Rädda katter när jag går omkring
Hejsan!
Möt Samus (svarta) och Link (orange-vita). Två mycket fina och busiga Norska skogkattungar. De är 13 v. gamla.
Jag fick hem dem i lördags och dagen efter började dem våga sig ut ur sitt gömställe och vågat mer och mer för varje dag. De leker och busar runt i lägenheten (67 kvm) hela tiden. jagar leksaker, laserpekaren, springer i tunneln och bråttas med varandra. Link låter sig klappas om jag lockar honom med lek. Samus om jag lockar med skinka. Dock för typ 20 min sen lät de sig bli klappade båda två (är då den bilden togs) utan nån muta. Men jag känner att jag stött på ett litet hinder i deras utveckling nu.
T.ex om jag sitter i soffan och de springer runt på golvet och jag sen ställer mig upp och går i närheten, ibland räcker det med att ställa sig upp, så springer de iväg och gömmer sig. Jag antar att de fortfarande är lite rädda för mig men jag trodde det skulle försvinna ganska fort när de inte var rädda för att vara omkring mig och lät sig bli klappade.
Det jag gör nu är ju mycket lek och går fram till dem när de ligger i klösträdet då jag pratar, blinkar mot dem och klappar dem och efteråt bjuder jag på lite godis.
Såhär har jag gjort sen i måndags utan framsteg förutom mot Samus nu som jag nämnde förut. Men jag undrar om det finns nånting mer jag kan göra för dem eller är det tid+ det andra jag gör, som är nyckeln här fortfarande?
Skulle så gärna vilja se dina norskingar, men länken fungerar inte.
Tror inte du behöver oroa dig så mycket. För en liten katt kan det vara skrämmande med en jättemänniska som tornar upp sig framför dem. Särskilt om de är mitt uppe i leken. Då är de förmodligen inte beredda på att du ställer dig upp och då kan de bli rädda. Du kan ju försöka med att istället för att resa dig upp, "glida ner" från soffan och stå på knäna, så blir du inte så lång. Ha samtidigt gärna någon pinne med leksak på till hands, som du håller fram mot dem. Då upplever de dig förhoppningsvis inte som lika "farlig".
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Ojdå, glömde byta ut länken, sorry. http://imgur.com/dkJZkCb
Hmm ok, får försöka med det ett tag då.
Jag tror att det kommer gå över med tiden. De har ju varit med om en stor omställning och har inte bott hos dig många dagar.
Jag har en adopterad hittekatt på snart 2 år som fortfarande är skygg när man närmar sig plötsligt. Nu har ju han en mer traumatisk bakgrund men ibland så går framstegen väldigt långsamt
/Maria
#2 Vilka sötnosar. 🙂
Precis som Maria har jag en hittekatt som är skygg när jag närmar mig, och det behöver inte vara plötsligt. Har haft henne i drygt fem år, och hon är en riktig "mattegris" som älskar att kela, men om jag står upp och rör mig mot henne så smiter hon iväg. Böjer jag mig ner så brukar det gå lite bättre, men hon går gärna undan även då. Hon har alltid varit skygg för människor, och det tog lång tid innan jag kunde komma i närheten av henne.
Så ha bara lite tålamod så ska du se att det går bättre med dina skogisar. De har ju ingen sådan traumatisk bakgrund som Marias och mina katter, så de vänjer sig säkert mycket snabbare.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Har du pratat med uppfödaren.Hur bodde de där.Är uppfödaren en person som inte har besök så ofta och inte vänjer kattungarna via andra människor blir ju kattungarna inte lika framåt och trygga med nya människor.
Stolt ägare till tre La permer
5# Har inte pratat med henne om hur ofta hon har besök. Men hennes vuxna katter, 3 st, var inte rädda för mig iallafall så besök får hon ju iallafall. Det var bara hennes kattungar som var lite rädda av sig. Speciellt Samus var rädd av sig första gången jag träffa henne, sprang och gömde sig ganska fort när jag närmade mig :P
Vad fina de är! 😍
Jag tror att du gör ett toppenjobb med dem, med lite tid så blir de nog mer och mer framåt :)
Starta ny diskussion