Min första fundering är hur gammal katten var när den togs från mammakatt.

Sedan så är min erfarenhet att den här typen av beteende vanligtvis (läs: alltid) föregås av "varningssignaler" från katten, men att vi människor behöver bli bättre på att uppfatta/respektera kattens signaler.

Vet man om att man har en katt som lätt blir irriterad så försök då inte flytta på katten om katten ogillar det, tänker jag. Varför provocera fram den här typen av beteende/reaktion helt i onödan? Ligger min katt och sover i fotöljen här hemma så inte flyttar jag på henne, jag sätter mig någon annanstans, eller på golvet. (Hon skulle dock aldrig bli arg, utan är en skygg katt som inte går att hålla/lyfta/bära, utan skulle fly undan).

"Nu när han är 3år kan han visa aggression då och då men det var mer ofta förut", skriver du sedan. Ofta är det så att katter är "ettrigare" när de är yngre och sedan blir lugnare och mognare med ökande ålder.

Att betrakta en katt som "en demon" och uppmana till avlivning av ung frisk katt är fel. Man avlivar inte unga, friska katter. Katten gör INTE så här för att vara elak.

Ni måste försöka bli bättre på att läsa av och respektera kattens signaler, vill katten inte bli flyttad på (börjar vifta på svansen, böjer öronen bakåt o s v) så låt katten vara ifred, tänker jag.

Vad man kan göra i ett sådant här läge är att ta hjälp av en etolog/kattbeteenderådgivare som mer systematiskt kan hjälpa er att förstå kattens beteende och hur ni lever ihop så bra som möjligt. Avlivning av ung frisk katt är aldrig försvarbart, utan i så fall får ni omplacera katten. Viktigt att då berätta om kattens beteende, och att man ser till att katten hamnar i ett kattvant och katterfaret hem utan små barn som annars kan bli rädda för katten.

Jag tror således inte att det är något "fel" på Myse. Ni talar olika språk, och ni måste bli bättre på att förstå honom när han kommunicerar med er. Tänker jag.

Jag funderar också lite på i vilken sorts lek det är som han "fastnar i benet eller armen"?

Är han leksugen när ni vill leka med honom, d v s verkar han uppskatta lek med människa eller är han avvisande så att ni får hålla på och "uppmuntra" honom till lek?

Finns det någon lek som kan fungera bra?

#2: vi försöker att leka med honom med en kattleksak som det är en stav med snöra med nån leksak på snöret, han vill inte leka då låter vi han vara sen kan han komma senare å bita en. Vilket blir obehagligt, men han vill frf inte leka utan han är arg när han släppt tagen om benet eller armen…han har betätt sig så sen han var 4 elr 5 månader

#1: vi köpte han av en otroligt oseriös man som ville bli av med Myse å hans två syskon så snabbt som möjligt, vi gick dit å skulle hälsa på Myse när han var 7,5 veckor å då fick vi med honom hem. Han sov bara hela tiden när vi hade han hemma då tills han blev 4mån då busade han å vid 5mån fick han en kompis, han lärde sig aldrig hur man lekte med kompisar så han var såpass hårdhänt att kompisen skrek.
Sen blev han bra på att leka å nu har han en ny kompis han kan leka med hon har lärt han lite hur man leker på ett schysst sätt, hon var 12veckor när hon flyttade hit alltså var hon busig.

Jag har aldrig tänkt på avlivning som en lösning för att få bort beteendet, det var fel av mig att skriva så och att han är som en demon, omplacera honom vill jag inte heller då han å jag är otroligt fästa vid varandra, visst vi har våra dåliga dagar men han attackerar min lillasyster när hon ska flytta på honom för han blir arg på henne.

Jag har tänkt på en sån lösning att hitta nån som skulle kunna hjälpa mig med hans beteende å vad han vill när han blir sån, för det ända jag inte gillar med han är ju detta beteende annars älskar jag honom mer än allt å då menar jag ALLT. Jag får träna på att kommunicera med honom, då jag inte vill ge upp då jag haft han i snart 3år nu!

Förklaringen till att han beter sig så här är förmodligen för att han blev tagen för tidigt från sin mamma och sina kullsyskon.

När kattungen är cirka 8-12 veckor gammal så får kattungen (ihop med kattmamman och kullsyskonen) öva på hur man umgås med varandra, vart gränserna går och så vidare. D v s det är en väldigt viktig period för kattungen då den lär sig om social samvaro, gränssättning och att vara katt.

Mycket av det missade Myse eftersom hans uppfödare inte förstod vad en liten kattunge behöver och hur viktig den här perioden är för kattungen. Av den anledningen är det också förbjudet att skilja kattungar före 12 veckors ålder från kattmamman och kullsyskonen. De har helt enkelt inte "gått klart i kattskolan" ännu.

Ett annat fel som uppfödaren gjorde var att han släppte iväg Myse helt själv. Kattungar behöver andra kattungar/ungkatter att leka och härja med för att må bra och utvecklas som de ska.

Jag tror att det vore bra för er alla om du kunde hitta en etolog med specialintresse för katter som kan handleda er över en tid.

Generellt gäller att man inte ska provocera/utmana de här katterna (t ex aldrig flytta på katten om den sover), man får heller inte skrika åt katten eller bestraffa den på något sätt eller tänka att "jag ska minsann visa vem som bestämmer här hemma". Gör katten fel så prova att omedelbart avbryta aktiviteten (t ex lek, gos), vänd ryggen åt katten och gå därifrån utan att ge katten någon ytterligare uppmärksamhet. Lär er att läsa av Myses signaler och att avbryta INNAN han t ex biter/vill "hålla sig fast". Genom att avbryta i tid kan ni sannolikt få en katt som så småningom blir allt mer tolerant vid beröring o s v.

Men det viktigaste är att ni förstår att katten inte är elak, utan att katten missade en väldigt viktig period när han var liten kattunge - då han skulle ha behövt få vara hos sin mamma och sina syskon för att lära sig om hur man umgås, var gränserna går o s v. Det var aldrig Myses fel att det blev så här.

Försök också se till att han kan aktivera sig/göra av med energi/får stimulans och så vidare. Kanske fungerar det bättre med leksaker som han kan härja runt med på egen hand? Pingisbollar, boinkar, prasseltunnel o s v?

#5: ja det ska jag tänka på, vi ställer oss upp fort han ger sånna tecken. Vi ställer oss up sakta och säger ”Nej, Myse inte bitas” med lugn ton. Jag ska ta dina tips och försöka:)