Deprimerad katt
Hej! Jag har sedan sex år haft två katter som funkar superbra ihop, och för två månader senare bestämde vi oss för att adoptera en till katt från ett katthem. Vi föll för en supersöt ungkatt på 8 månader och den 3/3 fick han komma hem till oss. Jag trodde att den ena katten skulle ha svårt att tycka om honom direkt men att den andra katten skulle gilla det. Men det blev tvärtom. Min lilla diva är inte alls så divig längre och hennes ögon ser så himla ledsna ut. Har så jävla dåligt samvete för att jag orsakat henne detta. Kommer det gå över och hon blir sig själv igen eller har detta "förstört" henne? Vi har flera feliway i kontaktuttagen och ger henne mycket uppmärksamhet för att hon inte ska känna sig bortglömd, vi har även stor lägenhet (110 kvm med två balkonger), tre lådor, flera vattenskålar och tre matskålar sant en massa olika "mysplatser". Är det någon som varit i samma sits, och hur har det gått i så fall. Jag mår så dåligt av detta att jag inte kan njuta av att vi har en liten pälsboll här hemma.
Kan tillägga att jag varit hos veterinären för att utesluta att hennes ändrade beteende beror på något kroppsligt vilket det inte gjorde, utan veterinären trodde att det var pga den nya katten hon fått ett ändrat beteende.
Hur gamla är din "diva" och den andra kattkompisen? Hur länge har de bott hos dig?
Det är nog inte så bra att tolka in mänskliga känslor i katters beteenden och uttryck. Får du dåligt samvete och tycker synd om henne kommer hon kanske att känna av din ängslighet och den signalerar att det ÄR otryggt och farligt att inkräktaren har flyttat in.
Att hon är skeptisk och känner oro och otrygghet när en nästan fullvuxen katt flyttat in i hennes och kattkompisens invanda revir är helt normalt. Hon är en fullvuxen socialt mogen katt, och då kan det behövas lång tid innan hon känner sig bekväm med den nya situationen.
Det DU kan göra är att vara så som vanligt och avslappnad som möjligt mot både henne och den nya katten. Lek med henne hellre än ömka (säger inte att du gör det, men du förstår kanske ändå vad jag menar..). Blir hon för distraherad eller för hämmad när de andra är i närheten så lek en stund i ett rum med stängd dörr. Lek stärker katters självförtroende och är bästa medicinen mot psykiska spänningar och oro.
Sajtvärd Katter iFokus
Tack för svar! Min lilla Diva Hedwig är 5,5 år och min andra katt Ansgar är 9 år, och de har bott som mig sedan 12 veckors ålder. Neville, den nya katten, har vara bott hos oss i tre veckor. Vet att det kan ta tid innan de vänjer sig med varandra men det är riktigt jobbigt att se hur Hedwig inte är sig själv. Det får mig att fundera om vi gjorde rätt att adoptera honom, men som sagt trodde jag inte att det skulle vara några problem. Tänk om hon aldrig blir sig själv igen. Tack för tipset med lek! Det ska jag absolut göra :)
#3 är alla kastrerade? Har man riktigt otur kan det ta månader tills katterna accepterar varandra om de ens gör det.
#4 Alla är kastrerade. Tänker att jag ger det några månader till, vill inte "ge upp" för snabbt.
Starta ny diskussion