Hur katten skulle klara av att flytta mellan lägenheter beror nog mycket på den enskilda kattungens personlighet. I mina öron låter det dock inte helt optimalt, och det är möjligt att det skulle kunna innebära stress/otrygghet för katten.

Kattunge och hund kan mycket väl fungera bra ihop, men man får ta det lite lugnt i början och introducera dem för varandra etc.

Att ha en katt på 52 kvm är vanligtvis inget problem, men man bör då inte välja en högaktiv katt.

Dock bör man aldrig ha kattungar som ensamkatter, utan man bör ha en (någorlunda) ung kattkompis till den, då vi människor aldrig kan ersätta en kattkompis (vad gäller lek, aktivitet etc). Det händer också mycket i kattens sociala utveckling när den är liten/ung och det bästa för katten är att få utvecklas ihop med en annan katt (så den lär sig t ex gränssättning och "att vara katt"). En kattkompis ger också trygghet och sällskap när man själv är i skolan/på jobbet/på sina fritidsaktiviteter etc. Många katthem adopterar t ex ö h t inte ut kattungar som ensamkatter eftersom det inte är bra för katten.

Sedan gäller det förstås att mamma och pappa tycker det är OK med Kattsand och katthår överallt, att de är beredda att kattsäkra bostaden och balkongen, att de tycker att det är OK när kattungar vill leka mitt i natten när vi människor vill sova, att de är beredda på att en del katter klöser på möbler, att ni har möjlighet att skaffa kattvakt om ni ska resa bort o s v.

Du måste också fundera på hur ditt liv kommer att se ut de närmaste 15-20 åren. Kanske vill du plugga utomlands, resa mycket, hänga ute mycket med kompisar på din fritid, ha ett jobb där du reser mycket o s v. D v s finns det en plats för katten i ditt liv även om några år? Fundera också igenom den ekonomiska biten - då det kan vara rejält dyrt att ha katt emellanåt (t ex om katten blir sjuk).

Läs gärna på ordentligt om katter och katters beteende innan du tar steget att bli kattägare. Det brukar vara bra både för kattägaren och katten på lite sikt. 😊

Jag håller med #1 angående att flytta fram och tillbaka.

Jag har haft katt/katter som skulle klara det bra och jag har nu en katt som absolut inte skulle klara det. Jag skulle för det första inte kunna få in honom i kattburen utan en timmes planering minst om det ens skulle funka då…

För många år sen tog mitt samboskap slut och jag och exet hade "delad vårdnad" om de två katterna. För den ena var det inget problem (vad vi märkte), medan den lite skyggare bara blev mer och mer orolig. Det slutade med att han fick ta båda två då han var den som hade mest tid.

#0 Du har fått bra råd och synpunkter i #1.

Katter är revirbundna så för dem är det viktigt att ha ett hem där de känner sig trygga och glada. Tror det är bäst för katten att alltid bo hos den ena föräldern, tills du flyttar till eget boende och tar med den dit.

Både min tidigare katt och mina nuvarande tre flyttade utan problem med oss mellan lägenhet i stan och hus på landet. De har alla också upplevt ett par flyttar utan problem.

Min första donna var uppvuxen på landet och van att få vara ute mkt. Då ägarna inte kunde ha kvar henne adopterade vi henne och hon fick flytta till lägenhet i stan. Det gick hur bra som helst. Hon åkte sedan ofta med oss till landet där vi var grannar med hennes tidigare ägare. Ända från start visste hon att nu bodde hos oss.

Våra tre nuvarande smissar är adopterade. Två fångades vid ca 9 månader på en soptipp, levde en månad på katthem och fick sedan komma till oss. Den tredje hittades några veckor gammal tillsammans med sina kullsyskon i en kartong i skogen och kom till oss efter jourhem och katthem. En av våra är en skyggis medan de andra två blommat ut till trygga katter. Dessa tre åkte med oss mellan hus i stan och hus på landet utan problem (även skyggisen fixade detta jättefint). De har också flyttat med oss utomlands och även detta har de klarat väldigt bra.

Jag ville erbjuda lite perspektiv. Det finns inga garantier för att det ska gå bra, men det är inte självklart att det inte gör det heller. Jag tror att huvudsaken är att ALLA inblandade är med på noterna, gärna vill ha katten och är beredd att göra vad de kan för att den ska trivas och ha det bra. Den behöver känna sig hemma och trygg på båda ställena och med övriga människor/djur.

I övrigt har du fått många kloka kommentarer om ensamkatt o.s.v.

*att det INTE gör det heller skulle det förstås stå (Hittade redigera-funktionen till slut och ändrade i ursprungskommentaren)

Min bror har en katt i sin lägenhet. Den åker ofta till stugan på sommaren. Inga problem. Sen är den ibland på landet och ibland i ett hus i en mindre stad. Inga problem att flytta henne. Men hon är van sen liten. Både åka tåg och bil. Ofta är det långa sträckor hon åker. Man kan säga att hon har som fyra hem, med flera timmar emellan.

Så det kan fungera.

Tack för alla svar! Det har verkligen hjälpt!💕

Spännande! Berätta gärna mer. Blev det någon katt för dig och hur går det i så fall?