Varför har hon tagits från sin mamma? Var är mamman och ev. syskon nu?

Att hon fräser och attackerar handen beror på att hon leker att hon slåss med en fiende eller ett farligt byte, så klappa henne inte när hon är på bushumör.

Lek inte med händerna och ta bara bort handen när hon börjar bita och klösa på den. I den åldern behöver de en likasinnad kattkompis att brottas med på katters vis för att få utlopp för behovet att öva jakt och slagsmål.

#1: Så skönt att veta att det bara är kattungebus.
Då hon inte har någon kattkompis här hos oss, kan man ta med henne till någon annan som har kattungar? Dom kattungarna är dock ca 4-5 veckor äldre.

Jag blev lurad, säljaren försäkrade att hon va 11 veckor 5 dagar när vi skulle hämta henne. Och visst tyckte jag hon va liten men tänkte att hon va en liten katthona bara. Detta är våran första katt så min erfarenhet sträcker sig inte så långt vad gäller kattungars ålder och storlek.
Syskonen var ju med sålda men har inte en aning när dom ev skulle bli hämtade.
Så hon är anmäld till Länsstyrelsen.

#2 11 veckor och 5 dagar är inte heller minst 12 veckor. Minst 12 veckor är 12 veckor eller äldre. Så länge kattköpare går med på att strunta i både djurskyddsbestämmelser och kattungars bästa kommer huskattuppfödare fortsätta att sälja kattungar yngre än 12 veckor.

Det den här kattungen behöver är att återförenas med sin mamma och sina syskon och leva med dem dygnet-runt i ytterligare några veckor. Det är inte lämpligt att ta med kattungen för att "hälsa på" hos andra katter.

#3: Får ta kontakt med säljaren och se vad hon säger. Har en känsla av att dom andra kattungarna inte längre finns kvar hos henne med tanke på att hon sa att Tösen va hämtbar.

Veterinären sa dock inget om att jag behövde återlämna henne när jag va där 2 dagar efter vi fått henne.
Får kanske skaffa en till kattunge isf så hon får nån att bråka med.

Jag kan varna för att det kan bli jobbigt med kattunge som tagits för tidigt från mamma och syskon. Det kan lämna psykiska besvär hos katten.
Vår herre på ca 13 år blev "tagen" från mamman för tidigt. Det var en gubbjävel som slog ihjäl mamma katt och fyra ungar. De två som kom undan hamnade hos mig.

Vår ena katt hade inga beteendeförändringar och var alltid "som en katt ska vara" Han hade integritet och allt skedde på hans villkor. Elmer däremot, var alltid klängigare efter att skyggheten lagt sig. Han är väldigt känslig för förändringar och när något är fel enligt honom så händer det olyckor. Han felmarkerar alltså, undersökt av veterinär men inget fysiskt fel, så de misstänker att det bottnar sig i att blivit tagen från mamma för tidigt.

Det behöver ju inte bli så, men det kan vara skönt att ha i åtanke. Vår herre har nmligen kostat oss en säng och två soffor (numera inte tillåten i sovrummet. Det blir för dyrt)

Trots det här, är han ju en underbar katt, som inte kan rå för sin uppväxt. Och så länge allt är som vanligt är han världens bästa katt.

Men ja, mamma och syskon tillbaka är nog det som borde vara målet. Själv tycker jag tolv veckor till och med är lite lågt, men det är vad de har bestämt.

Sista veckorna ihop med mamma och kullsyskon är jätteviktiga, för det är då kattungen lär sig att bli trygg och självständig, lär sig var gränserna går, ja - lär sig att vara katt helt enkelt.

Som flera har skrivit så finns det en betydande risk för framtida beteendestörningar om man tar kattungar förtidigt. T ex problem med felkissning, att katten blir onödigt hårdhänt o s v.

Visst vore det bra om kattungen fick komma tillbaka till kattmamman och kullsyskonen och kunde bo där till 12 veckors ålder (minst) men det kanske är svårt om kullsyskonen nu inte är kvar där längre och uppfödaren dessutom är anmäld till länsstyrelsen (vilket är bra att det är gjort).

Alternativ 2 är kanske att köpa/adoptera en katt till som kan bidra till att kattungen "lär sig att vara katt" + är lekkompis/sällskap etc. Men då gäller det att båda katterna är ordentligt vaccinerade, avmaskade, kollade med avseende på ev. öronskabb o s v så att det verkligen är två friska individer ni sätter ihop.

Ett tips kan vara att diskutera med ett seriöst katthem, berätta vad som har hänt och fråga om de har någon katt som de tror skulle kunna bli en bra framtida kompis.

Precis som det har skrivits här i tråden så är det inte lämpligt att gå och hälsa på andra kattungar. Dels riskerar man att sprida olika typer av sjukdomar mellan kattungarna, dels kan det vara stressande för katterna och ett tu tre så råkar någon bli dräktig… (för att man missat att kastrera i tid, + att en del katter dessvärre kan bli dräktiga trots att de är mycket, mycket unga).

#6: Ja jag är medveten om att det kan bli problem senare, har läst en del om det och det vore ju fruktansvärt om det skulle bli så.
Jag tänker så mycket på hur jag ska göra, vad som skulle kunna funka bäst för oss.

Jäkla säljare som gör så här mot en stackars oskyldig kattunge. Kan hoppas att Länsstyrelsen inte bara skickar ut ett brev till henne om att hon är anmäld, har en känsla av att hon kommer fortsätta sälja kattungar oansvarigt bara för pengarna.

#5: Jo jag är tyvärr medveten om att det kan bli så, läst e del om det. Och jag hoppas ju så klart att Tösen inte ska få några problem senare i livet.

Jag har så dåligt samvete att hon fått börja sitt liv så här. Att hon ska känna sig ensam fast att hon inte är ensam mer än max 2 timmar om dagen.