AKUT En vädjan om hjälp
Hej kära djurvänner. Jag är en man på snart 29 år som är i behov av hjälp.
Jo det ligger till så här att min gamle mamma har under en viss period fått mer katter än vad hon klarar av att sköta.
Hon har i min vilda förvåning kastrerat hankatterna men inte honkatterna trots min invändning. så dom har bara fått mer små fina ungar än vad som är lämpligt och antalet har urartat.
Jag har försökt lösa denna situation genom att kolla runt med släkt och bekanta om dom kunnat ta över några av dessa men detta har inte lett till någon större framgång änsålänge.
Det absolut sista jag vill är att dessa underbara små och stora kattliv ska behöva avlivas då dom är fullt friska och jag menar på det att inget liv ska behöva släckas innan det ens har börjat. Det går emot alla principer som definierar hela mig.
Ursäktar för lång text så här kommer min vädjan.
Om någon vänlig själ på detta forumet har möjlighet att ta emot en katt eller kanske känner någon som hade velat ta emot en katt så hade en stor sten lyfts från både mitt och framförallt min mammas bröst.
Sprid ordet och ge tips på hur jag kan lösa det hela så har ni min eviga tacksamhet för jag vet inte vad jag ska göra längre eller vart jag skall vända mig.
Tack för ni lyssnat /
Med vänliga hälsningar. Robin
Kastrera honorna omgående.ta kontakt med ett katthem och be dem om hjälp.
Stolt ägare till tre La permer
Honorna kommer kastrerar så fort ungarna slutat dia, men dom kommer absolut steriliseras omgående.
Tack för ditt svar Monica.
Men hur menar du med att hon kastrerat hanarna men inte honorna och att de då fått fler ungar? Går honorna ute och blir dräktiga på så vis?
Och varför har du invänt mot att kastrera hanarna? eller fattar jag fel?
Oavsätt - det kommer bli himla svårt och är rejält taskigt att bara kränga ut katterna och kattungarna till kreti och pleti hursomhelst. Är de vaccinerade och chippade?
Om din mamma insett att hon behöver göra sig av med de flesta bör ni istället kastrera honorna, se till att alla katter blir vaccinerade och chippade och sedan sälja dem.
Om det är alldeles för många katter och ni inte mäktar med allt, ring runt till katthem.
Om din mamma inte inser att hon tappat kontrollen kan du ringa länsstyrelsen i ditt län och anmäla missförhållanden, du kan vara anonym. De kommer förmodligen inte vara "elaka" när de kommer på inspektion men förmodligen ge din mamma en varning och be henne ta bort x antal djur. Det brukar hjälpa till att öppna ögonen på de som inte ser.
Min invändning har varit att det bör varit honorna som borde varit första prioritet vid sterilisering och inte hanarna, ja det stämmer att honorna gått ute och blivit dräktiga då.
Problemet ligger inte i att hon inte insett sitt problem utan snarare var dom skall placeras när dom väl är vaccinerade, kastrerade och chippade.
Tack för ditt svar
4# sätt ut annons på dem redan nu på Facebook och blocket. Pengarna ni får in av försäljning ska gå till att kastrera honorna, se även till att hon håller honorna inomhus. Hur många katter handlar det om?
Kastrera honorna omedelbart, om de inte diar! Och håll alla katterna inomhus. Litar inte på att alla hanarna är kastrerade, verkar tyvärr vara en rätt förvirrad kattägare.
Är katterna vaccinerade, försäkrade, ID-märkta och ägarregistrerade åtminstone?
Försök få hjälp av ett SVEKATT-anslutet No Kill-katthem om det spårat ur.
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
#3 Att anmäla sin egen mamma till Länsstyrelsen är väl inte det första man gör. Tyvärr leder dessutom sådana omhändertaganden allt för ofta till avlivning. Bättre att försöka hitta någon annan lösning. Till exempel det #7 föreslår.
//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"
#8 Jag menar om det är ohanterligt, spårat ur och mamma inte förstår. Då är det inte särskilt humant att låta det fortgå, varken för mamman eller katterna.
När jag anmält har det aldrig varit tal om att man bara tar djuren och avlivar dem? (Om det inte varit superallvarligt och djuren är bortom räddning i alla fall) De brukar snarare förklara för ägaren varför det inte är okej, säga vad de tycker att de skall göra åt det, och sedan komma tillbaka efter en tid för att se att ägaren genomfört det de bad om. Har de inte det kan det kanske bli tal om att man tar djuren därifrån. Tror inte länsstyrelsen är så nattsvart som många tror - jag har ändå anmält ca 5 olika ägare för olika brister och det har aldrig varit tal om att bara ta djuren och avliva utan en dialog.

Fint av dig att vilja hjälpa till tycker jag!
Var i landet bor du?
Jag tycker inte man ska klaga på sonen som försöker hjälpa sin mamma, istället om man inte kan hjälpa honom, håll tyst. AlgotWille du skriver inte var du bor annars kunde man gett dig tips om det fanns någon djurhjälpsorganisation i närheten av dig. Dessutom kanske du kunde få boende i din närhet att hjälpa till. Jag håller tummarna för dig. Lycka till!