Det jobbigaste med knäkatter är när man blir fast. Särskilt jobbigt är det när man behöver använda toaletten. Det är bara att sitta tyst och tiga. Man är nu under lydnad och måste göra sitt jobb som knäkattens personliga säng.

Knä eller axel.

Mina sitter gärna brevid och blir klappade, hanen när som och honan när hon själv känner för det. Hanen är otroligt pratglad. Jamar mycket och HÖGT för att få vår uppmärksamhet ;)

Min herre är ingen direkt knäkatt, inte långa stunder iallafall, gillar att man bär honom, spinner lätt och älskar att bli klappad. Han har stort behov av sällskap men det får inte bli för länge.

Min kvarvarande ligger lite mera nära nu än innan men gillar inte att bli klappad för mycket, buren eller upplyft för mycket.
Min andra låg alltid nära och gillade att bli klappad och hade inget emot att bli buren, däremot jobbigt för mig att bära då han var jättetung.😄
Så jag kan säga att de var varandras motsatser.

Jag har tre katter men det är bara Lotus som är en knäkatt. Han hoppar ofta upp och lägger sig i knät oavsett om han får plats eller inte. Han är dock även yngst (bara 1 år och 3 månader) och väldigt busig och alert, så han har inte ro att ligga i knät någon längre stund.. När han ligger där och halvsover blir han plötsligt helt klarvaken och studsar iväg på jakt efter bus (eller mot matskålen). När han blir äldre och latare kommer han nog bli en riktig myspropp.

Min katt kan vara en knäkatt, när hon själv vill det. Men att försöka få henne att ligga i knä när jag vill det är i princip omöjligt. Jag får oftast lyfta henne men det är inte alltid hon gosar i famnen, och övriga familjemedlemmar får antingen inte lyfta henne alls eller bara på specifika ställen i hemmet. Oftast i trappen eller i mitt rum där hon är mer bekväm. Är hon på humör kan hon däremot vara riktigt gosig.
Om hon själv väljer det kan hon ligga på mig i soffan en hel kväll eller sitta på mina axlar när jag sitter vid datorn och hon sover ofta på eller bredvid mig när jag är hemma hos mamma (jag bor tyvärr i studentlägenhet där jag inte får ha med min katt).

Om jag vill gosa med henne och lyfter upp henne i soffan händer det att hon demonstrativt hoppar ner, går ett varv runt huset och sedan kommer tillbaka för att gosa. Som att hon vill markera att det var hennes val och inte mitt

Mammas hankatt är mer gosig och vill gärna ligga på någon hela tiden förutom när det är dags för mat. Honom kan man även lyfta upp och gosa med.

Har en som är en knäkatt/sängkatt/mattes plåster. Men bara när hon själv vill - men det är å andra sidan ofta(-st). 😊 Hon ligger gärna i timmar i mitt knä under dagtid (vare sig jag har tid eller inte) och hon sover tätt intill varje natt.

Skyggisen är helst i det rummet där jag inte är. Men hon kan samtidigt söka sällskap, klappar och mat. Hon har inte riktigt begripit hur gos-sjuk hon egentligen är… 😊 Hon låter sig inte hållas, lyftas, bäras och sover aldrig i knäet eller nära intill. Men jag får gärna klappa - när hon inte kan motstå längre… vilket händer flera gånger om dagen numera. 😊

Min katt är väl mer av en axelkatt. Hon envisas med att hoppa upp på mina axlar och ligga där om hon bara får. Oftast tillåter jag inte henne för annars får jag en massa rivsår då hon ska balansera där litegrann innan hon lägger sig till ro.

Min katt är nog otroligt gosig av sig och ska alltjämt springa efter en för att få lite pussar och gos. Om jag vill vila en stund behöver jag bara plocka upp henne och ta med henne till sängen så lägger hon sig till rätta under täcket med sitt huvud på min axel eller arm och så somnar hon sött på det viset.

Just nu sitter hon framför mig och spinner, tigger om att få gosa med mig och plötsligt har hon smygit sig upp i mina armar och försöker övertala mig att låta henne gå och ligga på mina axlar.

Ha nog aldrig haft en gosigare katt än min Alessa, som nu är 8 år gammal, blir 9 år nästa år i augusti. Hon beter sig dock som en kattunge så mycket som hon vill leka och busa tillsammans med mina små barn.

Mina är knäkatter deluxe men i och med att jag är allergisk så har jag varit tvungen att lära dom att inte vara i ansiktet på mig, så länge jag inte har dom i ansiktet går det bra :) Sen så går ju en perserkatts liv ut på att älska sin ägare och dom är ju väldigt sociala och framåt så ibland händer det att vi delar huvudkudde endå…