#0: Jag hade valt att ha två katter, speciellt om man köper kattunge. Det finns nog ingen bättre lekkompis för en liten katt än just en annan kattunge. 😄 De har ett otroligt utbyte av varandra så om ni kan, ta två stycken.

Jackson Galaxy är min husgud när det kommer till kattkunskap! 😻
Tycker han absolut är värd att lyssna på och lära av.

Absolut två kattungar, om man inte redan har en ung, lekfull katt där hemma. Vi människor räcker inte till för att stimulera och aktivera unga katter. Många katthem adopterar t ex aldrig ut kattungar som ensamkatter.

Absolut 2 kattungar och Jackson Galaxy är en av de bästa källorna. Han är för adoption och att kattifiera sitt hem, emot torrfoder och att skaffa ensamkattunge.

Tack för svar allihopa. Jag har funderat fram och tillbaka så mycket men kommer ändå alltid till slut fram till att jag bara vill ha en katt. Är det isåfall uteslutet med kattunge eller går det bara jag är beredd på mycket jobb med den? Anledningen till att jag vill ha en kattunge istället för vuxen katt är då jag har en hund som älskar katter (läs, kan vara ganska på) och japanska vaktlar. Så det är en miljö där mycket händer så jag misstänker att det bästa är att da in en unge som får växa upp i miljön snarare än att ta in en vuxen som inte är van.

#4: Varför tror du att det skulle vara ett bättre alternativ att bara ta en kattunge pga boendemiljön?

Jag ser inget problem i att ta in ett ungt syskonpar, snarare tvärtom. Har man redan flera andra husdjur som behöver tid och engagemang så får man en oersättlig avlastning när kattungarna kan sysselsätta varandra. Jag hoppas du kommer ändra dig om att välja två kattungar ändå.

#4: Jag tycker att du borde utesluta kattunge helt och satsa på att hitta den perfekta vuxna omplaceringen istället. Med så många katter landet över som desperat letar hem måste det finnas åtminstone en (men sannolikt många flera) som skulle tycka att livet du erbjuder är rena himmelriket! 😀

Om alla dessa kattexperter, beteendevetare och kattentusiaster säger att kattungar behöver vara minst två eller ha sällskap av en annan (gärna lekfull) katt för att ha en bra tillvaro, må riktigt bra och ha bra livskvalité så måste det ju ligga något i det.

Jag har tappat räkningen på alla trådar och dylikt som jag har sett genom åren från personer som ber om hjälp för att deras kattunge eller ungkatt bits, rivs och "attackerar" dom oprovocerat så fort dom rör sig. Det gör ont, det är ohållbart, varför är katten så aggressiv, etc. Det är så unga katter leker och har dom ingen annan katt att leka med så försöker dom leka med oss istället. Resultatet är ofta sår, blod, svett och tårar och det är den vanligaste anledningen som jag har hört från folk som släpper ut sina små, unga katter på egen tass. "Den var helt galen inomhus, den behövde ut!"

Att ha kattunge är inte samma sak som att ha hundvalp. Dom är mycket, mycket svårare för en människa att tillfredsställa och göra nöjda och det är väldigt lätt att underskatta den destruktiva energin som finns i en liten, söt kattunge. En kattunge vill inte bara ha saker att leka med och på, den vill ha någon att leka med. Gärna många timmar om dagen/natten, i vissa fall ända upp till ett par års ålder. En frustrerad och understimulerad kattunge/ungkatt tenderar att bli ännu mer hårdhänt, intensiv och jobbigare att leva med.

Så det är verkligen "kattägande hard mode" att skaffa en ensam kattunge och det är nästan uteslutande kattungen som blir lidande i någon form för att ägaren inte orkar med.

#4: Kan du inte skaffa 2 så bör du definitivt utesluta kattunge. Välj då hellre en vuxenkatt som inte vill bo med andra katter