Skrikig katt
Hej! Jag har en tvåårig (plus några månader) birmahona som gör mig tokig med sitt skrikande. Jag älskar min katt, men det eviga skrikandet gör mig galen. Har läst en hel del om problemet och är övertygad om att hon sedan hon var en kattunge som blev konstant bortskämd av mig, har lärt sig att skrik funkar. Jag aktiverar henne och ofta verkar det inte ens som att hon vill något när hon sätter igång att yla - hon bara går runt och skriker. Jag har börjat testa metoden att ignorera när hon skriker, men tänkte höra här ifall någon har kloka tankar om hur man kan underlätta processen, om någon har erfarenhet av liknande problem, samt hur lång tid det kan tänkas ta innan något händer. Litet fakta: Hon är kastrerad, självklart. Hon är hälsokollad för inte särskilt länge sedan utan anmärkning, men skall snart dit för vaccination och hälsokoll igen. Hon har en kattkompis. Inga problem med lådsituationen. Finns två klästräd och gott om leksaker. Går ut på promenad så gott som dagligen och är på gång att bygga inhägnad till uteplatsen. Leker med henne så mycket det går, men hon är oftast inte särskilt intresserad. Feliway är ipluggat sedan ungefär en vecka tillbaka. Hon sover på natten, så mörkrädd är hon inte.
Pratig katt kanske bara? Min ena katt jamar när han vill nåt. Den andra kan jama lite då och då bara för att.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Nej, inte pratig. Hon pratar också, och det är en helt annan sak och bara mysigt. Tyvärr ;)
Jag känner igen det där… min birma hane är lite så. Han är kastrerad och har kattkompis osv. I början var det ok, inget vi störde oss på. Men han började mjaua bra mycket mer efter att ha bott hos mina föräldrar ett tag (vi höll på att renovera lägenheten) och detta beror på att min kära far tycker det är jätte roligt när katten "pratar" med honom… så tyvärr har han uppmuntrat detta beteende :P Det vi försöker göra nu är att säga "shh" om det blir för mycket och genom positiv förstärkning bl.a. Gosa mycket och leka mycket när han är tyst. Det är lite bättre nu i alla fall.
Det där känner man ju igen:) Min birma hane håller på likadant. Han mjauar högt tills han får min uppmärksamhet. Antingen vill han leka eller gosa. Det är bara att gå dit för min del, han ger sig inte. Han vet ju också att han får som han vill, jag har skämt bort honom från början, jag har väl uppmuntrat honom till att bli en pratig katt så jag får stå mitt kast:) Men jag har egentligen inget i mot det, det är hans sätt att tala om att han vill någonting. Klart det kan vara lite jobbigt ibland, speciellt när man är upptagen, ser på film eller ligger och sover. Jag har slutat gått upp på natten, har märkt att han bara vill leka och det har han ju en kompis till. Och faktiskt, alla gånger han mjauar så vill han ju något, det gäller bara komma på vad dom vill. Ibland vet han inte själv vad han vill verkar det som, då sätter jag mig hos honom ett tag och bara är där bredvid honom, sen är han nöjd.
Starta ny diskussion