Idag gjorde hon en rolig sak som jag inte riktigt kan förstå. Hon låg under soffan när jag kom med blötmatfrukosten. Sträckte fram skeden och hon gluffsade i sig. Sen börjar hon se sig om och långsamt gå iväg för att lägga sig i sin låda inne i mitt sovrum. Hon har hela tiden koll på mig medan hon rör sig men hon ser inte så rädd ut i sittkroppspråk. Jag följde efter med maten och hon ville gärna äta mera. Min tanke var att hon kanske föredrar att äta i sovrummet för det är där jag brukar skedmata henne oftast. Men redan efter en liten stund ska hon gå iväg igen. Det är denna gången hon kliver upp på min rygg och mina ben för att komma ut ur rummet! Hon går sen bort och lägger sig på bottensatsen till sin klöspelare och tittar busigt på mig. Jag går dit med maten och samma sak igen: hon kastar sig över skeden och vill äta. Sen struttar hon in under soffan igen. Då gav jag upp för var tvungen att åka till jobbet.

Men fick ju verkligen inte känslan av att hon ville komma bort från mig, snarare som något slags bus, typ "Haha jag får henne att följa efter mig med maten!". Hon fräste ingenting eller så som hon ju gör annars när hon vill vara ifred. Haha. Vad tror ni?

Kan även nämna att alla mina försök att leka med henne inte har lett till nånting. Även där testat alla möjliga leksaker, grässtrån, snören etc…

Vad roligt att du adopterat en katt! Det låter som det går framåt riktigt bra :)

Vi tog emot en hemlös mammakatt och hennes fyra kattungar i somras. Hon var runt 1-2 år gammal, född i en kattkoloni och väldigt skygg mot oss människor. Kattungarna var runt 7 veckor och hade i princip endast sett undersidan på altanen som var deras hem. När de kom hit fick de bo inne i vårt gästrum till en början så de hade en begränsad yta att röra sig på och bekanta sig med. Alla gömde sig bakom kuddarna i sängen/under sängen och kom bara fram för att äta om man var på tryggt avstånd. Kattungarna vande sig snabbare än mamman och glömde helt bort att man kanske var läskig när man lockade dom med fjädervippan. Mamman var inte alls intresserad av att leka utan låg mest still hela dagarna.

Nu har det gått ett halvår och mammakatten och ena lillkillen är fortfarane kvar hos oss. Lillen är busig, framåt och gillar att gosa i famnen så han har socialiserats riktigt bra. Mamman har också gjort enorma framsteg och är idag inte rädd för mig och min sambo. Hon brukar vara med oss i soffan, leka och busa mycket, vågar ibland sitta i famnen/ligga bredvid i sängen om man lockat till sig henne med lite leksaker och tycker det är okej (till och med skönt!) när man kommer och klappar henne. Det har som du säger gått fram och tillbaka hela tiden men ofta är det lite småkliv fram och tillbaka för att sedan vara ett ganska stort kliv fram, och så håller det på så. Jag tycker det är helt fantastiskt att hon kommit så långt som hon gjort och att man märker att hon vågar lita på oss nu, enorm skillnad mot när hon kom hit!

Jag utnyttjade verkligen matstunderna till att klappa och få katterna att våga komma nära (ha matskålen i knät osv). Man märker hur mycket de kan tänkas våga och lägger ribban på en lagom nivå. Men mat och lek är bra saker att använda sig av för att få dem våga mer än de gör annars :) Mamman var som sagt inte alls leksugen under de första veckorna men sen helt plötsligt märkte man att hon kunde börja bolla smått med en leksak, sedan började hon leka med sonen, och nu är hon en riktig liten busfia som älskar att jaga vippan!

Jag var noga med att låta henne ha sitt utrymme men ändå "utmana" med olika närmanden. Verkligen ta det i hennes takt och inte närma mig när jag märker att det är för jobbigt, utan mer jobba med att locka fram henne till en början, och sedan kunna börja närma mig själv efterhand när hon är lite tryggare med en. Så svårt att förklara men man får känna av katten och hur den mår i situationen. Hon ska ju inte bli trängd och bli för rädd, men samtidigt måste hon ju "utmanas" så hon lär sig att du och din hand inte är farlig.

Blev tyvärr inte så konkreta tips nu, men det låter som ni är på väg att kunna bli riktigt bra vänner! Att hon vågar komma fram och till och med kliva på dig låter som en himla bra grund :) Lycka till!

Å vad spännande! Här vill man ju också vara med och följa jue! ♡

#1 Vilka stora framsteg! Jag tror faktiskt att hon testar dig och just maten gör att hon blir modig. Fortsätt med den leken eftersom hon har initierat den själv. Att klappa med lovika vantar är en bra början. Gå sedan över till att försöka klappa henne med en vanlig handske, först med knuten hand och sedan med öppen hand. Låt det ta litet tid mellan de olika momenten så hon hinner vänja sig. Till slut kan du säkert klappa henne med bar hand. Ett annat tips är att klappa henne med lovika vanten så hon ser att det är den som rör henne och efter en stund smyga dit den andra handen utan att visa henne att du lurat henne.

Tack för alla svar och tips! Ja det finns ju en viss regelbok att följa med en skyggis samtidigt som man måste försöka följa sin magkänsla och ibland blir det bra och ibland går det fel! Att hon håller på och byter plats när jag matar henne är säkert som du säger #4 någon typ av lek där hon testar mig. Jag kan som sagt inte se att hon verkar irriterad eller störd på något sätt. De gångerna hon är det ligger hon snarare paralyserad, kryper längre in/trycker ihop sig och stirrar på mig. När hon rör på sig är det med något bus i blicken, hon stannar upp o sträcker på sig för att se om jag tittar på henne :D

Igårkväll testade jag en ny grej när jag skedmatade henne. Innan har jag hållt skeden rätt långt ut på skaftet, hade lovikkavantarna på mig och höll istället nära själva sked-delen. Så för att komma åt skeden var hon tvungen att stöta till min hand/vanten med huvudet. Tror inte ens hon reflekterade över det, skedmatning är ju det mysigaste som finns tycker hon! Efter att hon fått sin skedmatning brukar jag prata babyspråk med henne och då blir hon alldeles burrig och mild i blicken och det ser ut som hon spinner fast jag hör ingenting. Hon ser helt enkelt ut som en katt som är på ultragos-humör! Det är så fint.

Imorse fick hon favoriten äggula blandad med Mjau nötfärs,  egentligen är Lax i sås den hon gillar mest, men köpte på mig lite olika så går igenom sortimentet nu. Äggula är verkligen THE SHIT, tycker hon. Inget annat får henne att så hängivet glufsa i sig maten. Så imorse passade jag på att försöka röra vid henne lite när hon var upptagen med att äta. Hade inte vantarna på mig alls och fick stryka henne över kinden några ggr utan att det var så farligt. Några ggr ryckte hon till pyttelite och tittade på handen men återgick snabbt till att gluffsa i sig igen och liksom "Jaja håll på då, sålänge jag får äta!". När hon ätit klart sträckte jag fram handen igen (använde mig av Jackson Galaxy greppet! Knuten hand med långfingret lite utvikt för att imitera en nos). Hon luktade på min hand och jag vidrörde henne lite längs kinden igen. Jag tror jag är rätt nervös ibland  för jag är ju orolig för att få hennes klor i mig, så om hon rycker till pyttelite så gör jag det med. Och då fräser hon, för hon blir överraskad antagligen. Jag börjar lära mig mer och mer hur hon gör, hon fräser och river till med enna tassen, men aldrig mer än så. Så har jag lovikkavantarna på mig så är jag mycket lugnare för jag vet att även om hon river till så kommer det inte kännas och jag kommer inte rycka till så att hon kanske blir ännu räddare.

Bilden i inlägget ovan kommer från när jag spelade "music composed for cats" och hon blev så nyfiken att hon promenerade fram o tillbaka mellan sin låda på golvet och sovrumsdörren för att lyssna.

Fin hon är. Och hon gör goda framsteg tycker jag. Försök att tygla din egen rädsla så att du inte planterar den till henne. Det är det som händer när du rycker till. Hon fräser för att hon är rädd, inte arg, men det har du redan räknat ut.

Vilken fining! ❤️ 🐱 Du och den lilla skyggisen gör strålande framsteg! Och supersnabbt! Följer tråden (hinner inte skriva just nu).

Tror att er "mat-lek" är jätteviktig så bygg på den! Där märker hon att hon kan påverka sin omgivning. Det väcker skyggisar intresse och gör dem ofta lugnare (stressreduktion) då de märker att de inte "bara är offer" utan att de själva kan "få matte att göra bra saker". Det höjer självförtroendet hos små skygga katter!

Intressant Uppkatten #9! Det du skriver låter väldigt logiskt, och jag har tyckt mig se en mycket lugnare katt sen hon började med det. Numera blinkar hon åt mig såfort våra blickar möts, istället för att blänga på mig i 5 minuter tills hon kommer på att jag är snäll :) däremot pojkvännen blänger hon på, är så komiskt när jag sitter brevid henne och han går runt i lägenheten. När hon tittar på honom så blänger hon och när hon tittar på mig ser hon nöjd ut. Samtidigt verkar hon tycka han är lite spännande att iaktta. Vi bor inte ihop men han har varit hos mig rätt ofta sen jag hämtade henne. Han har mer eller mindre låtit henne va hela tiden. En gång försökte han skedmata henne men det tyckte hon inte om, utan tittade istället förvirrat mellan mig o honom som att "Men det är ju mattes o min grej ju!". Roligt att se hur olik hon är mot honom jämfört med mig. Samtidigt som jag såklart vill att de ska bli vänner så är det också lite smickrande att känna att man är favoriten :D

Jag och matte lekte Mat-leken idag. Jag tog det till helt nya vidder!! Först låg jag i fönstret när hon vaknade och gick upp. Sen när hon började fixa med min frukost så hoppade jag ner bakom klöspelaren. Frukosten var JÄTTEGOD, nånslags tonfisk med räkbitar i tror jag. Men jag var ändå tvungen att säga fräs först för att markera vem det är som bestämmer! När jag hade slukat 1/3 av tonfisken fick jag det där busiga i blicken och gick iväg, långsamt men inte lika långsamt som jag brukar. På vägen passerade jag mattes fötter som jag luktade på. Sen försvann jag på andra sidan soffan. Matte fick leta efter mig ett bra tag för jag lurade henne att jag gick till badrummet! Sen hittade hon mig under soffan. Hah! Hon ställde fram frukosten framför mig igen och jag smaskade i mig den andra tredjedelen. Sen ville jag busa igen så jag kröp ut ur soffan och såg till att sträcka på mig ordentligt så hon skulle se mina vackra bakben från rätt vinkel. Jag har uppfostrat henne väl för hon låg kvar på sin plats på golvet och vände bara på huvudet för att spana på mig litegrann. Så jag går fram till klöspelaren igen men nånting fångar min uppmärksamhet! Nånslags… Lukt. Det luktar matte. Hon har lagt nått i den nedersta kojjan på klöspelaren. Hon viskar att det är hennes örngott. Jag ställer mig på bakbenen och sniffar ordentligt. Sen känner jag nått mer? Bäst att hoppa upp ytterliggare ett steg! I den andra kojjan lite högre upp hittar jag ett till såntdär hon har huvet på när hon sover. Mmm mysig lukt. Nu är jag modig! Så jag tar ett hopp upp i en av de näst högsta liggplatserna och lägger mig där. Så nu har jag visat för matte att jag visst kan hoppa upp i klöspelaren. Jag ville bara inte göra det för 2 veckor sen för hon tjatade så mycket! Nu säger hon att jag levlat, men jag förstår inte vad det betyder… :D

Oj oj OJ! Idag har det hänt grejjer! Matte gav mig jättesmaskig kvällsmat, sen började hon hålla på med den där lurviga pinnen framför mig. Jag tyckte det var jättemysigt och följde den med blicken. Sen började hon peta på mig med den och så bet jag den! Den var konstig men mest rolig. Matte fortsatte röra mig med den och jag bet och fajtades. Sen gick jag iväg en meter och hon tog fram en annan grej som hänger från en pinne. Den var jätterolig, (nåja en liten stund iallafall..) fångade den flera gånger så matte skrattade och sa att jag var söt. Jag blev generad och tittade med min allra kärleksfullaste blick på henne lääänge. Sen blev jag sååå trött och ville somna under en stol, men den stolen hade hjul som rullade när jag lutade mig mot den. Försökte en gång till o samma sak hände. Usch! Gick in i sovrummet till min rosa låda som inte stod där längre. Istället stod nån annan konstig grej som matte sa var ny och jättemysig. Den var som en grotta ungefär. Men jag fegade ur och vågade inte krypa in där. När jag skulle gå ut ur rummet ser jag att hon har lagt sig där och blockerat utgången! Men då gjorde jag det modigaste jag nånsin gjort. Jag SKUTTADE över henne! Hihi. Sen upp i klöspelaren där jag kunde pusta ut och sova (och snarka massor). Godnatt /Coffee

Härligt med framsteg!

Igår gjorde jag något skumt och matte fattade ingenting. Jag låg på min plats näst högst upp i klöspelaren (lite högre upp än mattes ögonhöjd), och när hon kom nära så tittade jag inte upp utan "ignorerade" henne. Jag har en liten kant på platsen där jag ligger så om jag trycker ner mig tillräckligt mycket så ser hon inte ens mina ögon! Matte tyckte jag var konstig så hon gick iväg. Då tittade jag upp, titt ut! Hon hann se det när hon gått några meter, och då sjönk jag ihop igen!

Sen kom hon med mat och jag fortsatte att pressa ihop mig. Men hon struntade i det och tryckte ner skålen framför mig så jag flyttade villigt på mig. Det var ju trots allt äggula! Men jag åt inget utan glodde på matte tills hon återigen gick iväg, då åt jag! När hon tittade på mig slutade jag…

Sen när jag ätit klart så hämtade hon skålen, då pressade jag ner mig igen. Men när hon gått satte jag mig upp och började tvätta pälsen snabbt! Nästa gång hon tittade på mig skuttade jag ner från klöspelaren och la mig bakom den. Hon kom fram och tolkade det som jag ville leka så hon började hålla på med ett snöre som jag sket fullständigt i. Istället plattade jag ut mig på golvet och tittade intensivt in i hennes ögon. Det tog lååång stund för henne att fatta, jag ville ju ha GOS! Tillslut tog hon fram sin mjuka pinne och började smeka mig med den. Först nafsade jag i den lite men ganska fort insåg jag hur mysigt det var så jag sträckte ut mig så långt jag kunde så hon verkligen skulle komma ut längs hela min rygg. Jag sträckte ut frambenen framför mig, lade ner huvudet och blundade. Inget kurr dock, det spar jag till ett annat tillfälle!

Det var så mysigt att jag glömde bort tid och rum, en hel kvart senare inser jag vad som faktiskt pågår. Då ser jag också att hon bytt ut klapp-pinnen mot sin hand (som tur var med lovikkavanten på). Jag blev bestört och bet tag i den och slog lite med tassen. Hon backade undan medan jag försökte komma på what the f*ck just happened? Matte kan nog va bra att ha,.. trots allt.

Bra att du utmanar Coffee! Ni har hunnit långt på kort tid.

Matte får ingen kläm på mig. Vissa dagar/stunder fräser jag såfort jag bara ser henne, även om hon står på flera meters avstånd. Andra dagar går det hur bra som helst att hon kommer nära. Kanske att jag varit trött vissa stunder och inte orkat med henne, så därför har jag fräst för att jag vill va ifred.

Imorse gick det iallafall bra. Jag satt och tittade på henne innifrån vardagsrummet när hon sov i sovrummet med öppen dörr. När hon vaknade gick jag fram och tillbaka på bordet där jag satt, och spanade på henne. Men när hon klev upp så hoppade jag ner bakom klöspelaren. Hon kom med min frukost, och efter att ha kollat så hon inte var farlig så började jag äta. Sen ville jag visa för matte när jag hoppar upp i klöspelaren, så jag tar sats och hoppar upp och tittar ner på henne uppifrån min höjd! Matte går iväg och in i köket, då hoppar jag ner bakom klöspelaren igen. Matte sa att hon var sen till jobbet och att hon kommer hem och "gosar" med mig MASSOR senare idag. Jag som ville visa för henne hur duktig jag är när jag hoppar upp o ner för klöspelaren medan hon tittar på.

Klart att man måste ta en paus i framåtgåendet och begrunda. Man kan ju ha misstagit sig och matten är litet farlig så det är lika bra att tala om att det ska vara litet distans. Så kan hon få fjäska till sig litet mys när hon kommer hem och du kan visa hur duktig du är på att hoppa upp i klösträdet.

Oj vad länge sen matte skrev nu! Jag har blivit en riktig busfia på sistone. Ungefär varje kväll när matte kommit hem från jobbet o jag fått min kvällsmat så börjar jag klösa på klöspelaren. För att få uppmärksamhet! Matte har plockat kvistar ute som hon brukar busa med mig med. De gillar jag! Ibland glömmer jag bort att det är en såndär människa som håller i pinnen och jag hänger mig totalt. Men så kan jag plötsligt komma på att jag kanske borde dra mig undan… Men det tar inte så lång tid innan jag kommer igång igen :) för det är ju SÅ kul. Matte har gjort små bollar till mig av aluminiumfolie som jag brukar jaga på nätterna. Jag håller igång så mycket att hon vaknar! Men det är ju så kul :D Annars är det endel fräsande ibland tills jag kan slappna av och lomma ihåg att hon är snäll… Hon har försökt ta på mig några ggr idag. Jag blir lite rädd och slår till med tassen, men jag fäller inte ut klorna längre, och jag springer inte iväg :)

Hej alla. Jag skulle behöva lite feedback och råd om hur ni tycker det går eller vad som kan göras bättre.. Coffee har nu bott hos mig i ca 1,5 månad. Vilket ju inte alls är särskilt länge. Lätt att bli hemmablind o glömma bort hur mycket framsteg som hon gör eller gjort. Senaste veckan har jag strukturerat om lite här hemma. Från att hon haft kattlådan i badrummet så har jag nu ställt den under ett skrivbord i stora rummet där hon ju vistas i princip hela tiden. Jag reagerade på att hon ju bara vågade gå på lådan nattetid när jag sover så tänkte att kanske hon håller inne en massa under dagarna. Det jag märkt är att hon går nu på lådan mycket oftare, när den är närmre hennes trygga "territorium". Jag bifogar en bild där ni kan se territoriet :) har satt upp en övervakningskamera för att se vad hon gör när jag är på jobbet eller när jag är i ett annat rum. Klöspelaren och bordet vid fönstret är favvoplatserna. Antingen ligger hon näst högst upp i pelaren eller på golvet under/bakom den. Oftast om jag kommer hem så ser jag henne däruppe, men det tar inte lång tid innan jag hör henne skutta ner o lägga sig därunder. Det är något hon ALLTID gör. Om jag t ex är i soffan o ser på film så kan hon klösa på pelaren, o hoppa upp några steg för att spana. Men om jag reser mig upp för att hämta nått då dyker hon direkt ner under pelaren igen. Vet inte om det är att hon vill gömma sig. Ofta när jag ligger i soffan så brukar hon som sagt klösa på pelaren för att sedan hoppa upp ett steg o titta busigt på mig. Så det är lite som nån slags uppmärksamhetsgrej också. Jag kände det som att hon gjorde enorma framsteg i början men nu senaste 3 veckorna har det stått still på samma nivå. Jag vet ju att jag ska utmana henne lite och det gör jag, genom att jag börjat lägga min hand (knuten näve) nära henne när hon äter. Ibland har jag försökt snudda lite vid henne o då ryggar hon undan lite men börjar ganska snart äta igen. Så kan vi hålla på ett tag. Tycker inte alls hon är så rädd för mina händer längre. Hon tycker ju inte om dom men det är som att hon ändå accepterar dem o kan strunta i dem ganska mycket. O det måste ju vara första steget? Sen är det ju inte ens säkert att hon kommer uppskatta att bli klappad. Men hon har myst väldigt mycket när jag ibland får klappa henne med klapp-pinnen. Då vinklar hon fram hakan så jag kommer åt därunder. Så vad tror ni? Var det en bra sak att flytta kattlådan närmare? Eller hade det varit bättre om den stått kvar och hon haft utmaningen att våga gå till ett annat rum? Det har hänt att hon gjort det när jag legat i soffan o klockan är ganska sent. Då har jag sett en liten katt krypa förbi in i badrummet. Jag har bara låtit henne va dom gångerna o låssats om att jag inte märker henne. Sen känns det ju viktigt att hon har sin safe zone, det som är hennes del av stora rummet. Men finns det en risk att det blir FÖR bekvämt för henne att hon liksom inte känner nått behov av att upptäcka nya platser? Förhoppningsvis är det ju "bara tid" hon behöver. Men det är en svår balansgång..

Hon har säkert varit på lådan när du inte är hemma och jag tror (min personliga och inte vetenskapligt underbyggda tro) att det är bra att inte göra det för bekvämt för dem. Lådan i badrummet, maten i köket har varit min melodi med egna skyggisen. De kan ha hela sitt liv på en extremt liten yta om man ger dem chansen.

Ja det har du säkert helt rätt i. Hittils har jag haft maten ganska nära hennes "territorium" även vattnet. Men märker ju att hon sällan lämnar sitt område. Då ska jag flytta tillbaka lådan in i badrummet o ställa maten i köket :) så får vi se hur det lirar. Tror man är överdrivet nojjig och överbeskyddande för man oroar sig att hon ska känna sig för pressad. Jag märker ju dock att hon verkar vara en harmonisk kisse som mår bra överlag, bortsett från att hon är skeptisk till sin matte då :p

Hej alla. En liten uppdatering om hur det går för mig o Coffee. En månad o tre veckor sen jag skrev senast inser jag. Mycket har hänt men med små, små steg i taget. Hon är en riktig busfröken minst sagt, och hon blir mer o mer orädd sålänge det har med bus att göra. Vi har våra rutiner vilket är bus på kvällen efter kvällsmaten vid kl åtta. Sen bus inne i sovrummet (matte ligger i sängen) på morgnarna. Numera har jag alltid en liten katt som tittar vädjande på mig nerifrån sovrumsgolvet på morgnarna :) om hon inte är där så räcker det ofta med att jag ropar så kommer hon. Har vid några tillfällen "lurat upp" henne i sängen. Oftast hoppar hon ner snabbt när hon inser att "hjälp! Tvåbeningen ligger ju där!". Men ibland kan hon pausa o sitta o inspektera mig en stund. Hon är fortfarande inte katten som går att muta med mat. Om jag försöker klappa henne lite när hon äter så går hon bara iväg. Så buset känns som den bästa lösningen för att få henne att självmant komma nära. Men ibland så ligger hon på en plats i klöspelaren där jag oftast t om kan stryka henne lite över nosen och under hakan utan att hon skenar. Antar att hon känner sig trygg där, lite högre upp och så. Sen har vi börjat prata med varandra med. Hon verkar inte veta hur man jamar men hon öppnar munnen som att hon jamar fast det kommer inget ljud. Om jag står en bit bort o tittar på henne samtidigt som jag pratar med henne så börjar hon direkt att "prata" tillbaka :) jättemysigt. Kramar från matte o Coffee

Vad söt hon är! ❤️

😍

Fina framsteg av lilla Coffee. Otroligt söt på senaste bilden!