En katt är aldrig aggressiv utan anledning.

Om dottern i förra hemmet var elak emot honom, så kan minsta lilla liknelse av det beteende hon hade trigga honom.

Försök ta reda på vad som händer när han attackerar. Det kan vara något så litet som ett ljud, eller en doft.

Hur är ni när ni hanterar honom? Är ni nervösa eller avslappnade? Man kan känna sig avslappnad, men i själva verket är man inte det. Så tänk efter noga, vad är ert tillstånd när han är nära?

Använder ni er av feliway? Det kan hjälpa, för jag tror han är nervös och väljer att försvara sig innan något hemskt händer.

Jag tror det här handlar om nervositet och kanske lite PTSD, och sådant kan ta lång tid att behandla.

Jag råder dig att kontakta kattbeteenderådgivare Susanne Hellman Holmström, eller mejla Jackson Galaxy.

För det första vill jag uppmärksamma dig på att avlivningshot inte är tillåtna på den här sajten, och för det andra så avlivar man inte friska katter.

Du har två unga katter, som är i den åldern att de förväntas vara väldigt aktiva och de behöver mycket stimulans.

När du skriver att katterna togs alldeles för tidigt, så gissar jag att du menar 9 veckor… inte månader? Vilket är både olyckligt och olagligt. Ingen kattunge får lämna mamma och kullsyskon före 12 v ålder, så jag hoppas att du har uppmärksammat länsstyrelsen på det inträffade.

När man tar kattungar innan de "gått färdigt kattungeskolan" så löper man stor risk att få den här typen av problem. De sista veckorna innan katten är redo att lämna kattmamma och kullsyskon får kattungen träna på gränssättning etc. Den biten skulle din katt förmodligen ha haft stor nytta av, kanske skulle den rentutav behövt stanna mer än 12 v hos sin mamma.

Katter som tas för tidigt blir ofta hårdhänta, är min erfarenhet. Men - det kan gå över. Jag hade själv en hårdhänt katt, som dock inte bet. Det här är många år sedan nu, då man inte kände till hur länge en kattunge behöver bo kvar hos sin mamma på den tiden. Men från ca 1½ års ålder blev han den mest fantastiska katt man kan tänka sig. Dessförinnan övervägde jag att sälja honom till försvaret som attack-robot eller något, han var totalt hejdlös, väldigt hårdhänt och jag var konstant sönderriven på händer och armar. Sov med strumpor på händerna och polotröja, och knästrumpor…

Det går dock inte att backa bandet, och göra om och göra rätt en sådan här gång. Så vad göra här och nu. Du skriver att katten är aggressiv och biter helt oväntat. Min gissning är att det inte är så "oväntat" som det upplevs. Ni måste försöka bli superbäst på att läsa kattens signaler, vilket inte är helt lätt. För med stor sannolikhet så sänder katten ut signaler som KAN upptäckas om ni jobbar på det. När katten hamnar "i fel sinnesstämning" så bör ni helt enkelt lämna katten och vända den ryggen, så att den aldrig hamnar i "bit-situationer". Inte lätt - men det brukar fungera.

Håll isär katterna vid måltiderna så den andra katten får äta i lugn och ro. Stäng dörren. Se till att det finns många olika kattlådor, sovplatser och andra resurser så att en katt inte kan "vaka" över husets resurser och "trakassera" kompisen.

Aktivera båda katterna mycket. Avbryt alltid om bit-situationer uppstår och vänd katten ryggen för en stund. Går det inte, så omplacera katten - men var då extremt noga med att berätta ALLT om katten och att omplacera den till någon med STOR vana vid katter, som även har kunskaper om katter med den här typen av beteende. Det får inte bli så att katten slängs runt från familj till familj.

Men det här brukar gå att göra något åt. Och avlivning är aldrig ett alternativ. Det är en tonårskatt. När kastrerades katterna?

Uppkasten har givit dig väldigt bra råd.

Jag undrar dock vilket foder du ger dom?

När jag fick hem min Mysan, då 1 år ung, så var hon vilddjuret själv. Hon var aldrig aggressiv eller så, hon var bara överallt och klättrade nästan på väggarna. Jag försökte sysselsätta henne, hålla henne underhållen hela tiden, men hon lugnade sig inte. Tillslut började jag fundera på vad för andra saker det kunde bero på. Jag började överväga foderbyte, och fick kontakt med en man som jobbar på ett gymnasium med djurhälsa med foder som speciell inriktning. När jag berättade om Mysan, så frågade han vilket foder hon fick. Friskies.
”Rena sockerbomben, inte undra på att hon är vild” sa han då. Jag bytte foder direkt, och det var som dag och natt. Hon lugnade sig direkt (hon fick sina kattfnatt som alla katter) och kunde slappna av mycket bättre. Jag aktiverade henne såklart dagligen, satte gränser och nu har vi ett otroligt bra band!

Så kolla innehållet på ert foder, det kanske innehåller mycket socker eller något annat som kan göra en katt lite mer vild än vanligt.

Och som Uppkatten skriver, det här är ganska normalt beteende för en 1 årig katt. Framförallt om den tagits ifrån sin mamma för tidigt. Och eftersom hans bror också togs från mamman för tidigt, är det högst troligt att han inte vet hur och när han ska säga ifrån.

Något jag använde på de kattungar jag tagit hand om (6 och 8v unga, utan mamma) var att jag fräste åt dom. Mysan lärde dom snabbt var fräs betydde, och för att lära dom ordet nej så fräste jag. Lyssnade dom inte, så fräste jag åt dom. De förstod snart vad nej betydde, och de lärde sig var gränserna gick ganska snabbt. Så om han inte förstår ditt språk, använd deras. Fräs eller morra åt honom när han går för långt.

Och lek ALDRIG med händer och fötter! Då belönar ni felaktigt beteende.

#3 Jag ställer mig lite frågande till det här med att Friskies skulle vara "en sockerbomb". Torrfodret innehåller ju inget tillsatt socker vad jag kan se. Blötmaten innehåller - precis som många andra blötmatssorter - en gnutta socker som inte ska vara av någon egentligen betydelse för katten. Eller är det kolhydratinnehållet som den här mannen avser? En del vill ju hävda att små barn kan bli "vilda och bråkiga" av socker, men det är bara en myt. Det är snarare t.ex. barnkalaset där barnet får i sig en massa socker som gör barnet uppspelt. Jag har inte sett någon data som indikerar att socker/kolhydrater skulle göra katter livliga. Kanske är det bara en myt - baserad på samma antaganden som gjorts om barn? Men hittar någon sådana data om katt vore det förstås spännande att få ta del av.

Att fräsa är ett råd som ges då och då. Andra menar att vi människor inte bör fräsa eftersom vi inte vet hur katten uppfattar våra fräsningar. För vi kan ju inte vara säkra på att vi fullt ut kan imitera en katts signaler, så att det verkligen blir rätt. Jag vet inte hur man ska tänka där. Ibland blir jag onekligen frestad att fräsa, men det vore ju trist om jag "säger fel saker" åt katten eftersom jag inte behärskar katt-språket korrekt. Jag förutsätter att katter har en rad olika fräsningar, som den använder som signaler i olika sammanhang.

Däremot är det ett jätteviktigt råd du ger - att man aldrig ska låta katter leka med händer eller fötter.

Tack för era olika svar.
Katterna kastrerades vid 6 månaders ålder.
Vi har jobbat mycket med kattens beteende, inte lekt med fötter och händer, katterna äter på varsin plats en bra bit ifrån varandra. Vi har inte provat feliway, men har pratat med kattpsykolog som föreslog det, och det var kattpsykologen som föreslog omplacering, någonstans där det är utan barn och utan andra katter, eller andra djur
Jag har blivit väldigt osäker på honom, han kan hoppa upp i sängen när jag sover och bita mig i armen, och jag stänger dörren till mitt rum, han sitter då utanför och skriker, river på dörren tills jag öppnar, han verkar rastlös springer fram och tillbaka till ytterdörren på nätterna, han vill gå ut, men ändrar sig, springer till dörren igen, så håller han på i omgångar på nätterna, Katterna är ofta ute kvällar och nätter, det är enda gången jag får sova en hel natt. Han känner av att jag är lite rädd och osäker och då reagerar han med att bita, tror jag. Det är jobbigt att ha det såhär, samtidigt är det så synd om Pricken, det är inte hans fel att han blivit sån här, men jag och resten av familjen vet inte hur vi ska handskas med honom, för hur vi än gör biter han. Vi har haft dom i snart 1 år, och beteendet har kommit och gått i perioder, och det behöver inte ha hänt något speciellt som gör att han plötsligt biter.
Om man ska omplacera honom, har ni förslag på vart man vänder sig?

Först blir jag fundersam kring varför du inte har provat Feliway, trots att "kattpsykologen" har tipsat om det…? Jag tänker att det kunde gynna både er och båda katterna. Välj den sorten som man kopplar till vägguttaget ("Feliways doftavgivare"), och alltså inte sprejen. Jag tror att det numera finns typ 3 olika sorter, så läs på och se vilken du uppfattar blir bäst för just er katt.

Du kan också prova att kombinera Feliway med ett preparat som heter Zylkene, som sägs ha en rogivande effekt. Zylkene är inte ett läkemedel utan ett kosttillskott, och går att köpa på apotek. Man öppnar kapseln och strör pulvret över kattens mat. Katterna brukar tycka att det är gott.

Nu vet jag inte vad dina katter får för foder, men äter de torrfoder så har Royal Canin ett torrfoder som heter Calm, som innehåller det ämne som finns i Zylkene. Byter du foder så måste det dock ske långsamt över tid så att katterna inte blir dåliga i magen.

Jag blir både undrande och ledsen å kattens vägnar över att du alls övervägt avlivning utan att ha gjort som "kattpsykologen" föreslagit dig att göra. Precis som du skriver, så rår ju katten inte för att situationen blivit som den blivit. Det var inte han som valde att lämna kattmamman trots att han var alldeles för liten för att kunna stå på egna ben, han hade inte fått de "verktyg" ännu som varje kattunge behöver få med sig ut i livet och som de har rätt enligt lag att få, och han bad inte om att bli hårdhänt hanterad som liten (när han i själva verket borde ha skyddats mot sådan hantering). Han behöver stöd och hjälp till ett fortsatt gott liv, och inget annat, tänker jag.

Du har även blivit rådd att omplacera honom av "kattpsykologen", till ett hushåll utan barn och andra katter/djur. Omplacering kan vara ett bra tips, om inget annat fungerar. Omplacera dock inte till yngre personer, eftersom sannolikheten då är stor att det snart kan komma att finnas barn i familjen. Du måste också informera öppet och noga vad gäller hans bakgrund och hur han fungerar (så att inte någons barnbarn t.ex. blir bitet). Katten är inte hjälpt av att "kastas från hushåll till hushåll" så en omplacering måste ske med öppna kort och till rätt familj. Vad katten behöver är sannolikt en något äldre kattägare, med många års katterfarenhet och stor kunskap om katter, den behöver rutiner, aktivering och en förutsebar miljö. Jag tänker att fler katter i hemmet inte nödvändigtvis behöver vara negativt. Jag har sett fall där det t.om. varit bra med fler katter som har kunnat sätta gränser. Men då gäller det att "rätt" katt hamnar i "rätt" flock.

Det finns flera sätt att omplacera. Antingen hör man runt bland vänner och bekanta. Det är det vanligaste sättet. Självklart kan man också annonsera.

Ibland händer det att katthemmen kan hjälpa till att omplacera ägda katter. I så fall bör du vända dig till ett No Kill-katthem, t.ex. ett SVEKATT-anslutet katthem.

Då är det viktigt att du berättar om katten bakgrund: att den togs för tidigt från kattmamman, att den for illa som liten, att den är påstridig i perioder och bits, att den är van vid att få gå ut, o.s.v. Seriösa katthem säger inte "nej" för att katten har ett visst beteende, men det är bra för katthemmet att veta vad det är för parvel som kommer att dyka upp, så att de kan hjälpa katten så bra som möjligt, och verkligen försöka hitta rätt familj. Kanske kan de också hitta en lämplig kattkompis åt katten på katthemmet.

MEN - de flesta katthemmen prioriterar förstås de katter som inte har något hem, eftersom de katternas situation är akut. Det innebär att man ibland kan få ställa sin katt i kö till katthemmet. En del katthem tar också ut en omplaceringsavgift. Den avgiften tar man ut eftersom katten kommer att behöva foder, husrum, Kattsand, omsorg och kanske även viss veterinärvård under en tid framöver. Katthemmen får ju inga pengar från kommunen eller något, utan drivs helt ideellt av volontärer som försöker hinna med både att ta hand om katterna och att samla in pengar till katterna under sin fritid. Omplaceringskatterna måste därför "bära sin egen kostnad" (som grupp sett). Men här gör olika katthem lite olika. Men det kan alltså kosta en slant att få katthemmets hjälp med omplacering - å andra sidan kostar det ju också att ha katten kvar där hemma också, och avlivning är definitivt inte gratis.

Du beskriver en katt som kan komma studsandes och bitas nattetid, som skriker och krafsar på dörren om han stängs ute ur sovrummet. Du skriver att han är rastlös och vill ut (men ångrar sig ibland och vill vara inne istället) nattetid. Det låter inte helt ovanligt hos en ung katt, och det är rätt klassiskt i en familj där alla varit borta dagtid, och så kommer de hem och vill gå ner i varv och sova. Katten å sin sida har ofta sovit hela dagen, då den är ett nattdjur, och när familjen äntligen kommer hem så vill katten att det ska hända något. Dags att umgås och leka - det ska HÄNDA saker. En sådan katt blir förstås jättefrustrerad när familjen går och lägger sig och "inte begriper någonting".

Kan du ha kattlucka i dörren så katten inte är beroende av er människor för att gå ut/in…? Har katterna ordentligt med resurser inne i form av klösmöbler, kojor, leksaker etc? Kartonger och pappkassar med avklippta handtag? Pingisbollar? Boinkar?

Det låter som att katten skulle kunna höra till den skara som är mer högaktiv och då behövs ordentligt med lek och stimulans under dagtid/kvällen, vilket också genererar avkoppling/stressreduktion där efter. Han bör dock få en hel del stimulans ute, tänker jag, men går han inte ut så behöver han sannolikt en hel del sysselsättning ihop med sina människor i god tid innan ni går och lägger er.

Ja, ungefär så går mina tankar. Under de åren som jag själv var aktiv volontär på katthem fick vi flera gånger in katter med liknande beteende. Samtliga av dem fick nya hem, och ingen av dem kom i retur till katthemmet vad jag kan minnas, vilket indikerar att omplaceringen gick bra.

Det här är därtill en ung katt, varför det finns goda chanser att den "dämpar sig lite" över tid.

Normalt sett råder jag inte till omplacering via katthem, eftersom det är onödigt för ägda katter att behöva ta den vändan, och den stress som det ofta innebär. De flesta kattägare är fullt kompetenta att själva omplacera sin egen katt. Men i ert fall är det lite annorlunda eftersom det är så viktigt att katten hamnar rätt, och här har katthemmen stor erfarenhet av att förstå katters personligheter och behov, och av att para ihop "rätt" katt med "rätt" familj. En del av de mer utåtriktade, unga, högaktiva katterna verkar t.om. tycka att vistelsen på katthemmet är ett riktigt äventyr, inte alla, men en del.

Men även om du får möjligheten och väljer att ställa katten på kö till ett seriöst No Kill-katthem så bör du prova Feliway m.m. under den tid som katten står på kö till katthemmet. Har det en positiv effekt så är det också en bra information för katthemmet att få.

Vill tillägga att jag förstår att en katt som beter sig så här kan skapa osäkerhet.

Uppfattar du att katten "kanske är på väg" att bita, så kan det också påverka ditt beteende så att du kanske t.ex. hastigt gör en mindre rörelse, som du själv knappt tänker på/märker, men som kan vara tillräcklig för att "trigga" kattens bit-beteende.

Jag har tagit hand om en katt, där familjen betalade för alla omkostnader. Det slutade med att ett katthem tog över och han adopterades ut.

Vad bor du? Jag skulle kunna hjälpa till, om du bor ganska nära och kan tänka dig betala för alla omkostnader. Men då vill jag först träffa katten och se beteendet, så inte katten riskerar att skada min katt.

Kör med Feliway Optimum. Den innehåller Kattens alla fyra doftfermoner, och den har hjälpt med de katter jag haft som varit oroliga eller nervösa.

Du kan även kontakta katthem som är kopplade till Djurskyddet. De kör också med no-kill.

Jag har en katt som är väldigt tydlig i sina signaler, och har hjälpt kattungar att lära sig var gränser går och katt språket. Hon har själv haft kattungar, så hon har erfarenhet.

Jag tror att det är precis som Uppkatten skriver. Du ser när ett bett är påväg, och gör då något som triggar beteendet. Det kan vara en rörelse eller ditt kroppsspråk.
Försök vara avslappnad när du är med Pricken, meditera gärna om det hjälper dig slappna av.
Och varje kväll, lek lek lek! Det är precis som Uppkatten skriver, katten sover på dagen och är aktiv på kvällen/natten. Detta går att ändra, det har jag gjort med min. Men det är viktigt att veta varför katten har energi på kvällen.

Jag jobbar 6h om dagen, och när jag kommer hem så ligger Mysan alltid nånstans och sover eller vilar. Och när jag kommer, vaknar hon och ska prata med mig. Helst också kela och leka. Och jag förstår det, för när jag vilat så är jag också pigg och vill göra något. Precis som barn är.
Jag brukar säga att ha katt är som att ha barn, trots att jag inte har några egna barn. Men man har ju hört från folk hur det är med barn. Man måste alltid vara lite alert, beredd på saker och ting, och aktivera mycket. Och uppfostra!
Katten är 1 år, då är katten i människor ca 12-16 år. Den är alltså tonåring. Hur många tonåringar ser du som bara ligger hela dagarna och nätterna, och inte vill göra något? Eller som vet vad rätt och fel är, hur man beter sig i alla lägen ect ect. Han är tonåring, det är uppfostran som gäller frsm till iallafall 2 års ålder.

Som sagt, bor du nära mig så kan jag absolut hjälpa dig. Du kan kontakta mig på PM om du vill 😊
Men börja med att köpa feliway, och det finns även ett halsband som också hjälper en vild katt att lugna sig. Jag använde ert till min senare jourkatt som var väldigt orolig och nervös. Hon blev som förbytt, och är nu en trygg kisse.

#9 Vad jag förstått så är dock inte alla katthem inom Djurskyddet Sverige s.k. No Kill-föreningar. Men det kan hända att en del av dem har en No Kill-policy. Väljer man ett SVEKATT-anslutet katthem så HAR katthemmet en No Kill-Policy. Så man bör alltid ta noga reda på vad katthemmet står för innan man överlåter en katt dit.

Katthonor som (nyligen) haft egna ungar kan ibland vara suveräna på att fostra även andra yngre katter som inte beter sig "som man ska" 😊. Har också sett detta, där en mycket dominant ett-årig katthane fostrades av en kattmamma vars egna ungar precis flyttat ut (skedde på ett av landets katthem). Efter en tid adopterade en kattvan tjej båda katterna.

#10: Mysan hade kattungar i sommaren 2019, när hon var ett år ung. Inte jag som ägde henne då, det var förra ägaren som i detta skede valde att lämna bort henne då han inte kände sig kapabel till att hantera situationen.
Hon är nu 3, blir 4 i sommar, och är fortfarande duktig på att fostra andra katter 😊 idag har hon problem med min nuvarande jourkatt Carl, som gärna vill mysa. Men Mysan är ingen katt som vill mysa med andra katter, så det blir mycket fräs och smällar. Och Carl ser alltid lika förvånad ut varje gång. Trots att hon gjort samma ska fem minuter innan 😋

Hej alla som svarat och gett råd i mitt inlägg om aggressiv katt.
Vi har diskuterat mycket här hemma hur vi ska göra med Pricken, och vi har bara kommit fram till en lösning som är det enda rätta, och det är att omplacera honom, jag har kollat runt bland bekanta, sidor på nätet, men inget känns rätt, det ska kännas bra och rätt i hjärtat när man gör en sån här sak, och hittills känns inget av alternativen bra. Vill inte att han ska hamna i lägenhet utan tillgång till utevistelse, men då har jag fått svar från såna som bor i lägenhet, fått massa olika svar från personer som vill ta honom men som sagt inget känns bra.
Han måste få gå in och ut när han vill, han måste komma någonstans där det finns personer som kan handskas med honom och som är allt det som han behöver, då är sista alternativet katthem eller liknande.
Jag bor i Partille, någon som vet vart man vänder sig?
Har förresten provat Feliway, jag bytte foder, men det har inte gjort någon skillnad

Här finns en länk till de SVEKATT-anslutna katthemmen https://www.svekatt.se/medlemsorganisationer/ . Dessa katthem är No-Kill.

Du kan också prova att kontakta t.ex. Djurfristad Sävidsbo (tidigare Göteborgs katthjälp) för att höra om de kan hjälpa dig, eller om de kan ge dig tips på vart du kan vända dig.

Det är viktigt att du berättar väldigt noga hur katten är i sitt beteende, vad du har provat och varför du vill omplacera.

Om katten behöver tillgång till utevistelse och lägenhet inte är aktuell är kanske inte katthem så lämpligt heller. Då blir det ju mindre yta än en lägenhet och det finns ju katter som väntar i år på nytt hem.

Jag har bara undantagsvis träffat på katter som fått vänta så länge som ett år på nytt hem på katthem. Och då brukar de få komma till ett jourhem så länge. Men absolut - det förekommer då och då.

Generellt är det bättre att försöka omplacera katten själv, än att ta vägen över katthemmet.

Men står valet mellan döden och katthemmet bör man välja katthemmet.

#15 Jag har tyvärr sett ganska många. Jourhem är ju jättebra.
Står valet mellan döden och någonting annat så väljer man helt klart något annat. Håller med helt!

#16: vissa katthem kan ha katter som varit där länge, men ibland kan det bero på att just den katten hjälper andra katter så katthemmet väljer att behålla den. Eller så är katthemmet lite för kinkiga när de väljer ägare till katten.

Men jag skulle absolut rekommendera katthem, om andra alternativet är avlivning. Många katthem använder sig av jourhem, som kan jobba på kattens problematik. Det betyder inte att katten kommer vara utekatt medan den bor där, och den kan komma att hamna i en lägenhet, men det är bara tills rött hem dyker upp 😊