Stressad katt (separationsångest?)
Hej
Jag har en tvåårig katthona som oftast är jättegosig. Men det är två problem.
1. I situationer där hon känner sig osäker eller stressad så kan hon rivas eller bita till helt plötsligt. Tex om det finns en annan katt i närheten. Eller om man klappar henne kan hon helt plötsligt bli sur och bita till. Har fått säga till barn och bekanta att ta det försiktigt. Häromdagen hoppade hon upp i soffan och la sig i min ena sons knä, men när han klappade henne blev hon irriterad och nafsde.
2. Det andra är när jag ska gå till jobbet på morgonen. Hon har stenkoll på när jag är färdig för att gå och springer då direkt till ytterdörren. När jag kommer dit så jamar hon och attackerar mina fötter/ben och river och biter hårt. Om jag försöker ta eller klappa henne blir det ännu värre. Jag får mota bort henne med en kompostgrind för att komma ut.
Känns som att dels vill hon gå ut och dels vill hon inte att jag ska gå. (Hon får vara ute på baksidan i sele när jag är hemma)
Hon äter just nu p-piller men ska kastreras imorgon. Vet inte om det kan påverka humöret.
Vad kan jag mer göra för att få henne mer i balans och att må bra?
Kanske skaffa en katt till så hon får sällskap och en lekkamrat när ni ej är hemma?
Cats are like Potato Chips, You can't just have one!
Har du testat Feliway feromoner? Annars kanske det kan vara ide att prova.
Det verkar inte bra med en katt som bits så där, och rent spontant tror jag att en kastrering skulle kunna hjälpa henne att komma lite mer i balans.
Jag skulle försöka aktivera katten mer, med både fysiska saker som att leka, ock gå ut och gå om det funkar. Men även med lite övningar mentalt, godisboll kanske? Man kan göra egna eller köpa, lära katten sitta eller något annat.
Generellt tycker jag personligen att många bara accepterar dåligt beteende hos sina katter och rycker på axlarna för att det ändå bara är en katt - när de inte hade gjort samma med hund eller häst. Jag tycker att uppfostringen av en katt är minst lika viktig, min katt var en riktig piraja och skulle nu aldrig få för sig att bitas. Jag etablerade ett "Nej" kommando som betyder ungefär "sluta genast upp med vad du gör" och använde det när han började bitas så där. Belönade när han slutade med ett "braaa" eller "duuuktig kisse". Man kan göra sina egna system för hur man uppfostrar men jag gillar inte elaka metoder, jag kör med positiv förstärkning.
Har träffat 3-4 katter som är så som du beskriver och de har varit rätt gamla, de säger oftast till ganska långt innan de biter, men man måste vara extremt uppmärksam på katten. Bra att du säger till andra att inte hålla på så mycket med henne, man kan inte förvänta sig att andra kan läsa katten. Försök se om du själv kan lära dig att läsa henne, när hon bits, vad gjorde hon innan, ögon, ögon, vad gjorde du… man måste försöka minnas hur kattens alla muskler var innan. För det är först när du kan använda ditt "nej" kommando innan katten ens biter som poletten kommer att trilla ner.
En annan katt som #1 skrev om kan även det underlätta!
Hon kanske har ont någonstans, be veterinären kolla igenom henne ordentligt!
Det låter verkligen som en typisk okastrerad hona, det kommer nog lugna sig efter kastrering.
Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund
Tack för alla svar och tips. Vi har en liten kattkille till hemma som är ca 4 månader. Dom håller på att lära känna varandra fortfarande och jag hoppas dom kommer ha glädje av varandra framöver. Nu är hon även kastrerad, så jag hoppas att det blir bättre snart.
Starta ny diskussion