till och då blir de exalterade. De äter utan att se varandra.

Ska tilläggas att våra katter verkar inte bry sig om att vi luktar Wilson (efter att vi klappat honom) men Wilson blir upprörd om vi klappar honom om våra händer luktar Nelson och Samuel.

#10 #12 och #13 Jag tycker ändå att det verkar gå mer än hyfsat bra efter så kort tid. Att sammanföra vuxna katter kan som sagt ta LÅNG tid.

Fräsande är en defensiv markering som till största del beror på rädsla och det är förståeligt att Wilson känner sig utsatt när han hamnat mitt i två främmande katters kärnrevir. Att en katt tittar på en annan katt är inte alltid så oskyldigt som det ser ut och Wilson kan uppleva att det blir lite för mycket, för länge och för intensivt ibland.

Nelson och Samuel tycker säkert att det är väldigt spännande, men också lite läskigt med en katt som de inte riktigt förstår sig på och som triggar igång och visar instinkter (vuxen kattkommunikation) som de själva inte riktigt har koll på.

#14 - Ja det går verkligen upp och ner. Ibland tycks de liksom slappna av ett bra tag på varsin sida av grinden och Wilson verkar vilja "sluta fred" med dem genom att kika på dem, känna av deras reaktioner, lägga sig ner och se icke-fientlig ut så att säga. Det jag har sett är att det är främst Wilson som tittar bort när stirrandet pågått och det är väl ett tecken på att han liksom ger sig. Han verkar vilja få signaler om att de inte är i attack-mode, för han tittar på båda ett par sekunder i taget och läser av. Eller så inbillar jag mig.

Nelson tittar bort ibland eller går därifrån men Samuel kan sitta som en staty och bara stirra och stirra för att gå fram till grinden och ställa sig på bakbenen.

Han har ju blivit attackerad ca 4 ggr så då går Wilson därifrån. Vi förstår att han är reserverad och inte riktigt kan slappna av en längre stund eller kan lita på dem.

Vi vet inte om vi vågar släppa dem lösa på ett bra tag. Killen är ju ändå 15 år och kanske ska få ta det lugnt så långt som det är möjligt. Vår högsta prio är ändå inte att de ska bli bästisar (även om det vore trevligt!), prio är att han ska känna att vi är där och uppleva trygget, inte känna onödig stress och att han ska få leva sina sista år på ett bra sätt.

Det är givetvis svårt att diskutera nån form av trygghets-skala, men vi gissar ändå på att Wilson mår mycket bättre nu jämfört med första dagen han kom till oss - kanske 90% av 100%. Han är alert, pratar mycket med oss, tyr sig till oss, vill ibland leka, äter bra, är kelig, social och visar helt enkelt många friskhetstecken.
Så jag tror därför att även om de aldrig kommer bli kompisar, och måste leva åtskilda, mår Wilson väldigt bra hos oss!

Men givetvis blir han ju nedstämd och upprörd när våra katter brottas med honom.

#15: det känns som att det är Samuel som är lite tveksam i detta läge, Nelson och Wilson verkar ha slutit fred och verkar acceptera varandras existens 😊

Om Samuel är den som blivit attackerad mest, så är det ganska naturligt att han är lite tveksam. Det är jag också emot människor som bråkat mycket med mig.

Jag skulle testa låta Nelson och Wilson vara tillsammans en stund, och se hur det går. Och går det bra, låt Samuel se det. Så låt dom alltså träffas bakom stängda dörrar. För om det går bra mellan Nelson och Wilson, så kan Nelson vara en bro mellan Wilson och Samuel 😊

Det är så jag jobbar när jag får hem skyggisar. Min katt är tryggheten själv, och älskar alla människor. Ropar man eller sätter sig på golvet, så kommer hon som ett skott! Och då ser den skygga katten detta, och vågar sig fram lite mer. För om hon vågar gå fram till den läskiga människan, så kan ju inte människan vara så farlig 😊

#16

Ja det känns som om spänningen har börjat släppa lite mellan Nelson och Wilson. Igår och Idag lekte de faktiskt en stund genom gallret, de började skuggboxas lite och det var kul att se. Men så vände det och idag började Nelson skrika ganska högt innan och under tiden de lekte lite. Så vi vågar inte släppa dem lösa riktigt än. Samuel satt som åskådare. Men det verkar gå åt rätt håll som sagt iaf mellan N och W. :)

#17: det kan ha varit skrik för lek, som barn kan göra när de leker 😊 testa låta dom vara i samma ru, tycker jag, om det går så bra så de leker tillsammans

#18
Kan mycket väl varit så. För Nelson kan bli skrikig när han leker med Samuel och då har leken gärna eskalerat till lite småbråk.

En kort uppdatering ; ser ut som att de får hållas åtskilda ett bra tag till. Nelson är ofta villig att gå fram till grinden och leka - han kan sitta och ropa på Wilson. Ibland kommer han och då leker de lite genom grindens springor, skuggboxas och så där.

Men idag i samband med utfodring smet Wilson ut och stötte på Nelson. Nelson gick igång omedelbart och hoppade på Wilson. Skrek mycket. Så instinkten och reflexen att dominera tycks vara oförändrad i intensitet.

Vet inte hur man ska tolka det men Wilson har börjat slicka bort sin päls. På bakbenen, ena framtassen.. Jag tror det är stressrelaterat, för han kom till oss med kal buk men det är på senare tid han börjat slicka på andra delar.

Frågan som uppstod nyligen är hur bra han trivs hos oss och när man ska dra gränsen och fastslå att han mår oftare dåligt än bra?
Det vi vet är att de få gånger han blir stressad är när våra andra katter blir för närgångna. Annars verkar han må bra, leker mkt med da bird, har god aptit, är social, verkar tycka om oss osv.

Nelson tycks känna sig lite mer nedstämd än t ex Samuel. Spinner mkt mindre än förut osv..

Vi är införstådda med att Wilson och våra andra katter kanske måste hållas separerade permanent, men vad anser panelen?

https://ibb.co/2k39ht1

Om han slickar bort päls, så är der ett tecken på stress. Då skulle jag fundera på att omplacera honom, faktiskt

#22 Det var drastiskt… Vi vill gärna hitta en långsiktig lösning och så länge de hålls åtskilda behöver det inte bli något stresspåslag?

För annars ser vi ju att han trivs med oss. Använder våra kroppsdelar som kudde osv

Det kanske är en ovana sedan han slickade bort sin päls på magen. Veterinären trodde också att han har artros, och det kanske förvärrar beteendet… Vi har iaf fått smärtstillande utskrivet. Krage kanske är värt att testa för att bryta ovanan?

#23: sådant beteende beror tyvärr på stress, och även om katten verkar må bra och trivas, så verkar det inte riktigt vara så. Att vara instängd i ett rum eller en del av ett hem är inte optimalt. Har han dessutom artros, så är det ännu viktigare att han inte behöver slåss för att försvara sig själv ofta

Jag skulle nog tyvärr tänka på att omplacera honom, för hans egen skull

#24 Ja det är inte så att jag inte förstår ditt resonemang, men jag kan tycka att det är rätt drastiskt att omplacera en katt så fort den börjar slicka bort pälsen. 100% nöjdhet är inte lätt att uppnå oavsett resonerar jag och det är inte så att vi stänger in honom i sovrummet 24/7. Igår var han t ex ute i balkongen i dryga 5 h. Och då ordnar vi så att halva bostaden är fritt tillgänglig för honom, men han är inte intresserad av dessa ytor förutom balkongen.

Vi är givetvis numera extra noga med att våra andra katter inte får tillfälle att provocera honom.

Men säg att vi omplacerar honom till nån som inte har andra katter. Finns ju absolut inga garantier att situationen blir bättre? Dels är en flytt stressande för en katt.
Dels kanske personen inte ens har en balkong (som han älskar, personen kanske är borta i timmar varje dag, osv. Det är ju rätt många bitar som ska klaffa för att en omplacering ska anses vara bättre än nuvarande situation.

#25 Jag tycker att ni verkar ha helt rätt inställning och förståelse för vad det innebär att ta emot en 15-årig omplacering när det redan finns två vuxna katter i hemmet. Att ni har möjlighet att dela av bostaden är en stor fördel som ger katterna möjlighet att vänja sig gradvis utan risk för fysisk konfrontation.

Vid omplacering och introduktion till befintliga katter är det många som blir förskräckta över katternas naturliga reaktioner och därför ger upp för snabbt. Det är naturligt att katter känner stress och oro ibland. Utekatter och förvildade katter känner vanligtvis stress och oro över främmande katter dagligen - för det är en del av katters naturliga beteenden att känna så. Jag tror t.o.m. att det i många fall kan vara utvecklande och stimulerande för katter att uppleva främmande katter och de naturliga beteenden som triggas igång då.

När katter mår dåligt av stress så är det oftast när den upplevs under längre tid och utan pauser, dvs. när katten måste vara lite på helspänn hela tiden (men den situationen undviker ni nu genom att dela av bostaden). Att en 15-årig relativt nyligen omplacerad katt leker med DaBird, äter med god aptit, vistas på balkongen, är social och "använder er som kudde" är ingen självklarhet och tyder på att han trivs mer än tillräckligt bra hos er.

Att han börjat slicka bort päls på benen den här gången kan mycket väl bero på artros som gör ont. I så fall bör Metacam minska den smärtan.

Har katten väl börjat slicka kan det även bli en vana och vanan bryts bäst med tratt. Det finns även kosttillskott för artrosbesvär som kan ha effekt.

#26

Tack för input och konstruktiv kritik. Ja, jag tycker det till syvende och sist handlar om avvägningar - om en katt till största del verkar trivas och må bra är det något man kan jobba mer på än att bara ge upp och flytta den så fort man ser tendenser till ett beteende som är kopplat till stress.

Intermittent stress är nog något som man får räkna med. Alla varelser upplever stress i olika former och jag tror det är ett svårt utgångsläge om ens mål är att en katt eller något annat husdjur aldrig får uppleva stress i sin vardag. Men givetvis, en kronisk stress är ju något man måste vara observant på. Hade Wilson känt sig ständigt vaksam och stressad pg a våra katter eller annat hade vi märkt det tror jag.
Jag vet att när våra andra katter är stressade eller rädda (t ex pg a fyrverkerier / ljud de inte är vana vid) ser man det på deras beteende, kroppshållning, och visar inget intresse för mat. Och våra katter blir stressade ibland av vår energiska femåring!

Och det du nämner om en positiv form av stress där katternas instinkter får komma till liv är inte något man kanske bör försöka kväsa. Låt en katt vara en katt liksom med allt vad det innebär.

Vi har ju försökt med hemmagjord krage som mest liknar en liten mjuk badring på Wilson och nä, han ogillar den med bestämdhet. Har köpt en konventionell plastkrage men har inte provat den än. Vet du hur lång tid det normalt tar innan ovanan bryts? Det känns lite taskigt att han ska ha på sig den dygnet runt förutom när han äter och leker.

Ja, det är Metacam som vi fick utskrivet och veterinären tyckte att vi skulle börja ge den när vi märker att han haltar. Det är korta episoder av hälta speciellt när han legat länge och vill gå upp, så än så länge har vi inte satt in medicinen. Den är tydligen rätt dålig för njurarna så det är inget hon rekommenderade att ge alltför frikostigt. Sen är han också kraftigt överviktig (vägde 8 kg när han kom, nu väger han 7,5kg) så han går på diet. Hoppas på att det kan hjälpa.

Inte läst alla svar, men har ni provat att introducera katterna 1 i taget?
Era 2 tidigare katter kan ju både trigga igång varandra och även skapa problem eftersom de har en trygghet i att de är 2 emot 1.

Så att låta dina gamla katter träffa den nya katten en stund i taget 1 och 1 kanske också kan underlätta?

#28:

Nej det har vi inte testat. Men det har uppstått situationer där båda träffats med den tredje på lite avstånd. Tyvärr gick det inte så bra.
Problemet är ju att Wilson ibland fräser och backar undan när Nelson kommer för nära och då triggas Nelson av hans reaktioner.

Men det är ingen tvekan om att Nelson verkar tycka om Wilson. För varje gång de byter plats med varandra går Nelson till den plats Wilson sover på och lägger sig där och tar en tupplur.

#29: Lyssna gärna på Sarah Ellis råd när det gäller vad katter behöver. Det finns fler visor än denna.

Det är lätt att förmänskliga katters beteende - det är inte så att det är bevis för att den ena katten gillar den andra genom att uppsöka samma platser. Snarare tvärtom- att ta bort doften av den andra katten så fort som möjligt.

Om någon katt inte är kastrerad så skulle jag först göra det, så alla hormoner försvinner.
När jag satte ihop mina två katter så hade jag alltid en grind vid dörren så dem kunde se varandra men inte röra varandra. Våran gamla katt var för väldigt rädd och försiktig medan våran nya katt var väldigt nyfiken.
Tvinga inte katterna att träffas igen, låt dem gå fram till varandra av nyfikenhet men var alltid med i början och om du ser att det katterna verkar vara aggressiva mot varandra så skulle jag sära på dem innan ett slagsmål utbryter.
Det brukar även generellt vara svårare att sätta ihop vuxna katter men det går.
Jag hoppas verkligen att allt går bra för er och katterna! (:

#30:

Förstår vad du menar. Men det är inte att förmänskliga och tolka ens katts beteende där man lägger in mänskliga värderingar som inte bör vara där.

En katt är en katt och en människa är en människa givetvis men spektrumet av känslor och beteenden, reaktioner osv är ibland inte speciellt olika arterna sinsemellan.
Jag tycker inte att man kan eller bör gå hard-core all in och mena att t ex katters beteende inte kan vara väldigt snarlika den hos människan och därför aldrig bör tolka deras sätt att vara utifrån hur vi är. Men självklart måste man veta hur en katt vanligtvis fungerar och agerar.

Jag ser ju på vår andra katt att han smyggillar Wilson. Om jag klappar Wilson och går direkt och klappar Nelson slickar han inte bort lukten vilket han borde ha gjort om nu han vill få bort den främmande doften. Man ser på andra vis, främst kroppsspråket, att Nelson gärna vill leka och vara med Wilson.

#31:
Ja vi vill gärna testa att låta dem umgås lite utan galler, men då det kan eskalera ganska fort vill vi först se att Wilson slutar fräsa åt Nelson en längre period.

#32: Det fungerar inte sådd måste ta till helheten. När du kommer med dina händer har dina katter hunnit observera massor som läggs till doften bla ditt kroppsspråk.

Men du menar att din katt inte gillar dina händer?

Ja, nu börjar vi se att Wilson är mer avslappnad hemma. Slickar inte bort pälsen numera (de kala fläckarna har börjat återgå till det normala).

Och på kvällarna är han ibland sugen på lite muck /lek och då står han vid grinden och ropar på våra andra katter. De kommer givetvis och de börjar boxas en del med varandra genom springan. Så det går åt rätt håll!

#34 Roligt att det går åt rätt håll och att Wilson t.o.m. söker de andra katternas uppmärksamhet ibland. Att "stresstvättandet" samtidigt har minskat är ju också ett väldigt gott tecken. ☺️