Eftersom katter är väldigt olika och har så olika personlighet så kan det vara svårt att få den perfekta katten.
Jag har haft en katt som väckt mig minst två gånger varje natt i 17 år och då inte bara velat gosa utan han har verkligen sett till att jag gått upp varje gång Jag fick kela en stund med honom eller så var maten slut. Alltid var det något haha. Jag vande mig i alla fall.

Vad jag menar är att man aldrig på förväg kan veta vad som väntas. Har man katt är min erfarenhet att man aldrig är själv/ensam utan man själv kommer alltid i andra hand,😊

Kan du inte testa att vara jourhem åt två katter och inte en mamma med en kull?

Två katter är lättare att ha än en katt, tycker jag. Men räkna med att det kan bli en omställningsperiod som känns jobbig, särskilt om det är yngre katter som vill vara uppe och busa nattetid. Din lägenhet kommer ju liksom att gå från att vara DIN lägenhet, till att vara KATTERNAS lägenhet (där du få vistas som gäst). 😊

"Hur vet man om man är redo - är man 100% tvärsäker". Tja, när man inte längre står ut med att vara utan katt så kanske man är redo. När man är beredd att ha katthår och Kattsand överallt, att inte kunna ut och resa som man vill, att få nattsömnen störd, att hänga hemma mycket på fritiden för att vara med sina katter o s v. Ja, då kanske man är redo…

Sedan tycker jag att du ska tänka både en och två gånger med tanke på allergin. För en allergi kan ju förvärras med åren. Och det är inte riktigt juste mot katten att kanske behöva bli omplacerad inom en nära framtid, och det är väldigt svårt att städa bort kattallergener ur en bostad.

Vilket himla bra och klokt inlägg! Tänk om alla beslut att skaffa husdjur var lika genomtänkta.

Jag tänker också att jourhem/fosterhem skulle kunna vara ett bra alternativ. Det är fler en ett tillfälligt hem som visat sig bli permanent till slut…

Jag tycker inte att en raskatt är en "garanti" för att man vet vad man får även om vissa raser har starkare tendens till vissa egenskaper.

Om du vill ha två katter hade mitt råd varit att skaffa båda vid samma tillfälle, gärna två som är vana vid varandra och tyr sig till varandra. På det sättet vet du att det inte blir några jobbiga situationer senare när katterna ska träffa varandra (kan vara en källa till mycket ångest för djurägare - dåligt samvete mot "gamla" katten o.s.v.). Att skaffa två vid samma tillfälle innebär också en del avlastning från att underhålla/aktivera då två katter som trivs bra ihop har stor glädje av varandra i både lek och stillhet.

Mot bakgrund av det du skriver hade jag också rekommenderat att skaffa två vuxna katter, de behöver inte vara äldre men i alla fall förbi "värsta" kattungestadiet. Då är de lugnare och du behöver inte oroa dig över "egentid" på samma sätt (inte heller aktivering). En annan fördel med vuxna katter är att man vet relativt väl vad de har för personlighet. D.v.s. färre överraskningar.

Jag har tre katter (ca 2,5 resp 3,5 år gamla) och jag känner inget problem med att aldrig vara ensam. De är nästan alltid nära mig men de är bra på att vara "ensamma tillsammans". Återigen bra med vuxna katter för då vet du hur de fungerar. Har du ett ensambehov kanske det är bättre att skaffa en katt som inte ständigt vill vara i knät o.s.v.

Har man tendenser till ångest/dåligt samvete tror jag i ärlighetens namn aldrig att man slipper ifrån de känslorna helt när det kommer till husdjur, dock är det i alla fall så för mig att de ger mycket mer energi än de tar.

Detta blev också långt, sammanfattningsvis - åk till ett katthem, hitta två unga vuxna som trivs bra ihop. Prata med "personalen" och fråga mycket om katternas personlighet o.s.v. Berätta om din situation och dina farhågor och fråga om du kan få vara jour-/fosterhem med ambitionen att adoptera om allt fungerar bra för både dig och katterna.

Lycka till!

#2: Väldigt bra input, jag måste faktiskt skifta tänket i så fall från MIN lägenhet till Katternas :D.

Tack för reality checken på att det blir katthår och Kattsand överallt, jag minns vagt att också var ett nytt inslag i vardagen sist..

#1: Nej du har så rätt, när allt kommer omkring så är dem ju Individer!

Jo, jag har funderat på att vara jourhem igen till katt… Problemet är att dessa katter ofta är superskygga och (förståeligt) helst ligger under sängen i månader innan de kommer fram. Jag känner inte att jag får känna på ett "vanligt" kattägarliv då. Dock kan man ju kryssa i att man endast ställer upp för mer tama katter så det skulle jag kunna överväga då faktiskt :).

#3: Tack för input!! :) Så skönt att höra allas reflektioner.

Skönt att höra att du tkr dem är bra på att vara "ensamma tillsammans" :). Det är den känslan jag vill åt liksom. Absolut vill jag ha en kelgris men också att dem kan vara nöjda med att skrota runt för sig själva och inte kräver att jag pratar med dem konstant.

Hur funkar dina katter, är dem uppe på nätterna och leker? Sover dem med dig? Vad gör dem nattetid helt enkelt? =)

#6: Bara en kommentar på "jourhem", ofta används de precis som du säger för skygga katter, men jag tror många katthem hade låtit dig vara jourhem till två vuxna, fina, individer om du förklarar bakgrunden och att ambitionen är att adotpera om allt funkar. Många hade nog bara blivit glada över din seriösa inställning. Frågan är fri så testa du att prata med de(t) katthem du har nära.

Mina är ganska olika men stör oss (oftast) inte på nätterna. En av dem sover under sängen eller på "plattform" uppe på ramen till himmelssängen, en annan i katträd, för sig själv i soffan/gästsäng eller på "plattform", den tredje (skyggis) sover oftast i soffan, gästsäng eller för sig själv någonstans. Ingen av dem vill sova i sängen med mig (trots diverse mutförsök då jag gärna hade haft sovkompis… :D).

En av våra väcker oss dock varje morgon, ofta genom att bitas/nafsas. Kanske (förmodligen) hade vi kunnat jobba bort det om vi tyckt att det var ett stort problem, men vi låter honom hållas. Han är väldigt noga med sina mattider generellt och låter oss veta när det är dags.

Ingen av våra är knäkatter men alla gillar att gosa på sina egna villkor. En stor fördel med adoption an vuxna katter är att katthemmen ofta känner dem bra och vet ungefär vad de har för personlighet. Detta ändras förstås när de får komma från katthem som ändå är en stressande miljö till ett eget hem, men en ganska god bild har man och därmed större chans att få katter som passar bra in med den livsstil man har/vill ha.

Dock är det ändå så, precis som tidigare skribenter har påpekat, att som kattägare är man egentligen ägd!

På "mitt" katthem låter man inte blivande mattar och hussar ha katter "på prov". En viktig aspekt är att det riskerar att stressa katten (att byta hem, kanske flera gånger), det kan också fördröja den tid som det tar för katten att bli adopterad, samt: OM det skulle hända katten något på "provboendet" så skulle det kunna innebära en (mycket) hög veterinärkostnad för katthemmet (katthem brottas ständigt med att få pengarna att räcka till…). Ja, det finns ett flertal sådana punkter som man vägt ihop, och på så sätt har man kommit fram till att det inte är lämpligt att lämna ut katter "på prov". Jag vet att fler katthem har samma syn.

Istället så får man komma på besök till katthemmet. Där får man prata med de volontärer som är adoptionsansvariga. Man har ingen "rätt" att adoptera en viss katt som man fastnar för, utan för katthemmet är det viktiga att rätt katt hamnar i rätt familj. Katthemmet har alltid rätt att säga "nej".

Ofta får man träffa någon eller några katter lite extra. Katter som man kanske fastnar lite extra för när man ser dem - om katthemmet tror att det skulle kunna vara "rätt" katt.

"Klickar det" så kan man vanligtvis boka "sin" katt. Därefter finns det ett krav från katthemmet om att man måste komma och hälsa på "sin" katt ett visst antal gånger (ca 2-4 ggr, lite beroende på om det är en social eller försiktig katt) under en viss tid (1-2 veckor).

Vid de besöken får den blivande kattägaren lära känna katten bättre, det finns möjlighet att prata med volontärer/personal på plats o s v och ställa frågor. Under den tiden har man hela tiden möjlighet att avboka katten, utan att få frågan "varför?". Men det är viktigt att kontakta katthemmet och avboka ifall man inte är intresserad längre, så katten kan visas för andra som är intresserade av att adoptera katt, så att katten slipper bli kvar på katthemmet i onödan (där den dessutom tar upp plats från andra behövande katter).

Många katthem kör själva hem katten till det nya hemmet. Detta för att försäkra sig (så långt det är möjligt) om att katten kommer till ett hem som är OK, och inte t ex hamnar hos en "kattsamlare" eller i någon typ av misär. Man vill också se så att familjen verkar ha förstått vad det innebär att få hem en katt, och att man t ex har förberett med kattlåda mm. Då finns också möjlighet att prata om ev. faror i hemmet, såsom t ex balkonger utan nät, öppna vädringsfönster o s v.

Men - vad jag skulle komma fram till är - att ett seriöst katthem tar tillbaka "sina" katter om det nya hemmet märker att det verkligen, verkligen inte fungerar med katterna där hemma. För katternas skull så finns seriösa katthemmet alltid där för "sina" katter. Dock brukar man inte få tillbaka (hela) adoptionsavgiften om man väljer att lämna tillbaka katterna, ska jag kanske tillägga.

Men katthem vill att det ska vara väl avvägda beslut innan man adopterar en katt, det ska inte vara "på prov" - men det finns ofta en väg tillbaka till katthemmet för katten om det inte alls skulle fungera i det nya hemmet (kolla alltid detta med katthemmet innan du bokar en katt!).

Men återigen: tänk på allergin. Har man väl tagit hem en katt och det inte fungerar ur allergisynpunkt så kan kattallergenerna finnas kvar i bostaden under mycket, mycket lång tid framöver. Och det är inte rätt mot katterna att bolla dem från hem till hem. Många katthemskatter har redan haft en tuff start i livet, och vad de behöver är stabila för-alltid-hem.

Har hört att t ex Sibiriska katter har lägre halt av allergener, men vet inte om det stämmer. Men sådant kan vara värt att kolla upp. Vuxna kastrerade katter brukar också vara mindre allergena än unga, okastrerade katter. Men sedan ska ju katten passa i temperament o s v där hemma också.

Kan tillägga att jourhem oftast används när KATTEN behöver det, inte för att jourhemmet vill ha "en viss sorts" katt. Sedan tar man förstås hänsyn till jourhemmets möjligheter och vad som blir bra.

Första tiden i ett nytt hem är de flesta katter stressade och inte riktigt "sig själva".

Friska tama sociala katter är ofta lätta att adoptera ut, så de vill man oftast ha på katthemmet för att snabbt kunna slussa katterna vidare ut i nya permanenta hem.

Det är också katthemmet som "styr" hur länge katterna blir kvar i sitt akuthem/jourhem/stödhem. Det kan variera från några dagar till en avsevärt längre tid.

Men alla katthem och kattorganisationer har förstås sitt sätt att jobba.

Självklart ska man besöka katterna på katthemmet flera gånger innan man tar hem dem - oavsett om katthemmet i fråga går med på någon form av "provboende" eller inte.

Detta är för övrigt också ett utmärkt sätt att "testa" sin allergi. Spenderar man ett par timmar i ett katthem vid 4-5 utspridda tillfällen under ett par veckor så kommer man med största sannolikhet märka av en eventuell allergi.

Jag tror som sagt på att prata med de(t) katthem som kan komma på fråga. Jag är övertygad om att de kommer att uppskatta dina frågor och att du inte tar lätt på beslutet.

Sedan finns det som sagt inga garantier på "en viss typ" av katt (precis som människor). De formas och utvecklas hela livet - en av anledningarna att det är så fint att ha kattkompisar. ❤

#8: Tack för bra input, och utförlig info inom om hur det funkar med katthem <3. Verkar vara otroligt bra organiserat!

Precis, adopterar man katt måste man ta det lika seriöst som vilket kattköp som helst (!) om inte mer då de redan haft det tufft ofta. Så att adoptera och se det som prov är inte aktuellt.

Däremot överväger jag att öppna upp mitt hem som jourhem istället där jag förbinder mig en period, istället för 15 år framåt :).

#10: Har precis erbjudit mig som jourhem och haft en transparent dialog med en organisation, och de verkar glada om jag kan öppna mitt hem om så bara för en period :). Känns rätt i hjärtat att gå den här vägen först.

Tack för all input!! Så skönt att få höra andras tankar och reflektioner.

Det kan ju vara ett fint sätt att testa på att ha katt - även om det inte blir just de katterna i slutändan. Då får du facit på allergin också. Hoppas att du på ett eller annat sätt kan njuta av kattsällskap i framtiden.