Jag har haft två hankatter som innekatter, de kastrerades. Främst för att de märkte revir. Hade jag haft honor hade jag verkligen kastrerat då min första katts mamma fick kattungar just för att hon rymde och sen kom tillbaka till sin ägare dräktig. Skulle jag skaffa katter igen skulle jag kastrera, jag kommer alltid kastrera katter som inte är tänkt att gå i avel, det finns redan så många oönskade kullar.

Det finns ju risker med att ha dom okastrerade också. 

Dom kan smita ut, och bli dräktiga/göra andra katter dräktiga.
Risken för vissa sjukdomar är större. (Livmoderhalscancer…?)
Större risk för felkissande.
Det är jobbigt för katten, och oftast får man en lugnare katt om man kastrerar.

Själv kommer jag nog alltid kastrera, även om det är innekatter. Pappa hade okastrerade honkatter ett tag, och man såg tydligt hur jobbigt det var för dom. (Var dessutom rätt jobbigt för oss när dom skrek, var omöjligt att sova en hel natt)

Jag har inte läst så mycket om kastration på hundar, men jag tycker också att det är märkligt att det är så vanligt att kastrera katter, medans man bara kastrerar hundar om det finns en anledning.

Dina katter föddes måhända okastrerade, men inte fertila. En vuxen fertil hankatt styrs av sina könshormoner och det innebär att den har ett enormt starkt behov av att söka upp honkatter och para sig och hävda sig genom att slåss med och jaga bort rivaler. Behovet är så starkt att så grundläggande saker som att äta eller tvätta sig ofta kommer i andra hand.

Med den kunskapen borde det vara lätt att inse vilken enorm stress och frustration det innebär för en fertil hankatt att vara instängd på en begränsad yta med en annan fertil hankatt som sällskap. Inte snällt alls. Att låta den fertila hankatten vandra iväg och söka upp fertila honkatter med livet som insats är inte heller något djurvänligt alternativ.

det finns oändligt många anledningar till varför människor tycker att det är bra att kastrera sina katter och jag kan hålla med till viss del. Jag tror att i slutändan känner man sitt eget djur bäst. Och väljer då själv hur man vill göra och inte.

Jag anser att alla djur som inte ska gå i avel bör kastreras. Att hålla fertila djur sliter på djurets hälsa på olika sätt. 

Om man tittar på honor så har studier visat (iaf på katt) att risken för juvertumörer ökar hos fertila katter. Inte så konstigt med tanke på att hormoner även är en stor riskfaktor inom bröstcancer för människor. 

Honor som är fertila riskerar även skendräktigheter vilket kan leda till mjölkstockning och liknande som faktiskt kan riskera djurets liv. Även infektioner av livmoder är något som kan innebära livsfara för djuret. 

Hos hankatter är det främst beteendeproblem (som även gäller för honor) så som revirmarkering, högljudhet osv. 

fertila katter har dessutom en större benägenhet att rymma, speciellt hankatter som känner lukten av löphonor. Vilket kan resultera i fler huskattsungar, vilket verkligen inte behövs i dagens Sverige.

Honor kan dessutom gå ner i vikt vid löp då de inte är ordentligt, hanar som känner doften av löphonor har samma problem. 

för att inte snacka om att det måste vara frustrerande att gå och vara superkåt stup i kvarten utan att kunna göra något åt det.

Fertila djur som inte får utlopp för sina behov har även visats få beteendestörningar, vilket forskare brukar förklara med frustration. Ungefär som när man verkligen behöver gå på toa men inte kan så börjar man till slut gunga fram och tillbaka, hoppa på stället eller liknande. 

Allt detta säger mig att det är bättre att kastrera en katt som inte ska användas i avel, finns inga andra alternativ i min värld.

Nu är jag bara bekant med avels- och/eller utställningshundar. De enda kastrerade hundarna jag träffat var aggressiva chiahua-hundar.. Så mina personliga erfarenheter av kastrerade hundar är väldigt begränsade.

På katter kan jag inte se många fördelar med att hålla de fertila, det är jobbigt för katthonor att löpa och för katthanar att ha ett ständigt behov av att markera och försvara sina revir (visst undantag finns). Bor själv med två kkastrerade, lyckliga innekatter.

På häst (där jag har mest erfarenhet av kastrerade djur) har jag aldrig stött på en enda som haft problem efter en lyckad kastrering…

När det gäller hundar är det många som avstår pga nackdelarna är fler än fördelarna. Jag skulle själv aldrig kastrera mina hundar om det inte fanns någon bra anledning till det. Kastrerade hundar kan fortfarande vara lika intresserad av motsatta könet, gå upp i vikt, bli svårförstådd av andra hundar och som TS skriver att ingreppet medför komplikationer osv. Många kastrerar även sina hundar för att de tillexempel ska sluta skvätta och göra utfall mot andra hundar och det brukar i de allra flesta fall inte hjälpa alls. Men då finns det också hundar som är helt galna i det motsatta könet, med andra ord översexuell där en kastrering skulle hjälpa. Min personliga åsikt är att vill man inte ha oönskade kullar tycker jag man gör det med ägaransvar och lydnad, inte en kastrering.

Jag är inte så insatt i ''kattkastreringar''. Har haft tre hankatter under åren varav en var okastrerad (innekatt) hela livet utan några revirmarkeringar etc. Men om du kastrerar en redan könsmogen hankatt försvinner alla beteenden som katten får vid en könsmognad?

#7 Det beror på hur länge man väntar med kastreringen och ur invant beteendet är. Att kastrera en 5 år gammal hankatt som har markerat inomhus i 4 års tid har mindre chans att ta bort problemet än om man kastrerar en katt under året. 

Absolut bäst är det att kastrera innan katten uppnått könsmognad då de helt slipper omställningen mellan att inte vara könsmogen till könsmognad och sedan kastrat.

Fast katter och hundar är 2 helt olika djurarter. Går en okastrerad katt okastrerad för länge och har börjar skvätta kan beteendet fortsätta trots kadtrering. Oavsett om det är hona eller hane de kan vara lika jävliga. Förutom skvätta så kan stressen göra att dom går mer fruktansvärt i vikt och honor kan till och med få tumörer. För stt inte tala om stt de kan smita och bli dräktig då honor har ett otroligt driv att para sig samma sak gäller hanar.För mig finns ingen vettig orsak att hålla en katt okastrerad om den inte ingår i ett avelsarbete

#8 Okej!

#9 Förklarar endast hur jag ser det på ''hundsidan'' och jag förstår att det är skillnad när det är två olika arter. En hund som kastreras könsmogen förlorar inte alltid sina beteenden som skvättning dyl. och ser nu att det är likadant med katter.

Varför man inte kastrerar hundar i samma utsträckning som katter vet jag inte, men misstänker att det är "av tradition" man låter hundar vara okastrerade, och kanske p.g.a. att hundar inte verkar påverkas lika mycket av sin fertilitet som katter gör.

En löptik beter sig t.ex. inte alls på samma sätt som en löpande honkatt gör. Har man sett en honkatt i höglöp någon gång borde man (som djurvän) vilja befria henne från den plågan så snabbt som möjligt. För det är en plåga, inte minst för katten själv.

För mig har det varit självklart att kastrera för att kattens behov att hitta nån att para sig med blir så stressande för dom. Dessutom när dom är innekatter så blir det ju bara att dom känner av stressen men inte får utlopp för det. Sen när katten inte ska användas i avel så finns det heller ingen mening med att katten ska behöva känna den stressen. Och speciellt på honkatter tar man bort många sjukdomsrisker. Och om katten nån gång skulle rymma så kommer den inte para sig, man ökar chansen att katten inte springer iväg långt av den anledningen. Det finns helt enkelt inte mycket nackdelar. Det är alltid en risk med en operation och katten kommer kräva ca 30% mindre mat.

Jag har både hundar och katter, samtliga är kastrerade eller kommer bli det inom snar framtid. Hundarna (hanar) lät jag kastrera då alla tre hade problem med förhudskatarr,vivilket gjorde att den svullnade upp och det kom en klibbig sörja ur den. Var tredje vecka fick jag (efter veterinärens inrådan) spruta in koksaltlösning, hålla för och massera en stund och sedan släppa ut vätskan. Tre gånger om dagen i 3 dagars följd. Var tredje vecka som sagt. Frankie tränade jag mycket agility med men innan kastrering blev han helt blockad om han kände kisslukt från en löptik. Det gick bara inte träna med honom. Så först blev Frankie kastrerad, och när vi såg att alla hans problem med förhudskatarr försvann lät vi kastrera Love och Kazper också. Även dom slapp dessa problem. Nackdelen med Loves kastrering var att musklerna vid urinröret tycks blivit skadade, han kan inte hålla sig så bra sedan kastreringen. Blir han kissenödig måste han ut med en gång, annars kommer det på golvet. Vad gäller katter så måste jag erkänna att vi var dåliga på att kastrera då jag var yngre.Vi lät katterna få ungar för att vi ville det. Hanarna kastrerades för att slippa inavel och slagsmål. Sedan blev detta med hemlösa katter alltmer omtalat och då insåg vi hur korkade vi varit. Numer kastrerar vi alla våra katter. Både dom som bor hos föräldrarna och även mina ungkatter som bor hos mig. Gizmo ska kastreras på onsdag 8 januari. Lilltjejen är jag jourhem åt och hon kan inte skrivas över på mig förrän det gått 3 månader sedan hon anmäldes upphittad hos polisen. Det har gått 1 månad nu.. så hennes kastrering får vänta tills dess. I nuläget bor dom åtskilda i mitt hem och kommer inte få vara ihop förrän ett par veckor efter Gizmos kastrering. Vill ju inte riskera något.

Det kostar också så mycket mer pengar med hundar eftersom det är mer komplicerad. 6000 kr +.

Det kan vara en anledning till varför det är inte alls lika vanligt.

Jag tycker att det vore intressant att höra mer om varför man väljer att inte kastrera sin katt!?

Är det för katten "skull"? På vilket sätt då i så fall?

Jag bestämde kastrera mina katter eftersom jag har en hona och hane som är bondkatter och syskon och för att undvika revir märkning och eventuellt stress som kommer med han- och honkatter som är fertila och vill ut.

Hankatten blev kastrerad när han var 5 månader och systern blir kastrerad nästa vecka. Min hankatt är exakt samma och har inte fått något ny personlighet.

Jag har hört från några att det är pga den små risk att katten förändras och tappar sin bra personlighet och blir aggressivt men medan det kan hända är det så sällsynt att det inte borde påverka beslutet.

Faktum är att det gör djuren stressad att gå genom löp efter löp eller ha känslan att rymma och hitta honor eller hanar utomhus dag efter dag. 

Jag förstår att du har inga planer alls att avla med dina katter men jag undrar hur säker du är att de inte revir märka. Har du använt en (bluelight) och tittade överallt med det? Är det möjligt att ha fertila katter som inte revir märka? Honkatter gör ju också det när de löper. Vad gör uppfödare? De har fertila honor och hanar. Nyfiken.

Jag är uppfödd med hundar och även den tron att man tog bort deras "manlighet" när man kastrerade… Väldigt löjligt egentligen. 😃 Vi har aldrig kastrerat några av våra hundar därför vi har aldrig haft några problem med dem. Som tur var så blev syrrans hund krypt dvs hans pungkulor trillade aldrig ner och är därför naturligt kastrerad. Annars är det inte säkert att han och den äldre hanhunden hade gått ihop. Och det är nog vid dessa tillfällen jag personligen hade valt att kastrera eller om hunden upplevs stressad. Min kompis hund blev helt galen och satt och skällde, gnydde och vägrade äta så fort han kände en löptik och detta var inomhus! De valde att kastrera honom och nu är han precis som vanligt igen. En mycket mindre stressad och harmonisk hund!

Katter däremot så kände jag samma sak i början att stackars hane som förlorar sina bollar! Men när mina två hankatter busade och det började blir allt mer våldsamt och mer ljud och skrik så kändes det inte okej att utsätta dem för detta. Direkt efter kastreringen så slutade dem och nu är det normalbus igen. 

Skillnaden för mig mellan kastration på katt och hund är också att hundar springer inte lösa och kan därför inte para sig i samma utsträckning som en lös katt. Klart att det händer att det blir tjuvparning, men jag har faktiskt aldrig varit med om detta. Varken med mina egna eller andras hundar. En katt blir så otroligt mycket mer aggressiv och i brist på annat ordval galen och det känns inte sunt att den ska behöva uppleva en sådan stress. Dessutom finns det redan så otroligt många hemlösa katter och bara det tyder ju på att kastration bland katter bör alltid ske om katten inte ska gå i avel. Efter att ha blivit insatt i läget med alla hemlösa katter så ser jag inga fördelar med att hålla en katt steril även om det är en innekatt.

Jag anser också att det är pga detta katten har så himla låg status. Man parar sin lilla älskling, får söta kattungar och ger bort/vill ha några hundralappar för den lille. Men hur ofta är en sådan katt chippad och vaccinerad? En blandrashund är oftast relativt dyra jämfört med en huskatt. Bara det säger en del för mig…

Vill börja med att säga att jag är glad att du ställer frågan: "Varför kastrera innekatter?". Det visar att du är öppen för frågan. Och även att dom i din omgivning har fått dig att börja fundera. Stor eloge både till dom o dig.

Jag kämpar för hemlösa katter o vet att även katter med hem o som dessutom är innekatter allt som oftast kan komma att smita ut.

Antingen från en dörr eller ett fönster som stått öppet. Eller då man transporterar sina katter till o från veterinären eller en kattvakt eller kattpensionat eller…ja jag kan räkna upp fler tillfällen.

Då är det inget roligt alls om katten är okastrerad…det föds på tok för många oönskade kattungar o det enda sättet att stoppa det är genom kastrering. Sen har flera här sagt mycket bra om varför man ska kastrera sina innekatter. Katterna mår helt enkelt bättre av en kastrering.

Inte bara katter faktiskt…det blir mer o mer vanligt att hundar oxå kastreras o ja hästar med som vi hörde här men även mindre djur såsom kaniner kastreras.

Så jag avslutar med att be dig kastrera dina katter, om inte för din skull så för den lilla chansen att en av dina katter nån gång skulle kunna få en hona på smällen. Vi behöver inte fler oönskade kattungar!!

Kastrera kastrera kastrera!!!

Jag tycker att det kan jämföras lite med varför man i de länder som har lösspringande och hemlösa hundar som far illa (precis som vi har  hemlösa katter som far illa) förespråkar vikten av att kastrera djur som inte är till för avel.

I övrigt så har jag kastrerat mina då de är två huskatter med okänd härkomst, som självklart inte ska användas till avel då det är idiotiskt att använda djur med okänd härkomst till avel. Vem vet vilka sjukdomar/gener osv de för vidare? Eller vilken inavelsgrad de redan har? Dessutom vill jag inte utsätta mina katter för den stress det innebär för dem att inte få utlopp för sina hormonella beteenden. Inte heller vill jag att de ska dra på sig de sjukdomar okastrerade katter kan få.

Uppfödare har oftast ett eget rum för hankatter och jo det finns vissa hankatter som inte strilar alls och kan vara bland honor utan problem även om det inte är vanligt. De flesta sätter även ut sina hanar på foder där det inte finns några fertila katter då blir de inte lika lätt påverkade. Själv letar jag fodervärd till min hane som har börjat strila och just nu bor han i köket under den värsta perioden. Hankatter/honkatter har sina värsta stunder några ggr på våren/sommaren och på senhösten/vintern. Men det är såklart inviduellt. Hankatter kan även strila utan att det märks så även fast man tror att de inte gör det går det att se med bluelight. Köpen sån och bli överraskad av vad du kan hitta

Att man inte talar om nackdelar med kastrering av katt är för att det liksom inte finns några direkta nackdelar. 

Det är väl fritt fram att hålla hankatter fertila hela deras liv om man vill, så länge de inte går lösa utomhus. Hälsomässigt behöver inte det alls vara negativt. Dock ska man veta att risken för revirmarkering och sociala konflikter är betydligt större hos fertila hankatter än hon kastrerade.

Honkatter som inte ska gå i avel ska i min mening kastreras. Allt annat är oansvarigt/okunnigt oavsett om de går inne eller ute. Detta för att de kommer drabbas av livmoderinflammation om de tillåts löpa gång efter annan utan att få ungar. Sätter man dem på p-piller har man igen en risk för livmoderinflammation samt även ökad risk för juvertumörbildning och diabetes.

21# Detta för att de kommer drabbas av livmoderinflammation

Det finns INGEN studie som säger att ALLA hon katter som inte kastreras drabbas av livmoderinflammation. Jag känner en katt som fyller 19 nästa år, som är en fertil innekatt, en hona. Och hon är en av de friskaste, sundaste katter jag träffat. 
Jag säger inte att det är en anledning att man inte ska kastrera sin katt, absolut tycker jag att man i alla lägen ska kastrera sin katt, men att hålla på och ljuga för att få folk att göra som jag råder är inte min grej. Så det borde inte du heller.

Hankatter kan bli så pass stressad av att vara fertil att äta är sista prio för dom och de rasar i vikt. Har sett många fertila katter som rentav mått dåligt pga att de varit fertila och så fort de har kastreras har de ätit upp sig igen och stressen har flrsvunnit. Därför anser jag att ALLA katter oavsett kön SKA kastreras om de inte ingår i ett avelsarbete. Även avelshanar med denna tendens blir inte långvariga avelshanar

#22

Och om hon skulle utveckla livmoderinflammation idag, 19 år gammal… hur tror du att hon skulle klara av en akutkastrering? Risken för kirurgiska ingrepp ökar med stigande ålder. Kastreras katten dessutom pga. sjukdom är det i sig en riskfaktor.

Och visst, alla okastrerade honkatter kommer inte utveckla pyometra men alla (jo, detta är vetenskapligt vedertaget) fertila honkatter som inte föder kattungar utvecklar de (av "löphormoner") förändringar i livmoderhornens slemhinnor som i sin tur orsakar livmoderinflammation. Så man har helt enkelt en jäkla tur om ens okastrerade honkatt lever ett långt liv utan att utveckla livmoderinflammation.

Jag vidhåller, det är okunnigt och oansvarigt att inte kastrera honor som inte ska gå i avel. Enda ursäkten är om katten av medicinska skäl av veterinär bedöms inte vara lämplig kandidat för en operation. Då har man inte så mycket till val.

Här står lite om varför man kastrerar katter.

http://www.kattstatus.se/sida1.html

#22 Nej alla okastrerade honor drabbas inte av det men risken ökar enormt. Det är en onödig risk att ta enligt mig.

Nu vet jag inte hur du bor T.S men jag vet hur hankattskiss från okastrerade hankatter  doftar. Det behövs bra tt dte finns en utomhus som kissat på något av däcken för att konstatera detta.

Jag bor själv i hus med en boyta på 150 kvm och luftburen värme dvs vi byter luft varannan timme. Ändå så skulle jag inte ha två okastrerade hankatter här inomhus pga denna doft det avger oavsett vilken sorts sand man använder. Men det är du som bor ihop med dem inte jag🙂

Kan inte låta bli att nämna, vare sig det hör hit eller inte, jag reste till Kambodja för några år sedan, där fanns det en del katter som strök runt, den första katten jag såg var mager och hade ingen svans, bara en liten stump, jag trodde hon hade blivit påkörd eller något. 

Senare efter att ha sett flera utan svans, och förstått att det är mer regel än undantag fick jag reda på att avsaknaden av svans berodde på inavel.

Hur som helst, kastrerade min lilla flicka kort efter att hon började löpa, hade inte tänkt mycket på det i början, men sen när hon började löpa varannan vecka, framsidan ner och baken upp och började skrika och kråma sig så fort jag pratade med någon, då kändes det som det var bäst att göra det.

Fördelar eller ej, det är olika från katt till katt hur illa det är.

 Det är en helt annan attityd kring hundar och katter när det gäller kastrering, men det börjar bli mer  vanligt för båda delar.

Jag vet att när det gäller hundar är det till stor del tradition som gör att man inte kastrerar, när jag hade hund kastrerade jag honom så fort han var tillräckligt gammal, för att slippa hans dominansbeteende, extrema behov att jucka på allt och hans stigande besatthet av dofter på promenader (han började dregla av alla dofter av tikar). Jag var dock väldigt beredd på att mötas med fördomar eftersom många anser att det är onaturligt att kastrera hundar.

Att kastrera katt tycker jag också känns som en självklarhet för att underlätta för människan och för djuret, hälsomässigt och beteendemässigt är det skönare och mer avslappnat med ett kastrerat djur, att behöva hålla koll på matintaget och vikten är ett litet farthinder på vägen men inte direkt något man ska oroa sig över.

Hade jag skaffat kanin hade jag kastrerat även detta djur, (min kompis hade kastrerade kaniner) för det känns skönast att ha ett djur som slipper känna stressen över hormoner som den inte kan göra något åt, osv. 

Katten valde föräldrarna att kastrera så fort han var tillräckligt gammal eftersom han markerade överallt i huset och var väldigt jobbig på det sättet (sen blev han ju utekatt därefter också) Första katten var en honkatt och hon steriliserades eller vad det nu heter, pga att vi ville ha henne ute. Kommer alltid kastrera mina katter även om de är innekatter, och skaffar jag hund igen i framtiden kommer även denna kastreras.

Vi ska komma ihåg att det var förbjudet att kastrera hundar in på 90-talet så på hundsidan finns en väl befäst skepsis mot kastrering. Detta sitter i och i kastreringsdiskussioner fokuserar man gärna på nackdelar.

På hundsidan finns även skillnader mellan raser. Stora raser är generellt sett känsligare för allt som kan påverka deras tillväxt (foder, motion, kastrering osv.) medan småhundar inte verkar lika känsliga på det sättet.

En av mina grannar har en Sydafrikans mastiff som han låtit kastrera då denne var för dominant. Hunden var då ett par år. Men det är en hyfsat stor hund skulle jag vilja påstå.

Vad syftar du på #31 ?

# 32 Att han låtit kastrera sin hund då den var för dominant. Inget annat. Måste man göra det?

#15 Vi har personligen inte kastrerat våran innekatt på 5 år, för att han inte markerar revir, beter sig aggressivt eller är frustrerad. Dessutom så känner jag att jag inte har rätten att kastrera min katt om det inte kommer att få honom att må bättre, det är ju trots allt hans kropp, och om han nu då inte lider eller är frustrerad så ser jag ingen anledning att kastrera honom bara för att kastrera honom.

Dock så skulle vi självklart kastrera honom OM han blir frustrerad, aggressiv eller börjar må dåligt p.g.a det, eller om vi av någon anledning ska ha honom som utekatt.

Argumentet om att han skulle kunna rymma och göra en katthona gravid känner jag är lite långsökt. Hur stor del är av alla oönskade kattungar är ett resultat av att en okastrerad katt har rymmt? Jag har försökt att hitta statistik på det, men kan inte hitta något. Från mina egna erfarenheter så är majoriteten av oönskade kattungar resultatet av okastrerade utekatter, inte innekatter som har rymmt.  Och som jag har nämnt flera gånger, så är våran katt en innekatt, om vi skulle vilja ha honom som en utekatt så skulle vi ha kastrerat honom.

Mentaliteten om att ALLA kattägare som inte kastrerar sina katter är oseriösa känner jag personligen att den inte gör någon nytta, utan tvärtom drar personer över en kam och tar inte hänsyn till att alla ägare eller katter inte lever under samma omständigheter. Jag bryr mig om min katt och vill bara det allra bästa för honom, och både hans och vår livssituation just nu kräver inte, eller skulle förbättras av en kastrering.  Att en kastrering är bra i de flesta situationer betyder inte att den är bra eller nödvändig i alla situationer.

#34 Argumentet att det är naturligt för en vuxen hankatt att vara fertil köper jag bara om katten har fri tillgång till att para sig, för det är nämligen det som driften går ut på och den är väldigt stark hos fertila katter.

Hundar är flockdjur och för dem är det naturligt att fertilitet inte nödvändigtvis innebär att man får para (det är förbehållet de starkaste i flocken), men en fertil katt har inga sådana inbyggda restriktioner. En fertil hankatts främsta drift och mening med tillvaron, och den driften överskuggar ALLT, är att skapa och försvara ett stort revir, söka upp honorna där och para sig.

På vilket sätt är det snällt mot katten att låta honom leva med den driften, men stänga in honom ensam inomhus? Vad i tillvaron tillför driften en ensamlevande innekatt?

Att släppa ut en fertil hankatt är naturligtvis inget alternativ!

#35 Men min katts "drift" överskuggar inte allt. Han har ett normalt beteende och är inte frustrerad. Han letar inte efter honor och markerar inte revir. Och ja, att det är driften går ut på förstår jag, men han lider ju inte, så varför ska vi ta bort en del av katten som tillhör honom bara för att människor vi inte känner anser att det är oseriöst? Bara för att han inte har tillgång till att para sig betyder det nödvändigtvis inte att hans drift står i vägen för honom eller försämrar hans livskvalitet. Jag förstår inte varför du inte köper det där argumentet, för det är naturligt för katter att ha en vilja att para sig, och inte nödvändigtvis något som man måste få bort bara för att få bort. 

Det snälla med låta min katt leva med denna oerhört plågsamma (enligt dig) drift är att jag inte tar bort något som SKA vara där bara för att andra kommer med orelevanta argument som inte alls stämmer in i min situation eller kommer att förbättra min katts liv. Min katt lider inte. Jag tror nog att jag känner min katt bättre än en främling på nätet som aldrig har träffat honom eller sett hur han lever. Min katt är frisk, mår bra, och lider inte på något sätt. Som sagt så vill jag bara det bästa för honom, för jag älskar ju självklart honom, så om han skulle lida så skulle jag självklart kastrera honom. Men nu behövs det inte, så som sagt så tycker jag inte att det är värt med att (i vårt fall) utföra ett onödigt begrepp som inte kommer att göra någon skillnad. Han spenderar inte sin tid på att leta upp honor och markera revir, hans drift överskuggar inte något. Katter är också, tro det eller ej, individer och har olika starka drifter och reagerar olika.  Om min katt inte störs av det, så har jag ingen anledning till att kastrera honom.

Driften i våran tillvaro "tillför" kanske inte mycket, men det skulle inte en kastrering göra heller. 

Mitt svar på din fråga till varför man väljer att inte kastrera sin katt är för att det är onödigt i vissa situationer. Kastrering är ingen universal metod som är det bästa i alla situationer. Bara för att kastrering är nödvändigt i de flesta fallen så betyder det inte att det är det i alla. Det verkar helt ärligt talat inte ens som att du är öppen för en diskussion till varför man skulle välja att inte kastrera sin katt, då enligt dig så måste ALLA katter kastreras i alla situationer då något de är födda med och har av en anledning "inte tillför" något.

Ville du ens ha ett svar på din fråga eller ställde du den bara för att kunna förstärka dina egne argument och strunta i de svar du får?

Det verkar som en del behöver läsa på om dominans hos hundar.

http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/
http://dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap/

#0, #34 och #36 Jag håller OberonsMatte m fl om att kastrerade katter har ett bättre liv än okastrerade. Dessutom kan de då inte bidra till att det föds ännu fler oönskade hemlösa katter.

En annan anspekt är att kastrerade katter har ett tryggare liv, eftersom de inte lockas att smita ut från sitt hem i jakt på en partner, och därvid löper stor risk att bli ihjälkörda i trafiken. https://kattpolisen.ifokus.se/articles/55e96d5ece12c4618c00037a-trafiken-ar-vanligaste-dodsorsaken-for-katter?discussions-1

Tyvärr är det vanligt att innekatter kommer ut av misstag. De smiter ut genom vädringsfönster och dörrar. De ramlar ner från balkonger. De tar sig ur transportburen på väg till veterinären eller på väg till sommarstugan. De släpps ut av misstag av hantverkare o s v. Är det någonting vi VET så är det att innekatter ofta kommer ut av misstag. Vi VET också att katter som springer bort inte alltid återfinns, och att det kan ta både veckor, månader och år innan katten hittas (om den hittas). Är katten inte kastrerad när den kommer ut så har den en stark drift att para sig - vilket gör att katten ofta är svårare att återfinna än om den varit kastrerad. Dessutom är risken stor att den vilsna okastrerade katten ger upphov till ett (stort) antal oönskade/hemlösa kattungar som i sin tur far illa (en stor andel av kattungarna som föds ute dör före 6 månaders ålder), de som överlever riskerar att få ungar, som får ungar, som får ungar… Ett grymt och onödigt lidande. Man räknar med att det finns 100 000 - 150 000 hemlösa katter i Sverige idag.

#38 Att innekatter rymmer är något som händer, men då jag känner min katt så vet jag att det första han gör är inte att försöka att hitta en partner, utan att försöka att hitta hem igen. Han har aldrig försökt att gå ut för att leta efter en partner, men jag förstår din poäng om att många katter gör det, och att det är då tryggare att kastrera de. 

Vi bor inte nära en bilväg, och min katt är väldigt rädd för bilar, så han skulle inte ens våga gå förbi parkeringen som man måste gå förbi för att komma till bilvägen.

Jag kollade in på ditt inlägg och jag tycker att det var väl skrivet, men som sagt så är min katt en innekatt. Skulle vi ha haft honom som en utekatt så skulle vi ha kastrerat honom (eller kastrera honom i framtiden, om våran livssituation ändras och han av någon anledning skulle må bättre av att vara en utekatt). Jag skulle dock inte våga att ha honom som utekatt då jag är rädd att han kanske hamnar i bråk med andra katter, skadar sig eller fara illa på något annat sätt.

#39 Jag tvivlar starkt på att majoriteten av hemlösa kattungar är ett resultat av bortsprungna innekatter. Speciellt om katten inte är van att vara ute en lång tid. Som sagt så skulle jag vilja se statistik på hur många kattungar det är i Sverige som föds p.g.a bortsprungna katter, för jag kan inte hitta något, och av mina egna erfarenheter så är majoriteten av oönskade kattungar ett resultat av okastrerade utekatter, inte bortsprungna innekatter (vilket självklart är jättedåligt och borde stoppas).

Någon sådan statistik kommer du aldrig att hitta, för ingen anser det vara varken tillräckligt intressant eller ekonomiskt lönsamt att finansiera någon sådan undersökning. Dessutom är det omöjligt att veta vad bortsprungna (han-)katter har för sig när de sprungit bort - hur ska du t ex kunna mäta hur många honkatter hankatten sätter på och hur många ungar det ger upphov till, samt hur det går för de kattungarna…? Katter förvildas ofta snabbt sedan de kommit ut av misstag. Och de förändras både fysiskt och psykiskt. Många känner inte längre igen sin katt sedan den vistats en längre tid ute - har man då id-märkt o reggat sin katt så finns ändå chansen att katten kan få komma tillbaka hem igen. På katthemmet där jag är volontär får vi regelbundet in arga, rädda, skygga katter som varit ute länge, men där det så småningom "vänder" och vi - efter en tid inne - får se ett gosetroll så sakteligen "komma fram"…. Det är lika fascinerande varje gång. Att den arga rädda katten som såg ut att helst "vilja döda oss" från början, visade sig vara en tam gosekatt (inte nödvändigtvis en innekatt), något som tycktes "osannolikt" från början. Men katter blir skygga/rädda o s v av att vistas ute. Och det kan gå fort. Och deras utseende kan förändras (pälsen, hullet, skador, blicken i kattens ögon o s v). Men naturligtvis får vi också in utefödda katter. Men det är alltså inte så att bortsprungna innekatter till varje pris söker sig tillbaka hem igen. De kan tvärtom ha svårt att hitta tillbaka in, eftersom de är rädda och stressade för allt där ute, och inte vana vid att hantera utelivet. Och många kattägare vet inte hur man på ett effektivt sätt söker efter en innekatt som kommit ut av misstag. Man söker ofta t ex vid fel tidpunkt på dygnet och för långt hemifrån. Man matar inte nattetid, vilket gör att katten tvingas börja vandra p g a  hunger. Men jag tycker att du ska börja följa några större efterlysningssajter, såsom t ex Vi längtar hem och VILSE. Då kommer du snart att kunna konstatera t ex 1) att det är mycket vanligt att innekatter kommer ut av misstag, 2) att de har en förunderlig förmåga att rymma dagen/några få dagar innan de skulle ha kastrerats/id-märkts (enl. vad ägaren uppger), 3) att många annonser ligger kvar mkt mkt länge trots att katternas ägare annonserar förtvivlat efter sina katter. Du kommer också att 4) kunna se många annonser om upphittade katthonor med kattungar som ingen gör anspråk på. Vi kattägare har ett gemensamt ansvar för kattsituationen i Sverige. Det är bara vi som tillsammans kan komma till rätta med problemet med hemlösa katter. Ett viktigt steg är att ägda katter som inte ska användas i seriöst avelsarbete kastreras. Idag är tyvärr allt för stor andel av de ägda katterna okastrerade, vilket får konsekvenser (vare sig vi vill det eller inte).

Det är inte heller ovanligt att honkatter (som är innekatter) kommer ut av misstag och blir dräktiga där ute, även i de fall som de återfinns rel. snart.

#41 Men min katt är id-märkt och ja, tyvärr så rymmer innekatter och lider jätte mycket p.g.a det, vilket är jätte tragiskt. Men som du nämner, huvudproblemet där är inte att de är okastrerade, utan att de blir rädda och stressade. Men chansen att min katt skulle rymma är väldigt liten. 

Läste lite snabbt nu på vilse.nu om bortsprugna innekatter, och där så står det: "Innekatter som kommer ut av misstag blir ofta mycket stressade och rädda. De gömmer sig ofta snabbt i husets närhet. Många gånger följer de husväggen och svänger runt ett hörn för att därefter gömma sig. De ligger sedan och trycker. Hur länge katten stannar på sitt gömställe och vad de gör därefter beror lite på kattens temperament, personlighet, hälsotillstånd, om katten är fertil eller inte mm. "

Så ja, katten har större chans att lämna sitt gömställe om de är okastrerade, men det första de gör är inte att springa hemifrån. Jag kollar alltid vart katten är innan jag öppnar ytterdörren, jag ser till att alla fönster är stängda innan jag lämnar huset, och tar alla åtgärder jag kan för att min katt inte ska smita. I för sig så har han aldrig försökt heller, han är inte så smidig och kan inte ens komma igenom en 10cm tjock springa i dörren. Den måste vara öppen helt för att han ska kunna gå igenom en dörr (eller ett fönster).

Jag håller med dig om att det är kattägare som är ansvariga för hur (tyvärr) kattsituationen ser ut i Sverige idag, men det jag själv har upplevt är att det största problemet är inte att man inte kastrerar katter, det är att man inte tar kattens hälsa och liv på allvar. Det finns jätte många ägare som varken id-märker, vaccinerar eller tar deras katter på allvar. Bara för att man nödvändigtvis inte kastrerar sin katt så betyder det inte att de inte bryr sig, de kanske har en bra anledning till att göra det. I min situation så skulle en kastrering vara onödig, jag känner min katt och tar väl hand om honom. Att en katt är okastrerade betyder det inte att den lider. Det finns också situationer där katter inte ska vaccineras heller, men det är dock mycket ovanligare. Min poäng är att det lönar ingen att hoppa till att "okastrerade katter har dåliga ägare". Kontext spelar roll, och det är viktigt att få reda på varför katten är okastrerad. Jag håller med dig i att de flesta situationer så är kastrering nödvändigt, men varför ska man gå igenom ett onödigt ingrepp som inte skulle tjäna något för katten?

Problemet är inte okastrerade innekatter, det är att kattägare inte tar sina katter på allvar. 

Vad är chansen att två okastrerade innekatter rymmer och får kattungar? Chansen är ju mycket större att den bortsprungna katten får kattungar med en okastrerad utekatt. Det är det vi borde fokusera på är att kastrera utekatter som kan kastreras. 

Dessutom så har en katt som används i avel ha lika stor chans att rymma som en innekatt som inte används i avel. Avel är inte det enda undantaget för att inte kastrera katter…

Okastrerade katte är mer rymningsbenägna än kastrerade. Även om en katt initialt är rädd när den kommer ut kan könsdiften ta över snabbt. Mem det är alltid lätt att ta sig bröstet och säga "det händer aldrig mig".

#43 Du skriver chans hela tiden. Det heter risk.

Jag har inte sett ett enda bra argument till varför man inte skulle kastrera katter som inte går i avel. Inte ett enda.

Det stämmer att innekatter som kommer ut av misstag ofta blir mycket stressade och rädda och ligger och trycker de första dygnen (innan de tvingas börja vandra för att hitta mat).  Vad du missar är att det förutsätter att katten inte blir skrämd.  En katt som blir skrämd av andra katter, hundar, barn, brevbäraren, bilar eller något annat kan fly "i blindo". Och eftersom innekatter inte är vana vid att orientera sig ute och inte har "koll på läget" ute är risken stor att de i det läget kommer vilse (eller att de inte vågar sig tillbaka).

Det är också vanligt att katter kommer ut av misstag på väg till veterinären, sommarstugan o s v. Då befinner man sig vanligtvis i ett än sämre utgångsläge, eftersom det ofta är svårare att söka efter sin katt på främmande område, än kring huset där hemma.

En normalstor katt kan dessvärre ta sig ut genom fönster- och dörrspringor som bara är 4-5 cm breda. Och det går fort när det väl händer. När min ena katt var yngre brukade jag skämta om att hon en vacker dag skulle slinka ut genom nyckelhålet…

"Att en katt är okastrerad betyder inte att den lider" skriver du. Nej, här och nu kanske den inte lider. Men skulle den komma ut av misstag och komma vilse så ökar risken för den okastrerade katten att fara illa (eftersom könsdriften kan få katten att börja vandra iväg). Okastrerade katter hamnar också oftare i slagsmål o s v.

Du menar också att katten inte tjänar något på kastreringen, men jag håller inte med dig. En kastrerad katt har större chans att komma tillbaka hem (om den kommer ut av misstag) och den löper mindre risk att t ex hamna i slagsmål där ute. Om katten är kastrerad riskerar den inte heller att bidra till att en massa kattungar föds där ute och far illa (för jag antar att du inte vill att din katts ev. bebisar ska fara illa….?).

Du frågar också vilken chansen är att två okastrerade innekatter rymmer och får ungar med varandra. Men det spelar ju ingen roll om din katt gör en innekatt eller en hemlös katt eller en s k utekatt dräktig….? Resultatet är oönskade kattungar som riskerar att fara illa, och kanske t om dödas av en ägare som inte vill ha dem. Det finns inga gränser för vad folk kan göra med värnlösa kattungar. Och det vill nog ingen av oss bidra till…?

Självklart kan även katter som används  i seriöst avelsarbete rymma, men syftet är ju att så få katter som möjligt ska vara okastrerade, eftersom vi i dag har ett gigantiskt överskott av huskatter, där närmare 150 000 katter saknar någonstans att bo och varken får nödvändig mat, tillgång till vatten, skydd mot väder och vind eller nödvändig veterinärvård. Det är ett av vårt lands största djurskyddsproblem och innebär ett närmast ofattbart lidande för alla de drabbade katterna. Du skulle se dem när vi får in dem på katthemmet, en del är så svaga att de knappt kan hålla upp huvudet längre, än mindre stå upp. Andra har förfrusit sina öron, eller fått öronen förstörda av öronskabb. En del är så magra att de dör om man börjar mata dem på normalt vis. Det dräller in kattungar som folk har dumpat, kastat ut på motorvägen, satt ut i skogen, ställt ut i en låda, lagt i någons brevlåda eller liknande. Det är en djurmisär som gör en mörkrädd.

Ja, det finns ibland skäl att inte kastrera sin innekatt. Det kan gälla t ex djur med hjärtproblem som riskerar att dö i samband med kastrationen. Då måste detta utredas först, innan man beslutar om kastration eller inte.

Jag kan bara hålla med Uppkatten o andra som förklarar varför man bör kastrera katter, inne- som ute-katter!

"Okastrerade katter hamnar också oftare i slagsmål o s v." skriver Uppkatten. Vill bara "förtydliga" att det inte bara rör sig om att en stressad okastrerad katt kan reagera "aggressivt" vid möten med andra katter och djur.
Utan även andra (och särskilt okastrerade) katter känner doften av en okastrerad katt (den som då har smitit t ex) och bara doften triggar igång dem att ge sig på den okastrerade katten. Försvara sitt revir, sin status osv.

#44 Jag säger inte att det är omöjligt att det händer mig, jag är medveten om att det kan hända, det är ju just därför jag ser till att dörren alltid är låst innan jag lämnar huset, och kollar så att alla fönster är stängda. Om jag trodde att det inte skulle hända mig så skulle jag inte vara så försiktig….

#47 Du förstår precis vad jag menar med chans, så jag förstår inte ens varför du påpekar det. Chans och risk är båda ord som funkar i det här sammanhanget och har samma betydelse i det här sammanhanget. Och jaså? Tycker du då att man ska kastrera katter som kan få stora komplikationer till följd av kastrationer för att de av en medicinsk anledning inte kan bli kastrerade? Ska man kastrera sin katt ändå och riskera att den får lida? Eller dö? Läskigt om du tycker att det inte är argument nog…visar tyvärr vart din prioritet ligger när det kommer katter.

#48 Jag förutsätter ingenting, jag förstår att min katt kan fara illa om den smiter. Men du förutsätter dock att om min katt smiter då kommer vi 100% inte att hitta den, att den kommer att para sig och få typ 5 kullar och att de alla kattungarna kommer att dö. Det här är tyvärr en möjlighet, men inte en garanti. Precis som att det inte är en garanti att min katt inte kommer att bli rädd, men då jag känner min katt väl så kan jag alltid gissa på hur han kommer att hantera situationen, och vet vart jag ska leta efter honom, och vad jag ska göra vid en sådan situation för att hitta honom så snabbt som möjligt. Kattens personlighet spelar också en stor roll om den kommer att hamna i slagsmål eller inte, och min katt har träffat på andra katter, och är van vid andra katter. Chansen att det första han gör är att slåss är liten.

En normalstor katt KAN smita ut genom en 4-5cm stor dörrspringa, men min katt kan inte det. Han är inte lika smidig som en "normalstor" katt. Som sagt, jag känner min katt bättre än dig.

Och ja, min katt kommer självfallet att inte kunna få kattungar om han är kastrerad och rymmer, men som sagt. Majoriteten av alla hemlösa kattungar är ett resultat av oansvariga ägare som inte bryr sig om katter och tar konsekvenser. Om min katt låt oss säga skulle få en annan katt dräktig av misstag så skulle ju ta mitt ansvar och ta hand om kattungarna, eller iallafall se till så att de kommer till ett bra hem. Och ja, vi behöver inte fler katter när så många redan är hemlösa, men enligt det argumentet så skulle man även kunna vara emot avel. Oavsett vilken anledning man avlar raskatter för så födds det mer katter det redan finns 100 000-150 000 hemlösa. Men du verkar ju inte vara emot avel, vilket du enligt din egen logik borde vara. 

Och jo, det spelar ju visst roll om det är en ute katt eller innekatt min katt skulle kunna göra dräktig. Om alla utekatter skulle vara kastrerade (vilket jag tycker att de borde vara) så skulle min katt nästan inte ha någon chans alls att göra en annan katt gravid. Och jag förstår inte varför du skulle lägga skulden på mig om en ägare väljer att behandla sina katter illa och inte tar sitt ansvar. Jag är emot våld mot katter, och hur katter behandlas och tyvärr hur samhället och majoriteten av människorna ser på katter. Skulle du lägga lika stor skuld på mig om min katt var en avelskatt?  För som du säger, resultatet skulle vara detsamma…

Och jag håller ju med dig i grund och botten, och du behöver inte hålla med mitt beslut om att jag inte kastrerar min katt, men att du ändå ser på okastrerade innekatter som en del av problemet förbryllar mig, och sedan försvarar att de är okej om de används i avel och sedan fortsätter med att prata om hemlösa katter som lider…Du förstår väl att andelen katter ökar mer om man har en avelskatt, vilket betyder mindre hopp för en hemlös katt att hitta ett hem. En avelskatt får (självklart) många fler kattungar än en innekatt som rymmer…varför anser inte du då att det är ett problem?

Jag vet varför man avlar katter, och är absolut inte emot det, dock så kommer jag inte med argumentet att hemlösa katter har mindre chans att få ett hem då. För det är orelevant, det är inte andelen katter som är det största problemet.

Jag har sett hemlösa katter, och hur mycket de lider. Det är sorgligt, och vi borde göra allt vi kan för att hjälpa de, och människor borde börja ta sitt ansvar och inte skaffa katt om de nu då inte kan ta hand om den. Men, att kastrera min innekatt skulle inte bidra till mycket.  Vet du dock vad som skulle bidra? Att ge hårdare straff till de som misshandlar djur, och de som inte tar de på allvar. Att göra id-märkning obligatoriskt skulle också hjälpa enormt .Det som inte hjälper är att övertala folk till att kastrera sina innekatter som aldrig kommer att få en kull, och sedan klaga på hur det tillför till problemet med hemlösa katter, men sedan helt plötsligt tycka att det är okej om det skulle råka vara en avelskatt som smiter, och dessutom garanterat kommer att få många fler kattungar än okastrerad innekatt. 

Du verkar tro att jag är emot kastrering helt, men det är jag inte. Jag har nämnt flera gånger att i de flesta situationer så är kastrering något som är nödvändigt och bra, utekatter är ett bra exempel. Dock så finns det situationer där kastrering inte är nödvändigt, som i min situation där jag har en ensam innekatt som mår bra. Jag har även sagt flera gånger att om min katt skulle börja lida så skulle jag kastrera honom, eller om vi skulle bestämma att ha honom som en utekatt. Som sagt så vill jag det allra bästa för min katt (och andra katter generellt). Jag vet att ni menar bara väl, för både min katt och andra katter när ni argumenterar för kastrering av innekatter, och jag kan förstå er. Men samtidigt så tycker inte jag att en sådan mentalitet och syn på kastrering kommer att hjälpa någon alls, vilket är just anledningen till varför jag valde att återuppliva den här tråden. Att se på de som inte kastrerar sina katter av den anledningen att katten inte behöver det som djurmksshandlare bidrar inte till något bra.

Det är inte okastrerade innekatter som är problemet, det är majoriteten av människors syn på katter och hur de inte bryr sig. Det är människor som lämnar kattungar i en kartonglåda bredvid vägen eller skjuter de för att de helt enkelt inte "orkar" ta hand om de. De finns folk som helt enkelt lämnar sina katter att svälta ihjäl i skogen för att "den kommer att klara sig", helt enkelt för att de har tröttnat på den. Det är den attityden som är problemet, inte att innekatter av vissa skäl inte är okastrerade. Om alla kattägare skulle ta sitt ansvar och faktiskt ta hand om deras katter, och om deras katter nu råkar få kattungar ta sitt ansvar och ta hand om de, så skulle vi inte ha så många hemlösa katter. Majoriteten av människorna som faktiskt överger kattungar är de som har okastrerade utekatter, inte okastrerade innekatter som råkade rymma och som de letar efter som galningar…

#50 Menar du att dina katter har medicinsk anledning?

#51 Nej, jag har konstaterat mina anledningar flera gånger, har du läst de? Men du sa dock att du inte har hört ett enda argument som är vettigt, även fast det fanns människor som hade framfört det…om du tycker dock att det är okej att inte kastrera katter som kan dö eller lida mycket p.g.a det så finns det ju visst vettiga argument till varför vissa katter inte kastreras? Då är det ju ett argument förutom avel.

Faktum är att det finns ingen lag som säger att alla katter som inte går i avel måste vara kastrerade. Ergo, det är upp till ägaren. Sen kan var och en ha sin åsikt om det. Jag levde själv med en fertil hankatt för många år sedan. Han varken strilade, skrek eller gick ner i vikt mm. Han var innekatt men fick gå ut i sele. Jag kastrerade honom när han var 6 år då jag köpte en till katt. För att lugna folk här kan jag säga att han aldrig fick några avkommor 😉 Det går med andra ord alldeles utmärkt att ha en okastrerad katt för precis som med andra levande varelser är de individer inte en homogen massa. Sen förespråkar jag absolut inte ”huskattavel” men det verkar inte Kedi99 göra heller. Jag tror dock inte att katten skulle ”lida” av att bli kastrerad.

Lite nyfiken om någon sett att trådet som #34 puffade upp är flera år gammal

Lite nyfiken om någon sett att trådet som #34 puffade upp är flera år gammal

Att ett fåtal registrerade raskatter hålls fertila för att användas i fortsatt registrerad avel innebär att de hålls fertila i något eller några år tills de har lämpade avkommor som kan ta över. Så snart bidraget till avelsarbetet är klart kastreras alltså även avelskatten, ingen hålls fertil hela livet!

När det gäller förrymda fertila katter finns det naturligtvis ingen statistik på hur många kullar de ger upphov till. Det är bara registrerad avel (dvs raskattavel) det finns statistik på. Att förrymda fertila honkatter återfinns dräktiga läser och hör man om då och då, så nog är risken stor att även en förrymd fertil hankatt hittar en partner under tiden den är hemifrån. Till skillnad från den förrymda honkatten kan hankatten dessutom ge upphov till flera kullar.

Att en fertil hankatt inte verkar påverkas av sin fertilitet är inte heller ett tillräckligt bra skäl för att inte kastrera. Att vänta med kastrering tills kattens inre oro och stress yttrar sig i beteenden som även är stressande för dig som kattägare är bara egoistiskt.

När fertiliteten väl gör sig påmind (kanske till våren när ljuset kommer) och yttrar sig i t.ex. kissande försvinner inte heller alltid hormonerna och beteendet på en gång bara för att katten kastreras. Det kan ta månader… Så onödigt att utsätta sig själv och den egna katten för den risken!

#54 jag kollade upp olika skäl som folk kan ha till att kastrera sina innekatter, och kom då över den här tråden. Eftersom att OberonsMatte ställde frågan varför vissa skulle välja att inte kastrera sin katter, valde jag då att svara i hopp om att ge insikt om att läget inte är svart eller vitt. Att frågan är 3 år gammal gör den inte mindre aktuell. Jag har än så länge inte hittat bra skäl till att kastrera min katt då jag planerar på att ha honom som innekatt resten av livet. Om vi nu skulle bestämma oss att skaffa oss en till katt skulle vi då kastrera båda. Men det är inget vi planerar på att göra nu, så han får vara okastrerad än så länge.

#56 Men de hålls ju fortfarande fertila under de åren som de används som avelskatter, och det kan ju vara i upp till 8 år…

Men problemet är inte att förrymda katter blir dräktiga, problemet är hur människor väljer att hantera situationen. Och en förrymd honkatt kan ju visst ge upphov till flera kullar om hon är borta tillräckligt längre, det tar bara längre tid och förhoppningsvis så har man hittat henne innan det.

Det som skulle vara egoistiskt i den här situationen är att se på sin katt som en ägodel och kastrera honom för att det kan besvära mig i framtiden. Han kan leva hela sitt liv okastrerad utan att ha några som helst problem, det är många hankatter som inte har några som helst problem i det läget som min katt är i nu. Det är en del av honom som inte skadar någon. En kastrering skulle inte göra en skillnad i våran situation och jag vill inte att min katt ska gå igenom ett onödigt ingrepp som inte tjänar ett syfte i våran situation. Som sagt, om läget skulle ändras så skulle jag självklart välja att kastrera honom. 

Men han är 5 år och har aldrig kissat utanför lådan, men om han skulle börja med och sedan inte sluta om vi kastrerar honom så är det något jag kommer att ta ansvar för. Som sagt, alla katter är individer och reagerar olika på olika situationer, och det måste ju man som kattägare ta hänsyn till, och inte dra alla över en kam. Som sagt, problemet är inte antalet katter vi har i Sverige, det är hur de blir behandlade.

Som sagt, alla får tycka vad de vill. 

#56: Intressant att du tar upp egoism och ej synbar stress, man kan ju fråga sig hur fertila katter som bor hos uppfödare mår (flerkattshushåll, utställningar, hankatter som lever isolerade i, som du själv skrev, några år, mm)? Tala om stress! Men det kanske är mindre hemskt när det handlar om raskatter, eller? 

 Jag tror att vi ska vara försiktiga med att döma situationer som vi inte känner till.

OT

Varför blir det dubbelposter? 

Får jag be moderatorn ta bort #58 och #59 eftersom jag inte kan ta bort det själv. Tack! 🙂

#57 Läs igen:  "Att vänta med kastrering tills kattens inre oro och stress yttrar sig i beteenden som även är stressande för dig som kattägare är bara egoistiskt."

Att problemet beror på oansvarigt kattägarskap håller jag med om, och kattägare är faktiskt bara sådana som du och jag. Att ta eget ansvar innebär att kastrera sin sällskapskatt så att den oavsett vad som händer åtminstone inte kan ge upphov till fler huskatter. Mina 4 registrerade raskatter är självklart kastrerade och har aldrig använts i avel eftersom jag (som de flesta andra) enbart har dem till sällskap.

#60 Registrerad raskattavel ÄR  faktiskt en helt annan sak. Registrerad avel är motvikten till huskattavel och det oansvariga kattägarskap som ger upphov till hemlösa huskatter. Fertila katter är en förutsättning för att det ska födas katter överhuvudtaget och det är inte precis den registrerade aveln som bör upphöra.

#62 Men det är ingen garanti att han kommer att bli stressad. Det är en väldigt liten risk att han kommer att bli stressad i framtiden om han inte har varit det under 5 år. Så nej, kastreringen kommer inte att förhindra mycket här.

Men en avelskatt som smiter kan ju också ge upphov till flera huskatter, om den parar sig med en utekatt, speciellt om de är inom aveln i ca.8 år. Inte nog med det så skapar den flera kattungar inom aveln. Jag är inte emot avel alls, men att tro att alla som köper raskatter är seriösa kattägare är naivt. Min mormor kände en person som köpte en perser katt för ca.5000kr och sedan lämnade den ute i skogen för att dö för att han tröttnade på den. Som tur var så fick min mormor och hennes vänninor reda på det, och hittade kattungen och räddade den (och skällde ut personen, tyvärr så fanns det inga juridiska lagar på den i tiden så mannen fick inte mer straff än så).

Men Vayetsi tog upp en jätte bra poäng. Jag har varit på flera kattutställningar förut och katterna där stressar som galningar, inte alla då förstår men väldigt många. Så du som bryr dig om kattens psykiska mående, borde inte du då ta det i tanke iallafall? 

Jag håller med om att oregistrerad avel är oseriöst och borde inte uppmuntras, men det var inte det som var poängen (tror jag? Vayetsi får rätta mig om jag har fel) med hens kommentar. Jag håller också med om att den registrerade aveln inte borde upphöra, men bara för att man har okastrerad innekatt betyder det inte att man ska eller kommer att avla huskatter. Som sagt, läget är inte svart eller vitt.

#63 Det är populärt att tro att problemet med hemlösa katter till största del beror på hjärtlösa monster, men sanningen är att bakom de allra flesta fall finns bara en vanlig aningslös och lite oansvarig kattägare. För att det ska komma nya generationer av hemlösa katter behövs det bara nya generationer av oansvariga kattägare som liksom sina föregångare struntar i att kastrera sina katter.

Som sagt gäller det att leva som man lär och därför har jag aldrig ställt ut mina katter. Ser ingen anledning till det eftersom jag inte håller på med något avelsarbete som behöver utvärderas. Blir katten för orolig och stressad av utställningsmiljön kommer den förmodligen aldrig behöva vara med om det igen, för det är en ovanlig syn på utställningar.

#62: exakt var i texten har jag och Kedi99 skrivit att vi tänker eller har  bedrivit avel på våra fertila huskatter? Har jag missat något?

#63: precis, det handlar inte om avel på oregistrerade katter utan det handlar om vem som har rätt att äga en fertil hankatt. OberonsMatte anser uppenbarligen att endast uppfödare av raskatter besitter den rätten, sen hur de hankatterna mår verkar vara sekundärt i sammanhanget. Det viktiga är att poängtera hur dåligt en fertil huskatt mår (vad det nu skulle vara för skillnad mellan hankatter inom samma art). Helt ologiskt för mig. 

I övrigt kan jag berätta att jag har själv raskatter men har inget behov av att döma ut någon som har en (fertil) huskatt, för det är nämligen inte förbjudet.

#65 Vad ni har tänkt er spelar ingen roll så länge ni låter möjligheten finnas. Att ta bort möjligheten är att ta ansvar.

Jag tycker faktiskt att jag har förklarat varför avelshanar måste hållas fertila under en begränsad period i livet, men jag förstår fortfarande inte varför era sällskapskatter ska behöva hållas fertila livet ut. Det är obegripligt.

Vet man vilken oro fertilitet för med sig vill man väl skona sin katt från det även innan den blir en sanitär olägenhet och ett problembeteende som när det väl utvecklats riskerar att bli permanent?!

Nu kommer jag snart att låsa den här tråden eftersom jag uppfattar att den börjar spåra ut. #50 Som Medarbetare på sajten godtar jag inte att du försöker "lägga ord i munnen på mig" i dina inlägg. De påståenden du kommer med får stå för dig och inte för mig. Jag är hittekattsmänniska ut i fingertopparna och har sysslat med de här frågorna på många olika nivåer under flera år. Jag har föreslagit dig att följa några större efterlysningssajter över tid i syfte att få en ökad insikt i kattproblematiken. Jag föreslår också att du tar kontakt med ett SVEKATT-anslutet No Kill-katthem och blir volontär där över en tid för att lära mer. Vi som står bakom sajten Katter i Fokus står bakom kravet på obligatorisk ID-märkning och ägarregistrering av ägda katter, samt önskar lagstiftning när det gäller kastrering av katter som inte ska användas i seriöst avelsarbete. Naturligtvis finns det tungt vägande skäl för detta.

#63 Måste också kommentera det där du skrev om att du tror att faran för kissande är över eftersom din katt är 5 år.

Katter utvecklas och mognar även i vuxen ålder. Mina kastrerade katter har aldrig utvecklat fertilt beteende, kissat/bajsat fel eller strilat inomhus, men två av mina hankatter har i vuxen ålder börjat strila utomhus (spraykissar på särskilda buskar). Första gången var den äldsta 11 år(!) och den andra 6 år. Bara så att du får ett hum om hur stark instinkten är och att den kan visa sig när man minst anar t.o.m. hos en kastrerad senior som blev kastrerad före könsmognad.