En av mina tidigare honkatter drabbades av akuta urinvägsbesvär några gånger som visade sig genom att hon började kissa så ofta att det till slut bara kom några droppar och att hon försökte pressa fram de där dropparna varsomhelst direkt på golvet. Ibland var det även lite blod i kissdropparna.

Eftersom symtomen varken berodde på bakterieinfektion eller något annat uppenbart behandlades hon enbart med inflammationsdämpande och smärtstillande Metacam tills det gick över. Hon var ett ganska uppenbart fall av FIC (Felin Idiopatisk cystit) där symtomen återkom i samband med stress under några år, men de sista åren var hon helt symtomfri.

#1Skönt att hon tillslut blev symtomfri😊 Min hankatt har haft detta sen 2017. Och har skov rätt ofta… Nu har han haft ihållande i flera månader. Han står på metacam hela tiden. Just nu full dos sen 20 dagar tillbaka och får även Temgesic i några dagar. Planen är att byta medicin eftersom metacam inte funkar till 100%. Ska prova Gabapentin om nån vecka och se hur den verkar.. Och funkar inte den så finns det inget mer att göra. Så nu är det bara att hålla tummarna😻

#2 Hur gammal är han? Innekatt eller utekatt? Bor han som ensamkatt eller med kattkompisar? Eftersom studier visar att det finns ett samband mellan FIC och stress räcker det inte alltid att bara behandla symtomen. Stressfaktorer är inte alltid helt uppenbara och orsaken kan även finnas i lågintensiv, men långvarig stress orsakad av statuskonflikter eller otillräckliga resurser (toalådor, matplatser, klösalternativ, sovplatser, gömställen, utkiksplatser och stimulans etc.)

Förutom att åtgärda, utöka och förbättra resurserna i hemmiljö och tillvaro är det också viktigt att försöka utöka vätskeintaget (äter katten torrfoder är det t.ex. bättre att övergå till blötmat). Feliway i vägguttaget som avger lugnande doftferomoner kan också  minska risken för skov.

#3 jag har provat allt som går att prova under dom här åren och haft mycket kontakt med veterinär för att få olika tips. Ingenting är annorlunda i hemmet. Provat felliway. Haft fler kattlådor, olika kattsands sorter. Provat kosttillskottet cystease. Torrfoder för urinproblem. Mer vattenskålar. Han vägrar blötmat! Han har en kattkompis,som e uppväxta ihop och det är inget krångel mellan dom heller.

#4 Du har diskuterat med veterinären, skriver du, frågan är om du även bör diskutera med kattbeteendevetare/kattbeteenderådgivare/etolog.

#5 ja det har jag! Vart får man tag på en sån?

#4 Veterinärutbildning handlar främst om medicinska kunskaper, dvs. hur man behandlar symtomen när det gäller FIC och  genom undersökningar utesluta att orsaken beror på medicinska faktorer.

När medicinska orsaker uteslutits behövs kunskap om katters naturliga beteenden och behov, både för att identifiera möjliga stressfaktorer i kattens tillvaro och miljö och för att upprätta ett individuellt anpassat åtgärdsprogram när det gäller tillvaro och miljö. De som specialiserat sig på den kunskapen kallas kattbeteenderådgivare (eller etologer om de har etologutbildning i grunden).

Stress behöver inte bero på förändrad miljö utan kan uppstå p.g.a. förändrade behov eller förhållanden i miljö och tillvaro som inte ens från början motsvarat kattens behov, men som ägaren blivit hemmablind för. Det är när de egna idéerna tagit slut som det är dags att  kontakta en professionell och erfaren kattbeteenderådgivare.  Den mest anlitade i Sverige är Susanne Hellman Holmström. https://www.kattproblem.se/

Vid all kattproblemsrådgivning är det jätteviktigt att komma ihåg att varje liten detalj är viktig. Bara när det gäller lådsituationens beskaffenhet finns väldigt många detaljer som var och en kan ha helt avgörande betydelse för en katt.

Jag har aldrig anlitat en kattbeteenderådgivare själv, men inser nu i efterhand att det främst var en utökning och förbättring av flertalet resurser som bidrog till att problemen med FIC-skoven  försvann.  Toalådor (och alla faktorer kring dem när det gäller antal, placeringar, modell, storlek, Kattsand, sanddjup och rensningar per dag), klösalternativ (antal, placeringar,  stabilitet, höjd och storlek), matplatser (hon fick en egen matplats på en av köksbänkarna för att inte stressas av sina mer glupska kompisar),  sovplatser, viloplatser och utkiksplatser (möblerade så att de kunde ta sig upp på alla högre möbler och tillförde även klösträd med högt belägna hyllplan).

Vid ett tillfälle hade faktiskt även en utökning av kattgruppen positiv effekt (hon slapp känna sig utsatt av en yngre och busigare kattkompis när jag skaffade ytterligare en kattunge för den yngre katten att leka med).

#6 Vet inte hur det ser ut där du bor, men här i stan har jag sett att t ex enstaka veterinärmottagningar har en etolog knuten till mottagningen. Så det kan vara värt att kolla upp.

Prova även att googla "etolog rådgivning".

#8  Jag tror att Susanne Hellman Holmström har överlägsen erfarenhet av att hitta lösningar på kattproblem.

(Etologer är jag skeptisk till efter att en välkänd BARF-etolog hävdade att Toa-Lätt och kristallsand inte kan orsaka felkissande. Risken med etologer är att de har andra specialområden än katter och kattproblem).

#9 Det lät ju som en märklig åsikt, som får stå för den etologen.

Själv har jag varit på utbildningsdagar där mycket duktiga etologer har föreläst. Har inga dåliga erfarenheter alls av etologer så här långt. Tvärtom.

#10 Ja, det fallet var ett tydligt exempel på att etologer har specialområden och att det är viktigt att i så fall ta reda på VILKET specialområde en etolog har.

Jag sökte och hittade nån Ann-sofie som är etolog,som har mycket erfarenhet och utbildningar .