Hur gammal är kattungen? Kön? Är kattungen kastrerad? Motiv till att skaffa katt nummer 3? Hur introducerades katterna till varandra?

Vill be dig uppmärksamma att avlivningshot inte är tillåtna på Katter i Fokus.

#1: kattungen är 7 månader, hona, kastrerad. Jag har velat ha en tredje katt länge, men varit lite velig pga min surtant till katt men har trott att kanske en ny katt skulle göra stämningen bättre mellan katterna. Jag hade kattungen på prov först men tyckte ändå att det var rätt lugnt med hennes reaktioner men nu när de har börjat vara mer inne så har hon blivit mer arg, morrar och fräser. Hon har alltid varit en väldigt sur och arg katt men ändå hanterbar. Hon skulle nog varit ensamkatt, då hade hon nog mått som bäst.

Introduktonen, blev katt ute kattunge inne, och de kunde se varandra genom våra stora glasdörrar och så gjorde vi några dagar och sen började våra stora katter gå in och det var lite fräs och morr från alla tre men det är Tipex som inte har accepterat än.

#1: kan inte redigera mitt inlägg så jag kan ej ta bort delen som var otillåten

Är de vuxna katterna utekatter eller innekatter? Hur stort bor ni?

Jag ska försöka mig på ett svar, men det är inte helt lätt när man bara känner till ett ärende i vissa delar. Så det får bli ett mer ”allmänt” resonemang, då jag inte alls känner dig och dina katter. Men jag tänker ungefär så här:

1) Du skriver att din äldsta katt blev övergiven när hon bara var 8 veckor gammal (om jag förstår det rätt), och att du har tagit hand om henne sedan dess. När kattungar inte får vara kvar hos kattmamman och kullsyskonen tills de är minst 12 veckor gamla så uppstår dessvärre många gånger olika typer av ”beteendeproblem”. En 8 veckors kattunge som tas från sin mamma och sina kullsyskon riskerar att förlora grundtrygghet, och den får inte lära sig var gränserna går mm, vilket kattmamman och kullsyskonen hjälper till med att träna in när kattungen är si så där en 2-3 månader gammal. D v s mellan 8-12 veckors ålder sker väldigt mycket av social träning, självständighetsträning, fostran mm som är viktig för kattungen och dess framtid, och det är därför som gränsen för när kattungar får skiljas från kattmamman/kullsyskonen ligger på 12 veckor. Jag har själv träffat på kattungar som tagits för tidigt, en av dem blev väldigt hårdhänt (upp till ca 1½ års ålder), en annan blev aggressiv (respekterade inte människor utan hade ett dominant beteende även gentemot människor under hela sitt liv, skrämde många inklusive sin ägare o s v). Men det kan naturligtvis variera. Hur som helst så låter det inte som en helt bra start för din katt. På plussidan står att du köpte en till kattunge samtidigt, så att första kattungen slapp att bli helt ensam. Förhoppningsvis så hade den andra kattungen åldern inne, och hade ”fått gå klart i kattungeskolan”.

2) Därefter funderar jag kring varför din katts mamma upplevdes som ”ännu mer aggressiv” (på vilket sätt, och varför…?), och vad du menar med att hon övergav din katt när denna var liten? Det var inte så att kattmamman bara påbörjade den ”bortstötning” som kattmammor successivt ska utsätta sina kattungar för, för att förbereda och träna kattungarna inför framtiden? Tyvärr händer det att människor misstolkar det här beteendet och den här perioden, och upplever kattmamman som elak och därför separerar henne från kattungarna i förtid. Vilket normalt sett inte är lyckat.

3) Sedan kan förstås gener etc också spela roll när det gäller kattens personlighet. Kattmammans beteende skulle även det kunna påverka kattungarnas inställning gentemot människor i någon utsträckning. Hur mycket hanterades din katt hos sin uppfödare (före 8 v ålder när hon flyttade till dig)?

4) Många katter trivs inte ihop med andra katter. De vill vara ensamkatter. Vissa av dem kan fås att tolerera andra katter, men fortfarande är det inte detsamma som att trivas ihop med andra katter.

5) Har man en katt som vill vara ensamkatt så är det sällan lyckat att ta hem fler katter. Det leder till stress och minskat välbefinnande. En till katt bör man endast ta hem om man tror att den/de katter som man redan har därhemma skulle uppskatta det. Man måste således se till vad katten/katterna skulle trivas med och må bra av, inte vad man själv längtar efter/är sugen på.

6) När man tar in en ny katt i familjen/flocken finns det också alltid en risk att man kan förstöra den relation som finns mellan hemmets redan befintliga katter.

7) Du har två 10-åriga katter. En kattunge har helt andra behov än vad tio år gamla katter vanligtvis brukar ha. En kattunge mår vanligtvis bäst av att ha en kattunge eller en ung vuxen katt att härja runt med. Många katthem har t ex som krav att det ska finnas en ungkatt/kattunge där hemma, annars får man inte adoptera en kattunge, just för att det ska bli så bra som möjligt för kattungen.

8) Att dina äldre katter reagerar när det kommer in en ny individ i hemmet är helt naturligt. Inte minst om kattungen var okastrerad när den flyttade in. Det gäller att göra en bra introduktion (som måste få ta tid), och att man har gott om resurser (d v s många kattlådor, många matskålar, vattenskålar, kryp-in, kattbäddar mm) så att katterna slipper vara närmare varandra än de ”står ut med” och så att det inte uppstår konkurrens om resurserna etc. Men sedan vill ju kattungar dessutom ofta leka och härja runt, medan 10 år gamla katter inte har samma intresse för detta, utan kan tycka att kattungen är både störande, besvärlig och ettrig…

9) Det låter som att den aktuella katten har blivit väldigt stressad av den förändring som skett i familjen. Hon vill sannolikt vara ensamkatt, skriver du, och istället kommer YTTERLIGARE en inkräktare in på hennes revir. Inte undra på att hon reagerar.

10) Möjligen kan man prova torrfodret Calm, kosttillskottet Zylkene, Feliwayadapter i väggen o s v, och se om det kan hjälpa katterna, men räkna med att det kan ta tid och att det inte är säkert att det kommer att ha någon positiv inverkan. Men det kan vara värt ett försök.

11) Kanske behöver introduktionen göras om, och göras mer systematisk? Där katterna hålls inomhus, men i olika rum med kompostgaller mellan. Där de får vänja sig vid varandra mer på avstånd. Där de kan ”få tillgång till varandras lukt” och vänja sig vid den i första hand, innan de får börja närma sig varandra mer fysiskt. Å andra sidan vet jag inte om det är idé att ”börja om” nu när kattungen redan har bott hos er i flera månader. Kanske någon annan har större kunskaper/erfarenheter där?

12) Min uppfattning är sedan att man alltid har störst ansvar gentemot den katten som man redan har, d v s man kan inte ta hem en kattunge och låta avliva sin äldre katt om den inte gillar situationen som blir, eller om den inte gillar kattungen. En katt är en katt och det måste man ha med i beräkningen (vilket du också verkar ha haft eftersom du hade kattungen på prov först). Alla katter gillar inte att få nya kompisar. En del rentutav avskyr det. Och då får man backa och avstå från kattungen/den nya katten, även om det känns svårt. Den katt som man redan har har alltid företräde, och det är den som man måste värna om i första hand. Det ansvaret har man som kattägare.

13) Har du anledning att tro att din första katt är arg/stressad p g a t ex smärta eller annan fysisk ohälsa så behöver du ta henne till veterinär för undersökning och provtagning. Kan du inte själv få in henne i en transportbur så kolla om det finns något No-Kill katthem i ditt närområde (t ex ett SVEKATT-anslutet katthem), och om volontärer därifrån (som är vana vid skygga/arga katter) skulle kunna hjälpa dig att lasta din katt. Det brukar gå att få med även arga/skygga katter till veterinären, men det kan krävas lite teknik, tips och trix.

14) Dock bör man se till att den veterinär man vänder sig till är van vid sådana här katter, så kolla med katthemmet vilken veterinär de brukar använda (och fråga om de tror att det blir bra för din katt), så att besöket verkligen blir bra. Din katt är 10 år nu. I den åldern brukar det vara bra att göra en seniorkoll (och kolla njurvärden, sköldkörtelvärden mm). Jag tycker också att man bör kolla kattens tänder med avseende på TR/FORL, så att katten inte går omkring och har ont (det här är alltså tillstånd som är relativt vanliga i den här åldern, men som går att medicinera/åtgärda). Och så bör hon ju vaccineras förstås.

15) Även om du omplacerar kattungen (vilket är enklast om kattungen är kastrerad, vaccinerad, ID-märkt, ägarregistrerad och försäkrad), så kan du inte räkna med att situationen där hemma omedelbart kommer att bli som förr igen. Din katt kan ändå fortsätta att vara stressad en tid framöver (då det finns doftmarkeringar kvar från kattungen o s v).

16) När det gäller omplacering av en äldre, arg katt så ska man inte säga att det är helt omöjligt. Dock kräver det att hon verkligen kommer till rätt hem, där det är lugnt, inga barn, mycket kattvana och kattkunniga vuxna som har fått information om hur hon kan vara och som respekterar henne som den hon är, inga andra katter i familjen o s v. Det kan också vara så att hon kommer att bete sig annorlunda i en annan familj, sådant är svårt att veta i förväg (då man inte vet riktigt varför hon beter sig som hon gör/varför hon är stressad/”aggressiv”). Men – som sagt: man har alltid störst ansvar för den katt som man hade först. Den katten är helt beroende av dig, och det är vanligtvis lättare att omplacera kattungar/ungkatter.

17) Om du har svårt att få styrfart på situationen själv – prova att kontakta en etolog för stöd och hjälp. De är utbildade på djur och djurs beteenden. En del veterinärmottagningar har etolog knuten till mottagningen.