Jag tror nog att det handlar mycket om okunskap och att man kanske gillar just den kattungen som man valt. Priset kan också vara avgörande för många.

#1 Men för att gilla en kattunge har du ju oftast aktivt sökt upp den. Få trillar över dom.

Jag tror priset är vanligaste anledningen Och att man inte förstår vad avel innebär. "En huskatt är lika mycket värd som en raskatt" ser man ju ofta.

Ja, folk vet att det är billigt på typ Blocket så de köper en katt där. Pratade med en kvinna för bara några veckor sen, hon frågade vad det kostade att adoptera en katt från Stockholms Katthem (i stort sett bara huskatter)  och det kostar 1500kr, men då är ju katten kastrerad, vaccinerad och veterinärbesiktigad. De har ju många gånger dessutom fått medicin eller någon slags behandling plus såklart mat, tak över huvudet, filtar, gömställen osv… Hon ville hellre köpa en katt från ja typ Blocket eller liknande. "Vem vill betala så mycket för en katt?"

… 😕

#2 Det är inte säkert. Jag känner till många som köpt katt från en kompis, granne, släkting osv för att de bara var och tittade på kattungarna och fastnade för någon i kullen. Vilket inte alltså var planerat alls från början.

#5 Okey. Jag omformulerar till att jag tror majoriteten aktivt söker upp katter genom tex annonser. Självklart finns det även dom som "råkar" köpa.

Vilket ju också är ett problem. De har oftast inte planerat det.

Vi köpte våra huskatter främst på grund av okunskap, om jag fick göra om det idag hade vi adopterat ifrån ett katthem utan tvekan. Jag och min sambo flyttade ihop för ganska exakt ett år sedan, vi båda älskar katter och vi bestämde oss för att skaffa katter efter vi flyttat ihop. Av en slump så skaffade min kollega en katt i samma veva, vi fick se bilder på övriga katter i kullen och bestämde oss för att åka dit och hälsa på. Såklart (eftersom alla katter är otroligt söta) så blev vi förälskade i dom. Efter detta så googlade jag allt om vilken mat som är bäst, näta in balkong, Kattsand, risker o hej o hå. Tyvärr så missade jag dom viktigaste sakerna och fokuserade på det materiella. Och helt ärligt så hade jag inte den blekaste aning om hur många hemlösa katter det finns i Sverige innan jag gick med här, jag är uppväxt i en relativt liten stad och alla jag känner har "bonnkatter", så hade aldrig tidigare reflekterat över problematiken. Jag tror dock att om inte dessa katter hade "fallit oss i knäna" så hade vi nog sökt oss till ett katthem. I efterhand försökte jag motivera vårt fel med att vi "räddade" dom ifrån att springa ute på landet, okastrerade och ovaccinerade. Men nu erkänner jag bara att det var ett felaktigt beslut och att jag inte informerade mig själv tillräckligt. Så helt ärligt tror jag det handlar om okunskap till största del.

Jag har  två huskatter som jag inte köpt men väl räddat livet på. Den ena är svart och 16 år gammal och hittades på en trottoar  vid cirka 3 veckors ålder. Den andra var cirka 7 veckor när hon kom till mig. Mamman hade fått p-piller och endast en unge föddes och mamman försvann. Hon är 8 år och blå. Men köpa en huskatt skulle jag inte.

Förlåt min okunskap men varför är det fel att köpa en huskatt?

Att man inte ska avla på huskatter håller jag med om fullständigt och jag är väl medveten om mängden hemlösa katter i Sverige.

Men vad händer med de huskatter som inte blir sålda? Är det inte bättre att informera den / de som avlar på huskatt om varför det är olämpligt? Och informera om vikten av att kastrera sin utekatt?

#8 Om du köper katten så uppmuntrar du ändå aveln. Du gör så att den kan fortsätta. Vissa huskattsuppfödare säljer "blandraser" lika dyrt som raskatter, men utan att lägga ner någon tid, arbete eller pengar på det. Pengarna går rakt ner i fickan. Så länge folk fortsätter köpa katterna, så tjänar dom på det. Varför ska dom kastrera sina katter, när dom tjänar stora pengar på det och folk fortsätter köpa?

Sen finns det folk som får en kull "av misstag" (släpper ut en okastrerad och fertil honkatt) och mer eller mindre ger bort kattungarna. Även det går oftast bra och dom får iväg kattungarna. Men det är dyrt och krångligt att kastrera, och kattungar är ju såå söta - så varför inte ta en  kull till innan kastrering? Eller så låter man helt enkelt mamman gå ute även när hon har små ungar och blir väldigt förvånad när hon visar sig vara dräktig igen. 
Och även om det bara blir en kull på den honan, så är risken att någon av kattungarna också får en kull osv osv.

Generellt sett är det svårt att informera och försöka lära folk om dom inte vill lyssna eller lära. Tro mig, jag har varit i ett antal diskussioner gällande katter med familj och bekanta. Någon enstaka gång når man fram och kan långsamt ändra personens syn på huskatter och aveln, men det är helt ärligt ganska ovanligt. 
Om alla bara skulle sluta köpa huskatter från uppfödare, skulle majoriteten vara tvungna att sluta. Ingen tjänar pengar på att föda upp kattungar ingen vill ha. Och att försöka bli av med en kull kattungar som ingen vill köpa är krångligare och jobbigare än att kastrera honan. 
I processen kommer absolut en del katter råka illa ut. Oönskade kattungar blir förmodligen utkastade eller avlivade. Man kan rädda en katt genom att köpa den. Men det löser inte det stora problemet. 

Så om man vill ha en huskatt och vill rädda en katt, köp från katthem istället. Då hjälper du både katten du får hem, och en annan katt kan får plats på katthemmet.

Vi har tre huskatter härhemma nu, och alla tre är tyvärr från vänner/bekanta som fått kullar "av misstag". För mig/oss är det okunskap som ligger bakom. Jag hade aldrig tänkt att det var något konstigt eller fel att få en huskatt av en bekant som råkat fått en kull. Alla gjorde ju så. Att man bör hälsotesta, vaccinera osv hade jag aldrig hört talas om. Jag hade ingen aning om att vi hade så många hemlösa katter i Sverige. 

Sen upptäckte jag bland annat den här sidan, och läste på andra sidor på internet och insåg hur det faktiskt var. Så jag kommer välja raskatt från en seriös uppfödare eller huskatt från katthem om jag ska ha någon mer katt, och jag försöker så gott jag kan att få dom runt mig att förstå varför. Min syster funderar faktiskt på katt just nu, och hon kollar endast på katthem i nuläget (så jag hade i alla fall lyckats med en person, haha). 

Rent generellt tror jag det är okunskap. Man förstår inte varför priset på raskatter/katthemskatt är så högt, man vill rädda kattungen när uppfödaren hotar om avlivning och "man har alltid gjort så".

Tror helt enkelt folk är okunniga och framförallt väldigt impulsiva. Raskatt var för min familj, när jag var liten, något annat än en "vanliga familjekatt". Folk vill inte sätta sig in i något, utan när de kommer till att köpa katt så handlar de mer om vilken färg den ska ha, hellre än hur man ska hitta en lämplig och frisk. 

Vi betalade däremot inte för våra kattungar, vilket jag är glad för. Vet folk som betalat 1000kr för en ovaccinerad huskatt. Bara dumhet. Dessutom hemskt att dessa människor betalat dessa jävlar.

#8 Så länge kattungarna blir sålda finns det ju en marknad för det och folk fortsätter med skitaveln.  Oavsett vad du "informdrar" om. Din handling är det som får det att fortsätta. 

Om ingen köpte kattungen så kanske den förhoppningsvis avlivas istället för att släppas ut. Om ingen köper dessa kattungar så slutar dom till slut avlas fram.

Som när det finns en annons på blocket där allting är gjorts med dessa raskatter utom att de saknar stamtavla  men föräldrarna har sas det och de vill ha 6.900 kronor för dem. En katt med stamtavla kostar från 7.000 och uppåt 9.000. Jag undrar vem som verkligen betalar det för dessa katter? Stamtavla behöver jag väl inte jag ska inte ställa ut hör man folk säga.

Skulle gissa på att det beror på att allt är så enkelt.
Du kan köpa en kattunge, eller få en gratis (eller vuxen katt) utan större ansträngning.
Man behöver inte lägga ut några pengar eller bry sig om någon "jobbig" uppfödare som kräver saker utav sin köpare. 
Är en osäker på om ens intresse och/eller ekonomi räcker till för en katt så spelar det ingen särskild roll, katter är lätta att göra sig av med och man har ju inte lagt någon större summa på kissen.

#14 jag håller med dig om att det finns ett gäng människor som tänker så, men jag tror att det är lååååångt ifrån en majoritet. Dom flesta som skaffar en katt, huskatt som raskatt, gör det för att dom vill ge katten ett hem förevigt och för att dom älskar katten. Bara för att man skaffar en huskatt så betyder inte det att man tänker "shit the same om nått händer, den kostade ändå inte så mycket", det är inte hjärtlösa människor vi pratar om, det är människor som inte är tillräckligt informerade. Men såklart så finns det undantag.

#15 Majoriteten som jag känner med huskatter från hoppsan-kullar tänker just så. 
Det handlar mycket om okunskap säger alla, men många missar att det handlar ofta om människor som inte heller vill ha någon större kunskap om katter.
Verkar vara en känslig punkt för dig.

#15

Håller helt med dig! 😃

Så ser det åtminstone ut i min bekantskapskrets.

#16 jag tyckte mest att din inlägg var väldigt cyniskt och fördomsfullt, därför ville jag bemöta det :) du säger att dom flesta du känner skaffat en huskatt för att dom är billiga och lätta o göra sig av med, för mig är det tvärt om. Alla jag känner som har katter har vaccinerat, försäkrat dom. Dom tar katten till veterinären om den blir sjuk osv. Det enda det är sisådär med är vilken kost dom ger, alldeles för många ger torrfoder.

#18 Om man kollar vilka katter som oftast är utekatter, hemlösa och okastrerade talar statistiken för sig själv.

# 19 Ja dessvärre så har du rätt. Själv fick jag en hoppsankull av två katter som jag inte ägde någon av dem men honkatten la ungarna hos mig utomhus under tak. Jag lyckades placera en kattunge hos mina grannar som vårdade den ömt. Jag kastrerade bägge de stora katterna och placerade dem i bra hem.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så förnekar jag inte att det finns sådana människor. Men jag vidhåller fortfarande att det handlar till störst del om okunskap. Att säga att alla som skaffar huskatter, eller får kattungar från sin huskatt, är onda nänniskor som inte bryr sig, är att förminska problemet. Lagändringar, informerade tidningsartiklar, katthems närvaro på Facebook är sådant jag tror skulle hjälpa/hjälper kattens status. Jag skrev en debattartikel om kattens status som jag har publicerat här på katter iFokus, i den skriver jag om just lagändringar.

"Att  säga att alla som skaffar huskatter, eller får kattungar från sin huskatt, är onda nänniskor som inte bryr sig, är att förminska problemet"

Ingen har sagt det.

Det jag reagerade på var #14 inlägg "Är en osäker på om ens intresse och/eller ekonomi räcker till för en katt så spelar det ingen särskild roll, katter är lätta att göra sig av med och man har ju inte lagt någon större summa på kissen." Jag ser detta som en ganska… ond människa. Och det jag ville få fram var att jag tror inte en majoritet är representerade i den kommentaren.

För att föerydliga så menar jag såklart inte att #14 är ond utan de personer som hen syftar på i sin kommentar. :p

Men jag tror vi alla strävar efter samma mål iallafall :) Vore intressant att höra någons mer historia varför ni skaffade huskatt. :)

Jag har två huskatter, men de är självklart adopterade från katthem. Men när vi adopterade dem var det inte för att de var huskatter, utan enbart för att vi inte är för någon avel alls. Så egentligen hade vi lika gärna kunnat köpa huskatter, för vi hade ingen kunskap om hur många hemlösa kissar det finns osv. Så det var ju tur att vi redan var inställda på katthemskatter 🐱

Själv har jag två huskatter som jag räddat livet på. För mig är det självklart att ha huskatter. Det har jag haft i hela mitt liv. Men de flesta är sådana som flyttat in till mig eller mina föräldra där jag stått som ägare. Att jag sen har  raskatter har inte med mina huskatter att göra. Alla är lika älskade. Min äldsta huskatt är 16 år gammal.

Jag "köpte" mina huskatter då de hade hittats utomhus (nyfödda) och familjen som hade hittat dem kunde inte ha kvar dem.  Betalade dock inget för katterna utan för leksakerna osv som familjen hade lagt ut.  Då tyckte jag att det var bättre att ge dem ett värdigt liv än att köpa från en uppfödare:)

Jag skaffade huskatt (min första katt, var inte ens kattmänniska för tre år sedan utan tyckte katter var skitläskiga. Min kompis underbara katter fick mig att ändra uppfattning) pga att jag knappt ens tänkte på att det fanns raskatter. Alla jag känner som har katt har just huskatt och jag tror att jag hade en blasé åsikt att raskatter är för de som avlar och ställer ut (kom ihåg att jag inte hade någon kunskap alls då). Jag träffade på min katt när jag hjälpte min moster att leta katt. Jag förälskade mig på en gång och fastän jag velade hit och dit i flera veckor (han var bara 5 veckor gammal då så jag hann vela lääänge) så hade jag inombords redan bestämt mig. Så ja, jag skaffade katt, utan att ha tillräckligt med kunskap. Mycket spontant. Jag lärde mig allt eftersom (och jag kunde förvisso en del, eftersom jag var rumskompis med min kompis som hade katter). Det har varit massa fysiska fel på min älsklingsgrabb till och från, han har kostat väldigt mycket pengar (nej, han var inte veterinärbesiktad vid köpet), men jag anser inte att det är "shit the same" med honom - han betyder mer än allt annat i världen för mig. Älskade pojken är värd allt. Så fastän jag är en av de där okunniga huskattköparna, så är jag verkligen ingen dålig kattägare. Tvärtom är jag den mest hängivna kattägare jag själv känner. Jag har aldrig ångrat och kommer heller aldrg att ångra att jag köpte min underbara huskatt. Tänk vad jag gått miste om utan honom!

Det har blivit bondisar av olika skäl. Dock har det väl mest varit att rädda livet på dom. Alltså att dom valt att själv flytta in för att det varit dåligt hemma. Nu har jag/vi haft tur med dessa katter. Det har inte varit fel på dom. Ingen är sjuk. Men jag har nog tänkt med mer hjärtat än med hjärnan. Och alla katter är kastrerade. Så det blir inga ungar gjorda här inte.

Min första katt kom från bondgården vi bodde granne med på landet. När han dog så ville vi skaffa en ny katt och jag var ganska okunnig då och svarade på en annons i Göteborgsposten. Det var 15 år sedan.

Det var då vi fick hem Moritz och några månader senare Lorentz med vad jag lärt mig nu (bland annat här på iFokus) så ska jag aldrig skaffa katt på det viset igen.

Sista katten är adopterad från Göteborgs katthjälp.

Att folk har mer huskatter än  raskatter är vädligt naturligt då det är endast 15  % av katterna som just raskatter.

Mina huskatter är omplaceringar. Lika gott alternativ som katthem tycker jag. Jag letade efter katter med rätt temperament för min familj och hittade det. Det är ju lättare att veta hur katten är när den är vuxen. Varför så många vill ha just en 3 månaders unge är väl bara för att de är söta- meningslöst tycker jag eftersom det bara varar en kort period. Och om man skaffar en katt på 1 eller 2 år så får man ändå troligen 15 år tillsammans. Katter lever ju ändå så länge och uppfostras inte som hundar när de växer upp, de har redan haft den viktigaste uppfostranstiden tillsammans med sin kattmamma. Har sedan den förre ägaren inte kastrerat, chipmärkt och vaccinerat så kan du som köpare kräva att det görs före köp om du betalar för det. Det gjorde jag med min ene katt. Jag fick honom ändå eftersom det inte är så lätt att hitta hem till omplaceringar. Så att ta sig tid och leta efter rätt omplaceringskatt, och sedan kräva vaccinering, chipmärkning och kastrering före köp tycker jag är ett bra sätt att skaffa huskatt.

För att köper/adopterar man dem inte kanske de avlivas eller blir utkastade. Oftast blir de ju till i naturen pga okastrerade katter men det är ofta även folk som bara gillar att ha kattungar hemma, som familjer med barn. Bondkatter är mindre värda i pengar än raskatter så det är större risk att de avlivas om någon vill bli av med dem.

Tycker istället att folk inte borde köpa raskatter. Det finns massor med katter på djurhem, och gäller det ex blocket/granne som sagt så är det större risk att bondkatter blir avlivade om de inte säljs än om en dyr raskatt varit till salu.

#34 Ditt resonemang håller inte. 

Om man gynnar BYB aveln genom att köpa dessa katter så kommer vi inte åt problemet med att inte kastrera och föda upp katter hejvilt utan någon som helst planering. Och då kommer också de herrelösa katterna att öka på ännu mer. 

Att gynna planerad avel, från seriösa rasuppfödare gör att efterfrågan på BYB katter minskar och folk kanske kastrerar sina katter istället för att lämna dem vind för våg för att para sig. 

Därmed inte sagt att man ska hjälpa de katter som tagits hand om av katthem utan det ska man försöka göra om möjlighet finns för att de ska kunna fortsätta arbetet med att ta hand om så många herrelösa katter som möjligt, just för kattens skull. 

Men ibland, så tycker jag ändå att avlivning är bättre än att man släpper/dumpar katten/kattungarna vind för våg för dessa katter går en plågsam död till mötes.

# 34 Så du vill att huskattsaveln fortsätter och tar ny fart och att våra raskatter dör ut trots att de utgör endast 15 % av kattpopulationen?

#34 Det mest ologiska jag läst på länge. Tänk om och tänk rätt. Läs på lite.

Jag köpte en bondkattunge på annons eftersom jag ville ha EN katt (i alla fall till en början). Jag har lagt pengar på vaccinationer, kastrering, chippning och givetvis är han försäkrad för ett ganska högt veterinärbelopp.
Jag älskar min kisse och ser inte honom som något mindre värt eller något som "är lätt att bli av med ifall jag skulle "tröttna" (vilket jag inte gör.)
Jag tar lika väl hand om honom som jag har gjort med mina 3 rashundar jag haft genom åren och min häst som numera är mer eller mindre pensionär.
Jag försökte få adoptera från olika katträddningsföreningar men kravet var att man i så fall skulle ta två stycken ungar.
Hittade ett katthem i min närhet som inte hade de kraven - de tyckte det viktigaste var att kissarna fick ett bra hem i dessa svåra tider med alla katter som är hemlösa.
Det fanns dock inga kattungar.

Om det är kattungar så är det bäst att ta två ifall man inte har katt tidigare.

Det är krav på två kattungar för att det är vad kattungarna mår bäst av. De behöver någon att leka, brottas, bitas, slåss med och även om en människa absolut kan vara en bra vän tror jag inte (och uppenbarligen inte de flesta katthem) att människan kan ersätta kattungekompisen.

Då undrar jag #38 Varför letade du just efter en unge? Det är väl en katt man vill ha och inte en kattunge? Jag är alltid väldigt undrande inför det här med efterfrågan på just små ungar. Varför?

#41
Det är min personliga känsla att att jag vill ha en ung liten kisse att kunna forma och lära känna från början - precis som när jag har köpt hundar (valpar då så klart).
#40
Ja man diskuterar så men jag håller inte med :)

Men man får tycka vad man vill  - men detta gör förstås att man har problem med att få ut alla kattungar.
Nu får jag säkert mer "mothugg" men jag anser ( precis som jordbruksverket ) att katter inte är ett flockdjur i den bemärkelsen som t ex hundar (och där kräver inte djurhemmen att det ska finnas fler hundar i familjen).
Givetvis betyder inte det att katten ska överges i hemmet ensam hela dagarna!
Och min kisse hämtade jag när han var 13 veckor gammal och har haft en bra uppväxt tillsammans med mamma och syskon.

Jag har stor respekt för att katthemmen har kunskap om vad som är bäst för katten.

När vi adopterade vår Lakritz så var också kravet två katter men i vårt fall så gick det bra med en eftersom vi redan hade en katt.

#43
Ja de har sin åsikt och det har jag absolut respekt för även om jag inte håller med.
Ts ställde frågan "varför" och min förklaring har jag gett. Har ingenting med priset att göra i mitt fall - jag har även varit inne på att köpa en raskatt hos seriösa uppfödare (vilka för övrigt INTE krävde fler katter). 🙂

Fast sen finns de de som har huskatter och skiter i att kastrera dom för att de t ex bor på en bondgård och behöver katter för att bli av med möss… Vissa vill inte slänga ut pengar på en katt och låter de få ungar på ungar men skiter i om ungarna ha det bra eller bli vildkatter. Vissa bara dränker ungarna när de hittar dom eller som vissa bönder gör. Hugger ihjäl dom med en spade….

Katter har inget värde i samhället och lite i problemet där är att människan älskar att dominera djur, vilket man inte kan med katter då de tänker själva och är självständiga i jämförelse med en hund.

Jag tycker det borde vara strängare lagar. Om du köper katt ska det finnas register. Om du inte planera avla ska katten kastreras/steriliseras och detta ska kollas upp så det också sker genom att t ex veterinären skickar in intyg på att katten har genomgått ingreppet. Om detta intyg inte kommer in ska det ringas och besökas! Om man märker personen ljuger och ha sig och inte borde ha katt så kan de ta med sig katten. Söka efter ett nytt hem åt den och inom en viss tid så kanske de hittar ett nytt hem eller blir det tyvärr avlivning. Mycket jobb, men om man skulle få detta att fungera är det bara mycket jobb i början tills allt är genomfört. Sen är det bara att hålla koll.

Visst man antar ju att folk är dumma och går under radan och inte tar dom till veterinären. Om detta misstänks borde de finnas ett nr för detta att ringa så det kollas upp.

Detta är det jag kan komma på eftersom även om alla skulle vara smarta och sluta köpa katter på detta sätt det görs idag… Så skulle inte felbehandlingen upphöra. Vi måste helt klart gå ännu djupare för att inte sådan behandling ska existera. Och det har även med uppfostran att göra av våra barn så de ska visa alla djur respekt.

Jag tycker inte det är ett korkat argument alls. Ska vi bara låta alla bondkatter bli hemlösa, lida och dö ut för att gynna den renrasiga aveln? Liv som liv, inget är mer eller mindre värt.

Att döda någon är INTE en lösning.

#46 Tycker du ska läsa tråden eftersom du tydligen missat ganska mycket.

Okej.. har inte läst tråden!

Och jag har alldrig köpt någon katt.. utan fått/blivit tvungen att ta hand om hemlösa!

Har tillomed blivit tvungen att avliva exemplar som visat tecken på allvarlig sjukdom.

Hur som helst.. som djurägare, så har man valt att bli GUD.. oavsett vad man vill eller ej!

Man styr över liv och hälsa för de djur/katter man härbergerar i sitt hushåll.

Iallafall, jag har levt som singel med mina två katter, som flyttade till mig när grannen flyttade till lägenhet!

Det var en pärs att ge dessa dödliga sprutor, den ena efter 18 år på grund av cancer i tarmarna, den andra efter 20 år efter tydliga tecken på stroke!

Har några frågor till er som tidigare kommenterat, om ni har några svar eller åsikter om detta.

1.Om man inte ska köpa kattunge från BYB, vad händer då med de kattungar som inte blir köpta? Ska de försakas för att det ska bli bättre på sikt eller vad är er åsikt? 

2. Varför har katthemmen som krav att man ska ta två om de är kattungar när seriösa uppfödare inte har det? 

3. Vilken är den bästa lösningen på problemet? Går det att lösa?

1, Ingen anung!

2, katter är sociala djur, de håller främst ihop om de är släkt, "seriösa uppfödare" handlar väl främst om avel och inte såå mycket om hur katter fungerar/trivs?

3, Katter som är släkt håller ihop, andra katter är som vi människor, man tar hänsyn men blodsband väger tyngre!

#49 Gör att få stop  på det måste man sluta köpa. Vad som händer med de kattungar som du inte köper är väl ointressant egentligen då det redan nu finns massor av kattungar som inte blir köpta.  Dessa släpps ut eller avlivas.

Om ingen köper slutar folk avla. Ganska enkelt.

Alla katthem har inte det som krav. En del har tydligen och det har en del uppfödare också. Krav på att man redan har katt eller skaffar två.

Lösningen är att folk slutar stödja aveln genom köp.

 #49 Jag har inte kommenterat tidigare i tråden, men tar mig friheten att svara på frågorna iaf.

1. Om det står emellan att avlivas och att släppas ut vind för våg så är jag hellre för avlivning. En död katt lider inte.
Förhoppningsvis fattar då också säljaren att det inte fanns några pengar att hämta inom BYB när kattungarna inte blir sålda.

2. Vet inte exakt, men jag antar att det är för att dom små krabaterna ska kunna ha den andre som stöd och trygghet under sin turbulenta första tid i livet. Kattungarna hos en seriös uppfödare får en mycket tryggare start och kan då också enklare hantera omställningen till ett nytt hem på egen tass.

3. Jag tror information är nyckelordet. Idag har många en skev bild av vad en katt är och vad den behöver för att må bra, en hel del dammiga och seglivade myter lever kvar.
TNR-metoden för hemlösa katter som inte får plats på katthemmen.
Fler och mer högljudda kastreringskampanjer för katter som har ett hem.

Tror som många andra att det beror på okunskap….och i vissa fall förnekelse av personligt ansvar. Man vill ha en katt och standardförfarandet är att köpa en huskatt för 0-500 spänn från någon som tycker är gulligt att ha kattungar hemma. Kopplingen till hemlösa katter, hälsa mm finns inte. Som i så många andra fall då vi människor beslutar oss för att köpa saker (vilket ju blivit själva grundstenen för den mänskliga tillvaron?) så tänker vi ofta inte på var saker kommer ifrån- vilken stackare som fått lida (djur eller människa), miljöpåverkan och så vidare. Det är enklast så. Man kan också avsäga sig ansvaret. Som att om jag fick bestämma så skulle det inte finnas några hemlösa katter och den person JAG köpte min huskatt från var jättetrevlig och mån om att hitta bra hem till katterna, medan "uppfödaren" försvarar sig med att denne ju minsann alltid lyckas hitta bra hem till sina kattungar. Att ens handlingar ingår i ett större sammanhang av över 100 000 hemlösa katter väljer man att bortse ifrån.

Vi har två européer och en bondkatt som vi räddade från en säker död. Hon är liksom de andra kastrerad, id-märkt, vaccinerad och försäkrad med den näst högsta premien. Hade vi haft plats och pengar hade vi adopterat tre till. Jag kallas redan för crazy cat-lady. Det finns ett katthem där vi bor som hotats av nedläggning pga brist på personal och upprepad skadegörelse, men tack vare stadens sponsorer och ett jippo med tipspromenad och och prisutdelningar som de hade nyligen i centrum, lyckades de rädda det. Dessutom fick de några nya volontärer. Katter tar fram det bästa hos människor :)

#50
1. Jag ser hellre att ungarna blir avlivade än sålda. Ja, det kanske är hemskt att tänka så men om ingen gör något kommer inget hända.
2. Vet ej, inte fördjupat mig i det.
3. Att folk blir vettiga och slutar köpa köksavlade kattungar. Visste du att det kan rubriceras som djurplågeri att avla på två katter som inte är testade?

Skulle aldrig förespråka avlivning framför att katterna blir sålda. Det undergår mitt förstånd hur man kan tänka så om man älskar katter. Ett enkelriktat samband där efterfrågan skapar tillgång kan möjligtvis appliceras på materiella ting men inte levande varelser. Och problemet med exempelvis hemlösa katter beror ju inte direkt på för stor efterfrågan och inte heller alla hot om avlivning av kattungar som ej blivit sålda. Hellre andra metoder som krav på kastrering, registrering och id-märkning för att öka katters status. Då kommer tillgången OCH efterfrågan att minska. Ska man föda upp katter borde det finnas krav på att man är registrerad uppfödare. Har för övrigt inget alls emot huskatter, såklart är alla katter lika mycket värda! Skillnaden i värde mellan huskatt/raskatt ligger för mig enbart i hur de föds upp dvs oansvarig eller ansvarsfull avel. Har hört MÅNGA berättelser om folk från framförallt den äldre generationen o på landsbygden som dödat kattungar närmast på rutin. Ingen minskad efterfrågan lär bita på dem. Problemet är inställningen till katter, att de har för låg status bland många.

#56 Därför att just för att vi älskar katter så ska det inte avlas fram fler huskatter. Vi säger stopp för att vi bryr oss. För att vi vill höja huskattens status.
Tillgång och efterfrågan går att applicera såväl på katter.
Det spelar ju ingen roll om det sätts krav på kastrering. Tror du alla dessa ignoranta rikspuckon utan någon hänsyn till katterna bryr sig om krav på kastrering? De som inte bryr sig och som avlar fram fler onödiga katter varken vaccinerar, försäkrar eller ID-märker. Ser det ut som om de älskar katter? Ser de ut som några som skulle bry sig ett uns om katternas status?
Man får inte föda upp katter utan att vara uppfödare, tror du alla köksavlare bryr sig? Det rubriceras som djurplågeri enligt JBV att avla på otestade djur eftersom det inte är lagligt att avla på sjuka djur. Hur vet någon att deras katt är sjuk innan den testats? Hur många köksavlare har du hört om som faktiskt tar sina katter till veterinären och gör alla de tester som en registrerad uppfödare gör med sina raskatter?

Ärligt talat föredrar jag i så fall massavlivning, trots kanske friska djur, för då blir det färre huskatter och förr eller senare kanske problemet inte är så stort längre.

#57 nej men kunde vara lämpligt med exempelvis böter, djurförbud i extrema fall. Dessa puckon bryr sig inte om katters status nej, och därför tror inte heller att de skulle påverkas av minskad efterfrågan. I så fall borde problemet redan varit ur världen då tilllgången på huskatter sedan länge varit större än efterfrågan. Angående tester som uppfödare gör så varierar det väl beroende på rasens vanliga ärftliga sjukdomsanlag? Som jag uppfattat jordbruksverkets rekommendationer gäller lagen konstatraterad sjukdom. Var står det klassas som djurplågeri att avla på otestade djur? Vilka tester behöver då djuret genomgå för att klassas dom testat? Jag föredrar masskastrering framför massavlivning. Tillägg: är helt med på att minskad efterfrågan på byb är en väg för att öka katters status. Känner dock inte att avlivning är rätt väg att gå.

# 50 Ursäkta men var har du fått punkt 2 och 3 ifrån? Det måste du vara ensam om?

#59 Jag såg en dokumentär på kunskapskanalen om katter och deras beteenden. Där påstod dom att katter som är släkt visade sig hålla ihop.

1.Om man inte ska köpa kattunge från BYB, vad händer då med de kattungar som inte blir köpta? Ska de försakas för att det ska bli bättre på sikt eller vad är er åsikt? 
Sanningen är den att dessa kattungar har en ägare som har ansvar över dom. Ingen annan ska någonsin behöva köpa dessa för att de inte ska riskeras att dumpas eller avlivas. Om folk rakt av köper dessa så kommer det fortsätta födas upp fler.
Eventuellt kan det i vissa fall gå att ställa krav istället. Se till att kattungarna får den vården dom förtjänar innan flytt. Se till att mamman kastreras. 

2. Varför har katthemmen som krav att man ska ta två om de är kattungar när seriösa uppfödare inte har det? 
Man har sett en fördel för katter att inte vara ensamma, speciellt kattungar har ut mycket av att inte vara ensam. 

3. Vilken är den bästa lösningen på problemet? Går det att lösa?
Kombination, delvis jobba på att få reglerna ändrade. Utan ökade krav på kattägare går det segt framåt. Krav på kastrering alternativt p-piller är något som eftersträvas (även om p-piller inte är helt säkert). Krav på idmärkning.  Ökat ägaransvar.

Undvik att köpa från personer som medvetet avlar utan en tanke på katterna. Ställ krav som jag nämnde under punkt 1. Köp aldrig någon som endast är avmaskad. Hämta inte hem en ensam avlivningshotad unge som alldeles för ofta inte är redo för flytt. Kräv att få ta hela familjen hellre i såna fall. Anmäl om det behövs. 

Information! Många gör detta för att dom helt enkelt inte har någon aning. Dela bra information.

# 60 Så enbart för att du såg det på TV så tror du att det är sant? Läs lite litteratur i ämnet. Katter som lever i frihet lever sällan i kolonier om det inte är för att det finns mat där och katter är princips solitärer.

#62 Jag har aldrig påstått att jag tror det är sant. Blanda inte ihop mig med andra. Jag är inte insatt nog för att veta vad jag tror om just det.

För övrigt ser jag inte varför litteratur skulle vara mer korrekt än forskningen jag såg en dokumentär om. Bestämmer du vilket man ska tro på?

#62 vilken taskig ton. Jag ser inte att Hera har påstått att det är en absolut sanning, snarare en input på vad en person tidigare nämde. Mina katter är syskon och trivs helt utmärkt ihop men så har dom också vart tillsammans sen födseln.

#64 Och jag har två katter som det skiljer 2 veckor mellan och som inte är släkt och de är i princip aldrig nära varandra. Varesig för mys eller bus.

Findus fick jag av sambon för 7 år sedan. Kostade en 5a. Samma med hans bror.
Men vet bättre idag :) Dock glad över min älskade katt, men i efterhand inte så glad att vi stöjde BYB men alla kan ändra sig. Freya är från katthem :) 

Om folk inte stödjer BYB mer, så kommer det mattas av. Ju fler som köper = dessto mer kommer folk hålla på.

Borde införas lag på att alla katter ska idmärkas och kastreras om de ska gå ut. Plus skärpa reglerna på att det borde vara olagligt att ta kull, om man inte är reggad uppfödare. Samma med hund.

Köpte min katt för 16 år sedan, då var jag 10 och hade haft katt innan som vi tyvärr var tvungna att avliva pga sjukdom. Jag fick betala katten själv, min mamma tänkte inte betala, och då blev det så att det blev en huskatt/bondkatt. 

Han kom till för att ägarna inte kastrerat sin hona, och lät henne gå ute. Jag köpte loss honom för 500kr när han var i laglig ålder och han är min allra bästa vän och världens bästa katt överlag  😉

Nu är jag äldre och har bestämt att nästa katt skall bli en raskatt. Gärna av en ras som är så lik min nuvarande som möjligt i temperament och egenskaper (även om jag vet att rasbeskrivningar inte alltid passar in på alla katter - de är ju individer) Då har jag bestämt mig för att kolla upp uppfödare till tusen, samt syna alla sorters eventuella hälsoproblem i sömmarna för jag vill isåfall stödja god avel och framåttänk. 
Har även förstått hur ansvarslöst det är att låta okastrerade katter springa löst ute.

Vad jag vill med historien är att säga att jag tror det finns många sådana här situationer, barn vill ha katt - föräldrarna tänker att det går att klara av men så vill man inte göra en så stor affär av det hela utan vill bara hitta en billig kattunge.
Katter har inte särkilt hög status, även om jag tycker att statusen ökat sedan jag köpte min.

Jämför med att köpa hund, då är det (oftast) så att hela familjen skall vara med och välja, man kollar på olika raser, man hälsar på olika kullar, bestämmer hur ansvarsfördelningen skall vara… Det blir en större "deal". Då blir det naturligt så att man oftare köper rashund än blandras, även om det förekommer mycket olika knasiga blandrashundar på internet.

# 63 Ber om ursäkt om tonen lät tvär det var inte min avsikt. Men så fort någon hör något på TV så tror de på det. Vad jag avsåg med litteratur vad facklitteratur.  Ta en kurs hos SVERAK som har utbildningar för medlemmar.

Själv har jag 5 katter varav en kattunge. Den äldre av mina britter har adopterat denne. En av katterna är aldrig tillsammans med någon av de andra medan den nya och de andra tre nästan alltid sitter eller ligger inne i vardagsrummet när vi ser på TV. Däremot så sitter den femte mer än gärna i våra knän om tillfälle bjuds. Ingen av dem är släkt med varandra.

#59 Zepp är inte ensam om denna uppfattning. Det stämmer både med vad jag fått lära mig sedan barnsben, vad jag har läst i böcker om katter och med den forskning som redovisades i tv-serien som Hera nämner. Katter är mer eller mindre sociala som individer. Vissa är positivt nyfikna på främlingar, andra tänker mest bara på att vakta sitt revir. Vill man att de ska vara vänner så är det god chans om man väljer syskon eller förälder+barn, de har ofta starka band, buffar på varandra, sover ihop osv. Om katter inte hade förmågan till socialt beteende så skulle de ju inte ha det gentemot oss människor heller.

#68

Det är väl samma sak egentligen med läsning. Så fort någon läst eller hört något tror dom att det är sant ;)

Facklitteratur är inte samma sak som sanning. Precis som dokumentärer med forskning inte alltid är det. Men båda kan vara rätt också.

Jag har inget behov av en kurs.

# 71 Beklagar att du har den inställning om SVERAKs kurser. Fråga uppfödare vad de läser så får du höra.

# 70 Bara för att du fått lära dig det från barnsben är det inte säkert att det är sant. Om du blir medlem i en kattklubb som är ansluten till SVERAK så får du tidningen Våra Katter. Den är mycket läsvärd.

#72 Jag har ingen inställning mot kurserna. Så kan du sluta nu med konstiga påståenden och insinueringar.

De som jag respekterar mest är de som läser på från olika källor. Studier, böcker och informativa tv program baserade på studier samt kurser.

Du har fått mycket om bakfoten som försöker övertyga mig om något.

# 74 Jag försöker öka dina kunskaper och personligen så föredrar jag facklitteratur. Du har en aversion emot mig förstår jag så jag ska sluta att skriva när du gör några inlägg.

#75 Försök öka kunskapen hos folk som ber om det. Inte försöka trycka på andra din "kunskap" för att du tror alla behöver och vill ha den.

Jag har förstått vad du föredrar trots att jag inte frågat. 

Jag har ingen aversion mot dig. Men eftersom du påstår saker som inte stämmer och skriver så märkligt har jag inget intresse av fler inläggsbyten med dig just nu.

#70 Märk väl hur #73 valde att insinuera att din kunskap endast kommer från vad du fått lära dig sedan barnsben. Att du läst det i böcker och sett dokumentär hoppades över och din kunskap är fel eftersom hon läst annat. 😃

Min högt älskade och nyligen bortgångne huskatt kom från en inte ens hoppsankull.. Hans mamma var stallkatt och just den här ungen och jag föll för varandra nät han var pytte och han flyttade hem till mig vid drygt 12 veckors ålder. Kastrerad, vaccinerad osv och när han var fyra även utrustad med pass då vi flyttade till Sverige. Det var inte alls en fråga om att det var billigare med en stallkatt och, själviskt måhända men.. när kärlek uppstår tenderar principer kring avel att vackla. Efter ett långt och kärleksfullt liv tillsammans blev han sjuk, veterinär x två (jag ville ha en second opinion) gav en ytterst dyster prognos så jag fick fatta det tyngsta beslut jag någonsin fattat. Hoppsan huskatt eller ej, jag kommer aldrig att vara annat än djupt tacksam att vi fick leva tillsammans. Om en dryg månad kommer två nya pojkar till mig, även de huskatter från katthem.

#78
Förstår precis din kärlek! ❤️
Min kisse, snart 6 månader gammal är också en "hoppsan"-huskatt och det var en stor känsla av kärlek direkt.
Dock ska jag inte lägga någon skuld etc på dem jag köpte av - de hade räddat mamman till ungarna när hon for illa av det liv hon levde då.
De visste dock inte att hon vid det tillfället var dräktig så de blev lite av en överraskning när hon så småningom blev rundare om magen….det var inte ENBART pga näringsrik och bra mat 😛
Lycka till med dina fina nya små familjemedlemmar.