I torsdags fick jag fatta det tunga beslutet att låta min finaste, underbara, vackra Moltas somna in.. 😢💔

Klippan i min kattgrupp som alla kattkompisar tydde sig till och sökte närhet hos och som spann både mig och kattkompisarna till sömns varje natt.

Moltas var den som krävde att få ta sin dagliga inspektionsrunda runt huset om det var fint väder. Han krävde att få spana från balkongen på kvällarna (t.o.m. när han var halvblind och inte längre såg det han spanade efter).

Jag saknar hans uppfordrande jamande och bankande på balkongdörren. Jag saknar att se hur ivrigt han sprang före nedför trappen för att komma ut och undersöka skogsbacken bakom huset. Jag saknar att ropa hans namn och se hur han plötsligt blir fullt synlig uppe i skogsbackens grönska och målmedvetet kommer travande mot mig. Jag saknar hans varma, spinnande kropp som la sig tillrätta tätt intill min mage varje natt.

Trots att jag har tre katter kvar känns det så tomt och tyst utan Moltas..Han var en stor personlighet och formade tillvaron för både mig och kattkompisarna. Han fattas oss…😢

Moltas (S*Stenhamra Bisse).

2004-06-17

2020-09-24