Det kan gå precis åt båda hållen. Det beror nog mer på katternas kemi än deras ålder och att det blir en ny bekantskap. Grannens katter umgås utan problem med "boss-katten" i området där jag bor. Men om Han ens ser mina katter så varnar, fräser och rivs han på en gång. Så, det är en risk ni tar, och det blir ju tråkigt om ni hinner bli fästa vid ungen och en av dem måste lämna hemmet :/

Lycka till och god jul!

Hur gammal är er katt? Ofta brukar man säga att en "härjig" katt behöver en lika "härjig" kattkompis att fara omkring med 🙂 för precis som du skriver så räcker vi människor ofta inte riktigt till för att stimulera en (hög-)aktiv katt.  Själv hade jag en hankatt som jag nästan funderade på att sälja till försvaret som "attackrobbot" när han var under året gammal. Så snart jag rörde mig (även nattetid) så kom han farande och "flög på mig".  Jag var ständigt full med rivsår på händer, armar o s v, och fick klä mig i "skyddskläder" på nätterna för att inte bli riven….

Med en kattkompis, kastrering , dagliga koppelpromenader + att jag inte inbjöd till den typen av "lek" så blev det så småningom bättre, och från ca 1½ års ålder var han den allra raraste, mjukaste och goaste lilla kattpojke jag någonsin träffat, som jag kunde gosa hejdlöst med utan att han skulle drömma om att riva eller bita. Kan tillägga att kattkompisen - i mångt och mycket - visade sig vara/bli hans raka motsats, men kattkompisen ställde upp på en brottningsmatch då och då, och kunde fara runt lite, och de fick ett långt och bra liv tillsammans.

På katthemmet har jag dock träffat på högaktiva katter som inte kunnat bo kvar i t ex familjens lägenhet längre, utan har behövt omplaceras så de fått tillgång till daglig utevistelse (i trygg miljö!) för att få den stimulans och aktivitet de behöver.

Tycker man ska ha jämngamla kattungar, annars är risken att den lille får mycket stryk och blir rädd. Ta en jämngammal i så fall…Mvh/WL🌺

#0 Min första spontana tanke är, att det kan inte vara rätt att skaffa en kattunge för att en annan katt som är större (ålder?) ska få "busa av sig" på den. Det beror ju förstås lite på hur gammal den katt ni har nu är?

Det beror ju på varför han rivs etc. Om det är understimulering kan det såklart hjälpa, men om det beror på något annat så kanske det inte alls gör det.

#3 Jag har aldrig varit med om att det är kattungen som får stryk och blir rädd, utan snarare tvärtom där kattungen varit för jobbig för den äldre katten och den har blivit stressad. När Nox flyttade hem till mig var Elrond 3 men han har alltid varit som en kattherre (som jag brukar uttrycka det) och aldrig som en ungkatt. Så jag fick spendera mycket tid med att leka av Nox varje dag innan han blev äldre och började lugna ner sig, annars hade Elrond aldrig orkat med att ha en svart boll av energi och klor som drog fram som en orkan varje dag i hemmet.

#1 Absolut, det har vi i åtanke att det kan bli så .

#2 Han är lite över året just nu. Vi kör med regelbundna koppelpromenader, matgömma och lek men det räcker inte. 

#3 Får se hur vi gör

#4 Han är lite över året just nu och vi räcker somsagt inte till längre. Antingen blir det en vuxen katt som orkar med honom eller en kattunge. 

#5 Han är utredd för allt hos veterinär så ingen fysisk eller psykisk sjukdom.

#6 Då låter det som om det kan vara en bra idé. Läs på om hur man introducerar nya katter för varandra först om ni inte tidigare gjort det. Så länge ni är medvetna om allt som behövs för att ha en katt till och ni har det att erbjuda och ni också vill ha en till katt så tycker jag inte det är en dum idé alls.

#7 Jag har läst på om hur man bäst introducerar och tänker inte bara släppa ihop dom. Självklart vill vi ha en till liten kisse och vi är medvetna om vad som krävs/behövs.

#6 är han kastrerad?

#9 Ja han är kastrerad