#0: Jag röstar helt klart på sele! Släpp inte ut henne ensam på egen tass.
Tror en nätad balkong också kommer bli väldigt uppskattad. 😊

#1 Kan bara hålla med.

Börja med en koppelpromenad varje kväll, om du bor i ett lugnt område, och fixa balkongen så snart som möjligt. Sedan får du utvärdera på nytt. Att släppa ut henne låter inte som ett jättebra alternativ och det finns många djurungar i naturen just nu som bör skyddas mot hundar och katter.

Jag bodde med två innekatter på liten yta, och balkongen var mycket populär hos oss alla. Den modigare av dem började så småningom inse att det fanns en värld bortom balkongen så en vacker dag hoppade han ut. Gården var dock stor och grön och utan bilar, och lägenheten var längst ner i huset - det var med andra ord inte direkt farligt att hoppa ut. Däremot gällde det att lite snabbt springa och hämta honom, på andra sidan huset gick nämligen en väg och bilar hade han ingen som helst respekt för. Den andra katten tycker att balkongen var fullt tillräckligt och hade inget som helst intresse av att hoppa ner (och efter att ha blivit anfallen av en lömsk björktrast ville hon knappt gå i närheten av varken fönster eller balkongdörr).

Jag trodde katterna skulle bli glada när vi flyttade till en större lägenhet, och även om det inte längre fanns någon balkong så var fönsternischerna djupa nog för oss alla tre att sitta på. Inte samma sak, tyckte den modigaste missen och lärde sig öppna ytterdörren för att släppa ut sig själv i trapphuset (där en kattätande hund bor…). När det var fint väder lät jag honom följa med ut på gården (som är nästan, men bara nästan, helt inhägnad) och det blev omedelbart en favorit. Han varvade att springa fram och tillbaka i maximal warpspeed och ninjahoppa mot trädstammar med att ligga blickstilla och spionera på lömska fåglar. Det är inte mycket som slår känslan av att se sin katt så glad. Däremot var det inte lika kul när det var dåligt väder och/eller jag var upptagen - efter att ha varit ute ville han inget hellre än att gå ut igen, så han började ställa sig och rycka i dörrhandtaget flera timmar varje dag, ibland med start redan vid fem på morgonen… Till slut blev det höst och kallt och inte alls trevligt att gå ut, och efter ett tag accepterade han läget och gav upp.

Sommaren därpå gick jag i valet och kvalet om jag skulle låta honom följa med ut eller inte. Jag var osäker på om det roliga med att vara ute vägde upp den olycka/stress det innebar för honom de gånger han inte fick gå ut. Att inte få gå ut överhuvudtaget innebar visserligen att han rörde sig mindre och fick mindre stimulans, men i gengäld var han lättare att dela lägenhet med eftersom dygnets alla timmar inte gick åt till att försöka få upp dörren… I slutändan stannade vi inne mycket båda två, gården belägrades med byggmaterial samtidigt som jag försökte undvika corona genom att jobba hemma.

Sedan blev det höst. Och sedan började min fina, modiga katt kräkas. Det tog många veterinärbesök och matbyten innan man hittade en tumör i hans mage. Jag tror det regnade och snöade i nästan fem veckor efter beskedet. När solen väl kom fram var det redan mars. Vid det laget var min stackars misse påtagligt trött, han var anemisk och hade inte längre någon aptit. Ändå ville han gå ut när jag öppnade dörren, så det gjorde vi. En sista gång ute på gården. Min lilla, fina katt stod med nosen mot vinden och njöt av alla dofter som slog emot honom. Han gick inte många meter, och det tog inte lång stund innan han ville gå in igen. Jag bar honom upp, han orkade inte själv. Tre dagar senare somnade han in.

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag ångrar att jag inte gick ut med honom mer. Det betydde så mycket för honom och jag förstår inte hur jag kunde ha hjärta att hålla honom inne. Hans betydligt mer försiktiga syster har dock inte alls samma äventyrslust, hon vågar knappt sticka ut nosen i trapphuset och kan bara tänka sig att sitta i fönstret om jag sitter bredvid.

Summa summarum, om din misse vill gå ut så gå henne till viljes. Katter har uppenbarligen olika krav på hur mycket de vill vara ute och vad de vill göra, och det är inte alltid helt lätt att låta dem få precis som de vill. I mitt fall var sele inget bra alternativ, min katt ville springa snabbt och fritt och jag var alldeles för långsam för att hänga med, och dessutom var gården som sagt (nästan helt) inhägnad och han kom (nästan alltid) när jag ropade - det var alltså inte någon större poäng med att ha sele. En grannes katt kräver också att få gå ut, men väl ute gör hon ingenting mer än att sitta och titta. En annan grannes katt är något mer aktiv och tas ut på promenad en stund varje kväll, men hon håller sig till att nosa omkring på gården och dundrar inte omkring som jetplan på steroider. Din katt kommer kanske tycka att balkongen är kattgudens gåva till kattligheten och inte vilja gå mer ut än så. Eller så vill hon tassa omkring i buskar och rabatter och skulle uppskatta en kvällspromenad. Min erfarenhet är i alla fall att nästan alla katter uppskattar att vara utomhus, men under vilka former är högst personligt. En balkong kan mycket väl vara fullt tillräckligt och som kattägare är det det enklaste alternativet, men om din misse har andra åsikter så får du försöka hitta en annan lösning. Det viktigaste är ju ändå att den lilla damen trivs och är glad. Lycka till!

#0 Hur stort bor ni?

Något som förundrar mig är att alternativet till 100% innevistelse ofta förutsätts vara okontrollerad utevistelse där katten vistas i obegränsad utemiljö helt själv och utan uppsikt.

Om man vill ge sin katt mer stimulans än innemiljö innebär, så går det alldeles utmärkt att ta ut katten och vara MED katten när den är utomhus och ta IN katten igen när man själv går in. Det säkraste är att introducera utevistelse och den närmaste utemiljön med sele och
rullkoppel (minst 5 meter). För att ge ännu mer rörelsefrihet när utomhusreviret är invant kan man fortsätta att gå ut MED katten, hålla den under uppsikt och ta IN katten när man själv går in igen.

#0: Hur aktiverar du henne annars? Vad finns det för kattmöbler? Hur ser matrutinerna ut?

#1: Tack! Det börjar luta åt det, kattnätet ska upp imorgon och kommer absolut börja spana på en sele som skulle kunna passa så hon får upptäcka världen utanför.

#3: helt sant! Kattnät ska upp imorgon. Bor även i ett lugnt område utanför stan och det känns absolut möjligt att ta med henne ut i sele, först på innegård och runt huset och (om hon vill givetvis) på lite längre turer.

#4: åh, jag får en klump i magen av din text. Såklart förstår jag frustrationen över att katten blir olycklig när den inte får gå ut precis när den vill, men i längden handlar det kanske mer om att ge katten så mycket fina och spännande upplevelser som möjligt. Ska börja med att släppa ut henne på balkongen från imorgon när nätet finns på plats och sen ska vi prova med selen. Jag har ju faktiskt både tid och intresse och tycker absolut att det känns som en bra idé att låta henne upptäcka världen även om det skapar ”mersmak” för utelivet.

#5: jag bor på ca 67 kvadratmeter. Jag förstår absolut och i det här fallet känns det alldeles för osäkert att släppa ut henne okontrollerat. Det enda som oroar mig med att gå ut tillsammans i sele är att hon ska bli frustrerad och stressad över att få vara ute men sedan nekas att komma ut när hon vill andra gånger.

#6: just nu finns en skål med mat framme hela tiden. Det finns alltid tillgång till torrfoder och hon har varken gått upp eller ner i vikt av att ha det så. När det kommer till hennes saker finns 2 katträd, en ”tunnel” samt massor med olika mindre leksaker. Hon är intresserad av lek men vill helst bara leka kortare stunder några gånger om dagen. Vi brukar även gömma godis hon får leta efter i lägenheten vilket hon tycker är spännande. Om du har tips på spännande kattleksaker tas det tacksamt emot :)

#10 67 kvm är mer än fullt tillräcklig bostadsyta för en katt. Det viktiga för katter är inte enbart yta utan framför allt hur den ytan är möblerad och kan användas. Det gäller alltså att inreda med tanke på att katter t.ex. vill ha möjlighet att använda ytan på höjden också. Med inhägnad balkong och möjlighet till koppelpromenader blir det perfekt.

När man vänjer katten vid kontrollerad utevistelse i koppel är det viktigt att skapa tydliga rutiner för det. Tar man ut katten närsomhelst på dygnet och hur många gånger som helst per dag så förväntar sig katten att möjlighet finns närsomhelst på dygnet och hur många gånger per dag som helst.

Jag försöker hålla mig till att ta ut katterna högst en gång per dag och som tidigast mitt på dagen, men oftast först på eftermiddagen. De är aldrig ute på morgonen, på kvällen eller på natten, så då förväntar de sig inte heller att få vara det. När vi kommer in har vi kommit in och då slappnar de av och förväntar sig inte att få gå ut mer den dagen.

Innan katterna fått den rutinen kan en del katter verka lite oroliga och rastlösa efter att ha kommit in, men det beror främst på behovet av att ha uppsikt över sitt revir, på samma sätt som de ogillar stängda dörrar i allmänhet. Inte nödvändigtvis för att de vantrivs inomhus.

#11: Jag skulle rekommendera att ge mat på specifika tider. Det är en vardagsglädje som tas bort för katten när de har foder framme hela tiden.
Sen kan jag berätta hur jag leker. Jag börjar med en laserpekare eller ett kattspö och leker någon minut, sen kastar jag en mjukisboll eller kicker/Kickeroo till dem som de får leka med någon minut, tar någon minuts paus och gör om det några gånger. Efter lek så får de mat. Detta är för att efterlikna "fånga, döda, äta". Katter brukar oftast bara vilja leka någon minut, ta någon minuts paus och sen kan de leka igen. Och kanske sätta lite hyllor på väggarna så hon kan klättra runt lite? Vet inte vart ni har ställt klösträden, men i de flesta fall vill de inte att klösträdet står i ett hörn, utan gärna mer centralt, även vid fönster är uppskattat.
Sen älskar mina katter kattspö som dinglar, alltså som är fast i en tråd i spöt och inte sitter direkt på spöt.